Hedebyborna var en svensk dramaserie i regi av Håkan Ersgård. Serien bygger på Sven Delblancs romanserie Åminne (1970), Stenfågel (1973), Vinteride (1974) och Stadsporten (1976).
TV1 producerade serien och första avsnittet hade premiär den 23 oktober 1978. Det sista avsnittet sändes den 9 maj 1982.Dagens Nyheter, 9 maj 1982, sid.61
Signaturmusiken är andra satsen ur Franz Berwalds symfoni nr 4 Ess-Dur, Sinfonie naïve.
Serien repriserades i SVT i början av 1990-talet samt under sommaren 2009 och finns även som DVD-box. I en omröstning arrangerad av filmprogrammet Kino i Sveriges Radio P1 2010 utsågs Hedebyborna till den bästa svenska TV-serien någonsin.Kino, P1 2010-06-28 Serien finns också med i boken Tusen svenska klassiker (2009).Gradvall et al 2009, nr. 512
Handling Hedeby är en liten by i Sörmland där inte mycket har förändrats under århundradena. Baronen på sin herrgård Valla utanför byn anställer några av byborna, men enligt ryktena riskerar han konkurs. Allt är inte heller frid och fröjd bland byborna. Den årliga årensningen leder till diskussioner och konflikter. Torparen Sixten Svensson håller sig gärna undan när det kommer till arbete, men däremot framme när det kommer till att ta sig en pilsner. Hans dotter Märta vill inget hellre än att lämna byn och få uppleva något mer än denna sömniga och torftiga tillvaro.
Rollista i urval
Per Myrberg - baron Carl-Gustaf Urse (säsong 1) Ingvar Kjellson - "Mon cousin" Carl-Sebastian Urse (säsong 1) Lena Brogren - Louise Urse, född grevinnan Kyhle (säsong 1, 3) Helena Brodin - Signe Svensson, född Styf (säsong 1-3) Anders Nyström - Sixten Svensson (säsong 1-3) Nina Gunke - Märtha, Svenssons äldsta dotter (säsong 1-3) Maria Broberg - Berit, Svenssons andra dotter (säsong 1-2) Kerstin Harryson - Berit, Svenssons andra dotter (säsong 3) Helena Broberg - Agnes, Svenssons tredje dotter (säsong 1) Tatjana Kledzik - Agnes, Svenssons tredje dotter (säsong 2-3) Rufus Lidman - Gert, Svenssons son (säsong 1-2) Roland Söderberg - Rävfarmarn (säsong 1-3) Emy Storm - Hilma, hans maka (säsong 1-3) Allan Svensson - Erik Gustafsson, Rävfarmarns son (säsong 1-3) John Harryson - Handlarn (säsong 1-3) Peter Harryson - Rulle, Handlarns son (säsong 1-3) Kent Andersson - Ville Vingåker (säsong 1-3) Olle Björling - Olle i Vreten (säsong 1-2) Börje Ahlstedt - Stora Småland (säsong 1) Hans Strååt - Dr Lundewall (säsong 1-3) Lauritz Falk - Müntzing, kamrer på Sparbanken (säsong 1-3) Per Grundén - "Sill-Selim" Zetterlind, disponent (säsong 1-3) Ingvar Hirdwall - Skomakar-Ludde (säsong 1) Tor Isedal - Nikodemus Johansson (säsong 1-3) Marian Gräns - Agda, hans maka (säsong 1-3) Sven Holmberg - Lille-Lars i Näsby, storbonde (säsong 1-2) Dan Sjögren - Fjärsman (säsong 1-3) Micha Gabay - Tok-Harry, baron på Vallas oäkta bror (säsong 1) Jan Erik Lindqvist - Abraham Styf (säsong 1) Aino Taube - Karolina, hans maka (säsong 1-2) Jan Malmsjö - greve Kettil Kyhle, löjtnant i reserven (säsong 3) Bertil Norström - Edmund Oscar Ohlson, konditorn (säsong 2-3) Gösta Prüzelius - prästen Ahlenius (säsong 1-3) Curt Spångberg - Johansson, chaufför (säsong 1) Lena-Pia Bernhardsson - Selma, servitris på Stadshotellet i Trosa (säsong 1-3) Anders Ek - fjärsman Emanuel Olsson (säsong 2) Pamela Holmberg - Sonja, servitris på Turisthotellet (säsong 2-3) Evert Lindkvist - Elof i Alby (säsong 1-2) Pia Rydwall - Nora Zetterlind, Sill-Selims dotter (säsong 1-3) Helge Skoog - major Eberman (säsong 2) Åke Lindström - major Per Eberman (säsong 3) Kjell-Hugo Grandin - fänrik Oskar Hesekiel Ahlenius (säsong 3) Halvar Björk - Stora Småland, Gusten Karlsson (säsong 3) Göthe Grefbo - patron Lönbom på Lida (säsong 1-3) Siv Ericks - fru Lönbom (säsong 1-3) Sören Söderberg - Brunzén, hallicken (säsong 1) Carl-Olof Alm - Å de Vie, stins (säsong 1-3) Marika Lindström - Estelle (säsong 3) Gösta Krantz - direktör, Estelles make (säsong 3) Rolf Björkholm - Pärsy (säsong 1-3) Christer Söderlund - Nisse Fisk (säsong 3)
Avsnitt
Avsnitt 1-6 Serien börjar 1937 i Sörmland, platsen är det lilla (fiktiva) samhället Hedeby vars förlaga är orten Vagnhärad i Trosa kommun, Södermanlands län. Årensningsscenerna filmades på Husbyån i Sörmland. Carl Sebastian "Mon Cousin" Urse, oäkta kusin till baronen på Valla, kommer åkande på väg mot Tullgarns slott för att uppvakta kungen, iklädd full galauniform. Chauffören Johansson kör och kan berätta att baronen på Valla har ekonomiska bekymmer. På kalkbruket strejkar personalen. På Tullgarn blir den berusade Mon Cousin utkastad och utskrattad innan färden går vidare mot Trosa. På stadshotellet dricker han grogg med doktor Lundewall, kamrer Münzing och fiskhandlaren Sill-Selim dit fjärsman kommer för att göra brandinspektion. Inspektionen består endast i att fjärsman bjuds på snaps.
Fjärsman åker vidare till turisthotellet i Hedeby där avskummet sitter och dricker öl istället för att arbeta. Svenssons dotter Märta kommer dit för att ta tillbaka matpengarna som Svensson håller på att dricka upp. Fjärsman cyklar vidare till Handlarn, misstänkt för att utskänka maltdrycker klass II i strid med Kunglig förordning. Handlarn tar fram två flaskor brännvin och snart är fjärsman så full att han kan köras bort i skottkärra.
Mon Cousin anländer till sin kusin baron Carl Gustav på Valla och det blir ett känsloladdat återseende släktingarna emellan, och Carl Gustav förfäras när han får veta att Mon Cousin tänker bosätta sig på Valla den närmaste tiden. De kör hem till slottet, och Mon Cousin har med sig konjak i hattasken till Carl Gustavs alkoholiserade hustru, baronessan Louise Urse född Kyhle. Det blir en vansinnig kväll, Mon Cousin och Louise delar på konjaken medan Carl Gustav våndas över Mon Cousins sarkastiska kommentarer om den tokiga släkten Urse.
Den årliga årensningen är en urgammal tradition men frågan är om den ska bli någon i år nu när gamle Abraham är sjuklig. Handlarn hotar med att hugga upp flotten till kaffeved. Rävfarmarn tar därför tag i det hela och inspekterar flotten tillsammans med sonen och Skomakar-Ludde.
Svensson har av sin hustru blivit utskickad för att hugga ved, men istället har han lagt sig i solskenet och somnat. Dottern Märta cyklar bort till Handlarn och handlar mat och en flaska pilsner som lugnar magen för hennes morfar Abraham. Där blir hon ett vittne till ett hetsigt uppträde mellan Handlarn och baron som har lånat pengar även av honom utan att kunna betala tillbaka. Baron vill också att Märta börjar som hembiträde på slottet men hon är ovillig. Å ena sidan vill hon lämna Hedeby och flytta till stan, å andra har hon romantiska drömmar om att gifta sig med baron.
Mon Cousin vaknar upp dagen efter på Valla med dunkande huvudvärk och lovar sig själv att aldrig mer dricka konjak före lunch i alla fall. Vid frukosten sätter han sig in i barons ekonomiska bekymmer, men mycket mer än ironi och sarkastiska kommentarer kan inte Mon Cousin komma med, förutom ett råd: att baron ska lämna Valla till banken och leva ett skuldfritt men fattigt liv, något som baron inte går med på.
En dag är det dags att välja vilka som ska gå på flotten detta år. Alla vuxna män i Hedeby har samlats på Handlarns grusplan. Svensson kommer dit berusad men blir vald till tredjeman. Plötsligt kommer baron dit. Han bestämmer att han ska bli försteman på flotten och bjuder sedan alla på smörgåsbord med nubbe på stadshotellet.
Den dagen när årensningen ska inledas går Rävfarmarn med sonen Erik ned till ån och visar hur man ska göra. Till slut kommer odågan Svensson med några backar öl och brännvin. Därefter kommer baron på Valla, klädd i snyggaste jaktkläderna. Rävfarmarn anar oråd över hur detta ska sluta men till slut ger de sig iväg. Som väntat blir det Erik som gör jobbet medan Svensson och baron sitter och dricker: "Ta det lugnt unge man, det här ska vara en folkfest!". Nedströms i Hedeby står småpojkarna och väntar på att det ska börja flyta avskuren vass men det kommer bara tomflaskor.
När Märta kommer med lunchen tar baron henne avsides och stämmer möte med henne vid midnatt. När baron smiter iväg på kvällen följer Erik efter. Baron tänker lämna hustrun och vill ge sig ut i världen tillsammans med Märta. I ett skjul har baron och Märta sex med varandra.
Under tiden har Mon Cousin och baronessan Louise en kväll av domning och glömska på Valla, där Mon Cousin försöker planera en festmiddag för Louise och bjuda in adelskalendern, men planerna läggs snabbt på is och de båda berusar sig och talar om minnen. Mon Cousin är dyster och upptäcker till sin egen fasa att allt bara är minnen.
Erik har sprungit hem och berättat hur illa årensningen gått och på morgonen väcks baron och Svensson av Hedebys karlar: Rävfarmarn, Elof i Alby och Skomakar-Ludde. Baron tror inte sina öron när han får sparken men möts bara av "Vem som går på flotten, det bestämmer vi!". Erik, Nikodemus och Elof ger sig ut på årensning.
För baron väntar de ständiga ekonomiska bekymrena. Han möter Svensson i slottsparken en kväll, lejer honom och några timmar senare brinner kalkbruket, ett försök till försäkringsbedrägeri. Orsakssammanhangen är uppenbara för alla och landsfiskalen ger sig iväg med fjärdingsman till Svenssons stuga och griper honom. Baron tar på sig sin galauniform och ger sig ned till ån där han dränker sig medan byfånen Tok-Harry ser på, baronens orättvist behandlade och utvecklingsstörda yngre oäkta bror.
Abraham Styf, byns starke man, avlider slutligen av sin kräfta i magen och somnar stillsamt in i sin stuga med sin hustru Karolina närvarande. Han sörjs av dottern Signe och barnbarnet Märta, medan Svensson mest verkar glad över att svärfar har gått hädan.
Baronessan Louise blir psykiskt sjuk efter sin makes död, och Mon Cousin ser till att hon får vård på ett mentalsjukhus innan han själv lämnar serien och Hedeby för att återvända tillbaks till Stockholm med repliken: "Här slutar min berättelse. Nu låter jag tidens pendel stanna. Farväl!"
Avsnitt 7-12 Det är midsommar 1939. Det har gått ett och ett halvt år sedan förra omgången och Svensson har suttit på Långholmen men väntas hem när som helst, frisläppt för gott uppförande. I Hedeby har Nikodemus kommit upp sig och hamnat i kommunalpolitiken, och ersätter den föregående kommunalordföranden Skomakar-Ludde då denne har farit till Stockholm för att bli riksdagsman.
Tillsammans med prästen är Nikodemus examensvittne på skolavslutningen men kan knappt hålla sig när prästen breder ut sig om gudsordet och den sanna tron. Rävfarmarn sitter med 500 skinn silverräv som inte går att sälja när parismodet har förändrats. Han har tvingats gå till Handlarn och låna pengar. Till slut tvingas han ge upp och börjar på kalkbruket istället.
Även Märta Svensson väntas hem. Hon har tröttnat på att vara hembiträde inne i stan och passa upp. Signe Svensson gläds över att familjen återförenas igen men samtidigt oroar hon sig för sin gamla mamma Karolina som har blivit allt mer skröplig sedan fadern Abrahams död i den tidigare omgången.
När Svensson kliver av tåget sätter han sig hos Avskummet utanför Turisthotellet och börjar dricka. Som han berättar finns det inget slut på alla förlustigheter, sprit och kvinnor på Långholmen. När Nikodemus kommer dit får Svensson en utskällning och lommar hem. Nikodemus har ordnat jobb åt honom med att sätta upp stängsel.
Mon Cousin har åkt tillbaka till Stockholm, baronessan Louise sitter på mentalsjukhus som Mon Cousin hjälpte in henne på och Carl Gustaf Urse är död sedan länge. Valla släktgods står därför tomt utan familjen Urse och deras tokige kusin.
Avskummet har lyckats få försörjning genom att sälja kaffe, fotogen, sprit och vin åt Handlarn. Fjärsman vet nog om det men när han ska arrestera Handlarn slutar det bara med att Handlarn plockar fram Renat.