BeringtejstBirdLife Sverige (2019) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter (Cepphus columba) är en fågel i familjen alkor inom ordningen vadarfåglar som förekommer i norra Stilla havet.Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-08-11
Kännetecken Utseende Beringtejsten är en medelstor (30–37 cm), i häckningsdräkt huvudsakligen svart alka med lång och smal näbb, röda ben och vita vingtäckare. Den är mycket lik nära släktingen tobisgrisslan men är något större och har ett svart band i det vita på vingarna i häckningsdräkt. Vidare har den i alla dräkter grå istället för vita vingundersidor. Vinterdräkten är mörkare än motsvarande dräkt hos tobisgrisslan. Populationen i Kurilerna (snowi, se nedan) har endast något vitt i vingen, ibland inget alls, och har ofta en ljusare fläck kring ögat.
thumb|right
Läten På häckningsplats är beringtejsten en ljudlig fågel som yttrar olika sorters mycket ljusa, gnissliga eller pipiga visslingar kring boet.
Utbredning och systematik Beringtejst påträffas på både den asiatiska och amerikanska sidan av norra Stilla havet. Den delas in i fem underarter i två grupper med följande utbredning: Cepphus columba snowi – Kurilerna columba-gruppen Cepphus columba columba – nordöstra Sibirien till Berings hav och västra Alaska Cepphus columba kaiurka – Kommendörsöarna till västcentrala Aleuterna Cepphus columba adiantus – längs Nordamerikas västkust från Washington till Alaska och Aleuterna Cepphus columba eureka – Oregon och Kalifornien
Underarten snowi behandlas av vissa som en egen art.
Levnadssätt Beringtejsten återfinns utmed klippiga kuster runt norra Stilla havet där den sällan ses långt från land. Den lever av olika sorters bottenlevande fisk och ryggradslösa djur. Ungarna matas oftast med fisk som jagas inom en kilometer från häckningskolonin. Den häckar oftast i små kolonier med under 50 fåglar på klippor och sluttningar, ofta nära grunt vatten mindre än 50 meter djupt. Arten är monogam och platstrogen. Den stannar nära kolonin även utanför häckningstid, även om fåglar i Alaska och Kalifornien flyttar söderut respektive norrut.del Hoyo, J., Elliott, A., and Sargatal, J. 1996. Handbook of the Birds of the World, vol. 3: Hoatzin to Auks. Lynx Edicions, Barcelona, Spain.
thumb|right thumb|right
Status och hot Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling. Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC). Världspopulationen uppskattades 1993 till 235 000 individer.
Namn Fågeln har på svenska även kallats beringstejst.
Referenser
Externa länkar
Bilder och filmer på Internet Bird Collection Läten på xeno-canto.org
Kategori:Alkor Kategori:Fåglar i palearktiska regionen