Bengt Simon "Jokkmokks-Jokke" Djupbäck, född Johansson den 25 maj 1915 i Djupbäcken i Jokkmokks församling i nuvarande Jokkmokks kommun i Lappland,Jokkmokks födelsebok Riksarkivet. (Födelsedatumet ändrat 1947 från 20/6 till 25/5) död 15 juni 1998 i Nacka, var en svensk sångare, kompositör och sångtextförfattare. Han tog efternamnet Djupbäck 1974 och lade på 1990-taletSveriges befolkning 1990, CD-ROM, Version 1.00, Riksarkivet (2011).Sveriges Dödbok 1901–2009, DVD-ROM, Version 5.00, Sveriges Släktforskarförbund (2010). till det tidigare artistnamnet Jokkmokks-Jokke som ett tredje förnamn. Han uppträdde oftast i samedräkt trots att han inte var same.

Karriär miniatyr|Jokkmokks-Jokkes gravsten på Vuollerims kyrkogård i juli 2020. Jokkmokks-Jokke växte upp under fattiga förhållanden. Föräldrarna hette Karl Fredrik och Maria Matilda Johansson. Makarna fick totalt 11 barn inklusive Jokkmokks-Jokke. Som 19-åring fick Jokkmokks-Jokke jobb som rallare, och var en av dem som var med när Inlandsbanans sista spik slogs ned i Kåbdalis 1936.NSD 2009-09-05 "Hela Inlandsbanan på en sten i Kåbdalis" http://www.nsd.se/nyheter/hela-inlandsbanan-pa-en-sten-i-kabdalis-4854178.aspx Han blev sedan målare vid SJ,Aftonbladet 1998-06-16 "Jokkmokks-Jokke har avlidit" http://wwwc.aftonbladet.se/nyheter/9806/16/jokke.html stationerad i Östersund, innan han övergick till artistbranschen. Han kom till Stockholm 1954, lanserades där av Topsy Lindblom och fick uppträda på Nalen.

Det stora genombrottet kom 1963 när han sjöng in valsen Gulli-Gullan, som blev hans ständiga följeslagare och signaturmelodi. Han medverkade i några filmer under 1960-talet, bland andra Åsa-Nisse i rekordform. År 1967 utkom hans självbiografi Tjosan! Sagan om vildmarkspojken och han låg på Svensktoppen 1971 med visan Tillbaka till min hembygd, fick sin första guldskiva 1972 och gjorde en turné i USA året därpå. Resan sträckte sig från svenskbygderna i norr till Tijuana och Enzenada en bit in i Mexiko.

Den 29 januari 1983 "kidnappades" Jokkmokks-Jokke av Lasse Holmqvist till det populära TV-programmet "Här är ditt liv". Där mötte han bland andra (för första gången på över femtio år) sin gamla lärarinna från skolan i Porsi. Mötet fick honom att upprört berätta om sin i förtid avslutade skolgång och de efterföljande svårigheter i arbetslivet detta medfört. Det framkom att han under hela sitt liv upprörts av "paragraf 48", vilken avsåg dåvarande folkskolans minimikurs och som innebar att vissa elever kunde avsluta sin skolgång i förtid, antingen på grund av fattigdom i hemmet eller av bristande inlärningsförmåga. Förespråkarna av denna paragraf menade att skolläxor berövade såväl fattiga föräldrar som deras barn möjlighet till försörjning genom praktiskt arbete. Paragrafen avskaffades officiellt först 1955. Vidare berättade Jokkmokks-Jokke att han fått betyget C i sång (dock inte av den lärarinna som medverkade i programmet).

Jokkmokks-Jokke gjorde många framträdanden på sjukhus och äldreboenden och hans gager gick många gånger till välgörande ändamål. Han hade också utomlands några fadderbarn som han hjälpte på olika sätt. Runtom i landet bildades föreningar med namnet "Jokkmokks-Jokkes Fan Club". Han gjorde sitt sista TV-framträdande i Café Norrköping den 22 oktober 1993. Under många år var Jokkmokks-Jokke en av Sveriges mest folkkära och populära artister som drog rekordpublik vid sina framträdanden; kanske inte beroende på skönsång utan på grund av entusiasm, äkthet, chosefrihet, naturlighet och glädjespridande. I många folkparker slog han publikrekord - rekord som står sig än idag. Hans hälsningsfras ”tjosan tjosan” blev legendarisk. I många år hade Jokkmokks-Jokke också en ständig krönika i Expressen, som på den tiden var Sveriges största kvällstidning.

Han begravdes i Vuollerim i samma grav som hustrun Hildur Djupbäck (1908–1995) som han var gift med sedan 1939. På gravstenen står det "Jokkmokks-Jokke" efter egen önskan."Jokkmokks-Jokke förd till sista vilan", Aftonbladet 1998-07-15

Ett museum till hans minne, Jokkmokks-Jokkes museum, öppnades år 1993 i hans hemby Porsi. I Jokkmokk leder Jokkmokks-Jokkes väg till utsiktsplatsen Storknabben.

1995 började Edvin "Sarek" Nilsson och hans hustru Isa Sundberg producera dokumentären "Jokkmokksjokke en folkkär artist ser tillbaka", vilken sändes på SVT1 1998, det vill säga samma år som Jokkmokks-Jokke avled. Dokumentären sändes därefter vid 3 tillfällen. I dag förvaras filmen på muséet Átjte i Jokkmokk, dit Edvin Nilsson efterlämnat det mesta material som han hade om Jokkmokks-Jokke.

Diskografi (urval)

1967 – Jokkmokks-Jokke 1971 – Tillbaka till min hembygd 1972 – Jag en vandringsman är 1972 – Stränga din lyra 1974 – Vildmarken sjunger 1975 – Jerusalem 1977 – Jokkmokks-Jokkes 16 bästa 1978 – Delad glädje är dubbel glädje 1984 – Vägen hem (med hustrun Hildur Djupbäck) 1985 – Norrland du sköna (med hustrun Hildur Djupbäck) 1986 – God Jul (med hustrun Hildur Djupbäck) 1990 – Rallarsving 1994 – Fåraherden 2003 – Musik vi minns (samlings-cd)

Filmografi

Musik

Roller

Källor

Jokkmokks-Jokke i Norrländsk uppslagsbok, Band 2, 1994

Jokkmokks-Jokke på Svensk mediedatabas Jokkmokks-Jokke har avlidit, Aftonbladet 1998-06-16 Noter

Externa länkar Jokkmokks-Jokkes museum i Vuollerim Bilder med ljud- och filmklipp Vem var Jokkmokks-Jokke?

Kategori:Svenska sångare inom populärmusik Kategori:Svenska musiker inom kristen musik Kategori:Personer från Jokkmokks socken Kategori:Mononymt kända personer Kategori:Artistpseudonymer Kategori:Födda 1915 Kategori:Avlidna 1998 Kategori:Män