Emil Adolf von Behring, före 1901 Behring, född 15 mars 1854 i Hansdorf, Västpreussen, död 31 mars 1917 i Marburg, var en tysk läkare och bakteriolog.
Efter att ha arbetat som assistent under Robert Koch fick von Behring 1893 professors titel och blev kort därefter utnämnd till professor i hygien i universitetet i Halle. År 1895 övertog han ledningen för Institut für experimentelle Therapie und Hygiene vid universitetet i Marburg och upptäckte under sitt arbete, att organismen har en förmåga att bilda motgifter mot bakteriegifter.
Hans upptäckter var grunden till immunitetsläran och de i dag så viktiga behandlingarna med vaccin och serum. De ledde också till framställningen av antidifteriserum, där de första försöken på människor ägde rum i slutet av 1891. Detta blev grunden för att Behring tilldelades det första Nobelpriset i fysiologi eller medicin 1901.
Bland hans arbeten märks Die praktischen Ziele der Blutserumtherapie (1892), Das Tetanusheilserum (1892), Die Geschichte der Diphterie (1893) samt Allgemeine Therapie der Infektionskrankheiten (1900).
Utmärkelser
Källor Svensk uppslagsbok. Malmö 1939
Referenser
Externa länkar
Nobelprize.org, Nobelpriset i fysiologi eller medicin 1901 Nobelprize.org, Emil von Behring - biografi
Kategori:Tyska bakteriologer Kategori:Nobelpristagare i medicin Kategori:Tyska professorer i medicin Kategori:Personer verksamma vid universitetet i Halle Kategori:Personer verksamma vid Marburgs universitet Kategori:Tyska fackboksförfattare Kategori:Tyskspråkiga fackboksförfattare Kategori:Tyska forskare under 1800-talet Kategori:Födda 1854 Kategori:Avlidna 1917 Kategori:Män Kategori:Personer från Westpreussen Kategori:Alumner från Humboldt-Universität zu Berlin Kategori:Ledamöter av American Academy of Arts and Sciences Kategori:Hedersdoktorer vid universitetet i Halle Kategori:Mottagare av Griporden Kategori:Mottagare av Preussiska Kronordens andra klass Kategori:Mottagare av Röda örns ordens andra klass Kategori:Mottagare av Preussiska Järnkorset Kategori:Officerare av Hederslegionen