PC Engine , i USA kallad TurboGrafx-16, är en spelkonsol utvecklad av Hudson Soft och tillverkad av NEC Corporation. Den släpptes först i Japan 1987 och senare i USA 1989. En officiell PAL-anpassad version av den amerikanska TurboGrafx-16 släpptes i en begränsad upplaga i Europa 1990 under namnet TurboGrafx (utan tillägget ”16”). Dessa modeller såldes främst i Storbritannien och Spanien, men även i bland annat Portugal och Nederländerna.
Konsolen var den första i den så kallade fjärde generationen av spelkonsoler. Den lanserades i Japan för att konkurrera med Nintendos Family Computer, men dess senare lansering i Nordamerika gjorde att den där istället fick konkurrera med den mer avancerade Mega Drive och senare SNES.
PC Engine/TurboGrafx-16 använder en 8-bitars processor kombinerad med dubbla 16-bitars grafikprocessorer, vilket gjorde det möjligt att visa upp till 482 färger samtidigt från en palett på 512. Trots att den marknadsfördes som en ”16-bitars” konsol anses detta ha varit något missvisande eftersom processorn i sig var 8-bitars. Konsolen är även känd för sitt mycket kompakta format, och PC Engine är fortfarande den minsta stationära spelkonsolen som har producerats i större kommersiell skala.
Spel till PC Engine släpptes ursprungligen på så kallade HuCard-kassetter. Senare utökades systemet med stöd för andra format via olika tillbehör och konsolvarianter, såsom PC Engine CD-ROM² (i USA kallad TurboGrafx-CD) för spel på CD-ROM, samt SuperGrafx, en förbättrad men begränsat stödd konsolversion. Dessutom fanns stöd för LD-ROM² via systemet LaserActive, utvecklat av Pioneer. Det fanns dock ingen konfiguration som kunde spela alla dessa format samtidigt, vilket ledde till viss förvirring och fragmentering på marknaden.
Konsolen blev en stor kommersiell framgång i Japan och fick stark uppbackning från tredjepartsutvecklare. Den kom tidigt att bli en av de främsta konkurrenterna till Super Famicom där. I Nordamerika gick det däremot betydligt sämre, delvis på grund av svag marknadsföring, ett mindre spelutbud och den försenade lanseringen. Planer på en officiell bred lansering i Europa avbröts till följd av konsolens resultat i USA, även om den som nämnt nådde butiker i liten skala via vissa lokala distributörer.
Över 17 olika modeller och varianter av systemet släpptes, inklusive bärbara versioner och konsoler med inbyggda CD-enheter. Produktion av PC Engine-familjens sista modell upphörde 1994. Konsolen efterträddes sedan av PC-FX, som endast släpptes i Japan och blev en kommersiell besvikelse.
Historia PC Engine skapades som ett samarbete mellan Hudson Soft, som utvecklade tv-spelsmjukvara, och NEC, ett företag som dominerade den japanska persondatormarknaden med sina plattformar PC-88 och PC-98. NEC saknade den avgörande erfarenheten inom tv-spelsbranschen och vände sig till ett flertal spelstudior för stöd. Av en ren tillfällighet sammanföll NEC:s intresse av att gå in på den lukrativa spelmarknaden med Hudsons misslyckade försök att sälja då avancerade grafikkretsdesigner till Nintendo; i juli 1985 kontaktade Hudson Soft Nintendo och pitchade en ny add-on till Famicom som spelade spel via deras patenterade Bee Cards, som de hade experimenterat med på MSX-datorn. Nintendo gillade konceptet, eftersom det kunde lagra kompletta spel och skriva över befintliga. På grund av teknikens kostnad, och det faktum att de skulle behöva betala royalty för varje sålt kort, valde Nintendo dock till slut att avstå från Hudson Softs förslag. Detta ledde så småningom till partnerskapet mellan Hudson Soft och NEC. De båda företagen slog sig sedan framgångsrikt ihop för att utveckla PC Engine.
Systemet gjorde debut på den japanska marknaden den 30 oktober 1987 och blev en enorm framgång. PC Engine hade en elegant, ”iögonfallande” design och var mycket liten jämfört med sina rivaler. PC Engine sålde 500 000 enheter under sin första vecka på marknaden.
CD-ROM-expansionen var en stor framgång för CD-ROM-formatet och sålde 60 000 enheter under de fem första månaderna efter lanseringen i Japan. År 1989 hade NEC sålt över 1,2 miljoner konsoler och mer än 80 000 CD-ROM-enheter i Japan.
År 1988 beslutade NEC att expandera till den amerikanska marknaden och gav sina amerikanska verksamheter i uppdrag att anpassa systemet för en ny publik. Chefen för NEC Technologies, Keith Schaefer, satte ihop ett team för att testa systemet. De upptäckte att namnet ”PC Engine” inte väckte någon större entusiasm och ansåg dessutom att den lilla storleken inte passade amerikanska konsumenter, som generellt föredrog en större och mer ”futuristisk” design. De bestämde sig för namnet ”TurboGrafx-16”, ett namn som skulle representera dess grafiska hastighet och styrka samt dess 16-bitars GPU. Hårdvaran redesignerades också helt i ett stort, svart skal. Denna utdragna omdesign och NEC:s tvivel kring systemets livskraft i USA försenade TurboGrafx-16:s debut.
TurboGrafx-16 (marknadsfört som ”TurboGrafx-16 Entertainment SuperSystem” på förpackning och i marknadsföring) släpptes slutligen i testmarknaderna New York City och Los Angeles i slutet av augusti 1989. Detta skedde dock två veckor efter att Sega of America släppt Sega Genesis med en 16-bitars CPU i sina testmarknader. Till skillnad från NEC slösade Sega ingen tid på att designa om den ursprungliga japanska Mega Drive, utan gjorde bara små estetiska ändringar.
Genesis överskuggade snabbt TurboGrafx-16 efter debuten i USA. NEC:s beslut att paketera med Keith Courage in Alpha Zones, ett Hudson-spel okänt för västerländska spelare, blev kostsamt eftersom Sega inkluderade en portning av den populära arkadtiteln Altered Beast med Genesis. NEC:s amerikanska verksamhet i Chicago var också överentusiastisk över potentialen och producerade snabbt 750 000 enheter, långt över den faktiska efterfrågan. Detta var mycket lönsamt för Hudson Soft eftersom NEC betalade royalty till Hudson för varje producerad konsol, oavsett om den såldes eller inte. År 1990 stod det klart att systemet gick mycket dåligt och att NEC inte kunde konkurrera med Nintendo och Segas marknadsföring..
I slutet av 1989 annonserade NEC planer på en arkadversion (myntspel) av TurboGrafx-16. Planerna lades dock ned i början av 1990.
I Europa är konsolen känd under sitt ursprungliga japanska namn PC Engine, snarare än det amerikanska namnet TurboGrafx-16. PC Engine-importer från Japan drog till sig en kultföljare, med ett antal oauktoriserade importenheter och NTSC-till-PAL-adaptrar tillgängliga i Storbritannien under slutet av 1980-talet. År 1989 tillverkade ett brittiskt företag, Mention, en anpassad PAL-version kallad PC Engine Plus. Systemet stöddes dock inte officiellt av NEC. Från november 1989 till 1993 importerades PC Engine-konsoler samt vissa tillbehör från Japan av den franska importören Sodipeng (Société de Distribution de la PC Engine), ett dotterbolag till Guillemot International. Detta skedde efter betydande entusiasm i fransk press. PC Engine fanns i stor utsträckning i Frankrike och Benelux via större återförsäljare. Den levererades med franskspråkiga instruktioner och även en AV-kabel för kompatibilitet med SECAM-tv-apparater. miniatyr|TurboGrafx-16/PC Engine var den första tv-spelskonsolen som, med en valfri tilläggsmodul, kunde spela CD-ROM-spel. Efter att ha sett TurboGrafx-16 snubbla i USA beslutade NEC att ställa in sina europeiska lanseringar. Enheter för de europeiska marknaderna var redan producerade, i praktiken amerikanska modeller modifierade för PAL-tv. NEC sålde lagret till distributörer; i Storbritannien släppte Telegames konsolen 1990 i ytterst begränsad mängd. TurboGrafx-16/PC Engine var den första spelkonsolen som kunde spela CD-ROM-spel via en valfri add-on.
I mars 1991 uppgav NEC att man sålt 750 000 TurboGrafx-16-konsoler i USA och 500 000 CD-ROM-enheter världen över.
För att försöka relansera systemet i Nordamerika överförde NEC och Hudson Soft i mitten av 1992 hanteringen av systemet i Nordamerika till ett nytt samriskbolag kallat Turbo Technologies och släppte TurboDuo, en allt-i-ett-enhet med inbyggd CD-ROM-enhet. Den nordamerikanska konsolmarknaden dominerades dock fortsatt av Genesis och Super NES (släppt i Nordamerika i augusti 1991). I maj 1994 meddelade Turbo Technologies att man upphörde med stödet för Duo, även om reparationer för befintliga enheter och fortlöpande mjukvarusläpp via oberoende företag i USA och Kanada skulle fortsätta.
I Japan hade NEC sålt totalt 5,84 miljoner PC Engine-enheter per 1995, varav CD-ROM²-enheter och Duo tillsammans stod för 1,92 miljoner per mars 1996. Detta summerar till över 6,59 miljoner sålda PC Engine/TurboGrafx-16 i Japan och USA per 1995. Den sista licensierade utgåvan för PC Engine var Dead of the Brain Part 1 & 2 den 3 juni 1999, på Super CD-ROM²-formatet.
Tillägg
TurboGrafx-CD/CD-ROM² miniatyr|PC Engine CoreGrafx med CD-ROM² och gränssnittsenhet. PC Engine CoreGrafx med CD-ROM² och interface-enhet
CD-ROM² är en add-on för PC Engine som släpptes i Japan den 4 december 1988. Tillägget gör att konsolens grundmodeller kan spela PC Engine-spel i CD-ROM-format utöver vanliga HuCards. Detta gjorde PC Engine till den första spelkonsolen som använde CD-ROM som lagringsmedium. Tillägget bestod av två delar – själva CD-spelaren och interface-enheten, som kopplar CD-spelaren till konsolen och ger gemensam strömförsörjning och utgång för båda. Den släpptes senare som TurboGrafx-CD i USA i november 1989, med en omarbetad interface-enhet för att passa TurboGrafx-16-konsolens annorlunda form. TurboGrafx-CD hade ett introduktionspris på 399,99 USD och inkluderade inga bundlade spel. Street Fighter och Monster Lair var lanseringstitlar; Ys Book I & II följde snart.
Super CD-ROM² miniatyr|Super CD-ROM² ansluten till en CoreGrafx II. Super CD-ROM² ansluten till en CoreGrafx II
År 1991 introducerade NEC en uppgraderad version av CD-ROM²-systemet, kallad Super CD-ROM², som uppdaterade BIOS till version 3.0 och ökade buffert-RAM från 64 KB till 256 KB. Uppgraderingen släpptes i flera former: först PC Engine Duo den 21 september – en ny konsolmodell med CD-ROM-enhet och uppgraderat BIOS/RAM inbyggt. Därefter Super System Card den 26 oktober – en uppgradering till befintlig CD-ROM²-add-on som ersatte originalets System Card. PC Engine-ägare som inte redan hade den ursprungliga CD-ROM²-add-onen kunde istället välja Super-CD-ROM²-enheten, en uppdaterad version släppt den 13 december, som kombinerade CD-ROM-enhet, interface-enhet och Super System Card i en enhet.
Arcade Card Den 12 mars 1994 introducerade NEC en tredje uppgradering kallad Arcade Card (アーケードカード, Ākēdo Kādo), som ökade Super CD-ROM²-systemets inbyggda RAM till 2 MB. Uppgraderingen släpptes i två modeller: Arcade Card Duo, avsedd för PC Engine-konsoler redan utrustade med Super CD-ROM², och Arcade Card Pro, en modell för originalets CD-ROM²-system som kombinerade funktionerna hos Super System Card och Arcade Card Duo. De första spelen för detta tillägg var portningar av Neo-Geo-fightingspelen Fatal Fury 2 och Art of Fighting. Portningar av World Heroes 2 och Fatal Fury Special släpptes senare, tillsammans med flera originalspel under standarden Arcade CD-ROM². Vid det här laget var stödet för både TurboGrafx-16 och Turbo Duo redan på upphällningen i Nordamerika; därför producerades ingen nordamerikansk version av Arcade Card, även om ett japanskt Arcade Card fortfarande kan användas på en nordamerikansk konsol via en HuCard-adapter.
Varianter Många variationer och relaterade produkter av PC Engine släpptes.
CoreGrafx miniatyr|CoreGrafx och CoreGrafx II. CoreGrafx & CoreGrafx II