Rederi AB Sjölinjer var ett svenskt rederi med huvudkontor i Stockholm, grundat av sjökaptenen och sjöofficeren Otto Magnuson. Verksamheten hade sitt ursprung i Firma Sjötransport, som Magnuson startade 1948. Efter att denna verksamhet sålts bildade han Firma Sjölinjer, som från 1954 bedrev kust- och linjesjöfart bland annat mellan Stockholm och Gotland och till hamnar längs Norrlandskusten.

Under 1950-, 1960- och början av 1970-talet var styckegodstrafiken på Gotland en central del av verksamheten. Från början av 1970-talet övergick rederiet successivt till tankfart med transporter av bland annat petroleumprodukter och senare sprit. Sjölinjer bedrev även passagerartrafik, bland annat till Gotska Sandön. Rederiverksamheten avvecklades under 1990-talet och de sista fartygen avyttrades 1998.

Historik

Firma Sjötransport Otto Magnuson hade erfarenhet av kustsjöfart redan före andra världskriget och var bland annat delägare och skeppare på skonaren Vega. I april 1948 startade han Firma Sjötransport, som bedrev styckegodstrafik från Stockholm söderut längs ostkusten till bland annat Norrköping och Kalmar. Verksamheten byggde inledningsvis huvudsakligen på chartrade mindre lastfartyg.

År 1950 köpte företaget sitt första egna fartyg, Sjötransport I, ett tidigare passagerarfartyg byggt vid Motala Verkstad 1876 och senare ombyggt till motorlastfartyg. År 1952 tillkom Sjötransport II. Firma Sjötransport såldes samma år, varefter Magnuson inriktade sin rederiverksamhet på det nybildade Sjölinjer.

Sjölinjer bildas Firma Sjölinjer började 1954 bedriva reguljär frakttrafik mellan fastlandet och Gotland. Verksamheten bedrevs till en början med chartrade fartyg, däribland motorseglarna Aina, Morgania, Tuna, Bohuslän, Ewald och Viking. Rederiet bedrev även trafik mellan Stockholm och hamnar längs Norrlandskusten.

När verksamheten växte ombildades firman till Rederi AB Sjölinjer. Huvudkontoret låg först vid Strandvägen och flyttades under 1950-talet till Nybrokajen på Blasieholmen, där rederiet hade tillgång till godsskjul och hamnens lastningsanläggningar. I början av 1970-talet flyttades verksamheten till Hammarbyhamnen.

Styckegodstrafik

Sjölinjers verksamhet under 1950- och 1960-talen byggde i stor utsträckning på traditionell kustsjöfart med mindre lastfartyg. Från Stockholm gick reguljära trader till Gotland och norrut till bland annat Sundsvall, Umeå, Skelleftehamn, Piteå och Luleå. Under en period bedrevs även trafik mellan Västerås, Åbo och Helsingfors.

Till Gotland transporterades bland annat byggnadsmaterial, järn- och stålprodukter, möbler, fordon och annat styckegods. Returlasterna omfattade bland annat skrot, kalkprodukter och industrigods. Rederiet transporterade också gods som krävde särskild hantering, däribland explosiva och brandfarliga produkter.

Bland rederiets mer långvarigt använda fartyg i Gotlandstrafiken fanns Carlsvik, Ostkust, Mireya, Ketty, Rex och Maj. Flera av dem var äldre segel- eller motorsegelfartyg som hade byggts om för modern frakttrafik.

Gotlandstrafiken och transportpolitiken

Sjölinjers trafik mellan Stockholm och Gotland fick under 1960- och 1970-talen betydelse som ett komplement till den färjetrafik som bedrevs av Rederi AB Gotland. När staten genom 1970 års lag om linjesjöfart på Gotland reglerade den regelbundna sjöfarten mellan Gotland och fastlandet krävdes särskilt tillstånd för trafiken.

Den 29 januari 1971 gav Kungl. Maj:t AB Sjölinjer tillstånd att bedriva regelbunden styckegodstrafik mellan Gotland och Stockholm. Tillståndet gällde från den 1 februari 1971. Samtidigt fick Rederi AB Gotland tillstånd att bedriva regelbunden gods- och persontrafik mellan Gotland och svenska fastlandshamnar.

När statligt transportstöd till Gotlandstrafiken infördes 1972 omfattade stödsystemet färjetransporter, medan Sjölinjers reguljära lastbåtstrafik stod utanför systemet. Frågan om ekonomiskt stöd eller särskild koncession för Sjölinjer behandlades därför i riksdagen 1974. Trafikutskottet avstyrkte förslaget om särskilt stöd till rederiet, medan en reservation framhöll att Sjölinjer då hade bedrivit reguljär godstrafik på Gotland under omkring 20 år och att den konkurrenssituation som transportstödet skapade kunde försvåra fortsatt lönsam trafik.

Samtidigt förändrades godstransporterna genom ökad användning av standardiserade containrar och lastbilstrailers. Sjölinjers traditionella styckegodstrafik på Gotland minskade successivt. Maj, som hade övertagit en del av trafiken efter Ketty, gjorde sin sista resa med gods till Visby sommaren 1975, varefter rederiets reguljära styckegodsepok på Gotland upphörde.

Övergång till tankfart

Från början av 1970-talet lade Sjölinjer successivt om verksamheten från styckegods till tanktransporter. Tankfartyget Pärlan förvärvades 1972 och ett tankfartyg som fick namnet Mireya 1973. Det senare ersatte ett äldre torrlastfartyg med samma namn.

Tankfartygen användes inledningsvis bland annat för transporter av petroleumprodukter mellan depåer i Stockholms och Östergötlands skärgårdar och på Gotland. Under 1980-talet kom verksamheten i stället i hög grad att inriktas på transporter för Vin & Sprit. Rå-, fin- och teknisk sprit transporterades med Mireya, Pärlan och senare Mia mellan bland annat Stockholm, Åhus, Falkenberg, Sundsvall och Hörnefors. Även transporter till och från Finland, Norge och Polen förekom.

Den sista sjötransporten med råsprit från Åhus till Stockholm genomfördes med Mia i december 1993. Därefter övergick dessa transporter till vägtrafik.

Passagerartrafik

Sjölinjer var under 1970- och 1980-talen även engagerat i passagerartrafik. År 1975 användes det grekiskregistrerade kryssningsfartyget Artemis K i trafik mellan Stockholm, Hangö och Visby genom Hangökryss AB. Trafiken blev kortvarig.

Mer långvarig blev trafiken till Gotska Sandön. Genom Sandökryss AB användes tankfartyget Mireya sommartid för passagerartrafik från Nynäshamn och Visby till nationalparken, samtidigt som fartyget under övriga delar av året användes i tankfart. Trafiken bedrevs från mitten av 1970-talet till mitten av 1980-talet och krävde årliga tillstånd från berörda myndigheter.

Eftersom Gotska Sandön saknade hamn ankrade Mireya utanför ön och passagerare och bagage fördes iland med fartygets livbåtar. Trafiken upphörde efter 1985 och övertogs av andra operatörer.

Senare år och avveckling

Otto Magnuson avled 1984, varefter verksamheten fortsatte under sonen Kjell Magnuson. Under rederiets senare år dominerades verksamheten av tanktransporter.

Tankfartyget Mireya avyttrades i början av 1990-talet. Efter att sprittransporterna upphört 1993 fortsatte Sjölinjer med Pärlan och Mia ytterligare några år. Rederiverksamheten avvecklades 1997 och under 1998 såldes de återstående fartygen till köpare i Afrika. Mia hamnade i Senegal och Pärlan såldes till Alpha Shipping i Gibraltar och kom därefter också att användas i Senegal.

Fartyg

Otto Magnusons verksamheter Firma Sjötransport och Sjölinjer använde under åren ett stort antal egna och chartrade fartyg. Bland de fartyg som hade större betydelse för Sjölinjers verksamhet fanns följande:

Fartyg I verksamheten Typ/verksamhet Anmärkning Carlsvik 1961–1965 Lastfartyg Styckegods, bland annat Gotlandstrafiken Ostkust 1961–1966 Motorseglare/lastfartyg Reguljär trafik Stockholm–Visby Mireya (1) 1966–1974 Torrlastfartyg Gotlandstrafiken Ketty 1968–1974 Lastfartyg Reguljär Gotlandstrafik Rex 1971–1975 Lastfartyg Förstärkningsfartyg i Gotlandstrafiken Pärlan 1972–1998 Tankfartyg Olje- och sprittransporter Mireya (2) 1973–1991 Tankfartyg Tanktransporter och sommartid trafik till Gotska Sandön Maj 1974–1979 Lastfartyg Sjölinjers sista reguljära styckegodstrafik på Gotland Mia 1980–1998 Tankfartyg Sprittransporter; ett av rederiets sista fartyg

Galleri

Se även Rederi AB Gotland Gotska Sandön Svensk kustsjöfart

Referenser

Vidare läsning Molin, Maria (2021). Fotspår i sanden – Berättelser från Gotska Sandön. eddy.se. ISBN 9789188929495.

Kategori:Ej längre existerande svenska rederier Kategori:Företag bildade 1954 Kategori:Företag upplösta 1998 Kategori:Svensk sjöfart ```