miniatyr|Black Jack medverkar i Sommarkrysset på Gröna Lund den 16 augusti 2008.
Ett dansband eller ett svensktoppsband en typ av musikgrupp som spelar populärmusik att dansa pardans till.
Till dansband dansas ofta bugg och foxtrot. Musiken kallas ofta dansbandsmusik och går ofta i 4/4-takt, med tydlig baktakt (som i rock) även kallat 12/8 takt. Även andra taktarter kan förekomma då vissa, särskilt äldre, dansband framför gammaldansmusik. Dansbandsmusiken är närmast besläktad med swing, "schlager" och country, ibland även gammaldans, jazz och rock. De dansband som har influenser från rock är det främst den rock som var populär under 1950- och 1960-talen. Begreppen "dansband" och "dansbandsmusik" myntades åren efter 1970, då denna musikstil började bli så pass enhetlig att den kunde betraktas som egen musikgenre inom svensk populärmusik. Dansbandsmusik är en företeelse som utvecklats mycket i Sverige, och som har spritts till länder som Danmark, Finland och Norge. Då dansbandsmusiken kom till Norge från Sverige kallades den i början svensktoppar.
Bengt Eriksson menade i en artikel i LO-tidningen (2008) att dansbandsmusik som genre inte existerar, utan att dansband i stället spelar låtar ur olika genrer från populärmusiken.Arbetet 13 september 2008 - De sista ljuva åren
Dansbandens dag firas den första söndagen i september varje år.
Banden De vanligaste instrumenten i ett dansband är elbas, elgitarr, keyboard och trummor. I äldre dansband var även dragspel (framför allt Wizex, Vikingarna, Lasse Stefanz, Trio me' Bumba och Sven-Ingvars) och saxofon (framför allt Ingmar Nordströms, Simons, Thorleifs, och Max Fenders) vanligt. Numera sköts dock ofta blås och stråk av syntar, särskilt vid livespelningar bland de "modernare" dansbanden. I mer countryinfluerade låtar kan även steelguitar förekomma. I Curt Haagers förekom även trumpet, mindre vanligt för dansband.
Ett dansband reser ofta runt i buss, och spelar ofta flera gånger i veckan året runt, utomhus om somrarna och inomhus vintrarna. Spelningen kan också ske ombord på en båt.
Flera dansband bär namn efter sin sångare, ibland avkortat, följt av ordet orkester. Denna tradition kommer från de gamla dansorkestrarna, vilka hade namn efter sin kapellmästare. Många gånger är "s" ersatta av "z" i slutet av bandnamnet inom dansbandsgenren. Traditionen med z i namnet uppstod när Folke Isaksson (1920–2011), känd folkparksföreståndare i Kristianstad, skulle skylta för Lasse Stefans. Då skyltningsbokstaven s tog slut satte Folke helt enkelt upp ett z istället för sista s'et och traditionen var startad. Vissa dansband bär namn efter tidigare medlemmar.
Teman Sångtexterna inom dansbandsmusiken är ofta ljust präglade, och handlar för det mesta om kärlek, vänskap och fred. Andra vanliga teman är dans. Sångtexterna kan också vara nationalromantiskt präglade och handla om till exempel gamla minnen från "förr i tiden", eller om naturen och hembygden. De dansbandstexter som handlar om kärlek påminner ofta om poptexterna, där sångens jag-person talar om att han/hon älskar sångens du-person, men har oftare även fokus på att åldras tillsammans, och leva ihop tills en av dem dör. Det norska dansbandet Ole Ivars har även, mycket genom humor, tagit upp en starkare samhällsbetoning.
Sångtexterna är oftast på svenska i Sverige och Finland och på norska i Norge. Många dansbandslåtar, från framför allt 1970- och 1980-talen, är översatta coverversioner från engelskspråkiga original inom främst country, pop och rock. Vanligt har också varit dansbandstappningar av gamla folkvisor och äldre sånger. Från 1990-talet och framåt minskade användandet av covermaterial.
Under 1990-talet slog konceptet med specifika "dansbandslåtskrivare" igenom, bland andra Lasse Holm, Gert Lengstrand och Torgny Söderberg. Länge skrev samma personer åt alla, men sedan började man skriva alltmer inom dansbanden.Livets band, Leif Eriksson och Martin Bogren, Prisma 2008, sidan 65–68 - Ett eget skrå
Att skriva egna låtar i större mängd är annars ovanligt, bland undantagen finns bland andra Mona Gustafsson (Leif Bloms & Mona G:s orkester), Christer Ericsson (Lasse Stefanz) och Göran Lindberg (Matz Bladhs & Göran Lindbergs orkester).
Historia 1970-talet: Dans i Folkets park miniatyr|Kikki Danielsson slog igenom i Wizex under 1970-talet. miniatyr|Från 1970-talets slut och fram till 1980-talets slut blev discomusik och diskotek en konkurrent till dansbanden i Sverige. miniatyr|Lotta Engberg skördade stora dansbandsframgångar i Sverige under genrens "pånyttfödelse" mellan 1980-talets slut och 2000-talets början, först med dåvarande makens orkester och sedan med den egna. Innan dansband blev vanligt brukade jazzorkestrar spela en "schlagerinriktad" dansmusik. Det sägs ibland att dansbandens utveckling beror på att intresset för jazzmusik avtog under 1950- och 1960-talen, då pop- och rockmusik blev den dominerande ungdomsmusiken. Många svenska dansband på den tiden gick under benämningen pop- och rockgrupp, för att senare benämnas Svensktoppsband.
Då dansbanden under 1970-talet ersatte de traditionella dansorkestrarna tog synthar över flera platser, främst stråkavdelning, då ett dansband oftast har färre medlemmar än en dansorkester. Ibland används dock fortfarande dansorkester eller bara orkester som synonym för nutida dansband.
Dansbandsmusikens storhetstid var 1970-talet, med band som Flamingokvintetten, Ingmar Nordströms, Thorleifs, Wizex, och Matz Bladhs. Banden spelade då oftast ute på dansbanorna i folkparkerna om somrarna, och inne i Folkets hus om vintrarna. Som mest har det i Sverige funnits kring 800 heltidsarbetande dansband, ett antal som i slutet av 1990-talet var ungefär 500.
Ordet "dansband" blev etablerat i Sverige 1976, vilket då skulle vara modernare och tuffare än de dansorkestrar som redan fanns, senare har många övergått till att kalla sig livebandLivets band, Leif Eriksson och Martin Bogren, Prisma 2008, sidan 76 - Diskofällan.
1980-talet: Dans på båten, stadshotellet och tillbakagång för dansbanden under discoåren Kring 1976–1977 började popgrupper som Abba, The Bee Gees och Boney M. med sin disco dominera på dansgolv och hitlistor. Vissa dansband, bland annat Sten & Stanley, försökte "vända kappan efter vinden" och spela discocovers på sin egen repertoar, samt följa discomodet vad gällde scenkläder. Oftast uteblev dock de större framgångarna, och man började tala om dansbandsdöden. Flera dansband lades ner, och nästan bara heltidsdansbanden kom att bestå. Under denna tid dominerade bland annat dansband som Matz Bladhs och Vikingarna. De spelade ofta på båtar och stadshotell, och de manliga medlemmarna brukade uppträda i kostym, vilket sedan länge blev en vanlig stereotyp för dansband. Dessa dansband fick hos många ungdomar en "töntstämpel". Under dessa år sattes även en standard för dansbandsmusikens sound.
1990-talet: I afton dans, pånyttfödelse och stark massmedial uppmärksamhet I slutet av 1980-talet började discomusikens popularitet dala, vilket åter gav dansbanden mer utrymme. De började åter synas i media. Sveriges Radio började direktsända "I afton dans" från olika kända dansställen, caféprogram i Sveriges Television bjöd in dansband som husband. I början av 1990-talet hade Sven-Ingvars en ny stor popularitetsperiod.
1990-talet var ett framgångsrikt årtionde för dansbandsmusiken. De syntes ofta i Bingolotto, och många dansband fick hitlåtar på Svensktoppen. Samtidigt förändrades även musiken något, det blev vanligare att ha en kvinnlig sångare, och man talade ofta om dansbandsdrottning. Lotta Engberg hade framgångar i Norden och musiken hade ett sound bestående av flera "catchy" och pigga melodier, då hon var sångerska i Lotta & Anders Engbergs orkester. Andra framgångsrika band under denna tid var Candela (med Jenny Öhlund som sångerska) och Pools orkester (med Lisbet Jagedal som sångerska). Under slutet av 1990-talet och början av 2000-talets första decennium turnerade Vikingarna i Tyskland, och spelade även in album på tyska. Vikingarna var ett av de populärare dansbanden i Sverige före upplösningen 2004. Även Thorleifs började planera lansering i Tyskland. Dansbandsmusiken såg ut att ha en framtid i Kontinentaleuropa.
I början av 1990-talet hölls flera dansbandsgalor i anläggningar som Globen och Scandinavium där dåtidens stora dansband Vikingarna, Sten & Stanley, Lotta & Anders Engbergs orkester, Thorleifs, Sven-Ingvars och Curt Haagers spelade upp till dans. Så kallade supergrupper var verksamma, i konstellationer som Supertrion, Superfemman och Supersaxarna, med specialskrivna låtar eller coverversioner, och inspelningarna förlades till samlingar som gavs ut i samband med galorna, och dessa blev senare svåråtkomna tills skivbolaget Scranta under andra halvan av 2003 släppte dem på samlingen Superdans, med material från åren 1990–1994.Aftonbladet 6 april 2004 - Giganterna ges ut på nytt
Under dessa år fick genren en ny stereotyp, med begreppet "dansbandsdrottning" som stereotypt symboliserades av en ung flicka i blommig klänning som var sångerska i framgångsrika band. Man brukar tala om att Sverige och Norge har varsin drottning ute i den lilla dansbandsvärlden.
I Sverige hade termen "dansbandsdrottning" historiskt sett ofta syftat på sångerskor som Kikki Danielsson som sångerska i Wizex under 1970-talet och början av 1980-talet, Lotta Engberg som sångerska i Lotta & Anders Engbergs orkester i slutet av 1980-talet och början av 1990-talet och Jenny Öhlund som sångerska i Candela i mitten av 1990-talet. Mot slutet av 1990-talet talade man ofta om Charlotte Nilsson, då sångerska i Anders Engbergs och Wizex.
I Norge har ofta Jenny Jenssen och Anne Nørdsti nämnts som dansebandsdronning.
2000-talet: Nedläggningar och minskat massmedialt intresse Under början av 2000-talets första decennium började dock marknaden återigen att kärva. Denna tid hade, förutom minskad massmedial uppmärksamhet, präglats av att flera dansband lagts ner, och i den nyare generationens dansband har avhoppen och medlemsbytena blivit allt fler. Många av de program i Sveriges Radio och Sveriges Television som under 1990-talet uppmärksammat dansband tystnade till förmån för andra program, andra bytte inriktning till pop och rock. Samtidigt har allt fler nyare dansband börjat spela "tuffare", "popigare" och "rockigare". Detta har bland annat lett till att vissa ifrågasatt vad som är dansband och inte, särskilt då synthtrummor och synthsaxar används i vissa låtar, och stora delar av publiken står bredvid och klappar händerna som på pop/rockkonserter istället för att dansa.
I oktober år 2000 syntes turnébussar i färd mot Sveriges riksdag, då dansbanden demonstrerade mot den fulla momsen på dans som inte drabbade konserterLivets band, Leif Eriksson och Martin Bogren, Prisma 2008, sidan 82 - Momseländet.
I Norge, där dansbandsmusik från Sverige tidigare var populär, har intresset för lokala dansband ökat. Ett berömt dansband från Norge är Ole Ivars, vars duettinspelning av "Jag trodde änglarna fanns" med Kikki Danielsson 1999 blev en stor hit i Norge. Även låten "I mitt hjärta brinner lågan" spelades in av dessa. Några andra framgångsrika dansband från Norge är Amunds, Scandinavia och Trond Erics. Anne Nørdsti och Jenny Jenssen var i början av 2000-talets första decennium framgångsrika dansbandssångerskor i Norge. I mitten av 2005 beslöt det norska Stortinget att slopa dansbandsmomsen då dansen ansågs vara en kulturinsats. 2005 lades dock dansbandstävlingen Årets Dansebandmelodi i NRK nerDansradion 6 oktober 2005 - Årets Dansebandmelodi läggs ner i Norge.