Anders Johan Lexell, född 24 december 1740 i Åbo, död 11 december 1784 i Sankt Petersburg, var en finländsk matematiker och astronom. Han räknas som den första forskaren från Finland som gjorde betydande internationella insatser inom matematik och astronomi. Han utförde större delar av sitt vetenskapliga livsverk vid Sankt Petersburgs vetenskapsakademi, där han var en nära medarbetare till Leonhard Euler och 1783 utnämndes till dennes efterträdare som professor i matematik.
Biografi
Familj Anders Johan Lexell föddes i en förmögen borgarfamilj i Åbo och var son till guldsmedsmästaren och riksdagsmannen Jonas Lexell och hans första hustru, Magdalena Catharina Björkegren samt dotterson till assessorn Anders Björkegren.Lagström, Hugo: Lexell. Genos 1961 (32), sid. 61–69. Släkten Lexell har sitt namn från Lexe gård utanför Gävle, och inflyttade till Åbo med Anders Johan Lexells far.
Studier Anders Johan Lexell inskrevs vid Kungliga Akademien i Åbo, disputerade 1759 för Martin Johan Wallenius, pro gradu 1760 för Jakob Gadolin och promoverades sistnämnda år till filosofie magister som tjugoåring. Han studerade därefter ett tag vid Uppsala universitet. Lexell blev docent i matematik vid universitetet i Åbo 1763.
Vetenskaplig karriär Inför Venuspassagen 1769 ansökte Lexell om att få delta i de observationer som vetenskapsakademin i Sankt Petersburg förberedde. Han bifogade en avhandling som akademins ledamot Euler bedömde mycket positivt. Sedan svenska regeringen gett sitt tillstånd begav sig Lexell till Sankt Petersburg, där han observerade Venuspassagen. Resultaten publicerade han 1772 och angav solens parallax till 8,68".
Lexell utnämndes 1769 till adjunkt i astronomi vid vetenskapsakademin och 1771 till professor i astronomi. Han blev en av Eulers närmaste medarbetare och biträdde honom i stor utsträckning, särskilt efter att Euler drabbats av grå starr och förlorat synen. Lexell hade även betydande egna insatser, bland annat inom teorin för differentialekvationer, där han framstod som en av tidens främsta vid sidan av Euler och d'Alembert.
Lexell ägnade sig särskilt åt studier av kometbanor. År 1770 beräknade han banan för den av Charles Messier upptäckta och sedan efter Lexell benämnda kometen (Lexells komet) och bestämde dess omloppstid till 5,6 år. Vid närmare undersökning visade det sig att banan inte var äldre än från 1767, då kometen hade kommit nära Jupiter och fått ett ändrat lopp genom planetens gravitationella inverkan. År 1779 ändrades banan åter genom Jupiters inverkan, så att kometen blev osynlig från jorden.
Samtidigt med Laplace visade Lexell att den 1781 av Herschel upptäckta och för komet hållna Uranus var en planet. Lexell deltog vidare i arbeten för utveckling av teorin för månens rörelse.
År 1775 utnämndes Lexell till professor i matematik vid akademin i Åbo, men han tillträdde aldrig tjänsten och begärde avsked 1780. Vetenskapsakademin i Sankt Petersburg beredde honom istället möjlighet att under åren 1780–1781 företa en lång studieresa till Tyskland, Frankrike och England. Den viktigaste anhalten var Paris, där Lexell tillbringade fem månader och aktivt deltog i vetenskapsakademins verksamhet. Resan har dokumenterats genom 27 brev som Lexell sände till Eulers son.
Efter Eulers död 1783 utnämndes Lexell till dennes efterträdare som professor i matematik vid vetenskapsakademin i Sankt Petersburg, en av den tidens mest framstående poster inom matematiken.
Lexell invaldes 1773 som utländsk ledamot nummer 84 av Kungliga Vetenskapsakademien.
Privatliv Lexell var ogift och testamenterade största delen av sin egendom till sin syster Ulrikas barn. Han dog som 43-åring i Sankt Petersburg; som dödsorsak uppgavs en elakartad feber.
Eftermäle Asteroiden 2004 Lexell är uppkallad efter honom.
Referenser
Vidare läsning Stén, Johan C.-E. (2015): A Comet of the Enlightenment: Anders Johan Lexell's Life and Discoveries. Basel: Birkhäuser.
Kategori:Finländska astronomer Kategori:Ledamöter av Kungliga Vetenskapsakademien Kategori:Födda 1740 Kategori:Avlidna 1784 Kategori:Män Kategori:Personer från Åbo Kategori:Ugglan