Sagan om ringen eller Härskarringen, i nyöversättning Ringarnas herre (originaltitel The Lord of the Rings), är en episk fantasyroman skriven av den brittiske författaren och filologen J.R.R. Tolkien. Handlingen utspelar sig i den fiktiva världen Midgård och skrevs som en uppföljare till barnboken Bilbo – En hobbits äventyr (1937), men utvecklades till ett betydligt större och mer ambitiöst verk. Tolkien arbetade med berättelsen i huvudsak mellan 1937 och 1949. Den publicerades 1954–1955 och gavs ut i tre volymer med titlarna The Fellowship of the Ring, The Two Towers och The Return of the King. Tolkien avsåg dock att verket skulle läsas som en sammanhållen roman.
Berättelsen kretsar kring Härskarringen, en magisk ring som både skänker makt och fördärvar sin bärare. Ringen är knuten till mörkrets och ringarnas herre Sauron, som en gång smidde den för att kontrollera maktens ringar och lägga hela Midgård under sin makt. Konflikten i romanen drivs av insikten att ringen inte bör användas, utan måste förintas för att förhindra Saurons herravälde över Midgård. Uppdraget går ut på att föra ringen till Domedagsberget i Mordor, där den kan förgöras. Utgångspunkten är det fredliga landet Fylke, där hoben Frodo Bagger blir ringbärare och tvingas lämna sitt tidigare fridfulla liv. Han medföljs av sin vän Sam Gamgi och andra reskamrater, och får senare stöd av en större grupp allierade från Midgårds fria folk och bildar Ringens brödraskap. Berättelsen växlar dels mellan Frodos farliga färd mot Domedagsberget, och dels det krig som samtidigt trappas upp när Saurons styrkor anfaller Midgårds fria folk.
Sagan om ringen är i sin inre struktur indelad i sex "böcker" (två per volym i den ursprungliga tredelade utgivningen) och kompletteras av omfattande appendix. Där återfinns bland annat tideräkningar, släkttavlor och historiska översikter som fördjupar romanens bakgrund och kopplar den till Tolkiens större fiktiva historieskrivning. Tolkien byggde dessutom sin värld med kartor och fiktiva språk, vilket bidrog till verkets särprägel och detaljrikedom. Tolkiens inspirationskällor brukar knytas till hans akademiska arbete med språk och äldre litteratur, samt till mytologiska motiv och idéer om striden mellan de goda och de onda, ansvar och frestelse. Återkommande teman i romanen är maktens korrumperande verkan, mod och uthållighet under svåra villkor, vänskap och trohet, samt spänningen mellan ett stillsamt vardagsliv och en hotande katastrof.
Mottagandet var delvis blandat vid utgivningen, men romanen fick snabbt en stor läsekrets och kom att bli ett av 1900-talets mest sålda och inflytelserika verk inom fantasygenren. Den har översatts till ett stort antal språk, inklusive till svenska av Åke Ohlmarks 1959–1961 och senare nyöversatt av Erik Andersson 2004–2005. Romanen har sålts i 150 miljoner exemplar fram till 2007 och haft betydande genomslag i populärkultur och senare fantasylitteratur. Berättelsen har också ombearbetats för flera medier, bland annat radio, teater och datorspel, och nådde en ny masspublik genom den uppmärksammade och prisbelönta filmtrilogin om Härskarringen (2001–2003) regisserad av Peter Jackson.
Romanens sammansättning Sagan om ringen, med sin engelska originaltitel The Lord of the Rings, är uppdelad i tre volymer, och den försågs även med både en prolog i den första volymen och en särskild appendix i den tredje volymen. Varje volym består i sin tur av två "böcker", som var och en behandlar en mer eller mindre tematiskt sammanhållen del av romanens berättelse.
Romanens tre volymer släpptes på originalspråket engelska under titlarna The Fellowship of the Ring, The Two Towers och The Return of the King. I två svenska språkversioner av romanen utgavs volymerna under titlarna Sagan om ringen respektive Ringens brödraskap, Sagan om de två tornen respektive De två tornen, och Sagan om konungens återkomst respektive Konungens återkomst.
Sagan om ringen (Ringens brödraskap) Prolog miniatyr|Baggershus, Bilbos och Frodo Baggers hem i Fylke, som den gestaltas i Peter Jacksons filmtrilogi om Härskarringen. Bild från 2018. I romanens prolog, som omfattar fyra avsnitt, introduceras läsarna till folkslaget hoberna:
Angående hoberna – som behandlar hobernas förhistoria i kontinenten Midgård före romanens händelser, där läsaren får en översikt över deras fysiska kännetecken, vanor och kultur. Angående piptobak – som beskriver hobernas vana och ursprung med att röka piptobak. Om Fylkes indelning – som beskriver hobernas land Fylke och dess geografiska indelning, styrelseskick och samhällsfunktioner. Om hur ringen blev funnen – som ger en sammanfattning av den föregående romanen Bilbo – En hobbits äventyr (1937). Den skildrar hoben Bilbo Baggers äventyr tillsammans med trollkarlen Gandalf och de tretton dvärgarna i Torin Ekensköldes sällskap för att återta dvärgarnas hem och skatt från draken Smaug. Särskilt fokus läggs på hur Bilbo hittade den enda ringen (även kallad Härskarringen) under hans möte med varelsen Gollum.
Första boken miniatyr|300px|Engelsk skisskarta föreställande den fiktiva kontinenten Midgård, där handlingen i Sagan om ringen utspelar sig. Berättelsen inleds i Fylke under slutet av Midgårds tredje tidsålder, där Bilbo Bagger firar sin 111-årsdag med en stor födelsedagsfest. Bilbos vän, trollkarlen Gandalf, deltar i firandet. Efter sitt födelsedagstal sätter Bilbo på sig sin magiska ring och försvinner från festen till gästernas bestörtning. Gandalf förstod redan Bilbos planer och konfronterar honom i Baggershus. Bilbo tvekar att följa Gandalfs råd att lämna ringen som arv till sin syssling Frodo Bagger, men låter sig till slut övertalas. Bilbo ger sig sedan iväg på sin sista resa för att nedteckna sina memoarer. Gandalf hyser oro för ringens natur, och reser själv iväg för att söka mer kunskap om ringen. Han råder Frodo att förvara den säkert och undvika att använda den.
Sjutton år senare återvänder Gandalf till Baggershus med beskedet att Frodo bär på Härskarringen. Den är den mäktigaste av maktens ringar som bars av mäktiga alver, dvärgar och människor, och den ger sin bärare ett onaturligt långt liv och förmågan att göra sig osynlig. Gandalf berättar för Frodo att ringen skapades under den andra åldern av mörkrets och ringarnas herre, Sauron. Denne ingöt en stor del av sin kraft i Härskarringen för att kunna ta kontrollen över de andra ringarna och därigenom dominera andra varelsers vilja. Efter en avgörande strid besegrades Sauron av en armé av alver och människor, och Isildur, människoriket Gondors tidigare kung, tog ringen från honom. Isildur förlorade sedan den i floden Anduin, innan den återfanns tusentals år senare av Gollum, som i sin tur senare förlorade den till Bilbo. Gandalf varnar Frodo att Sauron, från sitt torn Barad-dûr i Mordor, har återuppstått och att han vill få tillbaka ringen till varje pris. Båda beslutar att mötas utanför Fylke, i värdshuset Stegrande Ponnyn i Bri, för att därefter föra ringen till alvernas boning Vattnadal, där de vise ska avgöra dess öde. Frodos trädgårdsmästare Sam Gamgi tjuvlyssnar på deras samtal, och han beordras av Gandalf att bli Frodos följeslagare.
Frodo och Sam gör upp en plan om att lämna Fylke, under förevändning att Frodo flyttar till sina avlägsna släktingar. Planen genomskådas dock av hans vänner, kusinerna Pippin Took och Merry Vinbock, som beslutar att slå följe. Samtidigt blir hoberna hemsökta av mystiska svartklädda ryttare som stryker omkring i Fylke, men de får hjälp på vägen av bonden Maggot och ett sällskap alver ledda av Gildor Inglorion. För att undvika landsvägarna tar hoberna vägen genom Gamla skogen och blir attackerade av Pilträdsgubben, ett farligt naturväsen. De räddas av den gåtfulle Tom Bombadill och gästar hans hem i några dagar. När hoberna fortsätter vidare mot Bri går de vilse i dimman och hamnar på Kummelåsarnas gravgård, där de blir fångade av kummelgastar. Efter att Frodo sjungit en ramsa som Tom lärt honom kommer denne åter till hobernas undsättning.
Väl i Bri tar hoberna in på Stegrande Ponnyn, men de upptäcker att Gandalf inte dykt upp. Av misstag sätter Frodo på sig Härskarringen och röjer därmed sin närvaro för de svarta ryttarna. De undviker deras angrepp mot Bri med hjälp av människan Aragorn, en utbygdsjägare och vän till Gandalf samt en avlägsen ättling till Isildur. Aragorn ledsagar hoberna genom vildmarken mot Vattnadal. På Väderklint anfaller de svarta ryttarna på nytt och Frodo såras svårt. De lyckas fly från dem och når trakten kring floden Bruinens vadställe, där de möter alvherren Glorfindel från Elronds hus. Glorfindel ger Frodo sin häst och hjälper honom att rida i förväg över floden. När de svarta ryttarna försöker korsa vadstället sveps de bort av Elronds vattenmagi, och Frodo faller medvetslös.
Andra boken miniatyr|stående|Trollkarlen Gandalf strider med balrogen på Khazad-dûms bro i Moria. Illustration (1981) av Korotich. I Vattnadal läker Elrond Frodos sår, och när han tillfrisknat återförenas han med Gandalf, Sam och sina vänner. Gandalf berättar för Frodo att de svarta ryttarna är nazgûl, odödliga människor och bärare av maktens nio ringar, vilket gjort dem förslavade under Saurons och Härskarringens makt. Han meddelar också att ett rådslag kommer hållas av Elrond med företrädare för Midgårds fria folk för att diskutera de tidigare händelserna och besluta om Härskarringens öde. Vid rådslaget berättar Gandalf om trollkarlen Sarumans förräderi när han eftersökte dennes råd. Saruman avslöjade att han själv ville ta Härskarringen och fängslade Gandalf i Isengård, men denne räddades av örnarnas ledare Gwaihir. Rådet beslutar att ringen måste föras till Mordor och förstöras i Domedagsbergets eldar, där den en gång smiddes. Frodo åtar sig detta uppdrag, och Elrond utser hans följeslagare: Gandalf, Aragorn, Sam, Merry, Pippin, dvärgen Gimli, alven Legolas samt människan Boromir, son till Gondors rikshovmästare Denethor. Tillsammans bildar de Ringens brödraskap.
Efter två månader bryter brödraskapet upp från Vattnadal. Genom det forna alvriket Eregion når de Dimmiga bergen och försöker korsa dem via Rödhornspasset för att undvika Isengård. En snöstorm tvingar dem att vända om och i stället ta vägen genom dvärgarnas ödsliga gruvor i Moria. Vid Morias västra port angrips de av Vattnets väktare, som spärrar vägen tillbaka och driver dem in i gruvorna. I en gravkammare finner de en krönika som berättar hur dvärgarna dödades av orcher. Efter en strid med dessa tar sig brödraskapet till Khazad-dûms bro, där Durins bane, en uråldrig balrog, framträder. Gandalf offrar sitt liv genom att slåss mot balrogen och båda faller ner från bron.