thumb|Jeanne du Barry av Elisabeth Vigée-Lebrun, 1782, Washington, the Corcoran Gallery of Art.

Jeanne du Barry, ursprungligen Marie-Jeanne Bécu, född 19 augusti 1743 i Vaucouleurs, Meuse, död 8 december 1793 på Place de la Révolution, Paris (avrättad), var en fransk kurtisan. Hon var Ludvig XV:s mätress efter Madame de Pompadours död, från 1769 till 1774.

Tidigt liv Barndom Jeanne du Barry var utomäktenskaplig dotter till Anne Bécu (död 1788), som var sömmerska i byn Vacouleurs i Lorraine. Familjen Bécu var bönder, men Jeannes morfar Fabien hade gift sig med en förmögen änka efter en greve Mondidier de Cantigny: han hade dock gjort slut på hennes förmögenhet, flyttat tillbaka till Vacouleurs och blivit kock. Anne, liksom hennes sex syskon, var hans barn i hans andra äktenskap med en kammarjungfru, och hans barn hade med undantag av Anne blivit anställda som finare tjänstefolk i olika adliga hushåll.

Jeannes far är okänd: det lokala skvallret pekade ut munken Jean-Baptiste Gomard de Vaubernier, som vid samma tidpunkt förvisades från sitt kloster Picpus. År 1747 fick modern ytterligare ett barn, brodern Claude, med ämbetsinnehavaren Billard-Dumonceaux från Paris, som då besökte staden i affärer. Samma år flyttade Jeanne med sin mor till Paris, där de först bodde hos mostern Helene, som var hushållerska åt den kungliga bibliotekarien. Brodern dog efter någon månad, och därefter bosatte de sig hos Dumonceaux, där hennes mor anställdes som kokerska hos Dumonceaux mätress, den italienska kurtisanen Madame Frederique (Francesca).

År 1749 gifte sig modern med Nicolas Rancon, en före detta betjänt som levde på ett underhåll från sin förre arbetsgivare och som av Dumonceaux också försågs med en byråkratisk tjänst för armékommissariatet för Korsika. Jeanne blev i samband med detta på Dumonceaux bekostnad placerad som elev i klosterskolan St Aure i Paris, där hon tillbringade nio år. St Aure lärde sina elever inte enbart hushållskunskaper utan även musik, dans, teckning och konst. Jeanne beskrivs som en duktig och uppskattad elev med talang för teckning.

Tidigt yrkesliv Då hon lämnade klosterskolan 1758 anställdes hon som lärling hos hårfrisören Lametz, som var frisör åt hennes moster Helene Becus arbetsgivares hustru. Jeanne och Lametz inledde ett förhållande och levde som sambor, något som fick Lametz mor att hota att anmäla hennes mor för att ha agerat hallick. Lametz mor anmäldes i sin tur av Jeannes mor och förlorade målet, men Lametz flydde i samband med målet till England. Samtidigt föddes en flicka vid namn Marie Josephine "Betsi": denna var officiellt dotter till Jeannes morbror Nicolas Bécu, men det anses troligt att hon var Jeannes dotter. Betsi omhändertogs av Jeannes mor, och Jeanne arrangerade så småningom (1781) ett äktenskap med markis de Biosseson åt henne och tog ofta emot henne som sin gäst.

Jeannes liv mellan 1759 och 1761 är okänt, men 1761 anställdes hon som kammarjungfru hos en rik änka, madame de la Garde, på ett slott strax utanför Paris, där hon blev väl behandlad av de la Garde och uppvaktades av sin arbetsgivares två söner och deras vänner. Sedan hon avvärjt ett oönskat sexuellt närmande av de la Gardes lesbiska svärdotter, blev hon dock avskedad sedan hon av den övriga personalen anklagats för att ta emot nattliga besök och gåvor av madame de la Gardes söner och deras vänner.

Mellan 1762 och 1763 arbetade Jeanne som butiksbiträde på Claude-Edme Labilles À la toilette, även kallad enbart Labille's, Paris' då mest berömda modehus, där butiksbiträdena anställdes för sin skönhets skull och var kända för att leva på gåvor från sina manliga kunder. Då hon anställdes på Labille's antog hon först namnet Mademoiselle Lange och därpå Vaubernier.

Kurtisan År 1763 blev Jeanne älskarinna åt en sutenör, greve Jean-Baptiste du Barry. Du Barry var en fattig gift adelsman från Toulouse som sedan tio år tillbaka hade levt i Paris, där han försörjde sig på spel och på att värva, träna upp och prostituera kvinnor: bland hans kunder fanns hertigen av Nivernais och hertigen av Richelieu, kungens personliga vän. Du Barry hade också sedan länge haft ambitionen att placera en av sina prostituerade som monarkens nästa mätress. Jeanne blev du Barrys älskarinna efter en överenskommelse mellan du Barry och hennes föräldrar, och hon och modern flyttade därefter in hos honom.

Den 14 december 1764 presenterades Jeanne officiellt som du Barrys officiella mätress på operan Comedies Italienne under namnet Mademoiselle Vaubernier, medan hennes mor antog namnet Madame de Montrabé, och höll 1765 en maskeradbal där hon visades upp. Du Barry lanserade henne snart som kurtisan och fick sin son, Adolphe du Barry, anställd som hovpage genom att sälja Jeannes sexuella tjänster till kungens vän hertigen av Richelieu. Jeanne och Adolphe du Barry, som var sex år yngre än henne, kom väl överens, och det är möjligt att det var svartsjuka från Jean du Barry mot hans son och älskarinna som gjorde att Jeanne lämnade du Barry under en tid 1765, men snart övertalades av sin mor att återvända. Du Barry flyttade henne då till staden Versailles, där han köpte ett hus och prostituerade henne som lyxkurtisan till en exklusiv krets inflytelserika personer. Bland hennes kunder fanns den berömda prins du Ligne. Hon kallades då Jeanne de Vaubernier. Du Barrys mål var att prostituera Jeanne till kungen, men han ville undvika att hon endast blev en tillfällig förbindelse, en av kungens tillfälliga partners i Parc des Cerfs. Du Barry såg till att hon utbildades inför den tänkta platsen hos kungen, bland annat genom att få sin son, hovpagen Adolphe du Barry (1751–1778), att undervisa henne om sederna vid hovet.

Våren 1768 sände du Barry henne för första gången till hovet i Versailles. Hennes uppdrag var att förföra finansminister César Gabriel de Choiseul, som genom du Barrys kontakter hade gått med på att ta emot henne, ovetande om hennes verkliga ärende. Hon angav formellt att hennes ärende var oro över att förlora sin investering i en armékontraktör, ansvarig för att förse armén i Corsica med livsmedel. Choiseul avvisade dock hennes ärende. Hon beviljades ett nytt möte, men då hon denna gång begick misstaget att hänvisa till du Barry avvisades hon omedelbart av Choiseul som genast misstänkte att hon var en prostituerad med uppgift att förföra honom. På vägen från sitt andra möte med finansminister Choiseul eskorterades hon av en kontakt till en plats varifrån hon kunde se kungen gå till mässan. Att se kungahusets medlemmar äta och gå till mässan var vid denna tid tillåtet för alla som var prydligt klädda.

Mätress

thumb|Jean-Michel Moreau: Fête donnée à Louveciennes le 2 septembre 1771, en fest på Château de Louveciennes för vilken Jeanne stod värd, Musée du Louvre, Paris. Presentation för Ludvig XV Jeanne de Vaubernier blev upptäckt av Ludvig XV när hon lyckades fånga hans blick och le mot honom då han var på väg till mässan. Kungen bad då sin betjänt Lebel, som brukade förse honom med tillfälliga sexuella kontakter, att ta reda på vem hon var, och kort därpå inledde hon sitt förhållande med monarken. Förhållandet inleddes strax före drottningens död 25 juni 1768. Förbindelsen var först hemlig, och kungens betjänt Lebel hämtade henne regelbundet från du Barrys hus i staden Versailles upp till slottet. Jeanne presenterades för kungen som en gift kvinna med förhållanden inom hovet och bankirvärlden, och fick ge Lebel ett hälsocertifikat innan hon visades in till kungen. Relationen blev snabbt känd vid hovet, där man, på grund av hennes samhällsklass, antog att hon endast var en tillfällig sexpartner av det slag som brukade installeras i Parc des Cerfs. Ludvig XV förklarade dock att han tänkte stänga Parc des Cerfs och installera Jeanne som officiell mätress vid hovet, något som endast var möjligt för en gift och adlig kvinna. Då Lebel meddelade kungen att Jeanne var en ogift prostituerad från samhällets botten, gav han order om att hon genast skulle giftas bort med en adlig man för att göra det möjligt för henne att presenteras vid hovet. Lebel avled av chocken. Hovet fick se Jeanne för första gången då hon följde med till slottet i Compiègne under dess vistelse där, då hon kunde ses i ett luxuöst ekipage betalad av du Barry, men ingen tillhörande hovet talade med henne eftersom hon inte var presenterad.

Installation som mätress Den 1 september 1768 gifte sig Jeanne med Jean du Barrys bror, greve Guillame du Barry, i Paris i närvaro av sin mor, styvfar och troliga biologiska far. Hennes mor och styvfar fick de påhittade adliga namnet de Montrabé och hennes biologiske far rangen av kunglig allmoseutdelare. I äktenskapskontraktet fick Jeanne du Barry absolut rätt över sin enskilda egendom, inkomster och eventuella barn och ansvaret för hushållets räkningar. Efter den snabba vigseln återvände Guillame du Barry till landet och Jeanne till hovet. Äktenskapet fullbordades aldrig.

Jean du Barry inbjöd samtidigt sin ogifta syster, Claire Francoise "Chon" du Barry, till hovet som sällskap åt Jeanne. Chon, som beskrivs som intelligent och kvick och som brukade skriva artiklar till den lokala pressen, lärde henne etiketten och roade kungen med sin kvickhet på hans och Jeannes privata middagar. I egenskap av gift grevinna hade Jeanne rätt att presenteras vid hovet. En sådan presentation skulle skötas av en redan presenterad person av samma kön, och kungen övertalade grevinnan de Béarn till priset av en betalning av hennes skulder och var sin befordran åt hennes två söner.

Jeanne du Barry presenterades officiellt vid hovet söndagen den 22 april 1769 klädd i silver- och guldtyg och smyckad med diamanter. Måndagen därpå närvarade hon vid mässan i slottskapellet tillsammans med Chon på samma plats där Madame de Pompadour förut suttit, och övertog de kabinettrum strax ovanför kungens, som var förbundna med hans rum via en lönntrappa och där Pompadour tidigare bott, och försågs med ett årligt underhåll på 200 000 livres och slottet Louveciennes. Som presenterad medlem av adeln hade hon rätt att deltaga i hovets sällskapsliv och aktiviteter, så som att sitta vid kungens spelbord och delta vid kronprinsens och prinsessornas offentliga middagar. Presentationen innebar också att hon nu var officiell mätress, maîtresse en titre, och en offentlig person vid hovet. Detta uppfattades som en sensation: aldrig tidigare hade en kvinna av så låg börd varit officiell kunglig mätress i Frankrike. Hovet hade blivit chockerat redan av Madame de Pompadour, som kommit från den icke adliga borgarklassen, och detta var en ännu värre chock för hovadeln.

Livet vid hovet

Jeanne du Barry utsattes för social utfrysning av hovadeln under ledning av Choiseul-partiet, särskilt av hans Choiseuls syster hertiginnan Beatrix de Choiseul-Stainville och prinsessan de Beauvau, som hade intagit en inflytelserik plats vid hovet sedan Pompadours död. Kungen bröt bojkotten genom att personligen bjuda in utvalda medlemmar av hovet att umgås med Jeanne. Han utsåg sedan åtta högadliga kvinnor som fick till uppgift att integrera Dubarry vid hovet genom att utgöra hennes sällskap. De främsta var markisinnan de Mirepoix, som hade spelat en liknande roll för Madame de Pompadour, och grevinnan de Valentinois, som ofta åtföljde henne då hon rörde sig kring hovet. Bland övriga nämns furstinnan av Monaco och madame de Flavacourt, som alla drog nytta av bekantskapen. De hovdamer som legitimerade Jeanne du Barry socialt genom att delta i hennes och kungens supéer kallades vid hovet för soupeuse.

Jeanne beskrivs som sexuellt begåvad och skilde sig från sin företrädare, Madame de Pompadour, genom att ha fungerat som hans sexuella partner under hela deras relation, och genom att kungen var henne trogen under hennes tid som mätress. Hon fick Ludvig att slappna av genom att ordna en "borgerligt hemtrevlig" atmosfär för honom i sin privata våning på slottet, där hon lagade mat åt honom och serverade honom choklad.