thumb|Mänskligt skelett miniatyr|Ett mansskelett på Helgeandshusets kyrkogård. Kyrkogården är ett av tre fornminnen under Norrbro på Helgeandsholmen i Stockholm. Människans skelett är det skelett som håller uppe och stöder kroppen hos människor.
En vuxen människas skelett består av 206 till 220 ben, beroende på hur man räknar. De längsta och tyngsta benen är lårbenen; det minsta är stigbygeln i örat. Skelettet utgör runt 18 procent av kroppsvikten. Ett nyfött barn har cirka 300 ben i kroppen, och en del av dem växer sedan samman under uppväxten.
Kategorisering Man kan göra flera distinktioner vad gäller olika delar av skelett: Anatomiskt: Inre skelett (endoskelett) och yttre skelett (exoskelett) Funktionellt: Axialskelett, till exempel skalle, bröstkorg och ryggrad, och extremitetsskelett, förutom benen även gördlarna. Material: Hydrostatiskt skelett, dermalben Form: Långa ben (ossa longa), korta ben (ossa brevia), platta ben (ossa plana) och lufthaltiga ben (ossa pneumatica) Placering: Kotor (i ryggraden)
Uppbyggnad En vuxen människa har drygt 206 ben. En fullvuxen människa har under sin uppväxt utvecklat omkring 350 ben, varav flera har vuxit ihop under den mänskliga utvecklingen från tidig ålder.
En naturlig variation finns exempelvis med avseende på de så kallade sesamben som kan sitta inuti senor. Dessutom beror antalet på hur man räknar. Antalet ben minskar med åldern. Skallbenen är inte helt ihopväxta vid födseln (se fontanell). Bäckenet kan räknas som ett, tre, fem, sex eller till och med åtta ben(delar). Några människor har extra revben och andra saknar ett revben. Hos en nyfödd människa kan kroppen fortfarande ha upp till 300 enskilda ben, varav de flesta växer ihop under de första levnadsåren.
Den centrala axeln i skelettet är ryggraden. Den bildar tillsammans med kraniet, revbenen och bröstbenet axialskelettet. Till detta är extremitetsskelettet fästat: I första ledet skulder- och bäckengördlarna som utgör stöd för armar och ben.
Människans skelett right|300px|Människans skelett 1. Pannben os frontale2. Hjässben os parietale3. Tinningben os temporale4. Nackben os occipitale5. Okben os zygomaticum6. Överkäksben maxilla7. Underkäksben mandibula8. Halskota vertebrae cervicales9. Näsben ossa nasalia10. Bröstben sternum11. Överarmsben humerus12. Armbågsben ulna13. Strålben radius14. Ländkotor vertebrae lumbales15. Höftben os coxae16. Korsben os sacrum17. Lårbenshuvud caput femoris18. Lårben os femoris19. Knäskål patella20. Skenben tibia21. Vadben fibula22. Stora trochanter tronchanter major23. Inre lårbenskondyl condylus medialis femoris24. "Skrovlighet på skenben" tuberositas tibiae25. Nyckelben clavicula26. "Överarmsbenets trissa" trochlea humeri27. Olekranon Olecranon28. Revbencostae29. Skulderbladscapula
Benvävnad Det finns två typer av benvävnad: Det starka och emaljliknande ytterbenet och det lätta, inre porösa benet. Tillsammans ger de en kombination av styrka och lätthet.
Hos det nyfödda barnet bildas skelettet av brosk som hårdnar allteftersom mineralämnen lagras i vävnaden. I vissa delar av människokroppen (till exempel ytterörat) behåller vävnaden en hög grad av elasticitet, i mellankotsskivorna bildas något hårdare s.k. fiberbrosk medan det till exempel i näsan och i anslutning till lederna bildas mycket hårt hyalinbrosk.
Leder För att människan inte ska ramla ihop måste benen möta varandra. De gör de i lederna som hålls på plats av senor och muskler. Lederna delas upp efter de rörelser som de medger: Gångjärnsled (till exempel i armbågen) Plan led (till exempel i foten) Konkylärled (till exempel i knät) Vridled (till exempel i halsen) Ellipsoidled (till exempel i handleden) Sadelled (till exempel i fotleden)(enl. Axelsons anatomi för massörer sitter kroppens enda sadelled mellan metacarpal och carpalbenen digiti I (tummen)) Kulled (till exempel axeln)
Se även Lista över ben i människans skelett Skolios
Referenser
Externa länkar
Kategori:Människans anatomi