Smurfarna eller Smurferna (franska: Les Schtroumpfs) är en belgisk tecknad serie som kretsar kring en grupp blå varelser med samma namn. Det småväxta folket skapades i slutet av 1950-talet av den belgiske serieskaparen Pierre "Peyo" Culliford, för äventyrsserien Johan och Pellevin, och 1959 hade de premiär som egen serie publicerad i tidningen Spirou. Efter Peyos död har framför allt Peyos son Thierry Culliford skrivit manus till serien.
I Sverige kallades de översatta seriefigurerna till en början vanligen för smurfer, men åtminstone sedan 1990-talet har de emellanåt varit benämnda smurfar av bland andra serieutgivare och filmproducenter. Cobolts återupptagna albumutgivning från 2015 har återgått till formen smurfer.
Serien har även adapterats till ett par animerade långfilmer. 1981–1990 producerades Hanna-Barberas tv-serie Smurfarna, baserad på Peyos serie.
Etymologi och namn Ordet schtroumpf är påhittat enligt Peyo. Han kom på ordet en gång då han åt lunch med en vän (André Franquin) och bad honom att skicka saltet, men inte kom på vad salt hette utan använde ett nonsensord i stället ("passe-moi le schtroumpf").
Smurfer eller smurfar? Plural av ordet smurf angavs på svenska ursprungligen som "smurfer" men kom under 1990-talet (under inflytande från TV-serier och spridningen av plastfigurer) att i stor utsträckning ersättas av "smurfar".
Det officiella svenska namnet på serien var från starten Smurferna, detta oavsett om utgåvorna kom från Semic, Carlsen Comics, Skandinavisk Press eller Atlantic. Dock har formen Smurfarna varit spridd i folkmun och även använts för lansering av filmer och kringprodukter. Till slut följde även den tecknade serien efter. Sedan 1999 har de svenska utgåvorna av serien (fyra album och två-tre omgångar av en serietidning från Egmont Serieförlaget) använt titeln Smurfarna. Cobolt Förlag har dock även under 2010-talet använt den äldre titeln Smurferna.
Bytet av officiell pluralform tilltalar inte alla, och det har till och med kallats "vulgärt".Stefan Spjut: "Smurfar surfar på smurfernas framgångsvåg", Svenska Dagbladet under strecket, den 13 september 2011
Handling
Bakgrund Smurfarna handlar om ett hundratal små blå tomteliknande varelser, de flesta identiskt lika och endast "tre äpplen höga". De lever i en by i det fjärran Glömda landet och har ett säreget språk som påminner om vårt eget, men där substantiv, verb och adjektiv ersätts med ord som "smurf", "smurfa" och "smurfig" enligt en avancerad grammatik som endast smurfarna själva förstår. I de svenska serieöversättningarna får ordledet smurf ofta omväxlande ändelser i stil med -er, -ar, -et, -en med mera, vilket motsvarar ordsluten i de ord i svenska språket som smurf ersätter vid varje enskilt tillfälle. Sammansatta ord ersätts endast delvis av "smurf".
Var och en av smurfarna har ett eget hus. Den smurfska arkitekturen hämtar uppenbarligen inspiration från svampars form och utseende. De älskar hallonsaft och sarsaparill, och deras arbete består främst i att bygga på en bro över den stora smurf-floden som aldrig blir klar. Den enda människan som bor i det Glömda Landet är alkemisten Gargamel. Denne och hans katt Azrael är smurfarnas värsta antagonister. Gargamel har ständigt samma bekymmer att hitta smurfarnas by.
Figurer Huvudartikel: Figurer i Glömda landet (smurfar och andra) Merparten av smurfarna är 100 år gamla och till utseendet extremt lika varandra. De bär samtliga vita byxor med integrerade fotbeklädnader samt vita frygiska mössorKruse, Hajo (2011-11-27): "l'histoire : les Jacobins". Arte.fr. Läst 18 maj 2013. . Det huvudsakliga undantaget är smurfarnas ledare, Gammelsmurf, som har röda kläder och som till skillnad från de andra bär skägg. Gammelsmurf synes naturligt ha framträtt som ledare genom att han är äldre och visare än de andra smurfarna. Alla smurfar heter enbart "smurf", men många av dem har fått smeknamn efter sina särskilda karaktärsdrag såsom Latsmurf, Starksmurf, Lustigsmurf, Glasögonsmurf(känd för moralkakor), Kokettsmurfen, Dumsmurfen med flera. Andra smurfar har fått tillfälliga namn efter enstaka äventyr de har varit med om. Till exempel kallades en smurf för Astrosmurf endast så länge som han var intresserad av rymdfärder. Fåtalet kvinnliga smurfar inkluderar Lilla Smurfan.
Publiceringshistorik Belgien
1954 hade Peyo börjat producera serien Johan & Pirlouit (Johan och Pellevin på svenska) för serietidningen Spirou. Serien, som utspelade sig i det medeltida Europa, innehöll såväl resor till fjärran platser som inslag av fantasy.
Den 23 oktober 1958 började Johan och Pellevin-avsnittet La flûte à six schtroumpfs (Den förtrollade flöjten på svenska) publiceras. Handlingen kretsade kring titelfigurernas jakt på en magisk flöjt, under vilken de träffade på de små varelser som kallades schtroumpfs (smurfar). De små figurerna blev omedelbart populära och redan det påföljande året hade det första avsnittet av deras egen serie premiär i Spirou. 1963 samlades de första avsnitten av smurfarnas egen serie i ett album och därmed var albumutgivningen av serien igång. Under hela Peyos levnad fortsatte dock serien att först publiceras i Spirou för att sedan samlas i album. Då många av smurfserierna var relativt korta, samlades vanligen flera serier i varje album.
Vid sidan av de längre serierna publicerades även flera ensides skämtserier med smurfarna i Spirou. Dessa har bland annat återtryckts på svenska i serietidningsform.
Efter Peyos död upphörde serien i Spirou. Andra serieskapare har dock fortsatt att producera nya avsnitt, såväl längre albumserier som kortare episoder, och de har publicerats i andra tidningar och specialutgåvor.
Sverige Seriealbumen med smurfarna har givits ut i två omgångar på svenska. 1972–1973 publicerade Semic Press fyra "Smurfalbum", varefter Coeckelberghs tog över utgivningen, och påbörjade ny numrering under titeln Smurfernas äventyr 1975. Det påföljande året köptes Coeckelberghs upp av Carlsen/if (sedermera Carlsen Comics) som fortsatte Coeckelberghs utgivning och numrering. De album som publicerades av Semic utkom sedermera även i Carlsens utgivning, med nya titlar och nya översättningar.
Av de album Peyo skapade har samtliga utom det sista blivit översatta till svenska. Den svenska numreringen följer dock inte originalnumreringen.
Utöver albumpubliceringen figurerade Smurferna som biserie i serietidningen Fix & Foxi, under åren 1979–1981.
Tre serietidningar med smurfarna har getts ut. 1992–1993 gav Atlantic Förlag ut tidningen Smurferna, som totalt kom att omfatta fjorton nummer, och 2002–2003 utgav Egmont Serieförlaget tidningen Smurfarna. Egmont återupptog för en tid utgivningen av tidningen hösten 2011, i samband med lanseringen av den amerikanska Smurfarna-filmen; tidningen kom ut med åtta nummer till och med hösten 2012 och materialet översattes av Per A.J. Andersson. Utgivningen av tidningen återupptogs sommaren 2013 i samband med premiären av Smurfarna 2."Tidningen: Smurfarna #5". Press-stop.se. Läst 19 juli 2013. Dessa publikationer innehåller huvudsakligen material från tiden efter Peyos bortgång.
Utöver detta har en handfull sentida album med Smurferna publicerats; 1999 gav Atlantic ut Smurfarna – Smurfig jul och 2002-2003 gav Egmont Serieförlaget ut tre obetitlade album. 2011-2012 gav Semic ut sex Smurfalbum. Samtliga dessa publikationer blandar nyare material med repriser av serier som tidigare publicerades i Carlsen Comics albumserie. Cobolt har givit ut Smurfalbum med tidiga outgivna längre serier.
Albumutgivning Listan följer den franskbelgiska originalpubliceringens ordning. Den svenska numrering som anges är Carlsen Comics.
Huvudserien, av Peyo Nr Svensk titel Svensk numrering Originaltitel Produktionsår 1 De svarta smurferna (Carlsen/if) Hotet från Svartsmurferna (Semic #1) 6 Les Schtroumpfs Noirs 1963 2 Supersmurfen (Carlsen/if) Smurfrik den store (Semic #2) 4 Le Schtroumpfissime 1965 3 Den lilla smurfan (Carlsen/if) Smurfina (Semic #4) 5 La Schtroumpfette 1967 4 Ägget och smurferna (Carlsen/if) Trolleriägget och (O)vädersmaskinen (Semic #3) 7 L'Oeuf et les Schtroumpfs 1968 5 Smurferna och Kroxelikrax 1 Les Schtroumpfs et le Cracoucass 1969 6 Astrosmurfen 2 Le Cosmoschtroumpf 1970 7 Trollkonst-smurfen 3 L'Apprenti Schtroumpf 1971 8 Smurfhistorier 10 Histoires de Schtroumpfs 1972 9 Smurfbråk och bråksmurfar 8 Schtroumpf vert et vert Schtroumpf 1973 10 Smurfsoppan 9 La Soupe Aux Schtroumpfs 1976 11 De olympiska smurferna 11 Les Schtroumpfs Olympiques 1983 12 Smurferna får babybesvär 13 Le Bébé Schtroumpf 1984 13 Baklängesklockan 12 Les P'tits Schtroumpfs 1988 14 Den flygande smurfen 14 L'Aéroschtroumpf 1990 15 Latsmurfens törnrosasömn 15 L'ètrange rèveil du Schtroumpf Paresseux 1991 16 Pengasmurfen - Le Schtroumpf Financier 1992
Huvudserien, efter Peyo Inga av de album som producerats efter Peyos bortgång har blivit utgivna på svenska. Delar av materialet har dock publicerats i tidningen Smurfarna. 17: Le Schtroumpfeur de Bijoux (1994, manus: Thierry Culliford & Luc Parthoens, bild: Alain Maury) 18: Docteur Schtroumpf (1996, manus: Culliford & Parthoens, bild: Maury) 19: Le Schtroumpf Sauvage (1998, manus: Culliford & Parthoens, bild: Maury) 20: La Menace Schtroumpf (2000, manus: Culliford & Parthoens, bild: Maury & Parthoens) 21: On ne schtroumpfe pas le progrès (2002, manus: Culliford & Parthoens, bild: Pascal Garray) 22: Le Schtroumpf reporter (2003, manus: Culliford & Parthoens, bild: Ludo Borecki) 23: Les Schtroumpfs joueurs (2005, manus: Culliford, bild: Ludo Borecki) 24: Salade de Schtroumpfs (2006, manus: Culliford & Parthoens, bild: Borecki & Jeroen De Coninck) 25: Un enfant chez les Schtroumpfs (2007, manus: Culliford & Miguel Díaz Vizoso, bild: De Coninck) 26: Les Schtroumpfs et le livre qui dit tout (2008, manus: Thierry Culliford & Alain Jost, bild: Pascal Garray, färg: Nine Culliford) 27: Schtroumpf les Bains (2009, manus: Thierry Culliford, bild: Pascal Garray, färg: Nine Culliford) 28: La Grande Schtroumpfette (2010, manus: Thierry Culliford, bild: Pascal Garray, färg: Nine Culliford) 29: Les Schtroumpfs et l'Arbre d'Or (2011, manus: Thierry Culliford, bild: Pascal Garray, färg: Nine Culliford) 30: Les Schtroumpfs de l'ordre (2012, manus: Culliford & Parthoens, bild: De Coninck, färg: Nine Culliford) 31: Les Schtroumpfs à Pilulit (2013, manus: Thierry Culliford & Alain Jost, bild: Pascal Garray, färg: Nine Culliford, ) 32: Les Schtroumpfs et l'Amour sorcier (2014, Manus: Thierry Culliford & Alain Jost, Bild: Jeroen De Coninck, färg: Nine Culliford) 33: Schtroumpf le héros (2015, Manus: Thierry Culliford & Alain Jost, Bild: Jeroen De Coninck & Miguel Díaz, färg: Nine Culliford) 34: Les Schtroumpfs et le Demi-génie (2016, Manus: Thierry Culliford & Alain Jost, Bild: Jeroen De Coninck & Miguel Díaz, färg: Nine Culliford) 35: Les Schtroumpfs et les Haricots mauves (2017, Manus: Thierry Culliford & Alain Jost, Bild: Pascal Garray, färg: Nine Culliford) 36: Les Schtroumpfs et le Dragon du lac (2018, Manus: Thierry Culliford & Alain Jost, Bild: Jeroen De Coninck & Miguel Díaz, färg: Nine Culliford) 37: Les Schtroumpfs et la Machine à rêver (2019, Manus: Thierry Culliford & Alain Jost, Bild: Jeroen De Coninck & Miguel Díaz, färg: Nine Culliford) 38: Les Schtroumpfs et le Vol des cigognes (2020, Manus: Thierry Culliford & Alain Jost, Bild: Miguel Díaz Vizoso, färg: Nine Culliford) 39: Les Schtroumpfs et la Tempête blanche (2021, Manus: Thierry Culliford & Alain Jost, Bild: Alain Maury, färg: Nine Culliford) 40: Les Schtroumpfs et les Enfants perdus (2022, Manus: Thierry Culliford & Alain Jost, Bild: Miguel Díaz Vizoso, färg: Nine Culliford) 41: Gargamel l'ami des Schtroumpfs (2023, Manus: Thierry Culliford & Alain Jost, Bild: Peral, färg: Nine Culliford) 42: Les Schtroumpfs et la Cape magique (2024, Manus: Thierry Culliford & Alain Jost, Bild: Miguel Díaz Vizoso, färg: Nine Culliford)