miniatyr|Rester av Sveriges (förutom Skånes) äldsta stenkyrka, i Varnhem från 1040-talet eller tidigare.
Sveriges kristnande var en flerhundraårig process genom vilken olika delar av dagens Sverige gick över till kristendomen. De tidigaste källorna till mission är berättelserna om Ansgar, men den församling han grundade i Birka 829 upphörde efter några decennier. Bestående kristnande skedde tidigare i Skåne (som var del i Danmark) och Götaland än i Svealand. Tidiga spår av kristet gravskick har återfunnits i Varnhem från början av 900-talet,Vikingakvinnan Kata en av de första kristna svenskarna, Svt 2017-09-10 där kristendomen blev beständig. I Svealand finns spår av tidiga kristna gravar dels i Birka på 800-talet, dels i Västmanland på 900-talet. Även i Norrland har spår återfunnits (i Ångermanland) från senast år 1000.
Den förste svenske kung som skall ha döpts var Erik Segersäll, men han återgick till asatron och det var först hans son Olof Skötkonung (döpt i Västergötland 1008 enligt traditionen) som verkligen höll sig till den nya läran. Trots att många svear gick över till kristet gravskick fortsatte de härskande ätterna att parallellt utöva hedniska riter ännu en tid, om man skall sätta tilltro till de på 1200-talet nedskrivna berättelserna om kung Blot-Sven, som skall ha tagit makten i Uppsala på 1080-talet men dräptes. Det är oklart vid vilken tidpunkt som landet kan sägas vara fullt kristet. Folktro levde kvar parallellt med kristendomen, och samerna kristnades inte förrän sent i historien, främst genom 1800-talets Laestadianism, trots många tidigare försök till tvångskristnande.
Kristendom infördes i Sverige utan erövring och våld utifrån, men genom mission och sannolikt genom kontakter med kristna under vikingarnas resor och införsel av slavar. Emellertid blev några missionärer martyrer vid mötet med nordborna. Efter kungens omvändelse genomdrevs kristnandet dessutom uppifrån som en av kungen initierad själv-europeisering av riket, genom flera parallella processer: dels genom att förkristna kultplatser, gravskick, traditioner och sedvänjor kläddes i kristen dräkt (så kallad kristianisering) eller förbjöds, dels genom att helt nya kristna tankesätt infördes och sedvänjor påbjöds av kungen, och dels genom att under 1100- och 1200-talet organisera samhället i socknar och stadsförsamlingar med var sin kyrka. Med kristendomen följde europeisk medeltida kultur, där krönta kungar, stenbyggnader och latinsk skrivkonst är tidiga tecken. Den förhistoriska järnåldern och vikingatiden anses därför ha sitt slut kring år 1050 i Norden. Senare exempel på samhällsbetydelse var frigivande av trälar, mer detaljerade lagar i riktning mot ett rättsamhälle och spridande av europeisk bildning via kloster.
Birka och Ansgar miniatyr|Ansgarius predikar Christna läran i Sverige, Etsning av Hugo Hamilton. Enligt Rimberts berättelse Vita Anskarii ska sändebud från svearna ha framfört till den frankiske kejsaren Ludvig den fromme att det bland deras folk fanns de som önskade övergå till den kristna religionen och inbjudit honom att sända lämpliga predikanter., TacitusSune Lindqvist (1926), Slesvig och Birka, Fornvännen, sid 253 Enligt Adam av Bremen sändes 829 benediktinermunken Ansgar till nuvarande Sverige och mottogs väl av sveakungen Björn Kapitel 17.. Vid ankomsten begav sig Ansgar först till kungsgården vid Hovgården på Adelsö för att få kungens tillstånd att verka i Birka. Där grundade Ansgar sedan en kristen församling. Kung Björns rådgivare Herigar ingick i Ansgars första församling på Birka, och är den förste nämnde svensken som blev kristen.
Till missionsbiskop för sveaväldet utsågs 832 en släkting till Ansgars uppdragsgivare Ebo vid namn Gautbert, som grundade en kyrka i Birka. De troendes antal skall ha ökat under Gautberts första tid, men kring år 845 tvingade det asatroende folket Gautbert med följe att fly ur riket, och prästen Nithard dödades. År 852 återkom Ansgar, och fann sin församling i upplösning, men återupprättade den och byggde ett kapell på mark som kung Olof skänkte.Vita Anskarii, skriven 865-876 av Ansgars lärjunge Rimbert.Birka, Bente Magnus, RAÄ, 1999, sida 21. Två kyrkklockor sändes till Birka av abboten i klostret Fulda i nuvarande tyska Fulda (som dog 856), men det är okänt om de kom till användning.Eric Larsson, Gustavi domkyrkas klockor, En historisk återblick, 1975, s. 5.Fornvännen: , s. 71-73. Erimbert, Gautberts systerson, får ansvar för missionsverksamheten, som dock begränsas till Birka, och avstannar efter Ansgars död.
Även om korssmycken i gravar visar att några var kristna till sin död fortsatte emellertid svearna att dyrka sina nordiska gudar, och Ansgars bidrag till Sveriges kristnande anses idag inte ha varit bestående. Unni, ärkebiskop av Bremen, anlände till Birka 935 eller 936, men fann inga spår av missionen.
Regional utbredning Skåne Dåvarande Danmark, inklusive Skåne, hade förklarats kristet år 960, och en stavkyrka byggdes i Lund omkring år 990.
Östergötland Linköping grundades som en kyrklig centralort i Östergötland med biskopssäte under 1000-talet. Först grundades Sankt Lars kyrka, och strax därefter Linköpings domkyrka.
Västergötland Den svenska befolkning hade fått kontakt med kristendomen på sina vikingatåg och handelsresor, och genom kristna slavar som förts till landet. En kristen begravningsplats som anlades på slutet av 800-talet har återfunnits i Varnhem, där en stenkyrka uppfördes senast år 1040.Archaeological project reveals Sweden's oldest church, evidence of early Christianity, Medieval News 2009-12-21 Inte långt från Varnhem grundades senare landets första biskopsdöme i Husaby, och flyttades strax till Skara. Den förste biskop som omnämns i samtida källor (Adam av Bremens Gesta Hammaburgensis ecclesiae pontificum) var biskop Thurgot av Skara som dog omkring år 1030.
Norrland
miniatyr|Västerhus kapell i Jämtland byggdes vid mitten av 1000-talet och var troligen Jämtlands äldsta kyrka, sannolikt som stavkyrka. På 1100-talet ersattes den med en kyrka i sten. Här visas Hove Kirke i Sogn og Fjordane fylke som var av liknande konstruktion.
Den så kallade Skelettåkern i Björned, Torsåker, i Ångermanland (dåvarande Hälsingland), var en begravningsplats där man övergick till kristet gravskick senast i början av 1000-talet. Den tillhörde sannolikt en gårdskyrka uppförd på privat initiativ, och övergavs på 1200-talet, förmodligen efter att en gemensam kyrka hade byggts i socknen. sidan 72.
Jämtland var länge självständigt och därefter del av Norge, och dess kristnande var enligt Frösöstenen slutfört när den restes vid 1050 av "Östman Gudfasts son".
Stenfinn (Staffan), "Hälsinglands apostel", var biskopsvigd missionär som omkring år 1060 utsändes från Hamburg-Bremen,Enligt Adam av Bremen 1072, och enligt traditionen döpte många hälsingar, men efter 1072 jagades bort och led martyrdöden, begravdes i Norrala och kom att dyrkas som helgon. Visan Staffan var en stalledräng har av traditionen (felaktigt) associerats till Stenfinn.
Ett av de första stegen för att utbilda samiska präster togs när Nicolaus Andreæ, kyrkoherde i Piteå, inrättade en sameskola 1617. En handfull samer fick där en grundläggande utbildning. Herr Nils utgav också 1619 en mässbok och en ABC-bok på samiska, vilket blev de första tryckta böckerna på detta språk. Sedan herr Nils avlidit ersattes hans skola 1632 av Skytteanska skolan i Lycksele, som blev en viktig institution under lång tid. Härnösands superintendentia (senare Härnösands stift) bröts ut ur Uppsala stift år 1647,Näslund, Rolf, Studier i Härnösands bebyggelsehistoria : 1585-1800-talets mitt. D. 1, Samhällshistorisk bakgrund, planutveckling och offentlig bebyggelse, Umeå universitet, Humanistiska fakulteten, Konstvetenskap, 1980, Doktorsavhandling för att öka den svenska närvaron i de två nyerhållna landskapen Jämtland och Härjedalen, och fick ansvar för Norrland utom Gästrikland. Härnösands gymnasium grundades 1650, främst i syfte att utbilda präster till Norrland, med särskild tonvikt på kristnandet av samerna.
Svealand Bilden av kristnandet i Svealand är fortfarande oklar. Svearnas slutliga kristnande skedde efter att ett antal sveakungar konverterat, och genom att makten i Uppsala konverterade år 1087; se vidare under kristna kungar. Tidiga exempel på kristna gravar finns dock, förutom i Birka på 800-talet, även vid Sura gamla kyrka i nuvarande Västerås stift i Västmanland, där kristna gravar från 900- och 1000-talen påträffats, och vid Kumla kyrka i Västmanland, där de äldsta gravarna hör till 1000-talet. Uppland, och särskilt dess södra del är rikt på kristna runstenar från 1000-talet, och det finns flera exempel på kristna gravar från denna tid, alltför få för att göra någon bild av hur utbredd religionen varit.
De vikingatida gravarna från Leksands kyrka visar att redan vid mitten av 1000-talet verkar kristendomen ha trängt upp till mellersta Dalarna.
Det har antagits att Sigtuna redan då den anlades i slutet av 900-talet blev ett centrum för de kristna Sveakungarna att vinna över en grupp lojala stormän till sin tro. Bosatta på stormansgårdar som Borresta och Granby i Vallentunatrakten låter kristna sig redan omkring år 1000. Jarlabankesläkten i Broby i samma trakt, verkar ha kristnats åtminstone före 1020.Tusenårsresan, Maja Hageman & Claes Gabrielsson. s. 113-155
De första stenkyrkorna i Uppland och Västmanland, liksom i övriga landskap i dåvarande Sverige, byggdes på 1100-talet. Det har antagits att dessa kyrkor föregåtts av träkyrkor, och flera rester av sådana har påträffats, men ytterst få har kunnat dateras närmare.Det medeltida Dalarna & Västmanland, Jonas M. Nordin
Botulf Botulfsson i Gottröra socken, förnekade att brödet och vinet var Kristi kropp och blod, och avrättades därför 1314 som enda kända person i Sverige som avrättats för kätteri.
Öland med omnejd På Öland (som på medeltiden omväxlande tillhörde svensk och dansk kung) lades grunden till den första stenkyrkan i Resmo i slutet av 1000-talet. Virke från en riven träkyrka återanvänt vid byggandet av Löts kyrka har dendrokronologiskt daterats till före 1070. Rester av en stavkyrka från 1000-talet återfunnet under Hulterstads kyrka, uppförd 1168 +- 5 år, och rester från virke till en träkyrka under Långlöts kyrka från 1120-talet, har C-14 daterats till senast år 1080. I Föra kyrka har återanvända delar från en träkyrka som återanvänds i den nuvarande stenkyrkan daterats till senast 1070. Flera av de övriga kyrkorna från tidigt 1100-talet är konstruerade så att det framgår att de föregåtts av träkyrkor, så kyrkobyggandet torde ha varit väl etablerat här på 1000-talet.Det medeltida Sverige 4:3 Öland
Småland År 1123, genomförde den norske kungen Sigurd Jorsalafarare ett korståg kallat Kalmare ledung längs med Smålandskusten, därför att invånarna enligt Snorre Sturlassons verk Heimskringla inte skulle ha hållit sig till sin kristna tro även om några var döpta, utan åter börjat dyrka sina forna gudar.
Kristna kungar miniatyr|Mynt slaget för Olof Skötkonung. Sveakungen Erik Segersäll (död 995) lät döpa sig under sin vistelse i Danmark, men återgick vid återkomsten till Sverige till hednisk tro. Hans son, kung Olof Skötkonung, hade sannolikt en kristen tro innan han började prägla mynt år 995 med tanke på myntens utformning, och förblev kristen till sin död. Enligt traditionen döptes han så sent som år 1008 vid Husaby källa i Västergötland av den brittiske missionären Sigfrid. Det bygger på en ifrågasatt tolkning av en samtida källa, men det är förenligt med att han kan ha haft en personlig tro, eller sympatiserat med den nya läran, långt tidigare.