ChathamstrandskataSveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14 (Haematopus chathamensis) är en starkt hotad vadarfågel i familjen strandskator som enbart förekommer i de nyzeeländska Chathamöarna.Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
Utseende Chathamstrandskatan är en 48 centimeter lång vadarfågel, liksom andra strandskator svartvit med korta och tjocka ben. Huvud, hals, ovansida och övre delen av bröstet är vitt, medan undersidan är vit med suddig kant mot det svarta. Den tjocka och långa näbben är röd, benen rosafärgade och runt ögat syns en orange ögonring. Den liknande arten australisk strandskata (H. longirostris) som tillfälligt påträffats i Chathamöarna har tydligare gräns mellan den vita undersidan och det svarta bröstet samt har längre näbb och mer gracila ben och fötter.
Utbredning och systematik Fågeln förekommer som namnet avslöjar endast i ögruppen Chathamöarna väster om Nya Zeeland, på öarna Chatham, Auckland, Rangatira och Pitt. Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.
thumb|right|Flygbild över Chathamöarna, vilket är det enda området där arten förekommer.
Levnadssätt Chathamstrandskatan återfinns utmed kusterna på både klippiga och sandiga stränder, men kan på Chathamön och Pitt också ses födosöka i fuktiga gräsmarker en bit inåt land.Schmechel, F. A.; Paterson, A.M. 2005. Habitat selection and breeding ecology of the endangered Chatham Island oystercatcher (Haematopus chathamensis). New Zealand Department of Conservation, Wellington. Den lever huvudsakligen av mollusker och havslevande maskar.Moore, P. J. 2009. Chatham Island oystercatcher Haematopus chathamensis management techniques. Guidelines for protecting nests and increasing their productivity. New Zealand Department of Conservation, Wellington, NZ.Marchant, S.; Higgins, P. J. 1993. Handbook of Australian, New Zealand and Antarctic birds, 2: raptors to lapwings. Oxford University Press, Melbourne. Den äldsta påträffade fågeln var över 30 år gammal.Moore, P.J. 2013. Chatham Island oystercatcher i Miskelly, C.M. (red.) New Zealand Birds Online. Hämtas på: www.nzbirdsonline.org.nz.
Häckning Arten häckar i en uppskrapad grov på stranden, tillfälligtvis bland växtligthet där den lägger två till tre ägg.Heather, B. D.; Robertson, H. A. 2015. The field guide to the birds of New Zealand. Penguin Books (NZ) Ltd., Auckland, New Zealand. Den börjar häcka vid tre års ålder. Häckningsframgången varierar stort.Moore, P.J.; Reid, C. 2009. Effectiveness of management on the breeding success of Chatham Island oystercatcher (Haematopus chathamensis). New Zealand Journal of Zoology 36: 431-446.
Status IUCN kategoriserar arten som starkt hotad på grund av sin mycket begränsande värdspopulation. Den har dock ökat betänkligt i antal tack vare bevarandeinsatser. Från att beståndet uppskattats till endast 100-110 individer 1987-1988 räknades ett minimiantal av 309 fåglar 2014, varav 85% av populationen tros finnas på huvudön Chatham. Det största hotet mot arten är predation från invasiva djurarter, framför allt katt. Dock varierar beståndet kraftigt på predatorfria öar.
Noter
Externa länkar
Bilder och filmer på Internet Bird Collection Läten på xeno-canto.org
Kategori:Strandskator Kategori:Fåglar i australiska regionen Kategori:Endemiska fågelarter i Chathamöarna