Adverb (, av ad ”till” och verbum ”ord”, med betydelsen ”biord”) är enligt traditionell grammatik en ordklass som beskriver omständigheterna vid en handling (aktion) eller ett tillstånd genom att modifiera andra ord i en sats utom substantiv, eller genom att modifiera hela satser.
Adverben är i traditionella analyser bestämningar av olika slag, oftast till verb (”Han springer fort”) men även till adjektiv (”Huset är väldigt stort”), andra adverb (”Brott lönar sig alltför ofta”) och satser (”Hon lyckades uppenbarligen”). I exemplen är de av adverb bestämda språkelementen följande: verbet springer, adjektivet stort, adverbet ofta och hela satsen Hon lyckades. Enligt vissa beskrivningar är adverb stundom även attribut till substantiv och pronomina i nominalfraser: ”priserna här är lägre än hemma”, ”hälsa dem därhemma”; ”priserna” är ett substantiv, och ”dem” ett pronomen. Men detta är undantag till huvudregeln att adverb modifierar andra ord än substantiv; modifiering av substantiv utförs huvudsakligen av adjektiv.
Adverbens ställning som ordklass ifrågasätts i modern grammatisk forskning på grund av adverbens oenhetlighet.Pernilla Hallonsten Halling, Adverbs: A typological study of a disputed category. Akademisk avhandling, Stockholms universitet 2018.Tor G. Hultman, Svenska Akademiens språklära. Stockholm 2003. sidan 168.Martin Haspelmath, ”Word Classes and Parts of Speech” i Paul B. Baltes och Neil J. Smelser (redaktörer) International Encyclopedia of the Social and Behavioral Sciences. Amsterdam 2001. Sidorna 16543–16544. David Crystal, A Dictionary of Linguistics and Phonetics. Andra utökade upplagan, Oxford 1985. Sidan 9.David Crystal, The Cambridge Encyclopedia of Language. Tredje upplagan, Cambridge 2010. Sidorna 95–96. Ordklassen adverb är svår att upprätthålla i grammatisk analys eftersom adverb knappast kan avgränsas med något av de vanliga kriterierna på en ordklass. Moderna försök att avgränsa adverben som ordklass tar fasta på att de är huvudord i fraser som utgör adverbial i satser. Trots de grammatikteoretiska svårigheterna används ordklassen ”adverb” ofta i modern språkvetenskap.
Avgränsning Avgränsning av ordklasser Ordklasser avgränsas med hjälp av tre kriterier: likartad böjning, likartad funktion i fraser och satser, eller likartad betydelse.Tor G. Hultman, Svenska Akademiens språklära. Stockholm 2003. sidan 36.
Kriterierna är alltså morfologiska (böjning), syntaktiska (funktion) eller semantiska (betydelse).
Exempel på likartad böjning: Svenska adjektiv komparationsböjs med ändelserna ‑are och ‑ast (fet, fetare, fetast); engelska substantiv har oftast en pluralisform på ‑s (house–houses).
Exempel på likartad syntaktisk funktion: Ett ord som kan bytas ut mot X i meningen ”En sak existerade X en sak” är en svensk preposition: ”En sak existerade under en sak”, ”En sak existerade efter en sak”, och så vidare. Kriteriet ”syntaktisk funktion” är viktigt för att analysera ord som saknar böjning.
Exempel på likartad betydelse: ”adjektiv” betecknar egenskaper; ”substantiv” betecknar ting. I modern analys undviker forskare helst detta icke-strukturella kriterium.David Crystal, The Cambridge Encyclopedia of Language. Tredje upplagan, Cambridge 2010. Sidan 95.
Problem med avgränsning av ”adverb”
”Adverb” kan knappast avgränsas med de tre vedertagna kriterierna ovan.David Crystal, The Cambridge Encyclopedia of Language. Tredje upplagan, Cambridge 2010. Sidan 96. Böjning saknas hos de flesta adverb. Det närmaste man kan komma en betydelsebaserad definition är att adverb betecknar ”omständigheter”. En funktionsbaserad strukturell definition av adverb skulle vara att de bestämmer icke‑substantiviska språkelement: verb och verbfraser, adjektiv, andra adverb, satser och meningar.Tor G. Hultman, Svenska Akademiens språklära. Stockholm 2003. sidan 169. Försöket till strukturell definition är en definition genom uteslutning (adverb bestämmer allt utom substantiv), alltså en negativ definition; detta skulle kunna visa på adverbbegreppets osäkra teoretiska grundval. Visserligen kan ord som klassas som adverb vara efterställt attribut till substantiv och pronomina i nominalfraser, men handböcker signalerar med ord som ”ibland” och ”också” att sådan användning sker undantagsvis.Svenska Akademiens grammatik. Sidan 625. Svenska Akademiens grammatik säger, att ”[a]dverben är en disparat ordklass inte bara semantiskt utan också syntaktiskt. Detta sammanhänger med att adverbialen är närmast negativt definierade, som den restgrupp av funktioner som blir över när de tydligare nominala, attributiva och verbala funktionerna har definierats.”
Försök att definiera adverb bygger ofta på adverbens funktion i satsdelen adverbial. Svenska Akademiens grammatik anger att ”[a]vgränsningen av adverben som ordklass […] främst [bygger] på kriteriet att de fungerar som huvudord i fraser vilkas typiska funktion är att vara adverbial. Adverbet utgör oftast adverbfrasens enda ord men kan också vara utbyggt med bestämningar”. Försök görs på 2000‑talet att nå fram till en vetenskapligt hållbar definition av adverb, som bygger på deras funktion i satsdelen adverbial.Claudia Maienborn och Martin Schäfer, ”Adverbs and adverbials”, sidorna 1390–1420 i Klaus von Heusinger, Claudia Maienborn och Paul Portner (redaktörer) Semantics. An International Handbook of Natural Language Meaning volym 2. Berlin 2011.
På grundval av en jämförelse av ett antal obesläktade språk menar Petra Hallonsten Halling att det finns fog för att adverb utgör en ”cross-linguistically prototypical part of speech […] no less basic than adjectives”.
Trots att kategorin ”adverb” används i modern grammatik och forskning, uttalar sig ledande översiktsverk och enskilda språkvetare skeptiskt om adverben som ordklass:
Att studera begreppet ”adverb” är för den språkstuderande lekmannen mindre en fråga om att nå insikt om tydligt definierade grammatiska fenomen, och mer en fråga om att bemästra de olika bruk av begreppet ”adverb” som funnits och finns i texter om grammatik och i läromedel.
Egenskaper och funktioner hos adverb
Adverben är alltså en heterogen samling ord som inte går att avgränsa entydigt mot andra ordklasser, särskilt inte gentemot adjektiv och pronomen.
De definitioner av adverb som finns i handböcker fastställer att adverben beskriver olika typer av omständigheter som fungerar som bestämningar till verb, adjektiv, andra adverb eller satser. Bestämningen kan lägga till en betydelse av modalitet (svarar på frågan: hur?), temporalitet (svarar på frågorna: när? hur ofta? hur länge?), lokalitet/destination (svarar på frågorna: var? respektive vart?) eller mått och grad (svarar på frågor som: i vilken utsträckning, grad?).
En avgörande skillnad jämfört med svenska adjektiv är att svenska adverb aldrig kongruensböjs efter sitt huvudord. Däremot kan vissa svenska adverb kompareras, liksom adjektiven.
Svenska Akademiens grammatik, som tar fasta på adverbens funktion som det enda ordet eller huvudordet i satsdelen adverbial, ger följande exempel på adverbfraser i olika adverbialsfunktioner::
Det är inte så trevligt nu. (adverbial i verbfras) Det var nu inte alltid så trevligt. (adverbial i sats) Den nu så trevliga stämningen hade förut varit rätt tryckt. (adverbial i adjektivfras) Det nu fullbordade bandet är det hittills bästa. (adverbial i participfras; Svenska Akademiens grammatik räknar particip som en ordklass) Det händer inte så ofta. (adverbial i adverbfras)
Svenska Akademiens grammatik lägger till denna lista att ett adverbial (en adverbfras bestående av ett adverb) kan bestämma ett substantiv: Adverbet (adverbfrasen) kan också stå som efterställt attribut: Läget nu är värre än någonsin. (attribut i nominalfras, varest substantivet ”läget” är huvudord)
De kursiverade orden i Svenska Akademiens grammatiks exempel i listan ovan är enordsadverbial som satsdel, vilket motsvarar att dessa ord är adverb som ordklass.
Underkategorier av adverb Trots tveksamheterna kring det övergripande begreppet ”adverb” ligger det till grund för klassificering av grammatiskt betydelsefulla grupper av ord. Nedanstående redogörelse gäller standardsvenska och grundar sig på Svenska Akademiens språklära.
Adverb är av två slag: beskrivande och pronominella. De skiljer sig åt på avgörande punkter.
Beskrivande adverb De beskrivande adverben har en egen betydelse,Tor G. Hultman, Svenska Akademiens språklära. Stockholm 2003. sidan 171. till skillnad från de pronominella som får sin betydelse ur sammanhanget. Bland de beskrivande adverbens betydelsegrupper märks: sätt, medel: Hon kör fort. grad: Han blev rikligen belönad. distribution: Flyget går dagligen. talarens attityd: Det gör vi gärna. rum: Vi bor utomlands.
Av exemplen framgår att beskrivande adverb har inneboende betydelser som är lika stark som hos substantiv, adjektiv och verb. En annan egenskap som närmar vissa (men inte alla) beskrivande adverb till de öppna ordklasserna är att de inte är oböjliga; de kan kompareras: fort, fortare, fortast.
Pronominella adverb
De pronominella adverben får mycket av sin betydelse ur sammanhanget. De kan delas in på två sätt: dels i grupper efter de omständigheter de betecknar: tid, sätt, rum, grad, logisk relation, medel och omfattning; dels efter betydelse: bestämda, frågande, kvantitativa och relationella.Tor G. Hultman, Svenska Akademiens språklära. Stockholm 2003. sidan 170.
Dessa två indelningsgrunder kan åskådliggöras i en tvådimensionell tabell. I tabellen medtas endast ett exempel i varje ruta. Vore tabellen fullständig innehölle de flesta rutor flera ord. Exempelvis finns i gruppen Bestämda, Tid icke blott nu utan även nyss, strax med flera, vilka alltså inte visas i denna exempel‑tabell.
Bestämda Frågande Kvantitativa Relationella Tid nu när?alltidigen relativa: Jag gick när han kom. Sätt Gör så! hur? hur som helst annorlunda Rum här var?överalltannanstans relativa: huset där jag föddes Grad inte så stor hur stor? mycket ju…desto Logisk relation också varför? dels…dels relativa: Budgetförslaget föll, varför regeringen avgick. Medel relativa: varmed varmed? Omfattning inte
Relativa adverb
Bland de bestämda adverben finns, i grupperna tid, rum, logisk relation och medel ett slag av adverb som kallas relativa adverb.Tor G. Hultman, Svenska Akademiens språklära. Stockholm 2003. sidan 174. Relativa adverb inleder relativa bisatser. För att särskilja den relativa användningen av när och andra relativa adverb anförs i tabellen korta fraser eller meningar som exempel på relativa adverbs användning.
Gradadverb
Gruppen gradadverb inom pronominella adverb anger en förstärkning eller försvagning med avseende på graden. Bland förstärkningsord är gradadverben väldigt och mycket de vanligaste, vilka förstärker adjektiv eller adverb; exempelvis: ”Wikipedia är mycket bra”.
Pronominaladverb
Termen pronominaladverb liknar termen ”pronominella adverb”, men har en annan betydelse: pronominaladverb motsvarar en preposition och ett pronomen, eller har bildats av en preposition och ett pronomen, men har förlorat ekvivalensen med prepositionen och pronominet. Pronominaladverb är inte en tredje underkategori vid sidan av beskrivande adverb och pronominella adverb, utan ett sätt att bilda adverb.
I svenska används pronominaladverb på två sätt. För det första används pronominaladverb så att man tydligt kan se att en preposition och ett pronomen har ersatts av pronominaladverbet:
Som ett resultat härav uppdrog regeringen åt… (pronominaladverb) Som ett resultat av detta uppdrog regeringen åt… (preposition och pronomen)
Ett annat exempel är därom, som motsvarar ”om det”. ”Om” är en preposition och ”det” är ett pronomen. Ett annat exempel är det frågande relativa varmed? på raden ”Medel” i tabellen ovan; det motsvarar ”med vad?” i ledigt talspråk.
Pronomendelen av ett pronominaladverb förändras ofta; ”det” blir ”där‑” i ”därom”, och ”vad” blir ”var‑” i ”varmed”.