Skövde

miniatyr|Billingen sedd från öster med Skövde i förgrunden. mini|Skövde kvällstid, sett från toppen av Billingen.

Skövde () är en tätort i Västergötland och centralort i Skövde kommun i Västra Götalands län samt kansliort för Skaraborgs tingsrätt. Skövde har och är Sveriges 31:a största och länets femte största tätort.

Ortnamnet Skövde skrevs på 1200-talet som Sködwe. Efterledet -we kommer av vi/vä 'helig plats','helgedom'. Förledet Sköd- kan bland annat komma av skedh 'kapplöpningsbana' eller skedh 'bräde'.

Historia Största delen av historiestycket är baserat på Skövde under 600 år|Fram till 1500-talet Nordens största bevarade guldskatt, Timboholmsskatten, hittades strax utanför Skövde 1904.Skövde Museum, Otrons vinter - en utställning av Skövde museum (1993) sidan 23. Skatten, som består av massivt 24 karats guld, väger drygt sju kilo och består av 16 ringar samt två tackor. I dag finns skatten på Historiska museet i Stockholm och en kopia finns på Skövde stadsmuseum. Skatten dateras till folkvandringstid (cirka 400–500-tal).

Skövdes stadshelgon är Sankta Elin, även kallad Helena, som skall ha levt på 1100-talet. Enligt legenden blev hon mördad på väg till en kyrkoinvigning. Hon helgonförklarades 30 juli 1164. Under medeltiden vallfärdade man till Elins grav och detta bidrog stort till stadens utveckling och tillväxt.Skövde stads hemsida, http://www.skovde.se/templates/S_Article.aspx?id=5194

Under medeltiden var Skövde en stad i framgång. Ekonomin frodades och efter hand kom Skövde att utvecklas till en stad med stor betydelse. I anslutning till staden fanns tre kyrkor: stadskyrkan, Elinkapellet strax söder om staden och Heliga Birgittas kapell i norr. Staden var vid denna tidpunkt sannolikt inte speciellt stor vare sig till yta eller invånarantal, utan "storheten" låg snarare i att den en gång varit hemort för stiftets skyddshelgon S:t Elin. Pilgrimer reste hit för att besöka helgonets källa och grav, och kommersen kring pilgrimerna kom att bli en viktig förutsättning för Skövdes utveckling under det kommande århundradet.

Det exakta årtalet då Skövde fick sina stadsrättigheter är okänt, men det kan antas att det skedde någon gång omkring år 1400 då staden nämns i en skattelängd. I början av 1500-talet bekräftade kung Gustav Vasa stadsrättigheterna i ett brev.

1500-talet fram till stadsbranden 1759 Om 1400-talet präglades av framgång så visar 1500-talet på en begynnande nedgång för staden. Främsta orsaken till denna var reformationen och övergången till den lutherska läran. Man ville rensa bort all form av avgudadyrkan i form av helgonkulter ur kyrkorna; dessa tömdes på klenoder och reliker, och Skövde slapp inte undan. Pilgrimer slutade att resa hit och en stor del av stadens inkomster försvann praktiskt taget över en natt. Kungen Gustav Vasa hade även planer på att flytta staden tillsammans med några andra västgötastäder, till Hornborgasjön för att där bygga en stor stad.

År 1520 inträffade det första dokumenterade bakslaget för Skövde. Den danske kungen Kristian II genomförde då sitt tredje krigståg mot Sverige. En av de danska härarna drog genom Västergötland och brände ner Skövde, Falköping, Skara och Bogesund (Ulricehamn).

Det är först på 1600-talet som det kan presenteras någorlunda säkra siffror över hur många människor som är bosatta i Skövde. För år 1655 redovisade staden en mantalslängd på 134 personer, 34 bönder, 38 husfruar, 12 söner, 3 döttrar, 2 drängar, 8 pigor, 10 inhyses, 14 båtsmän, och 13 som beskrivs som "63-åringar", det vill säga dåtidens pensionärer. Under 1660-talet skedde viss tillväxt och staden hade 1669 en befolkning på 168 personer.

Vid 1700-talet början var Skövde en av länets minsta städer. År 1700 hade den endast 154 invånare, men bara 50 år senare hade antalet invånare ökat till 381. År 1770 hade invånarantalet ökat ända till 500 personer. I början av 1700-talet fick de svenska städerna och landsbygderna ta hand om krigsfångar tagna av Karl XII:s krigshärar. Det var sachsare, tyskar, danskar, norrmän, polacker och kosacker som på högst ofrivilliga sätt fick sin boning i Skövde. 1708 är antalet krigsfångar i Skövde uppe i 56 personer. I rådhusrättens protokoll kan man läsa att antalet fångar är nu så stort, att varje borgare nu måste ta hand om var sin fånge. 1718 var antalet danska fångar uppe i 90 personer, med andra ord borde antalet krigsfångar ha dominerat lilla Skövde.

mini|Skövde som det såg ut i början av 1800-talet. År 1746 var Carl von Linné ute på sin västgötaresa, där han även besökte Skövdes trakter. Han berättar ingående om de hamlade ängarna i Berg, bokarna på Ingasäter och Mulltorps alunbruk. När han den 27 juni nådde fram till Skövde hade han inte så mycket positivt att säga: "Skövde stad, qvart 6 ifrån Berg, var en mycket liten fläck, beläget på östra sidan av Billingen, utan någon sjö eller särdeles situation, husen woro små, gatorna irregulaire och Kyrkogården kringsatt med sköna askar. Denna stad har fordom varit S:t Helenas säte." Hans resa fortsatte söderut och nästa anhalt är Skultorp. Återigen vaknar Linnés berättarlust och han beskriver kvinnofolkets hattar, bonddrängarnas frieri och den storslagna utsikten från Skultorps Nabbe.Skövde Museum, Linné i Siöfde 1746 (2007)

År 1759 förstördes centrala Skövde i en stor stadsbrand. Ett kvarter med äldre trähus är dock bevarat och bildar tillsammans med en trädgård kulturreservatet Helénsparken. Det äldsta huset i parken, Helénsstugan är från tidigt 1700-tal.Helénsparken-skovde.se Intill Hertig Johans torg ligger Sankta Helena kyrka och kyrkparken.

Staden efter branden mini|Vy över staden 1867. Skövde återhämtade sig efter branden. Det sociala livet började frodas, baler och teaterföreställningar avlöste varandra. Invånarna i staden levde ett tryggt och förhoppningsvis behagligt småstadsliv. Dock skulle nya vindar blåsa som skulle komma att förändra stadens utveckling för lång tid framöver.

Under 1800-talets första hälft hölls årligen sex–sju marknader i Skövde. 1847 infördes torgdagarna som snart kom att få karaktären av vanliga marknadsdagar, så marknaden kom att inskränkas till två stycken om året, en på våren och en på hösten. En viktig marknad var remonteringsmarknaden eller hästmarknaden som inträffade den 19 september. Den var vida känd, även utanför landets gränser. Hit kom uppköpare från kavalleri- och artilleriregementen, men också enskilda uppköpare från Norge, Danmark och Tyskland, för att köpa unghästar. Kommersen var så stor att flera tusen hästar kunde byta ägare på en enda dag.

År 1858 ökade befolkningen i staden och snart stod järnvägen färdig. 1859 invigdes Västra stambanan. Diskussionerna om en tidning började ta fart. Man tog kontakt med redaktören för Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning, S.A. Hedlund, som lovade att bistå med nyhetsmaterial och ledarartiklar. Tidningen kallades Sköfde Tidning och gavs ut varje lördag. Det första numret kom den 13 november 1858. 1960 gick Västgöta Korrespondenten Skövde Tidning (VK) samman med Skaraborgs Läns Annonsblad'' (SLA, grundat 1884).

Vid 1860-talets början inskränkte sig stadens område till vad som nu kallas den gamla staden. Några större industrier fanns ännu inte, hantverk, handel och jordbruk var de enda näringsgrenar som idkades. Åkerbruk och boskapsskötsel utgjorde ända fram till 1850-talet huvudnäringen för invånarna, medan de egentliga stadsborgarnäringarna var föga utvecklade.

Den 18 juni 1870 öppnade i järnvägsstationens närhet en vattenkuranstalt, vilket fick till följd att Skövde upplevde en kort period som kurort. Kuranstalten grundades av Lars Georg Dovertie och var livligt frekventerad under 1870- och 1880-talen. Sedan 1992 har anstalten varit kårhus.

År 1884 bildades ett bolag för att tillgodose behovet av ett ridhus. Staden upplät en plats strax norr om staden. Detta ridhus kom senare att bli en viktig bricka i kommande diskussioner om att förlägga regementen till Skövde. 1889 väcktes frågan om att försöka få Livregementets husarers rekrytskola till Skövde. Det var på förslag att denna skulle övergå från indelt regemente till värvad trupp. 1891 bestämdes att Skövde skulle få regementet i två år, men i slutet av 1894 dök Örebro upp som konkurrent till Skövde. Örebro hade vissa fördelar, till exempel ett större ridhus, men efter nya bud från Skövde gick staden segrande ur striden, och sedan 1896 är Husarernas rekrytskola förlagt i Skövde.

1900-talets senare hälft präglades av modernisering och rivningar, framför allt den gamla träkåksbebyggelsen i den gamla stadens västra del. Annars präglades 1900-talet mycket av militärens närvaro. Inslaget av militärklädda män har varit markant på Skövdes gator, även om det kom att minska drastiskt vid seklets slut. Referens på delar av hela stycket

Administrativa tillhörigheter Skövde stad ombildades vid kommunreformen 1862 till en stadskommun, och i den omliggande Skövde socken, där delar av bebyggelsen med tiden kom att befinna sig, inrättades Skövde landskommun. Stadskommunen införlivade 1914 Skövde socken/landskommun, utökades ytterligare 1952 och uppgick 1971 i Skövde kommun med Skövde som centralort. Bebyggelsens expansion har medfört tätorten växt samman med kyrkbyn Ryd i Ryds socken, nu stadsdelen Södra Ryd och också numer har delar i Våmbs socken och Norra Kyrketorps socken

I kyrkligt hänseende hörde orten före 1916 till Skövde stadsförsamling och Skövde landsförsamling, och därefter till den sammanslagna Skövde församling. Mellan 1916 och 1974 fanns Öms församling för delar av orten och efter expansion hör delar av orten till Ryds församling, Våmbs församling, och före 2010 Norra Kyrketorps församling, därefter Skultorps församling.

Orten ingick till 1938 i domkretsen för Skövde rådhusrätt och därefter till 1971 ingå i Skövde tingslag. Från 1971 till 2009 ingick orten i Skövde domsaga och ingår sedan 2009 i Skaraborgs domsaga.Elsa Trolle Önnerfors: Domsagohistorik - Skövde tingsrätt (del av Riksantikvarieämbetets Tings- och rådhusinventeringen 1996-2007)

Befolkningsutveckling

Kommunikationer Vägar Skövde är anslutet till tre riksvägar: rv 26 (söderut mot Jönköping och Halmstad, norrut mot Mariestad och Mora), rv 46 (söderut mot Falköping och Ulricehamn) och rv 49 (västerut mot Skara och Lidköping, österut mot Tibro och Askersund).

Dessutom ansluter länsvägarna 200 (norrut mot Tidan och Otterbäcken) och 194 (österut mot Värsås och Hjo). miniatyr|Skövde centralstation år 2006.

Järnvägar

Den enda järnväg som idag är i bruk genom Skövde är Västra stambanan. Delen mellan Göteborg och Töreboda, inklusive Skövde, var klar 1859 och hela banan till Stockholm har varit i bruk oavbrutet sedan invigningen 1862.historiskt.nu Västra stambanan Av försvarsskäl byggde svenska staten även en bana till Karlsborg, som idag kallas just Karlsborgsbanan.historiskt.nu Statsbanan Skövde–Karlsborg Den har emellertid lagts ned i omgångar från 1980-talet och framåt och sedan 2005 har ingen del av banan trafikerats.

Under slutet av 1800-talet byggdes ett stort smalspårsnät upp i Västergötland och för att få anslutning till detta, byggdes 1902–1904 Skövde–Axvalls Järnväg.historiskt.nu Skövde–Axvalls Järnväg Den var smalspårig med spårvidden 891 mm. Järnvägen lades ned 1961, så när som på sträckan närmast Skövde (Skövde–Gullhögen) som i stället byggdes om till normalspår för godstransporter.

Bussar Skövde Stadstrafik med ett flertal linjer drivs av Västtrafik. Det finns också ett stort antal busslinjer till omkringliggande tätorter och kommuner.

Näringsliv