miniatyr|Risgrynsgröt med kanel.
Gröt är en trögflytande maträtt. Den tillagas genom kokning av gryn, flingor, ris eller andra sädesslag, tillsammans med vatten, mjölk och ibland grädde, smör eller andra ingredienser. Det är ett av de enklaste sätten att tillaga sädeskorn.
Gröt kan serveras med exempelvis socker, kanel, en smörklick, sylt, bär eller fruktbitar, och den kan ätas med extra mjölk vid sidan om på tallriken. För risgrynsgröt är det även vanligt att den serveras med saftsås.
Dietik Maträtten är skonsam för magen. Den kan ingå i olika sjukdieter men ingår också ofta i den vanliga frukosten. I grunden är gröt är en ganska mager maträtt med en hög halt av kolhydrater, även om näringsinnehållet givetvis påverkas av tillbehören.
Historik och länder Gröt runt om i världen Människan började koka gryn till gröt för mer än 12 000 år sedan. Råvaran är ofta den vanligast förekommande sädes- eller grynarten. Så är till exempel den asiatiska congeen en gröt på ris och den etiopiska genfon en gröt på korn eller vete. Majsgröt är vanligt i Sydamerika och södra USA.
I södra och östra Sverige har råg varit vanligast. I södra Sverige, framförallt Skåne, har även bovetegröt förekommit. I norr har korn och i viss utsträckning ärtmjöl på gråärter varit vanligare, medan havre har dominerat i västra Sverige.
Sedan 1996 går världsmästerskapen i havregrynsgrötskokning av stapeln i den skotska byn Carrbridge. Sedan 2009 firas Världsdagen för gröt 10 oktober.
Den svenska grötens historia Gröt var under vikingatiden en maträtt för enklare folk. Man åt gröt på rågmjöl (vattgröt), på korn (bjuggröt) och på havre ("hästakorn"); dessutom kokade man ystegröt på "skyr", löpnad västnordisk långmjölk. Under nödår användes även bark, frön och bär som utfyllnad.
När vattendrivna kvarnar infördes under medeltiden, fick gröten en än större betydelse i kosthållet. Risgrynsgröten började bli vanlig i slutet av 1800-talet och ansågs vara en lyxig julgröt som bara förmögna hade råd med. Den innehöll bland annat grädde, ägg och smör. Som festmat ersatte den korngrynsgröten, som kokats på mjölk och som tog betydligt längre tid att koka än den nya risgrynsgröten.
De ångpreparerade havregryn som används i modern havegrynsgröt introducerades av Oscar Gyllenhammar i slutet av 1800-talet, och de innebar att koktiden förkortades väsentligt. När mannagrynet, tillverkat av vetekorn, introducerades i början av 1900-talet blev det en populär ingrediens i gröt och desserter. Mannagrynet användes annat som klappgröt, eller trollgröt, som kokas på mannagryn och bär eller saft. Även grahamsgröten, kokt på osiktat fullkornsmjöl av vete, blev vanlig under 1900-talet.
På Nobelfesten 2024 serverades en gröt på fullkornsbulgur, baserad på klippt korn som värmebehandlats för att hjälpa kroppen att ta upp mineraler. Detta väckte kritik på vissa håll.
Olika typer av gröt
blåbärsgröt bovetegröt flötgröt grahamsgrynsgröt havregrynsgröt hälsogröt klappgröt kornmjölsgröt mannagrynsgröt molinogröt nävgröt pajalagröt risgrynsgröt rågflingegröt römmegröt svartgröt vattgröt (gröt gjord på råg-, korn- eller grahamsmjöl) vetemjölsgröt majsgröt
Referenser
Vidare läsning Adamsson, Viola; Gröt & Müsli (2014). Libris länk.
Externa länkar
Matkult: gröt och välling
Kategori:Maträtter