Hamnstad är en svensk dramafilm från 1948 skriven och regisserad av Ingmar Bergman. Filmen är starkt influerad av italiensk neorealism.

Handling Efter åtta år till sjöss bestämmer sig sjömannen Gösta för att ge upp sitt yrke och går iland i Göteborg. Strax efter att ha lagt till bevittnar han hur en flicka som ville dränka sig i hamnbassängen räddas. Strax därefter möter han Berit igen, den unga kvinna som försökte ta sitt liv, i en danssal. Efter en natt tillsammans i hennes föräldrars lägenhet bestämmer de att träffas igen. Detta leder till ett gräl mellan Berit och hennes mor, som hotar att skicka tillbaka henne till barnhemmet. Berits mor informerar socialarbetaren fru Vilander, som besöker Berit på hennes arbetsplats i en fabrik. Hennes bror ingenjören Vilander är fast besluten att ge Berit en chans.

Gösta och Berit hyr ett hotellrum för en helg för att få tid för sig själva. Berit erkänner att hon efter upprepade besvikelser är rädd för att inleda en relation. På hotellet möter hon Gertrud, som hon känner från sin tid på barnhemmet. Berit bestämmer sig för att upplysa Gösta om sitt förflutna: För att fly från sina föräldrars hem, som präglas av gräl, rymde hon med den unge Thomas, varpå hennes mor överlämnade henne till ungdomsvårdkontoret. Efter sin återkomst blev hon upprepade gånger involverad i relationer; den sista slutade så olyckligt att hon försökte ta sitt liv. Gösta är besviken på hennes livsstil.

När komplikationer uppstår efter Gertruds olagliga abort ber Berit desperat Gösta om hjälp. När de väl bestämmer sig för att ringa ambulansen är det för sent; Gertrud dör som en följd av ingreppet. Under förhöret vägrar Berit att avslöja vem som utförde aborten. De kvinnor som gör hemliga aborter möjliga är ofta det enda hoppet för flickor som Gertrud och henne, säger Berit. Först när hon hotas med fängelse avslöjar hon abortörens namn.

Gösta vill avsluta sin relation med Berit, men inser att han älskar henne. För att undkomma den permanenta övervakningen av myndigheterna förhandlar han och Berit med en kapten som ska ta dem ut ur landet. I sista stund bestämmer de sig för att inte fly: tillsammans är de övertygade om att de ska trotsa alla svårigheter.

Rollista

Nine-Christine Jönsson – Berit (Irene) Holm, fabriksarbetare Bengt Eklund – Gösta Andersson, stuveriarbetare Mimi Nelson – Gertrud Ljungberg, hotellstäderska Sture Ericson - hennes far Berta Hall – Berits mor Erik Hell - Berits far Birgitta Valberg – Agneta Vilander, socialassistent Hans Strååt - Vilander, ingenjör Sif Ruud – fru Krona, abortör Else-Merete Heiberg – en skyddshemsflicka Brita Billsten – en skyddshemsflicka, senare gatflicka Harry Ahlin – Skåningen, stuvare Nils Hallberg – Gustav, stuvare Sven-Eric Gamble – Eken, stuvare Kolbjörn Knudsen - en sjöman Yngve Nordwall – Tuppen, förman på fabriken Torsten Lilliecrona, Hans Sundberg - hans kumpaner Bengt Blomgren - Gunnar Helge Karlsson - hans far Hanny Schedin- hans mor Stig Olin - Thomas Else-Merete Heiberg, Erna Groth - skyddshemsflickor Brita Billsten - gatflicka Nils Dahlgren - poliskommissarie Herman Greid - tysk kapten Kate Elffors - Berit Holm som barn Bill Houston - en svart man Gunnar Nielsen, Georg Skarstedt - två herrar Britta Nordin - frälsningssoldat Vanja Rodefeldt - flicka på danshaket Greta Blom - polissyster estrid Hesse - slumsyster Carl Deurell - präst Edvard Danielsson - klockare John W. Björling - stuveriarbetare Rune Andréasson - swingpjatt Siv Thulin - en flicka

Om filmen I februari 1948 sålde Olle Länsberg en synopsis med titeln Guldet och murarna till SF.Hamnstad på Svensk Filmdatabas (förlaga) Samtidigt fick Ingmar Bergman i uppdrag att tillsammans med Länsberg utarbeta ett på denna synopsis byggt scenario och att regissera filmen. Avtalet med Bergman var dock beroende av att den då pågående konflikten vid ateljéerna löstes före den 1 maj 1948, vilket även skedde. Inspelningarna kunde planenligt starta i slutet av maj och slutföras i mitten av juli 1948.Svensk Filmografi 4, s 680

Hamnstad var det första samarbetet mellan Bergman och filmfotografen Gunnar Fischer, som med några få undantag varade fram till Djävulens öga (1960). Erik Hell och Stig Olin kan ses i små roller. Båda skådespelarna syntes regelbundet i Bergmans senare filmer.

Vissa scener i filmen spelades in i Göteborgs hamn och visar arbetarnas dagliga arbete där. Författaren Hauke Lange-Fuchs ansåg att Hamnstad var ett undantag i Bergmans verk på grund av dess realistiska stil. Regissören själv beskrev italiensk neorealism, och särskilt Roberto Rossellini, som en viktig influens på sin film och som dess misstag på obeslutsamheten mellan studiobundna interiörbilder och semi-dokumentära exteriörbilder: "Hamnstad" var ingen märkvärdig historia. För mig hanlade det om att ur ett stort material av Olle Länsberg vaska fram en berättelse som lämpade sig för film. Innan vi visste ordet var vi igång med inspelningen. Under stark påverkan av Rossellini och den italienska neorealismen försökte jag arbeta i exteriörer så mycket som möjligt. Felet ör att jag trots intentionen använder för mycket ateljé för att radikalt bryta med svensk films inomhustradition.Hauke Lange-Fuchs: Ingmar Bergman: Seine Filme – sein Leben. Heyne, München 1988, ISBN 3-453-02622-5, s 60Stig Björkman, Torsten Manns, Jonas Sima: Bergman om Bergman. P.A. Norstedt & Söner, Stockholn 1970, s 35ff.Ingmar Bergman: Bilder. Norstedts förlag, Stockholm 1990, s 143.

Filmens urpremiär skedde i Göteborg och Uddevalla den 11 oktober 1948.Hamnstad på Svensk Filmdatabas (visningar) Till Stockholm kom filmen en vecka senare med premiär på biograf Skandia.Hamnstad på Svensk Filmdatabas (visningar)

Mottagande Kritikerna var delade i två läger med bland andra Expressen och Morgon-Tidningen på den positiva sidan och Aftonbladet och Stockholms-Tidningen på den negativa.

I fråga om Ingmar Bergmans insats i "Hamnstad" kommer det säkert att finnas två meningar. Anhängarna av filmtrolleri, av 'demonisk besatthet' och av raffinerade knalleffekter måste bli besvikna. Men de som anser att en films form skall vara betingad av dess innehåll, som tillmäter kärnan en större betydelse än skalet, de - eller låt mig hellre säga VI - måste nog tycka att "Hamnstad" är Ingmar Bergmans hittills mognaste verk. Ett verk av en raffinerat skicklig regissör, som fascinerats av sitt ämne och ödmjukt underordnar sig det utan att förfalla till bravurmässiga trolleriuppvisningar. - Mikael Katz i Expressen.Expressen 19 oktober 1948

Livfull, omväxlande och inte minst rolig är filmen, och samtidigt har den en mänsklig sundhet, som är lika glädjande som överraskande. "Hamnstad" är Ingmar Bergmans bästa film hittills - och en av de bästa filmer, som gjorts här i landet. - Nils Beyer i Morgon-Tidningen.Morgon-Tidningen 19 oktober 1948

Handlingen - manus: Olle Länsberg - är med andra ord ohjälpligt trist, och Ingmar Bergmans replike faller inte sällan som träklossar på bildytan. Hans ryckiga regi gör inte mycket för att dämpa dunsarna. (-) Bäst är fotografen - G. Fischer - i sina dokumentaristiska hamnexteriörer. - Alfa i Aftonbladet.Aftonbladet 19 oktober 1948

Varje scen för sig är nog bra formad, men det vill inte bli någonting. Man lämnas oberörd. Det kanske beror på ämnet: man är led vid aborter, 'kvinnofängelser', socialkuratorer, billiga förförelser och lika billiga danshak - alltid detsamma. Mest beror dock träsmaken på regissören Ingmar Bergman. Sin skicklighet har han även här, men ingen flykt. - Robin Hood i Stockholms-Tidningen.Stockholms-Tidningen 19 oktober 1948

Musik i filmen La paloma (La paloma/Den dag, då mitt hem jag bytte mot friska sjön), kompositör och text Sebastián Yradier, svensk text Ernst Wallmark, sång Bengt Eklund Swing Time at Wauxhal, kompositör Sven Sjöholm, instrumental. Det ligger en båt i hamnen, kompositör Sven Sjöholm, instrumental. Cantique de Noël (Adams julsång/O, helga natt), kompositör Adolphe Adam, text Placide Cappeau de Roquemaure svensk text Augustinus Koch, sång Sven-Olof Sandberg

Referenser

Tryckta källor

Kategori:Svenska filmer 1948 Kategori:Svenska dramafilmer Kategori:Filmer i regi av Ingmar Bergman Kategori:Filmmanus av Ingmar Bergman Kategori:Svenskspråkiga filmer Kategori:Svenska filmer baserade på böcker