Sydossetien är ett omstritt territorium i södra Ossetien i Kaukasus. Området är erkänt som en del av Georgien av alla länder utom Ryssland, Nicaragua, Venezuela, Nauru och Syrien som erkänt Sydossetien som självständig stat.
Territoriet var tidigare Sydossetiska autonoma oblastet, ett autonomt område i Sovjetrepubliken Georgien. Nu är större delen av detta kontrollerat av den av Ryssland militärt understödda Republiken Sydossetien. Andra mindre delar av Sydossetien kontrolleras av den georgiska regeringen, som där skapat en temporär administrativ enhet, Provisoriska administrativa enheten Sydossetienhttp://www.civil.ge/eng/article.php?id=15080) i april 2007, under ledning av etniska osseter (före detta medlemmar av separatistregeringen).http://www.civil.ge/eng/article.php?id=14865
Politisk status Sydossetien betraktas av det internationella samfundet, som till exempel Förenta nationerna, Europeiska unionen, OSSE, Europarådet och NATO, som en integrerad del av Georgien. De flesta av världens länder erkänner Sydossetien som en del av Georgien. Sydossetien erkänns av de likaledes separatistiska territorierna Abchazien, Nagorno-Karabach och Transnistrien.South Ossetia opens embassy in Abkhazia The Tiraspol Times Den 26 augusti 2008 erkände Ryssland Sydossetien."Ryssland erkänner utbrytare", Dagens Nyheter (TT) 26 augusti 2008
Samtidigt organiserade Sydossetiens frälsningsunion sina egna val, i den mindre del av Sydossetien som kontrolleras av Georgien och främst bebos av etniska georgier. Dmitrij Sanakojev valdes där till ledare för den Provisoriska administrationen för Sydossetien.
Georgien satte den 13 juli 2007 upp en statlig kommission under ledning av premiärministern Zurab Noghaideli för att utveckla Sydossetiens autonoma status inom Georgien. Enligt de georgiska tjänstemännen ska denna status utvecklas inom ramen för ”en allomfattande dialog” med alla krafter och rörelser inom det ossetiska samhället.Commission to Work on S.Ossetia Status. Civil Georgia 13 juli 2007.
Kosovo erkändes 2008 av många länder som en självständig stat. Det har Ryssland använt som prejudikat och erkänt Sydossetien som en självständig stat.
Internationella uttalanden Ryssland, Somalia, Nicaragua, Venezuela, Nauru och Syrien har erkänt Sydossetien som en självständig stat,http://www.iht.com/articles/2008/08/27/europe/27russia.phphttp://nyhetskanalen.se/1.651889/2008/10/01/somalia_erkanner_utbrytarrepublikerhttp://www.iht.com/articles/2008/09/04/america/georgia.phphttp://www.telegraph.co.uk/news/worldnews/australiaandthepacific/nauru/6813915/Nauru-recognises-South-Ossetia-and-Abkhazia.html och Belarus (tidigare vanligtvis kallat "Vitryssland") står i begrepp att göra det.http://en.rian.ru/world/20080828/116357547.html
Bolivia och Iran kan tänka sig att erkänna Sydossetien;http://www.arka.am/eng/politics/2008/09/03/10964.html Kuba och Tadzjikistan har ännu inte erkänt staten, men stöder Ryssland i frågan.http://www.regnum.ru/news/fd-abroad/abxazia/1042643.html http://www.moscowtimes.ru/article/1010/42/370554.htm Kina har uttryckt sin förståelse för Rysslands agerande i frågan.http://www.rbcnews.com/free/20080828160920.shtml
Övriga länder har inte erkänt Sydossetiens självständighet.Striden om Georgiens gräns Maria Persson Löfgren, SR P1, 19 oktober 2016 Sydossetiens parlament har röstat för Rysslands självständighetsförklaring.
Historia Medeltid och tidig modern tid Osseterna är från början ättlingar till iransktalande stammar från Centralasien. De blev kristna under tidig medeltid och under georgiskt inflytande. De tvingades bort från sitt medeltida hemland söder om floden Don, i dagens Ryssland, under mongolernas härjningar. De utvandrade mot och även över Kaukasus mot GeorgienDavid Marshall Lang, The Georgians, New York, p. 239 där de bildade tre avskilda områden. Digor i väster kom under inflytande av det kabardiska folket, som introducerade islam. Tualläg i söder blev vad som nu är Sydossetien, en del av det historiska georgiska furstendömet SamachabloRoger Rosen, History of Caucasus Nations, London, 2006 där osseterna fann en tillflykt från de mongoliska invasionerna. Iron i norr blev vad som nu är Nordossetien, under ryskt styre från 1767. De flesta osseter är nu kristna (ungefär 61 %); det finns dock en ansenlig muslimsk minoritet. De talar ossetiska som är ett iranskt språk.
Sydossetien under Ryssland och Sovjetunionen 250px|mini|vänster|Rudnev, Tschinvali, 1886. Det moderna Sydossetien, tillsammans med resten av Georgien, anslöt sig år 1801 till Kejsardömet Ryssland. Efter den ryska revolutionen blev Sydossetien en del av den mensjevikiska Georgiska demokratiska republiken, medan Nordossetien blev en del av Tereks Sovjetrepublik, som organiserats av röda kosacker. Området drabbades under den georgisk-ossetiska konflikten mellan 1918–1920 av mindre sammandrabbningar mellan georgiska regeringstrupper och osseter ledda av ossetiska och georgiska bolsjeviker 1920.
Den georgiska sovjetregeringen som i mars 1921 etablerades av den ryska 11:e Röda armén, skapade det Sydossetiska autonoma oblastet i april 1922. Även om osseterna hade sitt eget språk (ossetiska), så var ryska och georgiska officiella språk.D.M. Lang, History of Modern Georgia, 1963
Under sovjettidens styre så hade Sydossetien ett visst mått av autonomi, inräknat rätten att tala och undervisa i skolorna på det ossetiska språket. 250px|mini|vänster|"Ossetisk folklore" 1940 (förord, sidan 5) – ett exempel på användning av det georgiskt alfabetet använt för ossetiska mellan 1938 och 1954, då det ersattes av det kyrilliska, som redan användes för samma språk i Nordossetien.
Den georgisk-ossetiska konflikten (bakgrund) Spänningarna i området började öka när nationalismen ökade hos både georgier och osseter 1989. Fram till dess levde de två folkgrupperna i fred med varandra undantaget händelserna 1920. Båda nationaliteterna har haft en hög andel av integration sinsemellan, inkluderat många blandäktenskap.
Under samma år krävde den inflytelserika sydossetiska folkfronten (Ademon Nychas) förening med Nordossetien som ett steg för att säkra osseternas autonomi. Den 10 november 1989 godkände Sydossetiens högsta sovjet ett beslut att förena Sydossetien med den nordossetiska ASSR, en del av Ryssland. Dagen efteråt upplöste det georgiska parlamentet detta beslut och avskaffade Sydossetiens autonomi. Dessutom godkände det georgiska parlamentet censur och stängning av nyhetstidningar och förbud mot demonstrationer.
Efter Georgiens självständighet 1991 under nationalistledaren Zviad Gamsachurdia, deklarerade den georgiska regeringen att det georgiska språket skulle bli det enda administrativa språket i hela landet. Genom hela sovjeteran var georgiskan, tillsammans med ryskan, de statliga och administrativa språken, eftersom det var stipulerat så i båda konstitutionerna från 1936 och 1979 för det Georgiska SSR. Detta orsakade stora bekymmer i Sydossetien, vars ledare krävde att ossetiska skulle vara deras officiella språk. Den ossetiska minoriteten fortsatte att sträva efter större autonomi, men konfronterades med ökande nationalistiska stämningar hos den georgiska majoriteten. En våldsam konflikt bröt ut mot slutet av 1991 där många sydossetiska byar anfölls och brändes ner liksom georgiska hus och skolor i Tschinvali, Sydossetiens huvudstad. Det resulterade i cirka 1 000 döda och ungefär 100 000 etniska osseter drevs på flykt från Sydossetien och resten av Georgien, De flesta flydde över gränsen till Nordossetien. Ytterligare 23 000 etniska georgier flydde från Sydossetien till Georgien.Human Rights Watch/Helsinki, RUSSIA. THE INGUSH-OSSETIAN CONFLICT IN THE PRIGORODNYI REGION, May 1996. Många sydosseter blev förflyttade till obebodda platser i Nordossetien från vilka ingusjer hade fördrivits av Stalin 1944, vilket ledde till konflikter mellan osseter och ingusjer över rätten till bosättning på det före detta ingusjiska territoriet. Enligt vissa beräkningar bodde det 45 000 etniska osseter och 17 500 etniska georgier i Sydossetien år 2007.The Permanent Committee on Geographical Names for British Official Use. Georgia: a toponymic note concerning South Ossetia
250px|mini|vänster|Monument i Tschinvali. över offren i den georgisk-ossetiska konflikten. Georgien tvingades 1992 att godta ett eldupphör för att undvika en större konflikt med Ryssland. Den georgiska regeringen och sydossetiska separatister uppnådde en överenskommelse för att undvika våld mot varandra, och Georgien skulle avstå från att införa sanktioner mot Sydossetien. En fredsbevarande styrka av osseter, georgier och ryssar placerades ut. Den 6 november 1992 började Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) att övervaka de fredsbevarande operationerna.
Från dess fram till mitten av 2004 var Sydossetien för det mesta fredligt, med en lokal icke-georgisk (delvis ryskstödd) militär kontroll, kommers i ryska rubel, och en befolkning med till 4/5 ryska pass.Unsgaard, Evard (2004-07-18): "Georgisk provins vill förenas med Ryssland". sverigesradio.se. Läst 9 juli 2015.
mini|Georgiska soldater 2004. I juni 2004 började spänningarna öka, allteftersom de georgiska myndigheterna ökade sina ansträngningar i kampen mot smuggling inom området. Gisslantagningar, skottlossningar och enstaka bombdåd dödade och skadade dussintals människor. Ett eldupphör nåddes 13 augusti trots att det bröts upprepade gånger. Från 2004 var situationen i flera år spänd men för det mesta fredlig, även om Moskva och Tschinvali betraktade den georgiska militära upprustningen med oro. Den georgiska regeringen protesterade mot den ständiga ryska ekonomiska och politiska närvaron i området, såväl som den okontrollerade militären på den sydossetiska sidan. Den betraktade också de fredsbevarande styrkan som icke neutral och krävde att den skulle bytas ut.Resolution on Peacekeepers Leaves Room for More Diplomacy. Civil Georgia. 2006-02-16. Denna kritik fick stöd av till exempel Richard Lugarhttps://web.archive.org/web/20061130030040/http://mosnews.com/news/2006/08/22/lugarspeaks.shtml U.S. Senator Urges Russian Peacekeepers’ Withdrawal From Georgian Breakaway Republics. (MosNews)]. men trots detta avslog Javier Solana, Europeiska unionens högste representant för utrikes och säkerhetspolitik, möjligheten att ersätta de ryska fredsbevararna med en EU-styrka den 5 oktober 2006.Solana fears Kosovo 'precedent' for Abkhazia, South Ossetia. (International Relations and Security Network). EU:s utsände för södra Kaukasus Peter Semneby bekräftade senare att "Rysslands handlingar i det georgisk-ryska spionbråken 2006 har skadat dess trovärdighet som neutral fredsbevarare i EU:s närområde vid Svarta havet."Russia 'not neutral' in Black Sea conflict, EU says, EUobserver, 10 oktober 2006.
Konfliktens upptrappning sommaren 2008
mini|En förstörd byggnad i Tschinvali efter kriget. Under sommaren 2008 trappades striderna upp. Spänningarna i området hade under flera månader ökat, bland annat på grund av Georgiens närmande till Nato och omvärldens reaktioner på Kosovos självständighetsförklaring som av flera omstridda territorier tolkats som ett prejudikat.