En borde inte sova är en visa med text av Jeremias i Tröstlösa och musik av Gustaf Wennerberg. Det är den första dikten i Jeremias bok II från 1915. Tonsättningen av Wennerberg publicerades i Tre sånger 1925. Sången spelades in av Sven d'Ailly 1928. Texten är skriven på närkingska, men förekommer ibland på standardspråk, "Man borde inte sova", men då försvinner tvetydigheten i det fyndiga slutet "En borde si på stjärnera... En borde vara två."
Hela originaldikten av Jeremias i Tröstlösa på dialekt som texten är återgiven i verket Gustaf V och hans tid. En bokfilm. 1907-1918 (förf. Erik Lindorm, 1936) lyder följande:
En borde inte sova.
En borde inte sova, då natta faller på,
för tänk så mycke stjärner som blänker i dä blå.
Dä ä så tyst å stilla.
Te sova vure illa.
Ja vandrar mina vägar över slätt å gynum skog
å stjärnera di följer mej så sällskap har ja nog.
Dä säjs att di ä tusen mil å mer ändå från oss.
Än brinner di mä stadit sken, än flammar di som bloss.
Som silver å kristaller
nu deras gnister faller,
å en å annan flämtar te, når ho ha brunne ut.
Så faller ho. Då blir det som e strimma rök te slut.
En kan’le allri drömma så grannt å underbart
som själva natta ter sej, då stjärner lyser klart.
Dä ä som um dä hördes
ett silverspel som rördes.
En borde inte sova, när natta faller på!
En borde si på stjärnera... En borde vara två.
Referenser
Kategori:Svenskspråkiga sånger Kategori:Sånger 1925 Kategori:Svenska sånger