Esperanto är ett planspråk som konstruerats för att fungera som internationellt hjälpspråk. Av de förslag till internationellt hjälpspråk som framlagts är esperanto det mest spridda.
Språkets namn kommer från en pseudonym, Doktoro Esperanto, det vill säga "en doktor som hoppas", som den polske upphovsmannen dr L.L. Zamenhof använde när han publicerade sitt förslag till internationellt språk år 1887. Zamenhofs syfte med esperanto var att det skulle fungera som andraspråk för alla människor och leda till ökad förståelse och minskad risk för krig och konflikter mellan olika länder och folk. Esperanto har inte antagits officiellt av någon stat. Det används dock som arbetsspråk för flera internationella föreningar och organisationer och används även av människor från olika delar av världen för mellanfolklig kommunikation.
Bakgrund År 1887 publicerade dr L.L. Zamenhof (1859–1917), ögonläkare i Warszawa med ryska som modersmål och sekulariserad jude, grammatik och ordlista till planspråket "Lingvo Internacia de Doktoro Esperanto", som snart kom att kallas esperanto. Esperantos ordförråd bygger till största delen på de romanska språken med vissa germanska och slaviska inslag. Grammatiken brukar dock räknas som agglutinerande, vilket innebär att ordstammarna nästan aldrig förändras eller förkortas, utan fogas till varandra som pusselbitar. Detta innebär att esperanto morfologiskt sett står närmare ungerska, turkiska, koreanska och japanska än de stora indoeuropeiska språken, även om grammatiken i det stora hela, liksom ordförrådet, är klart västerländska.
miniatyr|vänster|Den första läroboken i esperanto, ryskspråkig version
Zamenhofs syfte med att publicera esperanto var att det skulle bli ett allas andraspråk, som människor kunde lära sig vid sidan om modersmålet för att underlätta kommunikation mellan olika folk. Zamenhof menade att bristen på kommunikation och förståelse var en av orsakerna till krig och fiendskap mellan olika nationaliteter. En orsak till att just Zamenhof kom på denna idé kan ha varit att han växte upp i staden Białystok i nuvarande östra Polen, där fem språk – polska, ryska, vitryska, tyska och jiddisch – talades.
Snabbt anslöt sig en grupp idealister i framför allt Ryssland till Zamenhof. Den första esperantoföreningen bildades 1888 i Nürnberg i Tyskland.Pierre Janton: Esperanto. Language, Literature, and Community översättning av Humphrey Tonkin, Jane Edwards och Karen Johnson-Weiner. Albany 1993. sidan 115 Esperanto blev med åren ett språk som både talades och användes för spridningen fack- och skönlitteratur i original och i översättning. Förutom de ryska esperantisterna spelade esperantister i Uppsala och Paris en stor roll för språkets spridning och utveckling. Zamenhofs dotter, Lidia Zamenhof, besökte Sverige. Inom några år fanns esperantotalande i många länder.
1905 anordnades den första esperantistiska världskongressen – La Unua Universala Kongreso de Esperanto – i Boulogne-sur-Mer, Frankrike. Samma år publicerades La Fundamento de Esperanto ("Esperantos grundval"), en samling av Zamenhofs viktigaste skrifter inklusive översättningar, som accepterades av kongressen som den oantastliga grunden för språket. Ditintills hade en del reformförslag framförts som skulle ändra vissa grundläggande drag i esperantos grammatik och ortografi. Majoriteten av esperantorörelsen föredrog att ge det nya språket en stabilitet framför att fortsätta en diskussion om stora reformer. Principen var att esperanto nu tillhörde alla språkbrukare och att utvecklingen, liksom för andra språk, skulle ske genom språkanvändningen, inte genom att Zamenhof eller någon annan kunde diktera ändringar.Pierre Janton: Esperanto. Language, Literature, and Community översättning av Humphrey Tonkin, Jane Edwards och Karen Johnson-Weiner. Albany 1993. sidan 42 Principen blev att Fundamento alltid var rätt även om språket med tiden utvecklades.
1907 inträffade en kris i esperantorörelsen, då en grupp var missnöjda med språkets utformning och förespråkade en genomgripande reform. Detta godtogs dock inte och en brytning skedde i rörelsen. Det nya språket gavs namnet ido ("avkomling" på esperanto). Hundratals konstgjorda språk har lanserats genom åren, utan att något har fått samma spridning och kommit till användning som esperanto.
De första esperantisterna var till övervägande del intellektuella. Efter första världskriget växte språket och dess bas breddades genom att en arbetaresperantorörelse utvecklades.Detlev Blanke: Internationale Plansprachen. Eine Einführung Berlin 1985 sidorna 287–288 Även Sovjetunionen förhöll sig först positivt till esperanto, men under den senare delen av 1930-talet utsattes esperantisterna där för förföljelser, liksom i Nazityskland. Efter andra världskriget har språket spritts i mer långsam takt.Nationalencyklopedin, pappersupplagan, Höganäs 1991, , del 5, sidorna 603–604, artikeln esperanto
Esperantos framgångar jämfört med de andra konstgjorda språken brukar förklaras med ett flertal faktorer. Dels intar esperanto en mellanställning mellan de naturalistiska konstgjorda språken, som försöker imitera befintliga språk både vad gäller grammatik och ordförråd, och de schematiska språken, som är mycket olika de befintliga. L.L. Zamenhof avstod också från sin upphovsrätt på språket och lät det utvecklas fritt som vilket annat språk som helst. På detta sätt har esperanto fått ett liv och en livskraft som inte andra konstgjorda språk har. Ytterligare en annan förklaring är att esperanto mycket tidigt sammankopplades med Interna ideo ("inre idé") som innebär att man tänker sig att esperanto, som ett allas andra språk vid sidan av modersmålen, innebär ökad kommunikation och förståelse mellan folken, och på så sätt leder till fred och samarbete. Dikter och sånger har skrivits och används vid olika manifestationer för esperanto, där också symbolen för esperanto, en grön femuddig stjärna, används på flaggor och rockslagsmärken.
Upphovsmännen till många andra konstgjorda språk bemödade sig därför om att deras språk skulle vara helt frikopplade från alla ideologier. Det visade sig att esperantos interna ideo utövade en betydligt större lockelse på allmänheten än de andra språkens frihet från ideologier. Inom esperantorörelsen har utvecklats en egen kultur inom litteratur och poesi. Brytningen med gruppen kring ido kan alltså inte enbart förklaras med olika uppfattningar i grammatiska frågor.
Språklig struktur Fonologi Esperanto har 22 konsonanter och 5 vokaler. Betoningen ligger alltid på den näst sista vokalen, utom i de fall då slutvokalen o elideras (det vill säga faller bort; i praktiken nästan enbart inom poesi). Till exempel uttalas familio (familj) , men famili’ .
Konsonanter Bilabial Labio-dental Alveolar Post-alveolar Palatal Velar Glottal Klusil Nasal Flapp Frikativa Affrikata Lateral approximant Approximant
Ljudet uttalas antingen som en alveolar flapp ( i IPA) eller rullande. uttalas som ett svenskt v, men kan ofta ligga någonstans mellan v och ett engelskt w (IPA ), eller ibland som ett engelskt w, beroende på talarens språkliga bakgrund. Halvvokalen förekommer normalt endast i diftonger efter vokalerna och . Det är vanligt att vissa konsonanter assimileras, särskilt i konsonantkombinationerna /nk/, som kan uttalas som i svenska sjunk, och /kz/ som kan uttalas , som x-et i engelskans example.
Ett relativt stort antal konsonantkombinationer kan förekomma, upp till tre initialt i ord och upp till fyra medialt, till exempel i ordet instrui, undervisa. Finala konsonantkombinationer är ovanliga utom när finalt o elideras i poesi, samt i några få ord som cent (hundra) och post (efter).
Vokaler Esperanto har fem vokaler, desamma som i exempelvis spanska och swahili. Det görs ingen fonematisk skillnad mellan korta och långa vokaler.
Främre Bakre Sluten Halvöppen Öppen
Det finns sex fallande diftonger: , , , , , .
Att vokalsystemet endast har fem vokaler innebär att en ganska stor variation i dessas uttal tolereras. Till exempel varierar normalt från (ett slutet e) till (mer åt ett svenskt 'ä'). Även esperantons 'o' kan ha ett mer öppet eller slutet uttal. Detaljerna beror ofta på talarens modersmål. Det förekommer hos vissa talare att en glottisstöt uttalas mellan två vokaler som står bredvid varandra, särskilt när dessa är samma vokal, som i orden heroo (hjälte) och praavo (farfarsfar eller morfarsfar).Detta avsnitt är baserat på engelskspråkiga Wikipedia, artikeln Esperanto, avsnittet Phonology, 8 oktober 2005 Det finns dock en språkmelodi som man t ex kan höra på de årliga världskongresserna.
Skrift Esperanto skrivs med en variant av latinska alfabetet. Bokstäverna q, w, x och y förekommer inte i några esperantoord utan endast i namn från andra språk. Esperanto har dessutom vissa speciella bokstäver med diakritiska tecken, nämligen ĉ, ĝ, ĥ, ĵ, ŝ och ŭ. Varje bokstav motsvarar ett fonem.
Namnen på konsonanterna bildas vanligen genom att man lägger till ett o.
{| class="wikitable" ! bgcolor="#8fb3bf" | Bokstav ! bgcolor="#8fb3bf" | Namn ! bgcolor="#8fb3bf" | Ljudvärde (IPA) ! bgcolor="#8fb3bf" | Motsvarighet ! bgcolor="#8fb3bf" | Kommentar |-– | bgcolor="lightblue" align="center" | Aa | a | align="center" | | bgcolor="#f0f0f0" align="center" | a i katt |-– | bgcolor="lightblue" align="center" | Bb | bo | align="center" | | bgcolor="#f0f0f0" align="center" | b i båt |- | bgcolor="lightblue" align="center" | Cc | co | align="center" | | bgcolor="#f0f0f0" align="center" | ts i vitsar |- | bgcolor="lightblue" align="center" | Ĉĉ | ĉo | align="center" | | bgcolor="#f0f0f0" align="center" | tsch i ritsch, ttk i råttkött |- | bgcolor="lightblue" align="center" | Dd | do | align="center" | | bgcolor="#f0f0f0" align="center" | d i dag |-– | bgcolor="lightblue" align="center" | Ee | e | align="center" | eller | bgcolor="#f0f0f0" align="center" | e i len eller i helst |- | bgcolor="lightblue" align="center" | Ff | fo | align="center" | | bgcolor="#f0f0f0" align="center" | f i fisk |- | bgcolor="lightblue" align="center" | Gg | go | align="center" | | bgcolor="#f0f0f0" align="center" | g i gå |- | bgcolor="lightblue" align="center" | Ĝĝ | ĝo | align="center" | | bgcolor="#f0f0f0" align="center" | dj i maharadja, engelskt G i German, svahiliskt j i maji |- | bgcolor="lightblue" align="center" | Hh | ho | align="center" | | bgcolor="#f0f0f0" align="center" | h i hatt |- | bgcolor="lightblue" align="center" | Ĥĥ | ĥo | align="center" | [ɧ] eller | bgcolor="#f0f0f0" align="center" |sj i sjunga | en ovanlig bokstav |-– | bgcolor="lightblue" align="center" | Ii | i | align="center" | | bgcolor="#f0f0f0" align="center" | i i vid eller vitt |- | bgcolor="lightblue" align="center" | Jj | jo | align="center" | | bgcolor="#f0f0f0" align="center" | j i kaja | halvvokal |- | bgcolor="lightblue" align="center" | Ĵĵ | ĵo | align="center" | | bgcolor="#f0f0f0" align="center" | tonande engelskt s i measure, franskt j i jour, östermalmstockholmskt r i rar |- | bgcolor="lightblue" align="center" | Kk | ko | align="center" | | bgcolor="#f0f0f0" align="center" | k i klok |- | bgcolor="lightblue" align="center" | Ll | lo | align="center" | | bgcolor="#f0f0f0" align="center" | l i liv |- | bgcolor="lightblue" align="center" | Mm | mo | align="center" | | bgcolor="#f0f0f0" align="center" | m i mat |- | bgcolor="lightblue" align="center" | Nn | no | align="center" | | bgcolor="#f0f0f0" align="center" | n i näsa |-– | bgcolor="lightblue" align="center" | Oo | o | align="center" | eller | bgcolor="#f0f0f0" align="center" | å i svål eller i påsk |- | bgcolor="lightblue" align="center" | Pp | po | align="center" | | bgcolor="#f0f0f0" align="center" | p i palsternacka |- | bgcolor="lightblue" align="center" | Rr | ro | align="center" | | bgcolor="#f0f0f0" align="center" | tungspets-r i rar |- | bgcolor="lightblue" align="center" | Ss | so | align="center" |