Everard Digby, född cirka 1578, död 30 januari 1606 i London, var en av de katolska konspiratörerna som försökte lönnmörda Jakob I av England genom att spränga det engelska överhuset i Westminsterpalatset, i vad som kallas för krutkonspirationen 1605. Digby värvades till konspirationen den 21 oktober 1605.
Digby växte upp i ett protestantiskt hem, men efter att hans fru, Mary, hade konverterat till katolicismen gjorde Digby likadant. Digbys äktenskap gjorde honom mycket förmögen och den 24 april 1603 blev han adlad av kung Jakob i Belvoir Castle. Den 21 oktober 1605 var Digby närvarande under en försenad festdag för evangelisten Lukas där han mötte Robert Catesby, ledaren för krutkonspirationen. Catesby tvingade Digby att svära en sekretessed innan han blev informerad om konspirationen. Catesby övertygade Digby att deras religion tillät detta dåd och han bad Digby att starta ett jaktlag. Efter att konspirationen hade misslyckats flydde Digby tillsammans med flera av de andra konspiratörerna till Holbeche House. Digby lämnade huset under natten till den 8 november, för att istället gömma sig i en närliggande skog, men han gav snart upp och avslöjade sig för sina motståndare senare samma dag.
Vid rättegången som hölls mot de överlevande konspiratörerna den 27 januari 1606 blev det fällande dom för högförräderi för samtliga; Digby var den ende av konspiratörerna som under rättegången erkände sig skyldig. Tillsammans med några av de andra konspiratörerna avrättades Digby den 30 januari 1606 i Westminster genom hängning, dragning och fyrdelning.
Biografi Liv före 1605 stående|miniatyr|Ett porträtt av Everard Digby, målat av Thomas Athow 1830. Everard Digby föddes runt 1578, som son till Everard DigbyUnder denna tid fanns det även en teolog med namnet Everard Digby. Vissa källor (såsom Roy Digby Thomas bok Digby: The Gunpowder Plotter's Legacy) hävdar att denna teolog var samma man som var far till konspiratören Everard Digby medan andra (såsom Oxford Dictionary of National Biography) hävdar att de var två helt skilda personer. Även om det som är mest troligt är att teologen Everard Digby var en ättling till familjen Digby kommer denna artikel inte att utesluta möjligheten att konspiratören Everard Digbys far och teologen Everard Digby var en och samma person. För att undvika förvirring kommer konspiratören Everard Digby hädanefter bara att benämnas som Digby. och Maria Digby (hennes flicknamn var Neale), dotter till Francis Neale av Keythorpe i Leicestershire. Digby var kusin till Anne Vaux, som under många år försatte sig själv i stor fara genom att i sitt hus hysa flera jesuiter (däribland Henry Garnet). Enligt författaren Roy Digby Thomas kan familjen Digby ha uppstått under normandernas erövring av England när Vilhelm Erövraren åtföljdes av Almar, som bosatte sig vid Tilton i Rutland. Sir John Digby (död 1269) var med under två korståg och 1418 var sir Everard "Greenleaf" Digby lord i Tilton, ägare av herrgården vid Drystoke och Rutlands parlamentsledamot. Greenleaf avled 1461 när han stred för Henrik VI av England mot Edvard IV av England och detta gjorde även att hans familj förlorade en stor del av sin förmögenhet. Dock vände lyckan åter 1485 när Greenleafs söner stred för den segrande Henrik VII av England i slaget vid Bosworth Field.
1596, när Digby fortfarande var tonåring, gifte han sig med Mary Mulshaw som var arvtagerska till Gayhurst House i Buckinghamshire. Av allt att döma var deras äktenskap lyckligt och tillsammans fick de två söner: Kenelm Digby, som föddes den 11 juli 1603 vid Gayhurst, och John Digby, som föddes 1605. Olikt flera av de andra engelska katolikerna hade Digby få egna upplevelser av de strikta lagar mot katolicismen som fanns i landet vid den tiden. Eftersom Digby fortfarande var omyndig när hans far avled växte han upp i ett protestantiskt hem. Mary, Digbys fru, konverterade till katolicismen med hjälp av den jesuitiske prästen John Gerard. När Digby blev allvarligt sjuk tog fader Gerard tillfället i akt att konvertera honom också och de båda blev efter detta goda vänner; de benämnde varandra "broder" i tal och skrift. Gerard var gudfader till Digbys äldste son, Kenelm, och familjen Digby byggde ett gömt kapell och en sakristia vid Gayhurst.
Digby besökte ofta Elisabet I av Englands hov och kom på så sätt att sammankopplas med medlemmar av hennes livvakter i The Honourable Band of Gentlemen Pensioners. Digbys äktenskap hade gjort honom mycket mer förmögen än han tidigare varit och möjligtvis på grund av detta valde han att lämna hovet för att istället förvalta sin egendom. Han ska ha varit en oförsonlig godsherre och hans arrendatorer i Tilton bad drottning Elisabet om hjälp i de fall där Digby vägrade att hålla sin fars tidigare arrendeavtal. Digby utökade sin egendom i Buckinghamshire genom att köpa land i Great Missenden och den 24 april 1603Roy Digby Thomas anger istället datumet 23 april 1603., en månad efter att Elisabet hade avlidit, blev han adlad av Jakob I av England i Belvoir Castle. Fyra dagar senare var Digby närvarande vid Elisabets begravning i London.
Medverkan i krutkonspirationen När kung Jakob efterträdde drottning Elisabet verkade han agera på ett mer tolerant sätt mot olika trosuppfattningar än vad Elisabet tidigare gjort och de katolska engelsmännen hoppades på att de skulle slippa bli förföljda på grund av sin tro. Dock var Robert Catesby, en hängiven katolik från Warwickshire, missbelåten med Jakobs utövande av kungamakt. Han planerade därför att lönnmörda kungen i ett sprängdåd mot det engelska överhuset i Westminsterpalatset. I det följande upploppet skulle Catesby hetsa folket att göra revolt och få dem att kröna Elisabet Stuart till drottning. Catesby hade finansierat det mesta av konspirationen själv, men i augusti 1605 började han få slut på pengar. Under ett hemligt möte i Bath samma månad (där Catesby, Thomas Bates, Thomas Wintour och Thomas Percy var närvarande) bestämdes det att konspiratörerna var för få för att kunna genomföra sina planer och Catesby fick lov att involvera fler personer, om han så ville. Bates var den ende av konspiratörerna som öppet protesterade mot idén och Catesby värvade strax därefter Ambrose Rookwood, Francis Tresham och Digby. miniatyr|Gayhurst House, Digbys hem. Sent i augusti eller tidigt i september 1605 begav sig Digby, hans fru och jesuiten Edward Oldcorne ut på en pilgrimsfärd som var organiserad av Garnet, Vaux, Eleanor Brooksby, hennes brorson William Brooksby och dennes fru Dorothy. De började sin resa i White Webbs vid Enfield Chase och deras mål var att ta sig till helgedomen St Winefride's Well i Holywell, Flintshire i Wales. På vägen dit anslöt sig fler pilgrimer och när de lämnade Holywell i mitten av september var de runt 30 personer i sällskapet. På vägen tillbaka stannade de till vid Rushton Hall, där sir Thomas Tresham nyligen hade avlidit, och tog sig sedan vidare till Digbys hem Gayhurst.
Den 21 oktober 1605 var Digby, hans fru, Garnet och Vaux vid Harrowden för att delta i en något försenad festdag för evangelisten Lukas. Under tiden som Digby var där mötte han Catesby, som tvingade Digby att svära en sekretessed innan han blev informerad om planerna att spränga det engelska överhuset i Westminsterpalatset. Precis hur mycket Digby fick veta om planerna är okänt, men enligt författaren Alan Haynes var Digby chockerad över det han hörde och han frågade Catesby om vad som skulle hända med några av hans katolska vänner. Catesby svarade honom att de som ansågs vara ädla skulle besparas explosionen och att inga av deras vänner skulle bli offer för planerna. Digby frågade sedan om Catesby hade diskuterat dessa planer med Garnet eller någon av de andra jesuiterna; Catesby var helt säker på att jesuiterna inte motsatte sig deras planer, men han ljög ändå för Digby och sade att han inte skulle agera utan att först ha fått jesuiternas tillåtelse. Catesby namngav sedan de andra konspiratörerna för Digby och han lovade även att så fort de kom tillbaka till Gayhurst skulle han bevisa att deras religion tillät kungamord; något han sade för att avskräcka Digby från att tala med jesuiterna om planerna och på så sätt få reda på deras egentliga åsikter om konspirationen. Catesby bad sedan Digby att hyra Coughton Court från familjen Throckmorton för att "enklare kunna göra gott för sakens skull", med vilket Catesby menade att kidnappa Elisabet Stuart. Digby uppmanades även att starta ett jaktlag (vilket i verkligheten var en grupp beväpnade män på hästar) och han skulle vara beredd på någon sorts militärövning. Digby bidrog även med ett visst ekonomiskt stöd; han betalade £1 500 efter att Thomas Percy var sen med hyran för flera fastigheter i Westminster.
Jaktlag Den 2 november 1605, under tiden som Digby förberedde sitt jaktlag på Gayhurst, besöktes han av John Gerard. Fader Gerard märkte att huset var nästintill tomt och han frågade därför Digby om något var på gång och om fader Garnet kände till detta. Digby ville inte blanda in Gerard i konspirationen, trots att han mindre än två veckor tidigare hade blivit informerad av Catesby att jesuiterna hade godkänt planerna, och därför svarade Digby att det saken gällde inte gick att förklara. Gerard använde senare denna konversation som bevis, i den rättegång som hölls mot honom, för att han inte kände till konspirationen i förväg. Trots detta kände han sig ångerfull då han inte hade haft möjligheten att avråda Digby från att fullfölja planerna. miniatyr|Värdshuset Red Lion Inn i Dunchurch, där Digby befann sig tillsammans med sitt jaktlag den 4 november 1605. Två dagar senare var Digby och hans jaktlag på värdshuset Red Lion Inn i Dunchurch, där deras tilltänkta "jakt" (det vill säga, kidnappningen av Elisabet Stuart) skulle äga rum. Närvarande på värdshuset, men inte inblandade i konspirationen, var hans farbror sir Robert Digby, Humphrey Littleton och hans brorson Stephen Littleton. Tillsammans åt de kvällsmat innan John Grant och en vän gjorde dem sällskap. En annan som var inbjuden var Robert och Thomas Wintours styvbror John Wintour. Morgonen därpå höll de en mässa, tillsammans med fader HammondHammond var det pseudonym som fader Nicholas Hart, pastorn vid Huddington Court, använde sig av., innan de begav sig.
Konspirationens misslyckande William Parker, 4:e baron Monteagle hade den 26 oktober 1605 mottagit ett anonymt brev i vilket han ombads hålla sig borta från öppnandet av parlamentet, som skulle äga rum tisdagen den 5 november. Monteagle var osäker på det anonyma brevets innehåll, så han skickade det till Robert Cecil, 1:e earl av Salisbury, som var Secretary of State vid tillfället. När brevet till Monteagle visades upp för kung Jakob den 1 november kände han att det antydde något som berörde eld och krut; möjligtvis i stil med de explosioner som föregick mordet på hans far, Henry Stuart, lord Darnley, den 10 februari 1567. På lördagen den 2 november bestämde sig riksrådet för att parlamentet skulle genomsökas. På måndagen den 4 november genomfördes den första genomsökningen, ledd av Thomas Howard, 1:e earl av Suffolk, och då fann de en stor hög med kvistar som låg i ett hörn i källarvalvet under det engelska överhuset. Jakob beordrade att ännu en genomsökning skulle genomföras, vilket skedde runt midnatt natten till den 5 november. Denna genomsökning leddes av Thomas Knyvet, 1:e baron Knyvet och de fann då Guy Fawkes i källarvalvet under det engelska överhuset, där han vaktade kruttunnorna. Fawkes greps på plats.
Konspiratörernas flykt