SpetsgröngölingSveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14 (Picus vittatus) är en fågel i familjen hackspettar inom ordningen hackspettartade fåglar.Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
Utseende och läte Spetsgröngölingen är en typisk gröngöling, med tegrön rygg, grått ansikte och ett svart mustaschstreck. Hanen har bjärt röd hjässa, medan honans hjässa är mattsvart. Den tydliga bandningen på vingarna syns bäst i flykten. Fågeln är uppkallad efter det fina mönstret på undersidan från nedre delen av bröstet till undergumpen.Winkler, H. and D. A. Christie (2020). Laced Woodpecker (Picus vittatus), version 1.0. In Birds of the World (J. del Hoyo, A. Elliott, J. Sargatal, D. A. Christie, and E. de Juana, Editors). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA. https://doi.org/10.2173/bow.lacwoo1.01
thumb|right|Hane till vänster, till höger en hona.
I sydvästra Thailand och södra Burma överlappar den med liknande burmagröngölingen, men dennas mustaschstreck är svagt och otydligt tecknat hos båda könen. Indisk gröngöling har även den otydligare mustaschstreck, liksom tydlig streckning på strupen. Bland lätena hörs vassa och högljudda "kip", i konfrontation även mer ihållande tvåtonade ljud.
Utbredning och systematik Spetsgröngölingen förekommer i Sydostasien samt på Sumatra, Java, Bali och Kangeanöarna. Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter. Närmaste släktingarna tros vara indisk gröngöling, rödhuvad gröngöling och burmagröngöling.Fuchs, J., Pons, J.M., Ericson, P.G.P., Bonillo, C., Couloux, A. and Pasquet, E. (2008). Molecular support for a rapid cladogenesis of the woodpecker clade Malarcapini, with further insights into the genus Picus (Piciformes: Picinae). Mol. Phyl. & Evol.. 48(1): 34–46.
Levnadssätt Spetsgröngölingen hittas i olika skogstyper som lövskog, städsegrön skog, plantage och mangroveskog, men även i trädgårdar i byar och förorter. Där den överlappar med burmagröngölingen är den huvudsakligen begränsad till mangroveträsk, torrare lövskog och kustnära buskmarker, och ses endast sällsynt i trädgårdar. Den ses enstaka eller i par, födosökande på fallna träd på marken, men även i bambu och uppe i själva träden där den föredrar stammar och större grenar. Födan består av skalbaggar och flugor.
Status och hot Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad. Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC).
Noter
Externa länkar
Läten på xeno-canto.org
Kategori:Hackspettar Kategori:Fåglar i orientaliska regionen