Slayer är ett amerikanskt thrash metal-band, bildat i Huntington Park i Kalifornien, USA, 1981 av gitarristerna Jeff Hanneman och Kerry King. Året därpå anslöt sångaren och basisten Tom Araya och trummisen Dave Lombardo. Efter att Jeff Hanneman avled 2013 och Dave Lombardo lämnade bandet samma år består Slayer av originalmedlemmarna Araya och King tillsammans med gitarristen Gary Holt och trummisen Paul Bostaph.
Slayer har haft stora framgångar både bland kritiker och försäljningsmässigt; sex album har certifierats med guld och ett med platina. Bandets fans har ofta benämnts som bland de mest hängivna inom genren. Bandet anses tillsammans med Metallica, Anthrax och Megadeth tillhöra "The Big Four of Thrash" på grund av sin betydelse för utvecklingen av genren thrash metal. Slayers tredje studioalbum, Reign in Blood (1986), anses av musikkritiker vara en höjdpunkt inom thrash metal. Skivan spelade också en viktig roll när det gäller vidareutvecklingen av andra mer extrema metalgenrer såsom death metal.
Den 22 januari 2018 meddelade Slayer att de skulle genomföra en sista världsturné under 2018–2019 och därefter avsluta bandets verksamhet efter 38 år. Första sommarens turnédatum ägde rum i USA och Kanada medan Europa turnerades i november–december 2018 och flera världsdelar besöktes under 2019. Den sista konserten ägde rum den 30 november i Inglewood, Kalifornien. Bandet meddelade den 21 februari 2024 att de återförenas. På Slayers webbplats annonseras tre konserter i USA under hösten.
Historia Bildandet och Show No Mercy (1981–1983) Slayer bildades i Huntington Park i Kalifornien 1981 av gitarristerna Jeff Hanneman och Kerry King. Året därpå anslöt Tom Araya på bas och sång. Han och Kerry King hade tidigare spelat tillsammans i bandet Quits. Slayer rekryterade också trummisen Dave Lombardo, tidigare i Sabotage. Bandet spelade först en mer traditionell heavy metal med bland annat covers på låtar av de brittiska banden Iron Maiden och Judas Priest. De inspirerades till ett snabbare thrash-tempo när de lyssnade på musikproducenten Brian Slagels samlingsskiva Metal Massacre med band som Metallica, Ratt och Steeler.
Slayer debuterade med sin första låt, "Aggressive Perfector", på den tredje samlingsskivan i serien Metal Massacre vilken gavs ut i maj 1982. I augusti samma år släppte bandet sin första demo med de tre spåren "Fight 'Till Death", "Black Magic" och "The Antichrist" vilka snabbt blev populära bland fans inom underground-scenen. Senare samma höst släpptes ytterligare en demo, denna gång med de två spåren "Evil Has No Boundaries" och "Crionics". miniatyr|Gene Hoglan, här med Death 2015, gästade på Show No Mercy Brian Slagel, grundare och ägare till skivbolaget Metal Blade, hade lagt märke till det positiva mottagandet av Slayers medverkan på Metal Massacre vol. 3 och skrev kontrakt med bandet för utgivning av deras debutalbum. Skivan Show No Mercy spelades in under nätterna i november 1983, samtidigt som Dave Lombardo läste in sin examen för high school. Albumet släpptes bara några veckor efter att inspelningarna var klara, den 3 december samma år. Skivan fick usel kritik i traditionell rockmusikmedia och kallades bland annat en obegriplig röra ("unintelligible mess"), men sålde ändå bra. All text och musik på Show No Mercy är skriven av gitarristerna Hanneman och King, tillsammans eller var för sig. Gene Hoglan (Death, Strapping Young Lad) gästar med bakgrundssång på första spåret "Evil Has No Boundaries" och omslagsbilden skapades av konstnären Lawrence R. Reed. Albumet gavs ut på både kassett och 12" vinyl.
Haunting the Chapel och Hell Awaits (1984–1985) miniatyr|stående|Studio 54 (här från 2008) där Combat Tour-konserten spelades in 1985. Slayer gjorde i början av 1984 en spelning på London-klubben Marquee Club och gav sig därefter ut på sin första turné, kallad Haunting North America. Bandets image var inspirerad av satanistisk estetik och på scenen hade man bland annat inverterade kors och läderarmband med "spikar". I samband med turnén släpptes också EP:n Haunting the Chapel i juni 1984. Albumet innehåller utöver titelspåret även låtarna "Chemical Warfare" och "Captor of Sin" och gavs ut på kassett och vinyl. Även detta album producerades av Brian Slagel och omslaget skapades denna gång av Vince Gutierrez. "Chemical Warfare" hyllades som den snabbaste låt som då någonsin hade spelats in, även om Slayer själva och flera andra band har slagit det rekordet flera gånger sedan dess. I november samma år släpptes liveskivan Live Undead med sju tidigare utgivna låtar återinspelade inför en mindre publik i studion.
Bandets andra studioalbum spelades in i Eldorado Studios och Track Record Studios i Los Angeles och producent var återigen Brian Slagel, denna gång tillsammans med bandet självt. Bernie Grundman mastrade skivan och albumomslaget skapades av Albert Cuellar. Hell Awaits gavs ut på vinyl av Metal Blade i mars 1985 och samma år på kassett av Bonzai Records samt på CD av Combat Records. Höjdpunkter på skivan är, enligt författaren Joel McIvory, det spöklika introt, den textmässigt frånstötande men musikaliskt överraskande "Necrophiliac" och vampyrhistorien "At Dawn They Sleep". Med Hell Awaits befäste Slayer sin roll i den växande extreme metal-scenen. Ett exempel på detta är när Slayer i en läsarundersökning det året av det brittiska rockmagasinet Metal Forces fick motta utmärkelserna som bästa band och bästa liveband samt för bästa album och bästa trummis.
En video från bandets spelning tillsammans med Venom och Exodus i New Yorks Studio 54 club gavs ut 3 april 1985 på VHS under namnet Combat Tour - The Ultimate Revenge. I Nordamerika gavs videoalbumet ut av Combat Records och i Europa av Neat Records. Den första festivalspelningen i Europa ägde rum på Heavy Sounds i Belgien 26 maj 1985 då Slayer var förband till den brittiska hårdrocksgruppen UFO.
Reign in Blood och South of Heaven (1986–1989) miniatyr|stående|Rick Rubin, mångårig producent av Slayers skivor. I början av 1986 lämnade Slayer samarbetet med Metal Blade och skrev kontrakt med skivproducenten Rick Rubin och hans bolag Def Jam Records. Def Jam var ett skivbolag med bredare utgivning, som även gav ut till exempel hiphop- och rockakter som The Black Crowes, Run–D.M.C., LL Cool J och Beastie Boys. Det första albumet på det nya bolaget var den numera klassiska thrash-skivan Reign in Blood. Med musiken på detta album tog Slayer genren till nya extrema nivåer, till exempel i tredje spåret "Necrophobic", där trummisen Dave Lombardo spelar i en hastighet av 248 bpm. Albumet består av tio spår på totalt mindre än 29 minuter med några av Slayers mest kända låtar såsom inledande "Angel of Death" samt "Jesus Saves", "Criminally Insane" och den avslutande klassikern "Raining Blood".
Andy Wallace var inspelningstekniker och Reign in Blood mastrades av Howie Weinberg. Albumet gavs ut den 7 oktober 1986 på både LP och CD. Lawrence W. Carroll gjorde omslagsillustrationerna, liksom för flera av Slayers senare album, och Stephen Byram stod för albumdesignen. Senare under året släpptes inspelningen även på kassett och i en begränsad utgåva som bildskiva. Reign in Blood blev det första Slayer-albumet att ta sig in på den amerikanska försäljningslistan Billboard 200. Albumet låg som bäst på plats 94 på listan. Reign in Blood har sålts i över 500 000 exemplar och certifierades med guld av RIAA den 20 november 1992.
Tjugo år efter att Reign in Blood släpptes, år 2006, utsåg magasinet Metal Hammer skivan till Best Album of the Last 20 Years och albumet har ansetts som det tyngsta genom tiderna (Kerrang! 2006). D.X. Ferris skrev en bok helt tillägnad albumet, Reign in Blood i serien 33 1/3, utgiven 2008 av Continuum International. En av många som citeras i boken är Angela Gossow, dåvarande sångare och frontperson i death metal-bandet Arch Enemy. Gossow säger att Slayer är det bästa thrash metal-bandet genom tiderna, att Reign in Blood är en genredefinierande milstolpe och att den som inte äger skivan inte kan sin metal-historia (Ferris 2008).
Bandet gav sig ut på en omfattande turné kallad Reign in Pain i Nordamerika, tillsammans med Overkill, och därefter i Europa med heavy metal-bandet Malice som förband. I december 1986 var bandet åter i USA och mitt i turnén meddelade Dave Lombardo att han lämnade bandet. Turnén fortsatte med Tony Scaglione från bandet Whiplash bakom trummorna. Lombardo blev dock inte borta länge utan var åter i bandet i april året därpå.
miniatyr|Iron Butterfly (1969) vars låt "In A Gadda Da Vida" Slayer spelade in till filmen Less Than Zero. Slayer spelade in en cover på Iron Butterflys låt "In A Gadda Da Vida" för soundtracket till filmen Less Than Zero (på svenska Noll att förlora) som bygger på Bret Easton Ellis roman med samma namn, innan det åter var dags att gå in i studion för att spela in bandets fjärde fullängdsalbum.
Det andra albumet med Rick Rubin som producent innehåller nio nyskrivna låtar, alla med musik av Henneman/King och med lyriken också skriven av dem båda, på några av spåren tillsammans med vokalisten Tom Araya. Dessutom ingår en cover av Judas Priests låt "Dissident Aggressor". Albumet mixades av Andy Wallace och mastringen sköttes åter av Howie Weinberg. Lawrence W. Carroll stod även denna gång bakom omslagsillustrationen. Def Jam släppte albumet South of Heaven den 5 juli 1988 på vinyl, CD och kassett. Även South of Heaven sålde bra och certifierades med guld av RIAA den 20 november 1992. I låten "Spill the Blood" hörs Tom Araya sjunga rent för första gången. Många fans tyckte att skivan jämfört med Reign in Blood var en blekare upplevelse medan andra uppskattade albumets mer genomarbetade stil.
En ny Amerikaturné gjordes med support av Nuclear Assault. Slayer fick nu också möjlighet att spela på de allra största arenorna när de bjöds in som gästartister på Judas Priests Ram It Down-turné. Efter detta tog bandet under två år en paus från turnerande och studioinspelningar.
Seasons in the Abyss och Divine Intervention (1990–1995) Clash of the Titans var en omfattande turné som genomfördes under 1990, den första delen i Europa och senare även i Nordamerika. På den europeiska delen var Slayer och Megadeth huvudband och hade support av Testament och Suicidal Tendencies under de 18 genomförda showerna. För den amerikanska delen av turnén anslöt Anthrax och det då relativt okända Alice in Chains. Detta samarbete ledde också till att Tom Araya senare blev tillfrågad om att bidra på Alice in Chains skiva Dirt (1992), vilket han också gjorde med ett typiskt "Slayer-skrik" på en obetitlad låt. Samma år spelade bandet in en cover av The Exploiteds "Disorder" för filmen Judgment Night.
Tillbaka i studion spelade Slayer in sitt femte fullängdsalbum, denna gång med Rick Rubin och Andy Wallace i delat ansvar som producenter och återigen med Lawrence W. Carroll som omslagsillustratör. Hanneman och King stod liksom tidigare för låtskrivandet medan Araya bidrog till en del av texterna. Seasons in the Abyss gavs ut av Def American Recordings 9 oktober 1990 som CD, kassett och på 12" vinyl. Detta skulle visa sig bli Dave Lombardos sista album med Slayer innan han åter lämnade bandet, denna gång för att återvända först år 2001. Seasons in the Abyss nådde plats nummer 40 på amerikanska Billboard-listan och topp 20 på den brittiska försäljningslistan. Slayer var i Egypten och spelade in en musikvideo till titelspåret, vilket också släpptes som singel. Bland spåren finns kända Slayer-låtar som den textmässigt kontroversiella "Dead Skin Mask" som handlar om seriemördaren Ed Gein, och förstaspåret "War Ensemble" som spelades flitigt på MTV:s program Headbanger's Ball. Seasons in the Abyss sålde bra och certifierades som guldskiva av RIAA 9 april 1993.
miniatyr|Wembley Arena, London där Slayer höll en konsert 14 oktober 1990