Telefonaktiebolaget LM Ericsson är en av världens största tillverkare av utrustning för att bygga nätverk för mobil kommunikation.Årsredovisning 2022, s. 33, Telefonaktiebolaget LM Ericsson (pdf). 2012 var man den största tillverkaren, med en marknadsandel på 38 procent."NORDIC STOCKS - Factors to watch on June 11", Reuters. Retrieved 2012-06-23 Det är ett svenskt telekommunikationsföretag med internationell inriktning.
Ericsson grundades 1876 av Lars Magnus Ericsson.
Historia miniatyr|vänster|Lars Magnus Ericsson och hustrun Hilda, 1895 miniatyr|Ericssons Telegraf Serie 800, omkring 1880 miniatyr|Automatstationen "Norra Vasa" var i drift från 1923 till 1985. miniatyr|Den första AKE 12-stationen i Tumba 1968.
De första åren Lars Magnus Ericsson började sin bana som arbetare på olika verkstäder, dels i sin hemtrakt, dels i Stockholm. Efter en stipendiefinansierad utlandsvistelse som student satte han den 1 april 1876 upp en verkstad i ett 13 kvadratmeter stort rum i gårdshuset på Drottninggatan 15 i Stockholm för att tillverka matematiska och fysikaliska instrument och dylikt. Detta var samma år som A.G. Bell tog patent på telefonen (som senare visade sig ha uppfunnits av Antonio Meucci flera år tidigare). Redan i slutet av 1876 blir lokalen för liten för Ericsson och hans kompanjon Carl Johan Andersson, som flyttar till Jakobsbergsgatan 23 B.
Bara något år senare utnyttjade Ericsson att Bell hade avstått från att göra sitt telefonpatent giltigt för de nordiska länderna, och startade tillverkningen av telefonapparater, vilket skulle bli den huvudsakliga verksamheten.invention of the telephone, Ericssonhistory.com. År 1878 lanserades de första telefonerna – tillverkade av honom själv – då 22 ”magnettelefoner med signaltrumpet” levererades för 55 kronor paret. Hans påfallande konstruktiva begåvning imponerade på den tidens fackmän, och apparaterna blev snabbt kända på världsmarknaden.
År 1884 flyttade tillverkningen till LM Ericssons fabriker, Tulegatan. Vid denna tid fanns vid företaget 38 arbetare, 19 lärlingar, 2 elever och 1 bokhållare. Ett decennium senare hade man köpt upp och bebyggt hela grannkvarteret för den snabbt växande verksamheten.SSM- Byggnadsinventering Sydöstra Vasastaden.
År 1884 uppfann Anton Avén och Leonard Lundqvist vid Stockholms Allmänna Telefon AB en telefonlur genom att montera en hörtelefon och en mikrofon från en av den tidens standardtelefoner på ett skaft, och kallade designen för handmikrotelefon. Luren användes av telefonister som behövde en hand fri medan de talade med abonnenterna, istället för en hand för mikrofonen och en för hörtelefonen. Ericsson var tidiga med att inkludera luren i sina produkter, först med bordstelefonen kallad Taxen från 1892.Anteckningar om L. M. E:s tidigare telefontillverkningar. på Google Docs
Aktiebolaget L.M. Ericsson & Co Som ett led i företagets utveckling överlät L.M. Ericsson 1896 sina fabriker till det nybildade Aktiebolaget L. M. Ericsson & Co, som får ett aktiekapital på 1 miljon kronor. Han verkar som verkställande direktör fram till 1900, då posten tas över av Axel Boström. Året därefter lämnar han även ordförandeskapet, men kvarstod i styrelsen. Fram till år 2003 har ingen annan person haft lika långvarig ledande position inom koncernen. På 1890-talet hade A.-B. L. M. Ericsson & Co cirka 500 anställda och kom igång med sin internationalisering redan 1897 genom att öppna verkstad i S:t Petersburg, i huvudsak för hopsättning av telefoner och redan 1899 startades där en tillverkningsfabrik. I Moskva 1901 övertar Ericsson SAT:s telefonfabrik, 1902 öppnar man kontor i New York, 1903 bildar Ericsson tillsammans med National Telephone Co, The British L. M. Ericsson Manufacturing Co. med fabrik i Beeston och 1904 köper Ericsson en tomt i Buffalo, New York för uppförandet av en fabrik för L. M. Ericsson Telephone Manufacturing Co. I Ryssland genom Kongresspolen samarbetar man med Henrik Tore Cedergrens firma. I Polen öppnade man den första telefonstationen i Warszawa 1904 och Polen blev snabbt ett av Europas modernaste telefonländer. Byggnaden som telefonväxeln installerades i finns fortfarande kvar även om den blev hårt åtgången under andra världskriget.
Samgående med Stockholms Allmänna Telefon AB miniatyr|stående|vänster|Ivar Kreuger, storägare i L.M. Ericsson 1930–1932. miniatyr|LM Ericssons fabriker vid Tulegatan mellan 1896 och 1939, illustration från 1890-talet. År 1918 fusionerades bolaget med Stockholms Allmänna Telefonaktiebolag (SAT) som ett led i att stärka positionen inom branschen och för att förbättra entreprenörverksamheten i tillverkningen. Firmanamnet ändrades den 19 augusti 1918allabolag.se till Allmänna Telefonaktiebolaget L.M. Ericsson, med ett aktiekapital av 73,8 miljoner kronor. Verkställande direktörer blir Hemming Johansson och Gottlieb Piltz. Samma år nationaliseras bolagets ryska fabrik, samt Aktiebolaget L.M. Ericsson i Finland bildas som första nordiska dotterbolag.De första 100 åren : ..., (1976), s. 3 Firmanamnet ändrades den 7 juni 1926 till Telefonaktiebolaget L M Ericsson.http://hhs.diva-portal.org/smash/get/diva2:221828/FULLTEXT01
Under 1900-talets första år började Ericsson utveckla telefoner speciellt avsedda för det svenska försvaret. Den första modell som tillverkades var m/1905 för signaltrupperna som börjades tillverkas år 1905. Denna kallades "lådtelefonen" eftersom den var monterad i en trälåda, och följdes av flera modeller.
Under 1910-talet påbörjades utvecklingsarbete av teknik för automatiska telefonväxlar byggda på elektromekanik, ett arbete som underlättades när SAT hade köpts upp. Resultatet blev 500-väljaren som första gången sattes i drift 1923 i Rotterdam och 1924 i Stockholm, och detta blev det första avstampet för Ericssons styrka på växelområdet.
År 1918 inledde LM Ericsson ett fruktsamt samarbete med Televerket och Teli (Televerkstaden) kring produktutveckling, 1956 bildades Elektroniknämnden för viss samordning inom FoU (forskning och utveckling) och senare gemensam FoU inom ramen för det samägda företaget Ellemtel i Älvsjö, bildat 1970. Televerket utvecklade och testade egna innovationer som Ericsson framgångsrikt sålde utomlands, exempelvis ett antal privata abonnentväxlar och telefonmodeller.
Den 18 augusti 1927 tecknade Ericsson en 40-årig koncession med den turkiska regeringen, gällande telefonförbindelser mellan de viktigaste städerna i Turkiet.Svenska Dagbladets årsbok : 1927, red. Erik Rudberg & Edvin Hellblom, Stockholm 1928, s. 28 År 1928 köpte Ericsson Sieverts Kabelverk i Sundbyberg och slog samman denna verksamhet med den egna kabeltillverkningen, och året efter köpte man AB Alpha, som främst tillverkade testinstrument och konstruktionsdetaljer av bakelit.
Ericssons VD sedan 1922, Karl Fredrik Wincrantz, ville öka sitt inflytande över företaget och ökade tillsammans med den kände finansmannen Ivar Kreuger successivt ägarandelen i bolaget via ägarbolaget Ängsvik. 1930 kom det dock till en brytning mellan de två vilket slutade med att Kreuger köpte ut Wincrantz’ aktier. Kreuger var vid denna tid djupt engagerad i många andra finansiella transaktioner och sålde redan 1931 vidare en stor aktiepost (35 procent) i L.M. Ericsson till huvudkonkurrenten ITT. ITT var sedan storägare fram till 1960. Efter Kreugerkraschen kom de tre huvudägarna ITT, Wallenbergägda Stockholms Enskilda Bank och Handelsbanken överens om att ge Wallenbergsfären en ledande roll.
1930-tal: Midsommarkransen miniatyr|Ericssons tidigare huvudkontor och fabrik vid Telefonplan, se LM Ericsson-byggnaden. Under 1930-talets senare hälft flyttade företaget från Stockholm till det då fortfarande oexploaterade området Midsommarkransen. LM Ericssons moderna fabrik kom att dominera området för decennier framåt med den så kallade Ericssonandan och skapandet av en slags Ericssonstad, LM-staden (jämför med Siemensstadt i Berlin). Företaget var även mån om att stödja de anställdas fritidsaktiviteter, bland annat genom fritidsklubbarna, som till exempel LM Ericssons Fotoklubb och Ericssons Film- och Videoklubb. Under 1960-talet drogs tunnelbanan ut till Midsommarkransen och stationen fick namnet Telefonplan.
År 1931-32 utvecklade Ericsson Bakelittelefonen vars formella namn var DBH 1001. Den tillverkades i minst 500.000 exemplar mellan 1931 och 1962 och var standardtelefon i svenska hem med telefon under denna tidsperiod.
År 1937 börjande Ericsson producera Fälttelefonapparat m/37 för signaltrupperna. Denna var i användning i över 70 år och över 100.000 av dessa tillverkades. Telefonen kunde användas i såväl det civila som militära telefonnätet samt i de provisoriska nät som byggdes av signaltrupperna. Telefonen kallades i dagligt tal för "fältapan".
Från 1940-talet utvecklade LM Ericsson koordinatväljartekniken för stora telefonväxlar, inspirerade av de koordinatväljare som sedan 1926 utnyttjats av Telegrafverket, till att börja i mindre svenska telefonstationer, och efter 1938 även i större stationer. Koordinatväljarna kom från år 1950 successivt att ersätta den långsammare 500-väljaren som den dominerande tekniken i telefonväxlar levererade av LM Ericsson till den internationella marknaden, men inte på hemmamarknaden. Televerket behöll LM Ericssons 500-väljare på de stationer där de införts fram till digitaliseringen, men använde aldrig deras koordinatväljarsystem, utan enbart sitt eget system, på övriga stationer.
1940-talet
Fler orter Under upptakten till andra världskriget agerade Ericsson tillsammans med andra svenska företag för att göra den svenska marknaden självförsörjande på komponenter för telefoni och radiosystem. Den mest uppenbara åtgärden var att starta tillverkning av elektronrör genom grundandet av Svenska Elektronrör AB.
Vid andra världskrigets slut hade Ericsson cirka 5 000 anställda och nästan alla arbetade på anläggningar i antingen Midsommarkransen eller Älvsjö. Svensk industri hade möjlighet att växa på exportsidan under uppbyggnaden av de länder som varit i krig. Ericsson kunde inte expandera i Stockholm, dels för att det var brist på plats och arbetskraft men också för att det var svårt att få byggnadstillstånd i Stockholm. Man valde därför att undersöka möjligheten att etablera fabriker på orter där det fanns arbetskraft och tillgång till mark. Den första sålunda utlokaliserade fabriken startades i Katrineholm 1946. I slutet av 1946 besökte några representanter från LME Frövi, Sundsvall, Söderhamn, Karlskrona och Kalmar för att se hur de olika städerna skulle passa för att expandera LME. Efter att för- och nackdelar diskuterats bestämde man sig för att 1948 öppna en fabrik i Söderhamn och sedan också i Karlskrona.
År 1947 tog Ericsson kontrollen över kondensatortillverkaren RIFA i Gränna, bildad 1942. Rifa kom senare att starta halvledartillverkning i Kista.
Verksamhet i Karlskrona miniatyr|I 46 år ledde Ericsson större delen av sin verksamhet i Karlskrona, Blekinge från Ölandsgatan. Ericsson flyttade några av sina fabriker till Karlskrona efter andra världskriget. Till en början fanns cirka 50 anställda i Karlskrona och de flesta beställningarna av telefoner kom från Sverige. Idag har Ericsson ingen fabrik i Karlskrona men ett kontor på samma ställe som 1947.
LM Ericsson erbjöds att överta Tobaksmonopolets tidigare snusfabrik som låg på Ölandsgatan vid handelshamnen på Trossös östra sida. Till denna lokal flyttades Midsommarkransens telefonmontering den 3 mars 1947. En dubbelt så stor satsning gjordes i Karlskrona jämfört med Söderhamn. Investeringarna uppgick till 7,2 Mkr.