Riksdagsvalet i Sverige 1991 hölls den 15 september 1991. Valet ledde till ett maktskifte då den socialdemokratiska regeringen förlorade valet och en borgerlig regering med Carl Bildt som statsminister tillträdde. Två nya partier, Kristdemokratiska samhällspartiet och Ny demokrati, blev invalda i riksdagen. Miljöpartiet de gröna fick under fyra procent och blev det första parti som åkte ut ur riksdagen sedan 1940.
Bildt blev den första från sitt parti som bildade en regering sedan regeringen Lindman II avgick 1930, sextioett år tidigare. Sedan detta val har moderater lett alla borgerliga regeringar i Sverige.
Valkampanjen Bakgrunden till valkampanjen: finanskrisen Under åren 1986 till 1990 avreglerades kreditmarknaden för bostadsmarknaden och bankernas utlåning ökade kraftigt. Finanskrisen hade sin början när fastighetsbolaget Nyckeln ställde in sina betalningar augusti 1990. Under hela 1991 ökade varsel, uppsägningar och nedläggningar dramatiskt.Två kriser – en analys av den aktuella arbetsmarknaden , Berndt Öhman, SCB Denna ekonomiskt negativa utveckling och det medföljande hotet om nedskärningar, som även de regerande socialdemokraterna ställde sig bakom, satte sin prägel på den svenska valrörelsen. Men även utrikespolitiska förändringar som Berlinmurens fall och kommunistblockets upplösning påverkade klimatet inför riksdagsvalet.Hadenius, Stig, Svensk politik under 1900-talet. Konflikt och samförstånd, Hjalmarson & Högberg: Lund 2002, sid. 201
Ny demokrati Ny demokrati var ett helt nytt parti som hade bildats under våren 1991. Startskottet blev att veckotidningen Hänt i veckan hade frågat skivbolagsdirektören Bert Karlsson om "Berts önskeregering" där han först satte dit sig själv som statsminister men efter att ha fått tips om företagsledaren och greven Ian Wachtmeister, som hade uppträtt i teve, satte han denne som tilltänkt regeringschef. På initiativ av Hänt i veckan träffades Karlsson och Wachtmeister i kafeterian på Arlanda den 20 november 1990 och kort därefter skrev de ihop ett partiprogram som baserades på material från Svenska Arbetsgivareföreningen.Häger, Björn, Tvillingssjälar, Filter 22/3 2021, sid. 80 Den 25 november 1990 publicerade Dagens Nyheter en debattartikel skriven av Wachtmeister och Karlsson där de lanserade partiet Ny demokrati. Partiet bildades officiellt i februari 1991 och under våren fick partiet drygt 10 procent i opinionsundersökningarna.
Partiet ansåg att politiken behövde förnyas, något som Wachtmeister sammanfattade under parollen "drag under galoscherna", de gamla partierna anklagades för att ha för liten kontakt med sina väljare, statens utgifter och den offentliga sektorn skulle minskas, skatterna sänkas, invandringen begränsas och u-landsbiståndet skulle minska. Även billigare alkohol på krogen utlovades. Partier och ungdomsförbund skulle få minskat ekonomiskt stöd.Hadenius, sid. 201-202 Partiets motto blev "Sunt förnuft, personlig frihet och hänsyn till andra", och partiprogrammet utlovade att det skulle bli "roligare att leva". Paul Paljett, en av Bert Karlssons artister, komponerade en "kampsång" för partiet.Häger, sid. 79 "Häng med, häng med. Nu hänger vi med. Här kommer vi, som hatar allt förmynderi" blev Ny demokratis signaturmelodi. Med en annorlunda retorik fick partiet välbesökta möten runtom i landet, till exempel använde Karlsson och Wachtmeister läskbackar för att illustrera sina beräkningar. Partiets torgmöten fick mycket uppmärksamhet av Expressen som, enligt vad dåvarande reportern Paul Ronge senare har sagt, skrev om partiet eftersom det hade ett stort underhållningsvärde. Ett vinnande koncept var också de båda partiledarna själva: Wachtmeister attraherade besvikna moderater, medan Bert Karlsson lockade väljare som stod mer till vänster. När Wachtmeister och Karlsson talade i Almedalen i Visby drog de 3 000 personer.
Det borgerliga blocket Den 30 oktober 1990 publicerade Moderaternas Carl Bildt och Folkpartiets Bengt Westerberg en debattartikel i Dagens Nyheter där de förklarade att de ville regera tillsammans. Under våren 1991 kom ett gemensamt valmanifest, Ny start för Sverige vilket skulle tydliggöra att ett regeringsskifte skulle medföra långt större förändringar än efter den borgerliga valsegern 1976.Hadenius, sid. 201
De fyra borgerliga partierna (moderaterna, folkpartiet, centern och kristdemokraterna) aviserade att gemensamt ta över regeringsmaken efter valet, därför kritiserade partierna varandra i väldigt liten utsträckning. En konfliktfylld fråga var dock de borgerligas hållning gentemot Ny demokrati, här förklarade folkpartiets Bengt Westerberg tydligast att han inte kunde regera med stöd av det nya partiet.Hadenius, sid. 202
Socialdemokraterna Valrörelsen 1991 var ovanlig för socialdemokraterna eftersom den började med ett historiskt lågt stöd för arbetarpartiet. Kjell-Olof Feldts avgång som finansminister och hans kritik i boken "Alla dessa dagar ... " mot socialdemokraternas ekonomiska politik utnyttjades av Carl Bildt. I sina memoarer Lärdomar är Ingvar Carlsson mycket kritisk mot att Feldt publicerade boken just då. Carlsson anser den vara en av orsakerna till valförlusten. I en opinionsmätning av SIFO i april hade Socialdemokraterna hamnat under 30 procent, det lägsta någonsin i modern tid.
Den 18 mars 1991 registrerades partiet Arbetarlistan för val till riksdag, landsting och kommun och leddes av fackföreningsmannen Åke Wiklund. Detta parti bestod till största delen av socialdemokratiska avhoppare och fackföreningsfolk men enligt Wiklund fanns det även folk inom partiet som han kallar för "tokvänstern". Enligt en opinionsundersökning gjord av TEMO var 4 % av väljarna säkra på att de skulle rösta på arbetarlistan och 26 % kunde tänka sig att göra det. Partiet splittrades och upplöstes innan valet, men dess verksamhet tog mycket kraft från socialdemokraternas valkampanj.
Miljöpartiet De gröna hade ett svår läge i valet 1991 eftersom valrörelsen dominerades av landets ekonomiska problem.Hadenius, sid. 203 Enligt Mikael Gilljam och Sören Holmberg var det ett problem för partiet att miljöfrågan inte spelade någon större roll under valrörelsen. Journalisten Torbjörn Nilsson menar att Miljöpartiet gick igenom en turbulent period efter deras intåg i riksdagen 1988 när det inom partiet uppstod bråk mellan de nyvalda språkrören Fiona Björling och Anders Nordin och det gamla språkröret Birger Schlaug. Ett bråk som fortsatte när Björling och Nordin efterträddes av Margareta Gisselberg och Jan Axelsson. Fler faktorer till partiets kräftgång var att Gisselberg offentligt hade deklarerat att hon var för kärnkraft samt att riksdagsledamoten Kent Lundgren i tv föreslog att en del brottslingar skulle avtjäna sitt straff med fotboja och att det skulle finnas dödlig gift i bojan som skulle injiceras så fort den dömde rörde sig utanför sitt tillåtna område. Stig Hadenius menar dessutom att medierna förmedlade bilden om ett miljöparti i sönderfall.
Vänsterpartiet Efter kommunistblockets sönderfall hade Vänsterpartiet kommunisterna bytt namn till Vänsterpartiet samtidigt som flera representanter bytte till socialdemokraterna.
Partiernas valaffischer Parti Valaffisch Socialdemokraterna Ett tryggt Sverige också i morgon. Arbete åt alla. Socialdemokraterna Ett tryggt Sverige också i morgon. Sverige är unikt. Socialdemokraterna Alla barnen delar lika utom Carl. Han är nyliberal. Vänsterpartiet Vi behöver alla varandra. Vänsterpartiet Fördela rättvist. Moderaterna Brottslingar ska sitta inne. Du ska våga vara ute. Centerpartiet Centern älskar Sverige. Hela Sverige! Folkpartiet liberalerna Befria Sverige. Människorna ska växa. Inte byråkratin. Folkpartiet liberalerna Befria Sverige. Från flyktinghat och rasism. Kristdemokratiska samhällspartiet Marknadsekonomi med moral. Kristdemokratiska samhällspartiet Familjen formar framtiden. Ny demokrati Vanligt folk måste få råd att gå ut och äta. Sänk restaurangmomsen. Ny demokrati Du behöver inte landstinget. Du behöver sjukvård. Ny demokrati Både sälar och människor behöver kärnkraft.
Valresultat Sammanfattning av valresultatet Valet 1991 kännetecknades av de största förändringarna inom väljarkåren sedan demokratins införande. Miljöpartiet fick 3,4% och klarade inte fyraprocentsspärren. Kristdemokraterna (kds) ökade med drygt fyra procentenheter och tog sin i riksdagen med 7,1%, Även Ny demokrati blev representerat i parlamentet med sina 6,7%. Socialdemokraterna gjorde sitt sämsta val sedan 1928 och fick knappt 38% medan Moderaterna ökade med tre procentenheter medan Folkpartiet och Centerpartiet gick ner med knappt sex procentenheter. Sammantaget kan valet 1991 kallas för ett "högerval", vilket understrysk genom att 44% av väljarna placerade sig till höger på den politiska skalan (enbart 27% placerade sig till vänster). Andra utmärkande drag för valet var att fler kvinnor valdes in och att politikernas genomsnittsålder ökade.Hadenius, sid. 203-204
Det socialistiska blocket (S och V) fick sammanlagt 42,2 procent medan det borgerliga blocket (C, FP, KD och M) fick 46,7 procent av rösterna. Miljöpartiet fick 3,4 procent och åkte ur riksdagen. Ny demokrati fick 6,7 procent och kom in i riksdagen, men fick motvilligt stå utanför blockpolitiken. Antalet röstberättigade var 6 413 771 personer och antalet röstande var 5 562 920 personer vilket ger ett valdeltagande på 86,73 procent, en uppgång med 0,7 procentenheter jämfört med föregående riksdagsval. De nu fyra borgerliga partierna fick tillsammans 171 mandat (samma resultat som i riksdagsvalet 1985) men behövde Ny demokrati för att få egen majoritet i riksdagen. De två vänsterpartierna fick 154 mandat tillsammans.
Röstantal, röstandel och mandatfördelning PartiPartiledareRösterMandatfördelningAntal% +− %Antal+−% SocialdemokraternaIngvar Carlsson2 062 76137,71−5,5138−1839,54 Moderata samlingspartietCarl Bildt1 199 39421,92+3,6280+1422,92 Folkpartiet liberalernaBengt Westerberg499 3569,12−3,0833−119,46 CenterpartietOlof Johansson465 1758,50−2,8031−118,89 Kristdemokratiska samhällspartietAlf Svensson390 3517,14+4,2026+267,45 Ny demokratiIan Wachtmeister368 2816,73+6,7325+257,16 VänsterpartietLars Werner246 9054,51−1,3316−54,58 MiljöpartietJan Axelsson och Margareta Gisselberg185 0513,38−2,150−20—Sjöbopartiet Sven-Olle Olsson27 635 0,51 +0,510—— Sverigedemokraterna Anders Klarström och Madeleine Larsson4 8770,09+0,070—— Arbetarlistan (uppgift saknas)3 6450,07 +0,070—— Arbetarpartiet kommunisterna (uppgift saknas)2 969 0,05—0—— Övriga partier—14 361Ursprungligen är det 53 487 röster på övriga partier men om man räknar bort: Sjöbopartiet, Sverigedemokraterna, Arbetarlistan och Arbetarpartiet kommunisternas valresultat blir det 14361 röster på övriga partier0,26Ursprungligen är det 0,98 procent på övriga partier men om man räknar bort: Sjöbopartiet, Sverigedemokraterna, Arbetarlistan och Arbetarpartiet kommunisternas valresultat blir det cirka 0,26 procent på övriga partier———— Borgerliga blocket (M + FP + C + KD)–2 554 27646,68+4,88170+1848,71 Röda blocket (S + V)–2 309 66642,22−6,83154-1444,13Antal giltiga röster5 470 761100,00 349 Ogiltiga röster92 159 Totalt5 562 920(86,7 %) Källa:http://www.scb.se/Grupp/Hitta_statistik/Historisk_statistik/_Dokument/Valstatistiken/Valstatistik%20Allmanna%20valen%201991%20Del%203%20Specialundersokningar.pdf läst 2016-03-18
Övriga partier (urval) Kalle Anka-partiet, 1 535 Enhet, 888 Talande tomma stolar, 151 Soffliggarpartiet, 13 Ankeborgspartiet, 6 Kaffegökens vänner, 6 Stenpartiet, 4 Gunde Svanpartiet, 3 Jultomtepartiet, 3 Vevpartiet, 3 Nya socialmoderata vänsterliberalerna, 2 Politikerföraktarna, 2 Ärliga politikers parti, 2 Absolut saltfria vägpartiet, 1 Antitjurfäktarpartiet mat till alla, 1 Bort med moms på dillpartiet, 1 Den fullständiga bitterhetens parti, 1 Fan och hans anhang, 1 Förvirrad ungdom, 1 Kannibalpartiet - ät dom rika, 1 Lådt oss slippa Sivert Öholm-partiet, 1 Källa: Årsboken När Var Hur 1993
Nyinvalda framtidsnamn