NKVD (ryska: Народный комиссариат внутренних дел, Narodnyj komissariat vnutrennich del; på svenska: Folkkommissariatet för inrikes ärenden), var Sovjetunionens kombinerade inrikesministerium och säkerhetstjänst 1917–1930 samt 1934–1943. NKVD bestod som inrikesministerium fram till 1946.
1917–1930 ansvarade NKVD för diverse inrikespolitiska ärenden och styrde över statspolisen GPU. När NKVD återuppstod 1934 inkorporerades den allunionella politiska förvaltningen OGPU i NKVD, som då fick monopol över Sovjetunionens rättsvårdande myndigheter. NKVD ansvarade därigenom också för internerings- och arbetslägren (Gulag). 1943 skildes säkerhetstjänsten från NKVD och blev NKGB. NKVD fortsatte vara inrikesministerium fram till 1946 då det ersattes av MVD och NKGB blev MGB, ministeriet för statens säkerhet.
Organisation
1917–1930 Efter oktoberrevolutionen 1917 bildades 14 folkkommissariat, däribland folkkommissariatet för inrikes ärenden (NKVD). Över folkkommissariaten fanns folkkommissariernas råd (Sovnarkom). I december 1917 bildades Tjekan som ersatte den milis som funnits under revolutionen. Tjekan stod utanför NKVD och var ansvarigt direkt inför bolsjevikpartiet. NKVD och Tjekan kom dock att samverka. NKVD var inte en federal myndighet, utan fanns som självständiga myndigheter i de fyra första sovjetrepublikerna Ryska SFSR, Vitryska SSR, Ukrainska SSR och Transkaukasiska SFSR. Till NKVD:s ansvarsområden hörde jordbruk, läkarvård, veterinärverksamhet, statistisk, migration och media.Semukhina; Reynolds, 37–38.
NKVD fick en viktigare funktion vid övergången från krigskommunism till NEP. Den 24 maj 1922 bestämdes att NKVD skulle övervaka all administration och genomdriva reformer på regional nivå. Därefter kom NKVD att ansvara för registrering av olika föreningar och religiösa samfund, skatteindrivning, utfärdande av licenser, lokal vägunderhållning med mera. Utöver detta ansvarade NKVD fortsatt för upprätthållande av ordning, ledning av brottsutredningar, förebyggande av brott, kontroll av resor samt administration av arbetsläger (Gulag). Tjekan avskaffades i februari 1922 och uppgiften att bekämpa kontrarevolutionärer och bevaka gränser övertogs av NKVD. Inom NKVD bildades 1922 en statspolis (GPU).Semukhina; Reynolds, 42–44.
I juli 1923, efter Sovjetunionens bildande, bytte GPU namn till OGPU. OGPU blev fristående från NKVD och skulle bekämpa kontrarevolution, spioneri och andra brott i alla sovjetrepubliker. OGPU försökte överta alla NKVD:s polisiära befogenheter, men detta tilläts inte eftersom regeringen inte ville centralisera rättsväsendet. Eftersom OGPU ändå kom att överta flera av NKVD:s verksamheter på 1920-talet, bestod en rivalitet mellan myndigheterna. NKVD ansågs ineffektivt och 1922–1923 genomförde OGPU en utrensning, varvid ett antal NKVD-tjänstemän dömdes till arbetsläger eller döden. Nackdelen med NKVD var att myndigheten till skillnad från OGPU lydde under respektive sovjetrepublik och dessutom fanns motståndare mot Stalin inom NKVD:s ledning. Av det skälet var det OGPU som Stalin använde sig av för att ta kontrollen över partiet i slutet av 1920-talet. I december 1930 avvecklades NKVD. Inom varje republik inrättades i stället en milis som leddes på federal nivå av OGPU.Semukhina; Reynolds, 46–47.
1934–1946 miniatyr|Lubjanka i Moskva var högkvarter för alla Sovjetunionens säkerhetstjänster, så även för NKVD. Den 20 februari 1934 uppdrog Stalin åt Genrich Jagoda och några medlemmar av politbyrån att organisera en federal NKVD-organisation. Organisationen etablerades officiellt den 10 juli 1934 och Jagoda utsågs till chef. OGPU ombildades till NKVD:s styrelse för statens säkerhet (GUGB). Den 24 november 1936 efterträddes Jagoda av Nikolaj Jezjov.Gregory, 88.
NKVD skulle ansvara för upprätthållande av lagen, gränsförsvaret, sköta folkbokföring och skydda statens egendomar. Både den reguljära och politiska polisen lades alltså hos NKVD. Fortfarande var huvudstyrelsen för läger (Gulag) en underavdelning inom NKVD. Regionala former av NKVD infördes i alla sovjetrepubliker och centralstyrningen förlades till Ryska SFSR. Att skapa en federal polismakt på detta sätt bröt mot överenskommelsen som träffats 1922 mellan de första sovjetrepublikerna, och ledde till att de regionala regeringarna fick mindre inflytande över milisen.Semukhina; Reynolds 47–49
I februari 1941 skildes GUGB från NKVD och omorganiserades till folkkommissariatet för statens säkerhet, NKGB. Specialavdelningarna (OO), som bland annat skötte kontraspionaget, skildes från NKVD och överflyttades till Röda armén och flottan. I juli 1941 inkorporerades GUGB i NKVD igen och NKGB lades ned. I februari 1943 skildes säkerhetstjänsten ånyo från inrikesministeriet. Folkkommissariatet för statens säkerhet (NKGB) återuppstod och tog över kontraspionaget, underrättelsetjänsten, transportbevakningen, bevakningen av Kreml, livvaktsskydd för regeringspersoner med mera. Det militära kontraspionaget blev en egen myndighet, SMERSJ, men NKVD hade stort informellt inflytande över det. 1946 överfördes SMERSJ till NKVD.Drabik; Israel, 30–31.
I mars 1946 bytte folkkommissariaten namn till ministerier, varvid NKGB bytte namn till ministeriet för statssäkerhet (MGB) och NKVD till inrikesministeriet (MVD).Gregory, 90–91. I augusti 1950 flyttades även ansvaret för den ordinarie polisen från MVD till MGB.Semukhina; Reynolds, 54.
Avdelningar 1934–1943 Folkkommissarien Säkerhetstjänsten Huvudstyrelsen för statens säkerhet GUGB Läger och fängelser Huvudstyrelsen för korrektions- och arbetsläger GULAG Huvudstyrelsen för byggnadsväsendet i den höga nord DALSTROJ Huvudstyrelsen för järnvägsbyggnadsläger Huvudstyrelsen för vattenbyggnadsläger Huvudstyrelsen för fängelseväsendet Den sovjetiska milisen (polisen) Huvudstyrelsen för arbetarnas och böndernas milis Huvudstyrelsen för brandväsendet NKVD:s trupper Huvudstyrelsen för inrikestrupperna- och gränsbevakningstrupperna GUPVO Huvudstyrelsen för järnvägsbevakningstrupperna Huvudstyrelsen för industriskyddstrupperna Huvudstyrelsen för konvojtrupperna Huvudstyrelsen för NKVD:s underhållstjänst Huvudstyrelsen för NKVD:s militära byggnadsväsende Huvudstyrelsen för NVKD:s militärpolitiska organ Huvudstyrelsen för lokalförsvaret Huvudstyrelsen för geografi och kartografi Huvudstyrelsen för huvudvägarna Huvudstyrelsen för mått och vikt Huvudstyrelsen för arkivväsendet Huvudstyrelsen för ekonomi Huvudtransportstyrelsen
Personal miniatyr|Fyra NKVD-chefer 1934. Längst till vänster Jakov Agranov och till höger om honom Genrich Jagoda. Det finns ingen statistik över antalet anställda hos NKVD före 1945. I slutet av 1945, det vill säga efter att NKGB blivit en självständig myndighet, hade NKVD över 840 000 anställda.Gregory, 90–91. På Jezjovs tid 1936–1938 var flertalet av de högre befälen bönder, tjänstemän eller handelsmän. På Berijas tid 1938–1945 var över 80 procent av de högre befälen hämtade ur arbetar- eller bondeklassen. Fram till stora utrensningen tillhörde en stor mängd av ledarskiktet inom NKVD etniska minoriteter. I början av 1930-talet var 14 procent av de högre befälen letter, tyskar och polacker; detta jämfört med att 58 procent var ryssar och 16 procent ukrainare. När utrensningen var förbi fanns inga letter, tyskar eller polacker kvar, och andelen judiska tjänstemän hade minskat avsevärt. Därefter utgjorde ryssar, ukrainare och georgier 90 procent av de högre befälen.Gregory, 62–64.
Tjänster inom NKVD gjordes mer attraktiva genom att lönerna fyrdubblades under 1937; NKVD:s anställda tilldelades bra bostäder och sjukvård.Medvedev, 392.
Liksom inom OGPU, tillsattes högre befattningshavare inom NKVD på order av politbyrån utan föregående ansökan eller godkännande från den anställde. Manskapet hämtades främst från partiet och militären. Av de 14 506 nyanställda inom operativa funktioner år 1939 kom bara tio procent från NKVD:s egna utbildningar. Av de 181 113 nyanställda 1944, var bara 4 248 alumner från NKVD:s skolor. Under den stora utrensningen var jobb inom NKVD förenat med risk för att själv bli fängslad och detta i kombination med tvång att tortera fångar, gjorde att många försökte undvika att bli anställd. Dessutom riskerade familjen till avrättade högre befattningshavare att också avrättas. Längre ned i hierarkin hade majoriteten av de anställda sökt frivilligt; av alla nyanställda år 1944 hade omkring 70 procent ansökt själva. Ute i sovjetrepublikerna anställdes emellanåt brottslingar och människor som staten hade hållhakar på, eftersom de skulle förbli lojala. Befattningshavare som förflyttades till nya positioner, försökte ofta ta med sig sin egen stab. Lojalitetsband mellan personer i hierarkin ledde till långtgående utrensningar på regional nivå när den högste chefen väl avsattes; när Jezjov föll 1938, föll också de som han tillsatt.Gregory, 75–78.
Stora utrensningen
Upptakten till terrorn Efter mordet på Leningrads partiledare Sergej Kirov i december 1934 lät Stalin åsidosätta juridiska regler för terroristbrott. Bekännelser vägde tyngre än bevis, åtalade hade inte rätt att överklaga domarna och dödsdomar skulle verkställas omedelbart. NKVD avslöjade under 1935 över 15 000 påstådda fiender och över 100 fientliga organisationer.Gregory, 155. Det var NKVD:s uppgift att insamla bevis och genomföra förhör inför rättegångarna mot partieliten 1936–1938.Gregory, 156. NKVD upptecknade dossier på tiotals miljoner personer; både på vanliga medborgare och funktionärer i statsapparaten. Alla tillsättanden av partifunktionärer övervakades av NKVD.
Stalin påstod att en högeropposition med anhängare av Trotskij och Zinovjev fanns i Moskva, och var missnöjd med NKVD:s oförmåga att bekämpa dessa "terrorister". Därför avsatte han Jagoda 1936. Jagoda utsattes för en förtalskampanj, enligt vilken han påstods hålla polska spioner om ryggen.Jansen; Petrov, 42, 45, 50.
Politbyrån godkände 1937 tortyr vid NKVD:s utredningar; under förhör förekom misshandel och fångar förvägrades sömn.Montefiore, 255. Tortyr kunde pågå i flera timmar och ske med olika typer av verktyg och medel.Medvedev, 264. Redan under utbildningstiden tränades tjugoåriga NKVD-agenter att bevittna och utföra tortyr.Medvedev, 286. Avrättningar som NKVD verkställde under den stora terrorn, utfördes vanligen av befälen personligen.Gregory, 71. Uppemot 200 fångar avrättades per natt i Leningrad och massgravarna doldes med tallplantor. Ibland skedde avrättningarna i närheten av NKVD-chefernas datjor. Leningrads NKVD-distrikt fick 1937 tillgång till ett tio hektar stort skogsområde utanför Pargolovo, där över 40 000 lik kom att begravas. På så sätt behövde inte liken skickas till stadens bårhus.Rayfield, 310. Åtminstone i Moskva lär NKVD vid något tillfälle använt en lastbil som gaskammare för att förgifta fångar på väg till den egentliga avrättningsplatsen.Colton, 287. Avrättningar med gas var, om de alls förekom, ovanliga.Halfin, 463.
Svälten i Ukraina förklarade NKVD med att den polska minoriteten utfört sabotage mot jordbruket. En gammal konspirationsteori om en hemlig polsk militärorganisation i Ukraina ledde till massarresteringar. I mars 1934 greps 10 800 människor med polskt och tyskt påbrå i Ukraina. Mellan juni och september 1936 deporterades 69 000 människor från Ukraina till Kazakstan. Konspirationsteorin om polska militära agenter gav upphov till arresteringar av polacker runtom i Sovjetunionen. Även polska befäl inom NKVD kom därvid att utrensas.Snyder, 89–91.
Inom armén greps påstådda trotskister och tyska spioner, däribland marskalk Michail Tuchatjevskij. Under sommaren 1937 greps 980 höga officerare och politiska kommissarier. Sammanlagt greps omkring 10 000 officerare och politiska kommissarier åren 1937–1938.Jansen; Petrov, 70.
Massoperationer miniatyr|Under den stora terrorn utfärdades särskilda NKVD-order mot specifika folkgrupper som skulle förtryckas. Order 00447 om förtryck av kulaker och politiska motståndare var den första i raden.