Älvsborgs Kungsladugård var en kungsladugård i nuvarande stadsdelen Majornas 1:aFörteckning över av magistraten den 15 juni 1923 fastställda beteckningar å byggnadskvarter och tomter inom Göteborgs stad, Lindgren & söner, Göteborg, 1923, s. 10 roteKulturhistoriskt värdefull bebyggelse i Göteborg: Ett program för bevarande, [del I], red. Gudrun Lönnroth, utgiven av Göteborgs Stadsbyggnadskontor 1999 , s. 305 i Majorna i Göteborg. Fram till 1868 låg egendomen i Örgryte socken i Sävedals härad, och borde därför egentligen tillfallit staden redan vid grundandet 1621Nerdrum (1923), s. 270. Gården ingår i Klippans kulturreservat och var en jordegendom till Älvsborgs slott från 1571 som hade fiskevatten, bedrev jordbruk och kreatursskötsel vilket försåg det kungliga slottet med livsmedel. Innan dess, från 1360-talet, utgjorde Sannegården på Norra älvstranden på Hisingen, basen för slottets försörjning. Man var ursprungligen knuten till Lindholmens slott, men behölls då Älvsborg byggdes för att försörja slottet. Slottets funktion upphörde kring 1340Elfsborgs slott, Wilhelm Berg 1902, s. 7. Kungsgårdens första byggnader låg inom det nuvarande området: Slottsskogsgatan-Carnegiegatan-Birgittagatan-Ostindiegatan. Kungsgårdens storhetstid var 1571-1612. Då Nya Älvsborg omkring 1660 ersatte Älvsborgs slott som befästningsverk, erhöll landshövdingarna Kungsladugård som löneförmån och sommarresidens.Schönbeck m.fl (2011), s. 22 Landshövdingen och ståthållaren på Älvsborgs slott var samma person före 1634, men då de mer moderna länen bildades samma år, blev gården löneförmån först åt landshövdingen i Älvsborgs län och därefter åt landshövdingen i Göteborgs och Bohus län 1658.Hallén (2007), s. 89
Ägorna omfattade som mest (ungefär) nuvarande Majorna, Olivedal, Stigberget, Kommendantsängen, Änggården, Slottsskogen (namngiven efter slottet Älvsborg) samt del av Masthugget, Annedal och RisåsenKarta öfver alla de ägor som för närvarande tillhöra Krono Säteri Hemmanet Gamla Elfsborgs Kongs Ladu Gård, Lantmäterietmyndigheternas arkiv: akt 14-GBG-84 Blad 1-5 (kartan)1846-1850 av A.H.Wetterström http://historiskakartor.lantmateriet.se/arken/s/show.html?archive=REG&showmap=true&searchType=v&nbOfImages=136&sd_base=lm14&sd_ktun=0004s4wc&mdat=1312930273 (på vilken Skansen Kronan ligger) och hade 1868 en areal av 370,21 hektar (749 tunnland 30,35 kappland)Wimarson (1923), s. 274.Göteborgs Stadsfullmäktiges handlingar år 1867 : Nis 1 - 38, Göteborg 1867, N.o 36. Varav de så kallade Slottsskogslägenheterna svarade för 237 tunnland: (Jordeboksnummer + namn) 355 Banehagen, 357 Malmgårdsängen, 358 Lilla Malmgården, 360 Trädgården, 362 Dalen, 359 Kohagsängen, 361 Margreteberg, 371 Stubbehagen, 353 Ryet, 354 Stora Malmgården och 354½ Carlsro.. Den cirka 230 kvadratmeterByggnadsminnen - Kulturbyggnader i Göteborgs kommun, [: Förvaltade av Göteborgs fastighetskontor, Förvaltningsavdelningen], Göteborg 1987, s. 180 stora manbyggnaden ligger fortfarande kvar på den östra sidan, i det 40:e kvarteret Älvsborg i stadsdelen Majornas 1:a roteKarta över Göteborg med omnejd i 20 blad, skala 1:4 000 : Västra Frölunda - Älvsborg - Majorna : Blad N:o 44, upprättad för Jubileumsutställningen i Göteborg 1923 av Andre Stadsingenjören Arvid Södergren i Älvsborgsgatans förlängning. Den ritades av Göteborgs stadsarkitekt H.J. Strömberg och uppfördes 1863 av byggnadsfirman Bark & Warburg.
Älvsborgs fästning förlorade sin strategiska betydelse i samband med Roskildefreden 1658 och fästningen revs 1660-1673Majornas kyrkokrönika, Per Pehrsson, Svenska kyrkans diakonistyrelses Bokförlag, Stockholm 1926, s. 37. Kungsladugården övergavs, närmast ödelades. Också det formella sambandet mellan slottet och Kungsladugården upphörde, och fästningens kommendant flyttades till Bohus fästning. Kungsladugårdens huvudbyggnad hade från början varit en tjänstebostad för kommendanten.Carlson (2007), s. 18f.
Utmed älven anlades på Kungsladugårdens marker under 1700-talet ett stort antal salterier, trankokerier, varv (Kustens och "Baggens"), grytgjuterier, glasbruk, sågkvarnar och brädgårdar. Samtliga ägare var "torpare" under Kungsladugården och erlade en årlig summa samt dagsverken som anpassades efter varje tomt. Bostäder behövdes nu för både tjänstemän och arbetare, och vid sidan av arbetarnas och sjöfolkets anspråkslösa hus med små kålhagar, växte även större köpmansgårdar med stora trädgårdar upp. Kungsladugården blev därmed huvudgård för hela Majornaområdet, vilket ledde till den framväxande bebyggelse som under lång tid utgjorde en förstad till Göteborg. Hela området införlivades med staden 1868.Sylvan Larsson (1962), s. 30f
Platsen för ladugårdsbyggnaden motsvarar precis den större parkering som ligger i den sydöstra delen av området Klippan vid Oscarsleden, med tomtnummer 720:340. Ladugården brann ner den 27 december 2003. De äldsta delarna av byggnaden var från 1751.Göteborgs-Tidningen, 2003-12-27, s. 12, "Storbrand hot mot Klippan. 44 brandmän kämpade för att rädda kulturreservatet i morse."
Historia 1500—1700-tal Troligen existerade någon form av ladugård på platsen redan under senare medeltid, knuten till Älvsborgs slott - som omnämns 1366. Sporadiska uppgifter om ladugården och dess invånare förekommer i både mantalsregister och räkenskaper för Älvsborgs slott under 1500- och 1600-talen. År 1574 bestod Ladugårdens personal av en ladugårdsfogde, en ängsfogde, en "milka deia" och nio andra. Från Ladugården till slottet levererades kött, gäss, höns och duvor samt smör, ost, ägg och trädgårdsprodukter. På uppemot 400 gårdar i häraderna runt omkring kunde Kungsgården anlita folk för det årliga slåtterarbetet. Underås var en gård i Örgryte på andra sidan Mölndalsån som tillhörde Kungsgården under sent 1500-talHallén (2007), s. 88. Ladugården hade ett stort djurbestånd fram till 1600-talets början, då bland annat Kalmarkriget gjorde att även Älvsborg blev indraget.
Karl IX vistades på Älvsborg under fyra veckor på våren 1603. Hans ärende gällde mötet mellan de danska och svenska riksråden vid Flabäck, som då utgjorde gränsbäck mellan Sverige och Danmark. Ur förråden kvitterade kungens köksmästare ut följande av slottsfogden: 1 oxe, 5 svin, 12 gäss, 3 grisar och 100 höns. Kungsgårdens storhetstid var 1571-1612 då den spelade en viktig roll för statens ekonomiska intressen i älvmynningen och dess försörjning. Främst Kalmarkriget, men också det nya Göteborg (1621) ändrade kungsgårdens förutsättningar helt. Stora områden kring slottet ödelades. Dessutom uppfördes staden till stor del på ängsmark som låg under kungsgården, vilket medförde att mer än hälften av den årliga höstskörden för kungsgården bortföll. Kapaciteten på ängarna var 1 232 stackar årligen.
År 1612 brände danskarna ner ladugården och förde bort ett stort antal oxar, får och kor. År 1610 uppgavs djurbeståndet bestå av: 3 tjurar, 40 kor, 21 ungnöt, 30 får, 30 hästar och ett antal oxar och svin. Generalståthållaren på Älvsborg, Nils Stiernskiöld, disponerade ladugården som förläning, åren 1619 och 1627. Efter att denne stupat, övergick gården till holländaren Claess Petterssonn.
Gällande byggnationer på Kungsladugårdens ägor, skriver Gustav II Adolf i ett brev den 15 oktober 1616 till generalguvernören att: "emedan tomternes, på Ladugårdens egor, upptagande och åbyggnad ej så skyndsamt, som eljest lärer ske, för sig gå, så framt egorne än blifva besådde, hvarigenom de, som sig der vilja nedersätta, föranlåtas att uppskjuta med deras byggnad, till dess grödan i tillkommande år blifver mogen; fördenskull hålla Vi bäst vara, att all åker blifver ödelagd och alla egor får stå till tomter afdelte, till dess de kunna blifva bebygde; till hvilken ända J kunnen tillsäga Magistraten, att straxt låta utmäta berörde egor till behörige tomter, torg och gator."Rydquist (1860), s. 26
Sverige och Danmark låg på 1640-talet åter i krig med varandra, och den danske kungen Christian IV belägrade Göteborg samt hotade den från Hisingen. Till befästningsarbeten användes torv från stadens ängar, vilket innebar att Göteborg fick sitt mulbete förstört. Staden kompenserades för detta den 20Staden Göteborgs Historia och Beskrifning : Förra Delen, P[er] A[dolf] Granberg, Stockholm 1814, s. 31. Kongl Maj:ts Nådiga Resolution och förklaring på de punkter och postulater som Götheborgs fullmechtig ... hafver på Stadzens vägnar låtit Kongl. Maj:t underdånigst insinuera. Stockholm d. 20 Januarj 1651. januariAlmquist (1929), s. 445 1651, då drottning Kristina genom Kungl. Maj:t till Göteborgs stad skänkte Älvsborgs kungsladugård med alla dess ägor "att njuta, bruka och behålla evärdeligen, kvitt och fritt för all dess ordinarie och extraordinarie årliga ränta", undantaget ett område kring Ryssås skans, som var upplåtet åt officerarnas hästar, och av "den hage, som djur- och ängevaktaren bodde på", vilket behölls av Kronan. Älvsborgs Kungsladugård innehades första året av staden själv, men utarrenderades därefter 1652-57 till Clas Henningsson, Otto Schröder och "styckjunkaren Jonas" för 300 daler silvermynt årligen i arrendesumma.Almquist (1929), s. 446 Ett riksdagsbeslut om reduktioner 1655 innebar dock att ladugården skulle återgå till Kronan. Ladugården reducerades troligen aldrig, men återgick ändå till Kronan.
År 1658 fick landshövding Per Ribbing Kungladugården som förläning, undantaget "Sundshagen" (senare Slottsskogen)Almquist (1929), s. 447, och kom att disponera den under hela sin ämbetstid (1648-63). Kungsladugården disponerades som lön mot 100 daler silvermynt som en årlig ränta till Kronan, för landshövdingen i dåvarande Älvsborgs, senare Göteborgs och Bohus län. Ladugården kom därmed att nyttjas av landshövdingarna som sommarresidens och löneförmån under de närmaste tvåhundra åren, med ett kortare avbrott 1716-18. Genom att landshövdingarna kom att arrendera ut tomter för byggrätt, växte Majornas bebyggelse successivt fram. Dagsverken eller en årlig summa som baserades på föregående års markegångstaxa svarade för arrendeavgiften. Som "torpare" under ladugården betraktades även de salterier, trankokerier, glasbruk och varv, som växte upp utmed Göta älvs södra strand.
Kungsladugårdens utseende och placering före 1650-talet är inte känd, men den låg sannolikt i anslutning till fästningen. Närmare kännedom om Älvsborgs Ladugård med sina ägor får man först med lantmätaren Kiettel Klassons karta från 1655, där ladugårdens byggnader ligger cirka 325 meter sydost om fästningens vallgrav. Byggnaderna var uppförda i vinkel på en gårdsplan, nästan kvadratisk, med en gärdsgård av trä utmed dess östra sida och en smal väg, vilken senare blev Slottsskogsgatan. Strax efter denna tidpunkt bör byggnaderna ha flyttats till eller nyuppförts på den plats som de låg på ända fram till rivningen. Genom att jämföra kartor över området från 1700-talets början och beskrivningen av byggnaderna i ett syneinstrument från 1693, kan man konstatera dessa förändringar. Syneinstrumentet påvisade att ladugårdsbyggnaderna då varit gamla och förfallna sedan lång tid.
Någon av de sista ladugårdsbyggnaderna uppfördes omkring 1665, då endera 1665 eller 1666, en summa på 775 daler silvermynt betalats ut till landshövdingen Peder Sparre "för anwant bygningskostnadt här på Ladugården". Fältmarskalken Rutger von Ascheberg innehade Älvsborgs Ladugård från 1679-80 och fram till sin död 1693. Hans sterbhus avträdde kort efter hans bortgång gården till landshövding Johan Benedict von Schönleben. Manbyggnaden är en envånings träbyggnad säger inventarieförteckningen, och vidare: