Liberala ungdomsförbundet (LUF) är ett politiskt ungdomsförbund till Liberalerna (tidigare Folkpartiet). Före 1991 hette organisationen Folkpartiets ungdomsförbund (FPU).
Förbundsordförande sedan 11 augusti 2024 är Anton Holmlund och förbundssekreterare är Martin Norrby. Förbundet har, enligt uppgifter till Altinget, 3 242 medlemmar (2024).
Förbundet ger ut tidskriften Liberal Ungdom, som under olika titlar publicerats sedan 1911.
Ideologi LUF är ett liberalt ungdomsförbund med stark betoning på individuell frihet, mänskliga rättigheter och antiauktoritära värderingar. Ideologin kan beskrivas som bred liberalism med influenser av både socialliberalism och klassisk liberalism, förenad med ett uttalat engagemang för feminism och antirasism, med målet att varje individ ska kunna forma sitt liv fritt från förtryck från staten eller samhällsstrukturer.
Historia
1880–1934 LUF har sitt ursprung i den svenska liberala ungdomsrörelsen, där en av de första var den radikala studentföreningen Verdandi som grundades i Uppsala 1882 av Karl Staaff, senare liberal statsminister. Verdandi var inte kopplat till något parti men den blev en intellektuell inspirationskälla för flera generationer svenska politiker, publicister och akademiker. Verdandis medlemmar var i allmänhet liberaler men i kretsen fanns också socialdemokrater som Hjalmar Branting. Den ägnade sig åt upplysning i form av spridandet av småskrifter.
Det första renodlade liberala politiska ungdomsförbundet var Sveriges frisinnade ungdomsförbund (SFU), grundat 1910, och kan betecknas som den tydligaste föregångaren till LUF. SFU samverkade med partiet Frisinnade landsföreningen, föregångarna till dagens Liberalerna, men upplöstes 1927 efter splittringen på grund av oenigheten i alkoholfrågan.
Under 1928 bildades både ett liberalt och ett frisinnat ungdomsförbund (begreppen används synonymt om varandra vid den här tiden), vilka båda senare gick upp i Folkpartiets ungdomsförbund vid dess grundande.
1934–1984 Förbundet bildades 2 december 1934 med Bertil Ohlin, professor i nationalekonomi (och senare nobelpristagare) som dess förste ordförande. Ohlin initierade en idé- och studieutveckling i förbundet och gav ut boken Fri eller dirigerad ekonomi (1936). I den introducerade han begreppet socialliberalism, vars ideologi också blev framträdande under hans tid som partiledare för Folkpartiet.
Samtliga folkpartiledare från och med Bertil Ohlin har med tre undantag (Bengt Westerberg, som var ordförande i arbetsutskottet, Jan Björklund, som var andre vice ordförande, Nyamko Sabuni som var förbundsstyrelseledamot och Johan Pehrson, som var andre vice ordförande) tidigare varit ordförande i ungdomsförbundet.
Den första kvinnan som var förbundsordförande för FPU var Gunhild Palmqvist som valdes 1945. Hon var även den första kvinnan att väljas till ordförande för ett politiskt ungdomsförbund. Den andra som valdes var Bonnie Bernström som blev FPU-ordförande 1975.
Under 1950-talet blev FPU den första politiska organisationen som ville att Sverige skulle ge utlandsbistånd. Sven Widén och Gunnar Helen var två förbundsordförande som senare blev partiledare för Folkpartiet.
Under 1960-talet spelade FPU en framträdande roll i den politiska debatten och påverkade moderpartiet i en radikal riktning. Ordförandena Per Ahlmark och Ola Ullsten blev senare folkpartiledare och drev frågor som jämställdhet, svenskt medlemskap i EEC (senare EU) samt fri radio och tv. Under 1963 blev FPU tillsammans med den socialdemokratiska studentklubben de två första svenska politiska organisationerna som drev frågan om att införa fri abort. Redaktören för Liberal ungdom, Hans Nestius (senare ordförande för RFSU) anordnade illegala resor till Polen för svenska kvinnor som ville utföra en abort, då det var lagligt där.
Den fristående tidskriften Liberal debatt (vars redaktion vid tiden var övertagen av frihetliga socialister) uppgav att "Den vulgära antikommunismens tid är förbi i FPU och Liberala förbundet, och u-ländernas situation och möjlighet har alltmer kommit att analyseras i termer av imperialism och social revolution.""Nej till EEC", ledare i Liberal Debatt 8/1970.
U-landsengagemanget var starkt vid denna tid. FPU arrangerade en demonstration vid riksdagsdebatten i februari 1971 där man krävde en höjning av u-hjälpen till 5 procent av bruttonationalproduktionen år 1980. Det skulle motsvara ungefär halva Sveriges dåvarande statsbudget.Västerbottens-Kuriren 1971-02-07. På senare år har kravet minskat till ett uppfyllande av enprocentsmålet för utlandsbiståndet.
FPU bekämpade också "gubbväldet" i Folkpartiet och bidrog till att introducera nya kampanjmetoder i svensk politik och fick med anledning därav benämningen "halmhattarna". Denna period i förbundets historia övergick i början av 1970-talet i inre stridigheter, som kulminerade vid ordförandevalet 1971, då ordföranden Per Gahrton med en rösts övervikt slogs ut av Lars Leijonborg. Även vid kongressen 1974 blev det ordförandestrid, mellan sittande ordföranden Johan Schück och utmanaren Billy Olsson. Schück hade fått kritik efter att han i en radiointervju avfärdat det upprop som ett antal distriktsordförande undertecknat, som ställde sig negativt till en föreslagen sammanslagning av CUF och FPU. Schück förlorade ordförandestriden men stannade ändå kvar på kongressen och deltog i debatterna.
1984–2004 Under senare delen av 1970-talet ebbade falangstriderna ut, och förbundet lämnade till stor del vänsterradikala dragen. En definitiv uppgörelse med de "gahrtonistiska" kvarlevorna kom genom antagandet av ett nytt ekonomiskt program 1985, författat av dåvarande förbundsstyrelseledamöterna Jan Björklund och Madeleine Sjöstedt, som tydligt tog ställning för marknadsekonomi.
Vid kongressen 1991 beslöts att FPU skulle byta namn till LUF. Detta beslut hängde ihop med att folkpartiet lagt till "liberalerna" i partinamnet. Det tidiga 1990-talet dominerades av Europafrågor. LUF engagerade sig starkt för svenskt EU-medlemskap, och senare i utvecklingen mot fred på Balkan. LUF var även pådrivande i valet av Maria Leissner till partiledare i folkpartiet efter Bengt Westerberg. Vid kongressen 1999 vann utmanaren Birgitta Ohlsson ordförandestriden mot valberedningens förslag Karin Ekdahl. Under Ohlssons tid drev LUF frågor som feminism, internationell solidaritet och avskaffande av monarkin. Birgitta Ohlsson efterträddes 2002 av Fredrik Malm. Internationell demokrati och skolfrågor var framträdande under Malms ordförandetid.
2004–2024 2006 efterträddes Malm av Frida Johansson Metso. Kärnfrågor under Johansson Metsos ordförande tid var migrations- och asylpolitik, sjuk- och psykvård och internationell demokrati (bland annat drev förbundet en uppmärksammad kampanj som uppmanade idrottsmän att bojkotta OS i Peking sommaren 2008, för att uppmärksamma Kinas brott mot mänskliga rättigheter).
I augusti 2009 efterträddes Johansson Metso som ordförande av Adam Cwejman. Under hans ordförande kom integritet, integration och fri rörlighet vara det som var ungdomsförbundens agenda. Han var även drivande i en diskussion om eventuell sammanslagning av Centerpartiet och Folkpartiet. Cwejman avgick i augusti 2012, där då han efterträddes av Linda Nordlund efter att hon vunnit en omröstning mot Benny Lindholm.
Under Nordlunds ordförandeskap profilerades LUF i feminism och försvarspolitik. Hon efterträddes i augusti 2015 av Henrik Edin, efter att han med två röster vunnit mot valberedningens förslag, Anton Wemander Grahm. Ett år senare valdes Joar Forssell, föreslagen av valberedningen, till förbundsordförande efter att ha vunnit mot Edin med röstsiffrorna 60 – 38.
FPU:s och LUF:s historia finns beskriven i böckerna Alla tiders FPU (1984), Alla tiders LUF (2004) och Alla tiders LUF (2024).
Politik
LUF har under de senaste decennierna bland annat varit pådrivande i frågor som gällt: internationell demokrati och mänskliga rättigheter fri rörlighet, migrationspolitik integration bistånd minoritetsskydd skolpolitik jämställdhet, liberal feminism narkotikapolitik klimatpolitik EU
Folkpartiets Ungdomsförbund hade ofta en tydligare socialliberal profil än Liberalerna, men LUF har, främst under 2000-talet, intagit en mindre radikal intoning mot moderpartiet. Ungdomsförbundet blev det första i Sverige att förespråka legalisering av cannabis.
Spionaffären i den svenska valrörelsen 2006 Huvudartikel Spionaffären i den svenska valrörelsen 2006 Den 4 september 2006 polisanmälde socialdemokraterna ett dataintrång i socialdemokraternas interna nätverk, som ska ha bedrivits under längre tid. Affären fick två partitjänstemän i Folkpartiet och en pressekreterare inom LUF att sparkas. 10-11 april 2007 hölls rättegången mot Niklas Sörman, Per Jodenius, Niklas Svensson, Johan Jakobsson, Niki Westerberg och Nicklas Lagerlöf.
Organisation LUF:s organisation består av 19 distrikt, där huvuddelen av verksamheten pågår. Distriktet är ofta den plattform där enskilda medlemmar engagerar sig, men vissa distrikt (ofta de större) innehåller också klubbar. Distriktsindelningen överensstämmer med Sveriges län undantaget "Väst" som omfattar Västra Götaland och Halland samt "Dacke" som omfattar Blekinge och Kronoberg. Kongressen är det högsta beslutande organet och arrangeras varje år. Kongressen består av 99 ombud, fördelade utifrån distriktens storlek. På kongressen väljs bland annat förbundsstyrelsen, som ansvarar för verksamheten mellan kongresserna.
Förbundsstyrelsen består av ledamöter, två viceordförande, ordförande och ett verkställande utskott. Det verkställande utskottet tar beslut i de flesta organisatoriska frågor och har arbetsgivaransvar för förbundsexpeditionens anställda.
Förbundets politik regleras av handlingsprogrammet som revideras varje år förutom riksdagsvalår. Samtliga medlemmar i LUF har rätt att motionera för ändringar, strykningar eller tillägg i handlingsprogrammet. Förbundsstyrelsen har inte rätt att driva politiska frågor som går emot handlingsprogrammet. Däremot har förbundsstyrelsen rätt att ta ställning till och driva frågor som inte behandlas där.
Liberala studenter
Liberala studenter (LS) är ett nätverk inom Liberala ungdomsförbundet. Det har sitt ursprung i det tidigare Liberala studentförbundet, som var en egen organisation fram till mitten av 1990-talet. LS består av ett antal lokalklubbar – bland annat i Göteborg, Linköping, Skåne, Umeå, Stockholm och Uppsala – och ett presidium på riksplan. Ordförande sedan 2025 är Emil Carlsson.
Utmärkelser 2000 belönades Liberala ungdomsförbundet tillsammans med Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund, Grön ungdom, Ung vänster, Moderata ungdomsförbundet och Centerpartiets ungdomsförbund med Regnbågspriset.
Förbundsordförande och sekreterare
Ordförande genom tidernaOrdföranden genom tiderna på www.luf.se
Bertil Ohlin, 1934–1939 Lennart Hartmann, 1939–1945 Gunhild Palmqvist, 1945–1948 Nils Schön, 1948–1950 Sven Wedén, 1950–1952 Gunnar Helén, 1952–1954 Bengt Johnson, 1954–1957 Sven Åsbrink, 1957–1959 Göran C.-O. Claesson, 1959–1960 Per Ahlmark, 1960–1962 Ola Ullsten, 1962–1964 Gustaf Lindencrona, 1964–1966 Thomas Hammarberg, 1966–1969 Per Gahrton, 1969–1971 Lars Leijonborg, 1971–1973 Johan Schück, 1973–1974 Billy Olsson, 1974–1975 Bonnie Bernström, 1975–1977 Christer Nilsson (numera Christer Hallerby), 1977–1979 Peter Örn, 1979–1983 Maria Leissner, 1983–1985 Torbjörn Pettersson, 1985–1987 Lars Granath, 1987–1989 Lotta Edholm, 1989–1991 Fredrik Malmberg, 1991–1995 Karin Karlsbro, 1995–1997 Erik Ullenhag, 1997–1999 Birgitta Ohlsson, 1999–2002 Fredrik Malm, 2002–2006 Frida Johansson Metso, 2006–2009 Adam Cwejman, 2009–2012 Linda Nordlund, 2012–2015 Henrik Edin, 2015–2016 Joar Forssell, 2016–2019 Romina Pourmokhtari, 2019–2022 Erik Berg, 2022–2024 Anton Holmlund, 2024–
Förbundssekreterare genom tidernaFörbundssekreterare genom tiderna på www.luf.se
Siewert Jacobsson, 1953–1954 David Wirmark, 1954–1956 Åke Johansson, 1956–1957 Stig Gustin, 1957–1957