Bergskollegium var ett centralt ämbetsverk i Sverige som fungerade åren 1637–1857 (fram till 1649 under namnet Generalbergsamtet, även kallat Bergsämbetet) med uppgift att leda och kontrollera gruvnäringen och metallförädlingen. Bergskollegium var ett uttryck för bergsregale och var kronans ämbetsverk över bergshanteringen i de olika bergslagen. De utfärdade bland annat privilegiebrev till masugnar, hammarsmedjor och manufakturverk.
Historik Genom ett kungligt brev, utfärdat av drottning Kristinas förmyndarregering under Axel Oxenstierna, daterat 14 februari 1637 inrättades för första gången en bergsöverstyrelse i Sverige under ledning av Karl Bonde. Denna styrelse kallades Generalbergsamtet och fick fullständig instruktion 1637.Jan-Olof Hedström: ...igenom gode Ordningar och flitigt upseende... Bergsstaten, 2012, Ledamöter i densamma var: en guvernör och fyra assessorer, med vilka skulle adjungeras en bergskamrer, en riksguardie, en bergsskrivare, en generalkonstmästare och en visitator eller markschejder. År 1649 fick denna styrelse namnet bergskollegium. Samtidigt började Sverige indelas i bergmästardömen över vilka Bergskollegium tillsatte bergmästare.
Bergskollegium skulle bestå av en guvernör och sex adliga assessorer, av vilka en ständigt skulle vistas i Stockholm; de övriga kunde vara landshövdingar i bergslagerna. Av bergskollegium förordnades bergmästare, guardien, markschejder, konstmästare, malmletare, bergsfogdar med flera tjänstemän. Efter år 1640 blev det brukligt, att landshövdingarna i Stora Kopparberget, Västmanland, Närke och Värmland hade den högsta uppsikten över bergshanteringen i sina län och att de en gång om året skulle infinna sig vid bergskollegiets sammankomster. Detta bruk upphörde omkring 1699.
Presidents- och bergsrådstitlarna infördes 1713. Bergsråden var till en början två och assessorerna fyra, men då arbetsbördan ökade, blev 1756 bergsråden sex till antalet. År 1766 förändrades åter bergskollegiets sammansättning, så att det skulle bestå av två bergsråd och fyra assessorer. Fram till 1828 var Bergskollegium överdomstol för mål som överklagats från bergsting och gruvrätter och 1832 minskades antalet ledamöter till tre. När bergsprivilegierna avskaffades 1857 upplöstes Bergskollegium och dess kvarvarande arbetsuppgifter övertogs i början på 1858 av Kommerskollegium.
Bergskollegiums historia speglar tydligt de skilda uppfattningar som funnits vid olika tider om statens roll för näringslivets utveckling. Ämbetsverkets tillkomst var under en period som präglades av merkantilistiska idéer, då staten aktivt stödde exportnäringarna, och särskilt då bergshanteringen. När den begynnande liberalismen i början av 1800-talet poängterade att näringslivet borde befrias från statlig övervakning började förändringar skönjas. Efter genombrottet för dessa idéer upphörde bergsbruksprivilegierna och därmed indrogs även Bergskollegium.
Proberkammaren Proberkammaren fanns redan innan Generalbergsamtet inrättades, men ställdes då under dess tillsyn. Enligt Generalbergsamtets första instruktion från 1637 skulle myndigheten se till att Proberkammaren alltid var försedd med en skicklig proberare, laborant och övrig nödvändig personal.
Proberare Proberarens uppgift var att undersöka mineraler. Verksamheten var inte enbart förlagd till Stockholm, utan bedrevs under olika perioder på flera orter inom bergslagen, vanligtvis i Sala eller vid Kopparberget. Särskilt under 1600-talet kunde samma proberare därför vara bosatt på olika platser under olika år och få sin lön från olika stater. Eftersom fullmakter för dessa äldre tjänster endast undantagsvis finns bevarade, måste innehavarna ofta identifieras genom räkenskaperna. Fullmakterna utfärdades ibland av Bergskollegium, som också tillsatte tjänsterna. Som tjänstgöringstid har man därför fått räkna den period då en person uppbar lön från Bergskollegiums eller bergslagens stater.
Tjänsten som proberare vid Bergskollegium under vissa perioder förenad med proberaretjänsten vid Kungliga Myntet. Vid 1833 års omorganisation försvann proberarbefattningen helt ur Bergskollegiums ordinarie stat. Den ombildades i stället till tjänsten som mynt- och bergsproberare och fördes helt över till Kungliga Myntet. Myntet lydde dock under några år självt under Bergskollegium. När Myntverket 1838 överfördes till Statskontoret förordnades myntproberaren formellt att även tjänstgöra vid Bergskollegium. Enligt det kungliga brevet den 16 november 1838 skulle Bergskollegium och Statskontoret därför gemensamt upprätta förslag när tjänsten skulle tillsättas.
1638–1648: Casper Zigler 1641–1642: Georg Wetzel 1649–1652: Göran Grissbach 1652–1658: Georg Wagner
Ingenjörsstaten Ingenjörsstaten omfattade tjänsterna som markscheider och lantmätare.
Markscheider Markscheidern kallades till en början ingenjör och visitatör. Han ansvarade för gruvmätningarna och för att upprätta gruvkartor utifrån dessa. En detaljerad instruktion för tjänsten utfärdades av Bergskollegium den 15 maj 1821. Tjänsten avskaffades genom ett kungligt brev den 14 oktober 1853, sedan den dåvarande innehavaren hade lämnat sin befattning. Före 1683 utförde markscheidern, utöver sina ordinarie arbetsuppgifter, även de lantmäteriförrättningar som Bergskollegium behövde. Den 1 oktober 1683 begärde kollegiet därför hos Kungl. Maj att en särskild lantmätartjänst skulle inrättas. Begäran beviljades genom ett kungligt brev den 7 maj 1683.
1637–1678: Thomas Christiansson Hedraeus 1671–1699: Olaus Simonis Nauclerus 1699–1706: Samuel Buschenfelt 1706–1714: Göran Vallerius 1714–1729: Johan Tobias Geisler 1729–1755: Albrecht Hartman 1755–1773: Erik Geisler 1773–1811: Anders Polheimer 1811–1823: Gustaf Bergström 1824–1855: Samuel Georg von Zweigbergk
Undermarkscheider Till sin hjälp hade markscheidern en tjänsteman som vid mitten av 1600-talet kallades markscheidergesäll. Senare fick denne titeln undermarkscheider och benämndes från 1833 som andre markscheider. Befattningen var vakant från 1833 till början av 1836. Den stod också ledig efter den 23 oktober 1851 och fram till dess att den avskaffades helt genom ett kungligt brev den 14 oktober 1853.
1658–1671: Olaus Simonis Nauclerus 1672–1675: Daniel Svedberg 1678–1692: Hans Ranie 1692–1698: Samuel Buschenfelt 1698–1703: Magnus Rommel 1703–1714: Henrik Schnack 1714: Johan Tobias Geisler 1715–1723: Nils Sohlberg 1723–1729: Albrekt Hartman 1729–1742: Erik Sohlberg 1742–1749: Erik Eriksson 1749–1759: Magnus Sallström 1760–1766: Carl Axel Björling 1766–1770: Anders Albrekt Lundström 1770–1773: Anders Polheimer 1773–1778: Adolf von Engeström 1778–1811: Gustaf Bergström 1812–1820: Carl Christoffer Polheimer 1820–1821: Frans Adolf von Schéele 1822–1824: Samuel Georg von Zweigbergk 1824–1825: Carl Erk Sjögreen 1825: Gustaf Billow 1825–1832: Anders Gustaf Berndes 1836–1845: Carl Oskar Troilius 1845: Gustaf Adolf Lundhqvist 1845–1851: Jakob Adolf Wedich Busch
Lantmätare Lantmätaren tillsattes av Kungl. Maj efter förslag från Bergskollegium. Han stod också delvis under Generallantmäterikontoret, eftersom hans arbeten skulle granskas och prövas där. För detta ändamål skulle han varje år lämna in en dagbok över de förrättningar han hade genomfört. I början av 1800-talet överfördes ansvaret för uppmätningen av rekognitionsskogarna till Kungl. Maj befallningshavande i länen. Lantmätarens arbetsuppgifter minskade då kraftigt. Tjänsten avskaffades genom ett kungligt brev den 3 december 1812, sedan den dåvarande innehavaren hade lämnat sin befattning. Lönen fördes dock först 1817 över till indragningsstat, sedan Bergskollegium i en skrivelse den 16 februari 1816 hade upplyst om att tjänsten inte längre var förenad med några arbetsuppgifter.
1683–1702: Peter Mört 1702: Jakob Braun 1702–1718: Gilius Schröder 1718–1722: Erik Rising 1722–1727: Gilius Schröder 1727–1739: Magnus Bosell 1739–1750: Olof Ehrenström 1751–1786: Johan Brandberg 1786–1817: Jonas Littmarck
Mineralogiska kabinettet
Amanuenser
1806–1814: Christoffer Borg 1814–1817: Jakob Henrik af Forselles 1817–1820: Frans Adolf von Schéele 1820–1822: Samuel Georg von Zweigbergk 1822–1824: Carl Erik Sjögreen 1824–1833: Carl Peter Hellström
Lista över presidenter i Bergskollegium
1637–1652: Carl Bonde 1652: Seved Bååt 1652–1679: Erik Fleming 1679–1684: Sten Bielke 1684–1685: Claes Fleming 1685–1694: Fabian Wrede 1694–1706: Didrik Wrangel 1706: Nils Gripenhielm, tillträdde ej 1710–1721: Jakob Spens 1721–1727: Magnus Palmqvist 1729–1736: Conrad Ribbing 1736–1750: Gustaf Rålamb 1750–1759: Fredrik Gyllenborg 1759–1762: Carl Arnell 1762–1782: Johan Georg Lillienberg 1782–1789: Nils Adam Bielke 1789–1816: Fredrik Vilhelm Ridderstolpe 1816–1818: Salomon Löfvenskiöld 1818–1831: Vakant 1831–1839: Carl Johan af Nordin 1840–1848: David von Schulzenheim den yngre 1848–1857: Fredrik Åkerman
Vice presidenter
1641–1651: Johan Berendes 1653–1655: Lorentz Creutz 1663–1670: Lorentz Creutz 1670–1680: Filip Bonde 1680–1686: Lorentz Creutz 1713–1720: Urban Hjärne 1778–1790: Johan Olof Rudbeck 1796–1803: Jöns Risell 1805–1815: Gustaf Adolf Leijonmarck 1816–1831: Benjamin Sandels
Se även Lista över assessorer i Bergskollegium
Referenser
Fotnoter
Se även Bergsstaten
Kategori:Sveriges ekonomiska historia Kategori:Bergsbruk Kategori:Ej längre existerande statliga myndigheter
Kategori:Bergslagen