Billesholm

Billesholm är en bruksort och tidigare tätort i Bjuvs kommun i Skåne län. Vid 2015 års tätortsavgränsning hade bebyggelsen vuxit samman med Bjuvs tätort.Förändringar i antalet tätorter 2010-2015. Statistiska Centralbyrån. Läst 10 januari 2017.

Etymologi Namnet Billesholm kommer från grundaren av Billesholms kungsgård, Jens Bille (1531–1575). Han uppförde en gård 1571 omgiven av en vallgrav och gården kom då att ligga på en holme, eller rättare sagt fem holmar omgivna av vatten (Billes-holmar). Detta blev möjligt genom att Bökebergsbäcken dämdes upp.

Jens Bille, ståthållare på Gotland under åren 1560 till 1570, kom efter denna tid hem till fädernesgården Ljungsgård. Eftersom stor otrygghet hade rått under Billes ståthållartid, ville han ha en boning som var lättare att försvara. Efter att ha suttit på starka Visborgs slott i Visby när Nordiska sjuårskriget rasade, måste Ljungsgård ha förefallit torftigt och framför allt osäkert. Ljungsgård hade under hans fader Claus Billes (1490-1558) tid, satts i brand av fientligt sinnade bönder och brunnit ner till grunden. Den nya bostaden Billesholm uppfyllde bättre säkerhetskraven, då den var omgiven av vallgravar som skulle försena ett eventuellt fientligt angrepp.

Efter Jens Billes död 1575 företogs inget skifte utan änkan Karen satt kvar i orubbat bo till sin död 1592. Jens och Karen hade två söner och den yngre av dessa Steen Jensen Bille (1565-1629) kom till att ta över gården efter moderns frånfälle 1598, dock kom han inte till Billeshom förrän 1613. Steen Bille dog 1629 och då var dödsboet efter honom på obestånd. Sonen Jens Bille (med samma namn som sin farfar) fick då överta gården, inklusive skulderna. Han var gift med Sofie Tott men äktenskapet var barnlöst. På hösten 1630 var Jens Bille den yngre tvungen att lämna gården till fordringsägarna. Han blev den sista i ätten Bille på Billesholm. Dessa vallgravar som omgärdade Billesholms kungsgård kunde man så sent som i början av nittonhundratalet ännu skönja i terrängen runt Kungsgården. Denna gård finns ännu kvar, men av Jens Billes boning som revs 1955 återstår bara källaren. Hans namn har, förutom att ge namn åt samhället, hållits levande genom att även en skola och en gata är uppkallade efter honom. Jens Bille var morbror till Tycho Brahe (1546–1601).

Historik

Sätesgården Ljungsgård

Sten Bille, som under åren 1490–1504 innehade Gladsax län och 1495–1516 var landsdomare i Skåne, hade fått stort behag till Ljungsgård och köpte upp en del gårdar i trakten. Sten Bille var gift med Eline Krognos som dog redan 1476. De sex barn de båda hade dog redan som små. 1479 gifte dock Sten Bille om sig med Margareta Rönnow, dotter till riksmarsken Claus Rönnow. Sten och Margareta Bille efterlämnade fyra barn, av vilka två var söner, Torben och Claus Bille. Torben Bille blev Lunds siste ärkebiskop och Claus Bille blev krigare, statsman, en av de rikaste männen i Danmark samt den man som Gustaf Vasa fruktade och avskydde mest. Claus Bille återvände till Skåne vintern 1524–1525, sedan han haft diverse uppdrag i kronans tjänst. I mars 1525 stormades Ljungsgård av upproriska bönder och brändes som tidigare nämnts, ner till grunden. En munk (och här förmodas att han var identisk med kaniken i Lund Christiern Pedersen) antogs vara anstiftare till detta bondeuppror. Claus Billes hämnd blev gruvlig, han lät bränna nämnda munk på bål, på de stumpar av gården som ännu var obrända. Åren 1525–1527 återuppbyggdes gården och sedan Claus Bille lämnat tjänsten på Bohus slog han sig ner på Ljungsgård. Både Ljungsgård och sedermera Billesholm fick bönderna i Södra Vram bygga upp utan betalning som straff för att de deltagit i Ljungsgårds nerbränning. Claus Billes hustru Lisbeth Ulfstrand dog 1540 och han själv 1558. Då Claus Bille dog fick sonen Jens ärva Ljungsgård. Året efter faderns död gifte han sig med en Rönnow liksom farfadern och något senare reste han till Dithmarschen där ett krig pågick. År 1560–1570 var han ståthållare på Gotland och återvände inte till fädernesgården förrän 1570.

Stenkolsbrytningen

Starten Redan 1744 fann man och började bryta stenkol, vid Lunnom på Boserups ägor och denna brytning pågick i cirka 50 år. Dessutom började stenkolsbrytning på det som benämndes Boserupsfältet. Detta skedde i Adolf-Fredriks stenkolsgruvor 1746–1796. Vid denna tidpunkt fanns det vid Kalmarmöllan in till mölledammen i Boserup, en lerkärlsfabrik som anlades 1741. En del av stenkolet kom här väl till pass, för att elda denna lerkärlsfabriks brännugn. Lerkärlsfabriken som anlades av Bergmästare Anton von Swab (1702–1768) fanns här i knappt tio år.

Under nästföljande århundrade kom det att brytas kol under dagbrottsliknande former, i Drottning Sofias och Drottning Lovisas dagorter 1866–1888. Det var Wallåkra gruvbolag som startade det hela, men 1895 slogs detta bolag samman med Kropps (Bjuv) gruvbolag till Billesholms-Bjuvs Aktiebolag. År 1903 bildade Billesholms-Bjuvs AB och Höganäsbolaget ett nytt bolag Höganäs-Billesholms AB, med runt tio miljoner i aktiekapital.

Från 1860-talet till 1932 bröts det i Billesholm stenkol ur en rad schakt: Teodor 1860-talet, Mattis 1865–1866, Christoffer 1870–1871, schakt 6 1868–1884, Kapten Berg 1874–1902, Brohult 1891–1895, Sonnadam 1882–1931, Ljungsgård 1889–1895, Albert 1901–1932 (detta schakt var donlägigt, Ivar 1909–1932, Knut 1896–1909, Viktor 1899–1924 och Oscar 1903–1926. Schakt Ljungsgård benämndes även Millars schakt efter sin första ägare, grosshandlare John Millar (1833-1904) från Göteborg. I vissa av dessa schakt bröts även lera till det tegelbruk som under några år fanns i Billesholm. Efter denna tid såldes leran till Höganäs, eftersom Billesholmsleran höll högre kvalitet än den lera som fanns i Höganäs.

Gruvorna i Billesholm

1. Mattis. I drift från 1865 till 1866. 1 år.

2. Christoffer. I drift från 1870 till 1871. 1 år.Sänkt 1865.

3. Schakt 6. I drift från 1868 till 1884. 16 år.Endast pumpschakt från 1884 till 1909.

4. Nya chakt 6. I drift Sänkt 1909. Användes ännu i dag för att ta kylvatten till Isovers process.

5. Kapten Berg. I drift från 1874 till 1902. 26 år. Användes ännu i dag för att ta kylvatten till Isovers process.

6. Sonnadam. I drift från 1882 till 1931. 49 år.

7. Ljungsgård.(Millars schakt). I drift från 1889 till 1895. 6 år.Schaktet användes sedan till uppfordrings- och pumpschakt till 1914.

8. Brohus. I drift från 1891 till 1895. 6 år.

9. Knut. Sänkt 1895. I drift från 1896 till 1909. 13 år.

10. Viktor. I drift från 1899 till 1924. 25 år.

11. Albert. I drift från 1901 till 1932. 31 år.

12. Oskar. I drift från 1903 till 1926. 23 år.

13. Ivar. I drift från 1909 till 1932. 31 år. Vidare i privat drift under krigsåren.

14. C.J.Malmros. Sänkt 1942. I drift från 1943 till 1954. 11 år. Sista pumpen togs upp i juni 1955.

På gamla Boserupsfältet inom Billesholmsområdet fanns ytterligare ett par schakt och några dagorter.

15. Theodor. I drift från 1866 till 1868. 2 år.

16. Boserup. I drift från 1889 till 1908. 19 år.

17. Drottning Lovisas dagorter. I drift från 1864 till 1888. 24 år.

18. Drottning Sopias dagorter. I drift från 1866 till 1888. 22 år.

Det bröts redan på sjuttonhundratalet kol och lera i Lunnom, ca 1 km söder om Boserupsafältet.

19. Adolf Fredriks stenkolsgruva. I drift från 1746 till 1796. 50 år

Förutom dessa gruvor finns ytterligare två stycken dagbrott. Ett beläget i Södra-Vram, och ett beläget mellan riksväg 110 och Lunnom. Båda dessa dagbrott har använts i modern tid. Dock har dessa brytningar handlat bara om lera.

Under andra världskriget (1939–1945), och några år efter denna tid, togs det upp kol ur en hel del gruvor som ägdes av privatpersoner. Det finns uppgifter om att cirka 160 gruvschakt sänktes och bearbetades under denna tidsperiod.

Namnen på gruvorna och sedermera på gatorna Dessa mansnamn som fanns på en del gruvor kom många gånger från prominenta personer i landet, oftast personer som ingick i ledningen för Höganäs-Billesholms AB. Bland annat hade Vallåkrabolagets ledare Christoffer Billow, satt namn till schakt Christoffer och konsul Oscar Trapp (1847–1916) styrelseledamot i bolaget, fick låna ut sitt namn till Oscarschaktet. En annan styrelseledamot och Kapten tillika vid namn Albert Oldenberg, fick sätta namn på Albertschaktet. Ivarschaktet hade fått sitt namn efter överingenjör Ivar Svedberg (1866–1949), platschef för samtliga Höganäs-Billesholm AB:s gruvor och Viktorschaktet efter Viktor Schwartz (1843–1912), verkställande direktör och chef för Vallåkra stenkolsaktiebolag. Schakt Knut hade fått sitt namn efter vice häradshövding Knut Tillberg (1860–1946). Den enda som fick en gruva uppkallad efter sig utan att vare sig vara en prominent person eller en chefsperson vid bolaget var smeden Mattis och det har kanske sin förklaring i att det var han som först stötte på koltillgångar i denna del av kolfältet. Några av dessa herrar har även kommit att sätta namn på en del gator i Billesholm, till exempel Alberts-, Oskars-, Viktors- och Knutsgatan. Några gatunamn associerar också till gruvtiden: Kolgatan, Malmgatan, Gruvgatan, Sonnadamsgatan och Schaktsvägen. Överingenjör Ivar Svedberg har blivit ordentligt ihågkommen med två gator som är uppkallade efter honom, Ivarsgatan och Svedbergsgatan.

Nedläggningen Gruvdriften hade legat nere under 1920-talet, men under början av 1930-talet steg efterfrågan och priser på stenkol och en rad investerare prövade lyckan i Billesholm, som låg nära den tyska marknaden. En "kolrusch" med många kortvariga brytningsprojekt och investeringar, fick orten att blomstra under ett par år, men den 1 mars 1932, ansågs det inte längre vara lönsamt med kolbrytningen och nästan all gruvdrift lades ner. Denna dag vajade flaggorna i Billesholm på halv stång.

Detta var en katastrof för trakten och det gav också eko i medierna över hela landet. Situationen bedömdes så allvarlig att det föranledde ett besök den 11 april 1932 av dåvarande statsminister Carl Gustaf Ekman och socialminister Sam Larsson. Året efter, 1933 i februari, fick Billesholm ett nytt ministerbesök i form av den nytillträdde socialministern Gustav Möller. Detta resulterade inte i någon hjälp för Billesholmsborna.

Nu följde några svåra år med stor arbetslöshet, som höll i sig tills andra världskriget startade. Under dessa år anordnades nödhjälpsarbeten, för att säkra någon form av inkomst för de cirka 450 arbetslösa, de flesta familjeförsörjare, som helt stod utan försörjning. Dessa nödhjälpsarbeten var många gånger vägarbeten, som låg långt från hemorten. Med dåtidens kommunikationsmedel betydde det ofta att familjeförsörjaren var skild från sin familj tills det påbörjade arbetet var färdigt. Situationen var svår på ett annat vis också, Billesholm fick under denna tid in mycket begränsade skatteintäkter

För att på något sätt bereda arbete till alla arbetslösa drogs det igång en hemstickningsindustri som närmast riktade sig till den kvinnliga delen av kommuninnevånarna. Detta visade sig högst otillräckligt, man får betänka att det var i stort sett alla i kommunen som hade blivit arbetslösa i samband med gruvnedläggelsen. Även en glasullsfabrik startades och den hade efter några år cirka 300 personer anställda. Denna industri skulle i framtiden visa sig bli den dominerande arbetsplatsen på orten.

Klondiketiden