Kelendria Trene Rowland, professionellt känd som Kelly Rowland, född 11 februari 1981 i Atlanta, Georgia, är en amerikansk sångare, låtskrivare och skådespelare. Under mitten av 1990-talet blev hon känd som en av grundarna av det amerikanska bandet Destiny's Child, en av världens bästsäljande musikgrupper. Hennes arbete har bidragit till flera priser och nomineringar, däribland en stjärna på Hollywood Walk of Fame (tillsammans med Destiny's Child), fyra Grammy Awards, två Billboard Music Awards och en Soul Train Music Award. Rowland har även uppmärksammats av American Society of Culture Critics för sitt arbete inom musik och teater. Som soloartist har hon fram till november 2012 sålt 40 miljoner skivor internationellt.http://www.adelaidenow.com.au/entertainment/television/the-fourth-and-final-coach-on-the-voice-australia-2017-has-been-revealed/news-story/0d27b2b77ecadf4fe73b1b57d8462835
Under ett uppehåll med Destiny's Child släppte Rowland sin solodebut Simply Deep (2002) som innehöll världsettan "Dilemma" (med rapparen Nelly) och den internationella topp tio-noteringen "Stole". Skivan toppade Storbritanniens albumlista UK Albums Chart och sålde över 2,5 miljoner exemplar världen över. Efter att Destiny's Child splittrats släppte Rowland sitt andra studioalbum Ms. Kelly (2007) som innehöll de två internationella topp tio-hitsen "Like This" (med rapparen Eve) och "Work". Sångerskans andra världsetta blev med David Guettas danspoplåt "When Love Takes Over". Rowlands tredje studioalbum Here I Am blev hennes första albumetta på Billboards lista Top R&B/Hip-Hop Albums. Skivan innehöll den platinabelönade R&B-ettan "Motivation" (med rapparen Lil Wayne).
Utöver musiken har Kelly Rowland även rönt framgångar som skådespelare och TV-personlighet. År 2002 kom hennes debut med gästroller i TV-serierna The Hughleys och Taina. Hon syntes senare i flera filmer så som Freddy vs. Jason (2003), The Seat Filler (2004) och Think Like a Man (2012). År 2007 var hon körmästare i realityserien Clash of the Choirs och år 2009 deltog hon i Bravos serie The Fashion Show med Isaac Mizrahi. Under 2011 var hon domare i den åttonde säsongen av den brittiska versionen av The X Factor men valde att hoppa av följande år. År 2012 blev hon domare i den första säsongen av den australiensiska serien Everybody Dance Now.
Liv och karriär 1981–96: Tidiga år Kelendria Trene Rowland föddes i Atlanta, Georgia den 11 februari 1981. Hon är dotter till Doris Rowland Garrison och Christopher Lovett. När Kelendria var sju år tog hennes mamma med sig henne och lämnade pappan som var alkoholist. Ett år senare flyttade de till Houston. Rowland blev medlem i en dans- och rappgrupp tillsammans med Beyoncé Knowles och vännen LaTavia Roberson. Gruppen, vid namn Girl's Tyme, bestod av sex medlemmar. Arne Frager, en R&B-kompositör från USA:s västkust, flög till Houston för att träffa dem och bokade senare in dem i sin inspelningsstudio The Plant Recording Studio i Norra Kalifornien. I ett försök att få gruppen att bli upptäckta av ett stort skivbolag debuterade han dem i Star Search, USA:s då största TV-sända talangtävling som tidigare fått fram barnidoler som Tracie Spencer och Aaliyah. De deltog men förlorade tävlingen.
Mathew Knowles, Beyoncés pappa, sa upp sig från sitt jobb som försäljare av sjukhusutrustning för att kunna bli gruppens manager. Han skapade ett "träningsläger" åt flickorna och under samma tid flyttade Rowland in hos familjen Knowles. En tid senare kortade Mathew ner gruppen till tre medlemmar. År 1993 utökades Girl's Tyme till fyra med LeToya Luckett. Ungdomarna övade danssteg i Tina Knowles hårsalong och på bakgårdar och uppträdde som förband åt andra etablerade tjejgrupper. De sjöng inför skivbolagscheferna på Elektra Records som erbjöd dem ett skivkontrakt. Dessvärre tvingades tjejerna lämna bolaget några månader senare innan de hunnit släppa något album.
1997–01: Genombrott med Destiny's Child Gruppen beslutade att ändra namn till Destiny's Child som kom från ett stycke ur Jesaja. Tillsammans uppträdde de på lokala tillställningar och blev så småningom anställda av Columbia Records. År 1997 debuterade gruppen med låten "Killing Time" från soundtrackalbumet till filmen Men in Black. Följande år släpptes deras debutalbum Destiny's Child som innehöll topp-noteringen "No, No, No". Skivan cementerade gruppen i musikindustrin med blygsam försäljning och tre Soul Train Lady of Soul Awards. Gruppens större genombrott kom med utgivningen av det andra studioalbumet The Writing's on the Wall (1999) som flerfaldigt platinabelönades. Skivan innehöll några av gruppens allra populäraste låtar så som "Bills, Bills, Bills", "Jumpin' Jumpin'" och "Say My Name". Den sistnämnda blev deras framgångsrikaste singelutgivning och signaturlåt. "Say My Name" vann två Grammy Awards i kategorierna "Best R&B Performance by a Duo or Group with Vocals" och "Best R&B Song". The Writing's on the Wall sålde över 15 miljoner exemplar internationellt.
miniatyr|Destiny's Child framför deras signaturhit "Say My Name" under turnén Destiny Fulfilled ... And Lovin' It.
Efter de stora kommersiella framgångarna blev Destiny's Child huvudämne i kvällspressen när Michelle Williams och Farrah Franklin ersatte LeToya Luckett och LaTavia Roberson som officiella gruppmedlemmar, utan de två sistnämnda sångerskornas vetskap. Efter gruppens superframgångar sedan mitten av 1990-talet ville Luckett och Roberson inte längre ha samma manager då de tyckte att han delade ut gruppens vinster oproportionerligt och favoriserade Knowles och Rowland. Problemen inom gruppen gav sig till känna när Williams och Franklin sågs i videon för singeln "Say My Name" vilket antydde att originalmedlemmarna redan bytts ut. Franklin lämnade gruppen efter bara fem månader vilket gav sig till känna under PR-besök och scenuppträdanden. Den nyblivna trion spelade in "Independent Women Part I" vilken inkluderades på soundtrackalbumet till filmen Charlies änglar. Låten blev gruppens största hit som toppade Billboard Hot 100 i elva veckor och cementerade gruppens nya utseende.
Senare samma år, medan Destiny's Child färdigställde sitt tredje studioalbum Survivor, var Rowland gästartist på Avants singel "Separated" som nådde förstaplatsen på amerikanska R&B-listan. Innehållet i Survivor speglade den turbulenta tid som bandmedlemmarna upplevt. Huvudsingeln med samma namn var en respons till splittringen med Luckett Roberson. Låten vann en Grammy Award i kategorin "Best R&B Performance by a Duo or Group with Vocals". Låtens text fick Luckett och Roberson att lämna in en stämningsansökan. Efter en utdragen process avslutades ärendet i juni 2002. Survivor gavs ut i maj och debuterade på förstaplatsen på Billboard 200 med en försäljning på 663.000 exemplar. Fram till oktober 2003 hade skivan sålts i tolv miljoner exemplar internationellt. Albumet innehöll ytterligare hits så som topp-noteringen "Bootylicious". Efter utgivningen av remixalbumet This Is the Remix (2002) meddelade gruppen att de tänkte göra ett uppehåll för att satsa på solokarriärer.
2002–06: Simply Deep, skådespelardebut och Destiny Fulfilled 150px|vänster|miniatyr|Rowland i maj, 2003
År 2002 samarbetade Rowland med rapparen Nelly på låten "Dilemma" från hans skiva Nellyville. Sångerskan framförde produktionens bryggor och melodier. Låten gavs ut som den andra singeln från skivan och blev snabbt en av årets framgångsrikaste musiksinglar som toppade listor i Australien, Belgien, Irland, Nederländerna, Storbritannien och USA. Utgivningen etablerade Rowland som soloartist och vann en Grammy Award i kategorin "Best Rap/Sung Collaboration". Rowlands debutalbum, Simply Deep, var från början tänkt att ges ut år 2003 men efter framgångarna från samarbetet med Nelly ville fick sångerskans skivbolag skynda på processen. Rowland färdigställde albumet på tre veckor. Skivan innehöll en blandning av alternativ rockmusik, pop och R&B. Anställda producenter var Mark J. Feist, Big Bert och Rich Harrison. Sångerskans nära vän, artisten Brandy, bidrog med bakgrundssång tillsammans med Beyonces yngre syster Solange Knowles. Rowland beskrev låtarna på skivan som en "konstig blandning av lite Sade och lite rock".
Simply Deep gavs ut i USA under oktober 2002 och internationellt 2003. Albumet debuterade på plats 12 på Billboard 200 med en första veckas försäljning på 77 000 exemplar. Rowlands debut guldbelönades av RIAA och hade fram till 2007 sålts i 602 000 exemplar i USA. Internationellt rönte albumet ännu större framgångar och toppade Storbritanniens singellista och guldbelönades i Australien, Kanada och Nya Zeeland. Note: The reader must select "Chart #1351 – Sunday 30 March 2003". Ett år efter den internationella debuten had skivan sålts i 2,5 miljoner exemplar. Journalisten Caroline Sullivan från The Guardian skrev; "Tack vare den oemotståndliga 'Dilemma' som praktiskt taget tog av sig sina egna kläder, är Destiny's Childs Kelly Rowland inte längre bara en bakgrundssångare till Beyoncé Knowles." Skivan innehöll tre singlar. "Stole", en rockpop-influerad midtempo-låt och att förlora en anhörig gavs ut som skivans huvudsingel och blev en internationell topp-tio hit som nådde andraplatserna i Australien och Storbritannien. I USA misslyckades singeln att nå samma framgångar som "Dilemma" utan nådde topp-trettio. Skivans andra singel, upptempo-spåret "Can't Nobody" nådde lägre i USA än sin föregångare men klättrade till topp-tjugo i Australien och andra områden i Europa. I Storbritannien blev singeln en ytterligare topp fem-notering för Rowland. Skivans tredje och sista singel blev "Train on a Track" som inkluderades på soundtrackalbumet till den romantiska komedin Maid in Manhattan. Låten såldes dessvärre aldrig i stort antal förutom i Storbritannien där den blev sångerskans fjärde topp tjugo-notering på rad.
Efter att ha haft småroller i TV-serier som The Hughleys och Eve gjorde Rowland sin biodebut i rysaren Freddy vs. Jason, regisserad av Ronny Yu. Sångerskan hade en av de kvinnliga huvudrollerna som porträtterade Kia Waterson, bästa vännen till Lori Campbell spelad av Monica Keena. Filmen mottogs med generellt blandad kritik men toppade försäljningslistan med en inkomst på 36,4 miljoner dollar under första veckan efter premiären i USA. Filmen hade en budget på 25 miljoner och blev en finansiell succé med en internationell inkomst på 114,3 miljoner dollar. En tid senare fick hon huvudrollen i den romantiska komedin The Seat Filler och spelade mot Duane Martin och Shemar Moore. Filmen regisserades av Will Smith och Jada Pinkett Smith nådde plats 18 på biotopplistan. Efter en tid hade biljettförsäljningen kommit upp i 10,2 miljoner dollar i USA och 18 miljoner dollar internationellt. I filmen spelade Rowland en popstjärna som blir kär i en främling under en prisceremoni, hon misstar honom för en välbetald kändisadvokat. Released to a limited number of festivals only, the film went straight to DVD in 2006.
Efter tre år återförenades Destiny's Child med deras sista studioalbum Destiny Fulfilled som gavs ut i november 2004. Skivan nådde andraplatsen på Billboard 200 och framhävde singlarna "Lose My Breath", "Soldier", "Girl" och "Cater 2 U". För att marknadsföra albumet åkte trion på en världsturné; Destiny Fulfilled ... And Lovin' It som startade i april och avslutades i september samma år. Gruppen avslöjade att de skulle splittras efter de sista nordamerikanska showerna. I oktober 2005 gav gruppen ut ett samlingsalbum; #1's, som innehöll deras framgångsrikaste singlar samt tre nya låtar. I september, 2005, var Rowland gästartist på Trinas låt "Here We Go". Låten gavs ut som den andra singeln från hennes album Glamorest Life och nådde plats 17 på Billboard Hot 100. Internationellt nådde samarbetet topp tjugo i Finland, Nya Zeeland och Storbritannien. I mars 2006 belönades Destiny's Child med en stjärna på Hollywood Walk of Fame. De erkändes även som en av världens bäst säljande tjejgrupper genom tiderna.