miniatyr|240px|Exempel på förna
Förna är det lager som finns högst upp av de olika jordnivåerna. Förnan består av organiskt material som ligger på marken. Detta består till största delen av döda men inte helt nedbrutna växtdelar. En del utgörs även av djurrester samt exkrement som hamnat på marken. - sidansvarig: Didrik Vanhoenacker från http://www.nrm.se en internetsida från Naturhistoriska riksmuseet med startsida:http://www.nrm.se läst datum 22 maj 2014 (sida senast ändrad 09 juli 2013) Förna utgör habitat för små djur (förnadjur), svampar och växter. Vissa djur, till exempel maskar, vissa fågelarter, använder materialet när de bygger bo. Allt eftersom förnan komposteras bidrar den med näring till omgivningen. Den del av förnan som inte ännu är fullt nedbruten men ändå börjat brytas ner, kallas för humus.
Förnan är inte skör och medför därmed inga protister, som hjälper till att bryta ned den.
Etymologi Förna som geologisk fackterm är lånat från det dialektala ordet forna alternativt förna ’visset fjolårsgräs’. Termen introducerades 1918 av Rutger Sernander, även om den hade använts sporadiskt i geologiska sammanhang tidigare än så. Sernander använde parallellt termen ävja för sedimenterade rester av bland annat plankton på botten av ett vatten, även det lånat från ett dialektalt ord för dy eller gyttja.
Förna (eller forna) är härlett ur adjektivet forn i en dialektal betydelse ’murken, vissnad, förtorkad’ men med samma ursprung som den riksspråkliga betydelsen ’existerande under äldre tid’. Förna är därmed besläktat med det från schweizertyskan lånade ordet firn ’grovkornig snö som ej smälter på sommaren’, till ett adjektiv firn(e) ’fjolårsgammal’.
Se även Detritus Brunjord Podsol Kvävets kretslopp
Referenser
Kategori:Jord