thumb|Kaukasien är ett mycket bergigt område Kaukasien är ett område på gränsen mellan Europa och Asien. Det sträcker sig från Svarta havet i väst till Kaspiska havet i öst, och från floderna Manytj och Kuma i norr till Armeniens högland i söder. Kaukasien är indelat i Nordkaukasien (även kallat Ciskaukasien) och Sydkaukasien (även kallat Transkaukasien), som skiljs åt av bergskedjan Kaukasus. Norra Kaukasien består av ett antal ryska delrepubliker, krajer och oblast, och den sydliga delen utgörs av Georgien, Armenien och Azerbajdzjan. Kaukasien var tidigare en del av först Ryska imperiet, och senare Sovjetunionen. Tiden under sovjetiskt styre har lämnat tydliga spår när det gäller regionens administrativa indelning.
Omkring 12 miljoner av Kaukasiens 35 miljoner invånare är ryssar, vilket gör dessa till den största folkgruppen. Sammanlagt finns det dock över femtio olika etniska grupper i området. Vissa motsättningar folkgrupper emellan har mynnat ut i allvarliga konflikter, där Ryssland inte sällan har varit en part. Bland de största kan första och andra Tjetjenienkrigen och kriget i Georgien 2008 nämnas. Den etniska identiteten spelade ofta en mindre roll före Rysslands erövring, som fullbordades 1864. Nationalistiska stämningar spred sig successivt och blossade upp på nytt efter Sovjetunionens kollaps 1991. Den ekonomiska nedgång och de olika socioekonomiska problem som följde på kollapsen har ytterligare spätt på konflikterna.
De olika etniska grupperna har ofta egna modersmål som ibland kombineras med ryska som andraspråk. Den rikliga floran av språk tillhör såväl den kaukasiska språkfamiljen som den indoeuropeiska, turkiska och afroasiatiska. Kaukasien inrymmer även en mängd olika religiösa trosuppfattningar. När kristendomen började spridas under de första århundradena av vår tideräkning stötte den på sitt främsta motstånd i den persiska zoroastrianismen, men även i grekiska, anatoliska och animistiska religiösa seder. Under 600-talet erövrade araberna stora delar av Kaukasien och förde med sig islam. Både kristendomen och islam är i dag präglade av tidigare animistiska seder i regionen. Judiska grupper har befolkat regionen sedan över 2 000 år tillbaka och praktiserar fortfarande judendomen i Kaukasien.
Geografi 250px|thumb|left|Satellitbild över Kaukasien Kaukasien anses i allmänhet utgöra en gräns mellan Europa och Asien. Regionen omfattar en yta på 440 194 km2, vilket motsvarar ungefär Tyskland och Österrikes gemensamma storlek. Den sträcker sig 700–900 kilometer på bredden mellan Svarta havet och Kaspiska havet, och omkring 720 kilometer från nord till syd. Kaukasiens norra gräns utgörs av Kuma-Manytj-sänkan, Kaspiska havet i öst, Turkiet och Irans gränser i syd och Svarta havet och Azovska sjön i väst.Coene (2010), s. 3. Ibland dras den södra gränsen längre söderut så att den inkluderar delar av Turkiet och Iran. Sett utifrån politiska gränsdragningar är Kaukasien större, närmare bestämt 541 200 km2. Då inkluderas bland annat delar av Ryssland norrut.Coene (2010), s. 5.
Kaukasien delas traditionellt in i två delar, Nordkaukasien (även Ciskaukasien) och Sydkaukasien (även Transkaukasien). De skiljs åt genom den högsta delen av bergskedjan Kaukasus. Termen 'Transkaukasien' är ett arv från Sovjetunionens tid då den döptes sett från Moskvas perspektiv, bortom Kaukasus. Termen är i dag något kontroversiell och staterna i området föredrar i regel att använda ordet 'Sydkaukasien'. Ibland räknas den avskiljande delen, Stora Kaukasus, som ytterligare en av Kaukasiens delar.Uppslagsordet Kaukasien från Nationalencyklopedins internettjänst. Läst 26 januari 2012.
Vattentillgången kan komma att bli en framtida källa till konflikt.Coene (2010), s. 10. I bergsområdena finns det rikligt med vatten, men i låglandet är dricksvatten en bristvara. Armenien saknar kustlinjer, men Azerbajdzjan har störst problem. Vattnet behövs bland annat till det utbredda jordbruket samt industrin och vattenkraften i Kaukasien. Kaspiska havet är inget egentligt hav eftersom det saknar naturliga utflöden till resten av världens hav – det räknas istället som världens största insjö. Fem länder gränsar till Kaspiska havet: Ryssland, Kazakstan, Turkmenistan, Iran och Azerbajdzjan. I väst gränsar också fem länder till Svarta havet: Ryssland, Georgien, Turkiet, Bulgarien, Rumänien och Ukraina. Svarta havet spelar en större strategisk roll för regionen då sundet Bosporen förbinder det med världshaven. Azovska havet är ett bihav till Svarta havet.
Floderna som mynnar ut i Kaspiska havet är i regel ganska långa. Det gäller exempelvis Kura, som är den längsta i Kaukasien. Andra stora floder som har sitt utflöde i Kaspiska havet är Kuma, Terek, Sulak, Samur och Aras. De floder som rinner ut i Svarta havet är betydligt fler och kortare. De största är Bzipi, Kodori, Enguri och Rioni. Floderna Don, Jeja och Kuban rinner ut i Azovska havet. Med sina 1 256 km2 är Sevansjön i östra Armenien den största sjön i Kaukasien.
Klimatet i Kaukasien uppvisar en stor variation från plats till plats. Generellt sett anses Nordkaukasien ha ett inlandsklimat medan Sydkaukasien har ett subtropiskt klimat. I dessa regioner finns dock mindre klimatzoner med mikroklimat som ibland bara upptar en yta på några få kvadratkilometer. Bergskedjan Kaukasus stoppar mycket av den kalla luften från Ryssland vilket innebär att vintrarna i söder är mildare än dem i norr. Under somrarna jämnas temperaturen mellan norr och syd ut.Coene (2010), s. 14-15.
Historia Förhistoria I Kaukasien har några av de äldsta spåren av mänsklig civilisation påträffats. Under den äldre stenåldern (500 000 f.Kr. – 10 000 f.Kr.) började de människor som bodde i södra och västra Kaukasien röra sig norrut, och bosätta sig i tält istället för i grottor. Under sen stenålder (8 000 f.Kr. – 5 000 f.Kr.) började man bruka jorden och ägna sig åt boskapsuppfödning, vilket gradvis trängde undan den tidigare jägare-samlare-kulturen. De första föremålen av brons, guld, silver, tenn och bly tillverkades i kopparstensåldern. Vid samma tid började folken i Kaukasien interagera med andra kulturer i Främre Orienten och de första befästa boplatserna byggdes. Den äldsta kultur som det i dag finns spår av i området är Shulaveri-Shomukulturen. Från tidig bronsålder finns kvarlevor från två kulturer – Maykopkulturen i norra Kaukasien och Kura-Araxkulturen i dagens Georgien. Från mitten av bronsåldern finns Trialetikulturen, Nordkaukasiska kulturen och Dolmenkulturen arkeologiskt bevarade och från sen bronsålder Kobankulturen i norra Kaukasien, Kolchiskulturen i sydvästra Kaukasien, Kajakentkulturen i nordöstra Kaukasien och Kobjakovkulturen vid nedersta delen av floden Don.Coene (2010), s. 90-91.
Tidiga stater thumb|260px|right De första stamfederationerna växte fram i sen bronsålder, i slutet av 2000-talet f.Kr. När Assyriska riket under 1200-talet f.Kr. attackerade den armeniska platån enade sig stammarna i området. Runt 860 f.Kr. grundades riket Urartu vid Vansjön i det som idag är östra Turkiet. Detta kungarike är antagligen det som i Bibeln benämns Ararat. De följande århundradena präglades av krig med både Assyrien och intilliggande stammar. Urarturiket föll slutligen 585 f.Kr. Vid sidan av Assyrien tillhörde ryttarfolket kimmerier deras värsta fiender. Även kimmerierna besegrades av assyrierna, några hundra år efter Uartus fall.Coene (2010), s. 94.
Armenierna anses allmänt ha anlänt till Kaukasien från Mindre Asien under 700-talet f.Kr. där de blandade sig med invånarna i Urartu. Under 300-talet f.Kr. började albanska stammar bildas i dagens Azerbajdzjan. De skulle komma att bilda ett rike som varade i omkring 1 000 år. De exakta gränserna för detta forntida rike är omstridda. I övrigt var stora delar av Kaukasien ofta föremål för konflikter mellan dåtidens stormakter Grekland, Persien, Makedonien under Alexander den store, seleukiderna och senare Pontos, Romarriket och Partiska riket.
Territorier Kaukasiens territoriella indelning är i mångt och mycket ett arv från Sovjetunionen, och liknar den nuvarande ryska modellen med olika federationssubjekt. De mest västinfluerade delarna är de tre suveräna staterna Armenien, Azerbajdzjan och Georgien i syd. Dessa länder var oberoende republiker mellan 1918 och 1921, återtog sina gamla författningar efter Sovjetunionens fall och skrev nya konstitutioner 1995.Coene (2010), s. 29. Utöver de suveräna republikerna återfinns även autonoma republiker, oblaster och krajer.
Armenien är indelat i tio administrativa provinser (marz, singularis) vars guvernörer utses av landets president. Huvudstaden (kaghak) Jerevan har särskilda administrativa egenskaper.
Azerbajdzjan är indelat i 66 distrikt (rayon, singularis) och tolv städer (sahar, singularis).
Georgien är indelat i nio provinser (mkharebi), den autonoma republiken Adzjarien, området Abchazien vars politiska status är omstridd samt huvudstaden Tbilisi. Ytterligare en omstridd del inom landet är Sydossetien som har erkänts som oberoende stat av Ryssland och Nicaragua. Inom provinserna finns sammanlagt 67 administrativa distrikt (munitsipaliteti, singularis) och sex oberoende städer (kalaki, singularis).
Ryssland är indelat i 83 olika territoriella enheter, tillhörande sex olika kategorier. Dessa kategorier är 21 delrepubliker, 46 oblast (provinser), 9 krajer (territorium), ett autonomt oblast (Judiska autonoma länet), 4 okrug (autonoma distrikt) samt 2 federala städer (Moskva och Sankt Petersburg). I norra Kaukasien har Ryssland sju autonoma delrepubliker: Dagestan, Ingusjien, Tjetjenien, Nordossetien, Kabardinien-Balkarien, Karatjajen-Tjerkessien och Adygeiska republiken. Därutöver tillhör även krajerna Stavropol och Krasnodar samt oblasten Rostov Kaukasien.
Namn Politiskt subjekt Politisk status Flagga vapen Armenien Suverän republik Oberoendeborder|45x45px45x45pxAzerbajdzjan Suverän republik Oberoendeborder|45x45px45x45pxGeorgien Suverän republik Oberoendeborder|45x45px45x45pxNachitjevan Autonom republik Tillhör Azerbajdzjanborder|45x45px45x45pxNagorno-Karabach Autonom republik (de facto suverän) Tillhör Azerbajdzjan (de facto oberoende)border|45x45px45x45pxAdzjarien Autonom republik Tillhör Georgienborder|45x45px45x45pxAbchazien Autonom republik (de facto oberoende av Georgien) Tillhör Georgien (de facto oberoende av Georgien)border|45x45px45x45pxSydossetienDe jure georgiskt område (de facto oberoende av Georgien)Tillhör Georgien (de facto oberoende av Georgien)border|45x45px45x45pxDagestan Delrepublik Tillhör Rysslandborder|45x45px45x45pxIngusjetien Delrepublik Tillhör Rysslandborder|45x45px45x45pxTjetjenien Delrepublik Tillhör Rysslandborder|45x45px45x45pxNordossetien-Alanien Delrepublik Tillhör Rysslandborder|45x45px45x45pxKabardinien-Balkarien Delrepublik Tillhör Rysslandborder|45x45px45x45pxKaratjajen-Tjerkessien Delrepublik Tillhör Rysslandborder|45x45px45x45pxAdygeiska republiken Delrepublik Tillhör Rysslandborder|45x45px45x45pxStavropol kraj Kraj Tillhör Rysslandborder|45x45px45x45pxKrasnodar kraj Kraj Tillhör Rysslandborder|45x45px45x45pxRostov oblast Oblast Tillhör Rysslandborder|45x45px45x45px
Demografi thumb|Etnolingvistiska grupper i Kaukasien (2009). Det statistiska underlaget för folkgrupper i Kaukasien är ofta undermåligt. Enligt de officiella folkräkningarna, kombinerade med kvalificerade uppskattningar från forskarhåll, uppgår antalet personer i regionen till omkring 35 miljoner. Befolkningen är utspridd och endast fyra städer – Tbilisi, Baku, Jerevan och Rostov-na-Donu – har över en miljon invånare. Det finns över 100 olika etniska grupper i regionen. Språken, som är nästan lika många,Enligt Nationalencyklopedin har omkring 50 språk sitt huvudsakliga utbredningsområde i Kaukasien. Uppslagsordet Kaukasien från Nationalencyklopedins internettjänst. Läst 29 januari 2012. skiljer sig ofta kraftigt åt sinsemellan.Coene (2010), s. 55-57. Araberna kallade området för djabal al-alsun som betyder "språkens berg".De Waal (2010), s. 7.