Tibetansk buddhism, lamaism, är en inriktning inom buddhismen som har förankring inom alla de tre buddhistiska huvudinriktningarna hinayana, mahayana och vajrayana. Inriktningen har liksom all övrig buddhism sina rötter i Indien – även vajrayana har sina rötter där – men inriktningen i sig etablerades i Tibet omkring år 650.
Tibetansk buddhism har i sin tur fyra huvudinriktningar: nyingma, kagyu, gelug och sakya. Det finns en femte inriktning som kallas jonang, men den har få utövare och anses vara kontroversiell. Nyingma är den tidigast etablerade, medan de övriga tillkom på 900-talet under den tidrymd som brukar kallas "den nya översättningsperioden". Inriktningarna är i grunden relativt lika. Det finns skillnader i vilka tantriska tekniker som används och hur dessa kategoriseras, vilka ätter av lärare de följer, och så vidare. Gelug är i dag den vanligaste tibetanska buddhistiska inriktningen.
Tibetanska buddhister anser att tantriska utövningsformer (vajrayana) är det snabbaste sättet att nå buddhaskap, men också att det är farligt för den som inte är tillräckligt väl förberedd. Av den anledningen är tantra hemligt för utomstående, och för att få behörighet krävs omfattande förberedelser och slutligen tantriska initieringsriter under ledning av kvalificerade lärare, så kallade lamor. De tantriska utövningsformerna varierar stort i komplexitet och utförande, och inkluderar tekniker som visualisering av gudar, buddhor, bodhisattvor, dödsprocessen, med mera. De tantriska teknikerna är även kopplade till flera komplicerade ritualer och till magi. Förutom tantra ingår även exoteriska utövningsformer inom tibetansk buddhism, det vill säga utövningsformer som inte är tantriska, exempelvis enkel meditation eller meritansamling.
Inom den tibetanska buddhismen delas såväl livet som döden in i sex mellanstadier (bardo). Såväl den vakna tillvaron som drömtillvaron anses vara ett mellanstadium. Lärdomarna om bardo fokuserar i regel på mellanstadierna när en varelse dött. I dessa upplever och ser den döde en rad olika ting, såväl behagliga som skräckinjagande. Under de olika mellanstadierna i dödsriket kan personen nå upplysning om denne vet vad den skall göra, eller om någon utomstående hjälper den vid rätt tillfälle och på rätt sätt.
Tulkur är ännu en utmärkande faktor för tibetansk buddhism. Tulkur är tibetanska lamor som själva kan välja var de ska återfödas på nytt. Dalai Lama och Karmapa är exempel på två linjer av tulkur.
Historik miniatyr|200px|Staty föreställande den förste tibetanske kejsaren.
Buddhismen kom till Tibet under kung Totori Nyentsens tid (född omkring år 173). Kungen sägs ha fått tag på buddhistiska skrifter på sanskrit, som han dock inte förstod. Trots att många myter uppkommit kring Nyentsen och de skrifter han hittade, etablerade sig inte buddhismen i Tibet under hans tid.Powers (2007) s. 144 Missionärer var verksamma under lång tid efter detta, och omkring år 609 skickade Suidynastin många missionärer till Tibet, vilket ledde till att buddhismen började få fäste i Tibet.
Den förste tibetanske kejsaren Den specifika tibetanska buddhismen härstammar från det sista stadiet av nordlig indisk buddhism, och uppkom i Tibet omkring år 650Buswell (2004) s. 851Berzin, Alexander (1996) The History of the Early Period of Buddhism and Bon in Tibet Läst 19 maj 2016Conze (2008) s. 87Gethin (1998) s. 266 under den förste tibetanske kejsaren, Songtsän Gampos (617–649) regeringstid. Kejsaren lyckades inte popularisera religionen hos allmänheten, men han såg till att omkring 13 tempel byggdes. Buddhismen var dock inte den enda religion som fick stöd av denne kejsare. Han fortsatte att stödja andra tibetanska religioner, och placerade avbildningar av traditionella tibetanska gudar bredvid buddhistiska avbildningar i de buddhistiska templen.
Det fanns dock en grupp som var starkt emot kejsarens stöd till buddhismen. Enligt Alexander Berzin var det troligen denna grupp som orsakade att kejsaren fortsatte stödja den för-buddhistiska religionen i Tibet. Gruppen motsatte sig alla kejsarens beslut som minskade gruppens politiska makt eller nedvärderade Tibets traditionella gudar. Även efter kejsarens död fortsatte denna grupp att vara verksam. I det tidiga skedet av buddhismens etablering i Tibet fanns det även ett antal andra buddhistiska grupper som skapade konflikter, eftersom de ville att deras buddhistiska inriktningar skulle växa sig starkare.Powers (2007) s. 149Conze (2008) s. 89
Kejsar Trisong Detsen 140 år efter Songtsen-gampo regerade kejsar Trisong Detsen (r. ca 756–796) i Tibet.Dr. Alexander Berzin How Did Tibetan Buddhism Develop? Läst 19 maj 2016 Under hans regeringstid byggdes det första tibetanska klostret, Samye, som färdigställdes år 766Powers (2007) s. 148, 779Heirman & Bumbacher (2007) s. 320 eller 787. Kort därefter utfördes de första tibetanska buddhistiska munkvigningarna, av Śāntarakṣita.Heirman & Bumbacher (2007) s. 321 Under det första året efter Samyes färdigställande vigdes omkring 100 män och kvinnor till munkar respektive nunnor i Tibet.
Detsen lät också med hjälp av översättare från Kashmir, Indien och Kina översätta många buddhistiska skrifter. Under Detsens regeringstid kom många lärare från Indien till Tibet för att undervisa. En av dessa var Padmasambhava, som sägs ha gömt många avancerade tantriska skrifter i Samye. Padmasambhava anses vara grundaren av nyingma-traditionen.Harvey (2013) s. 204
Senare regenter Under mitten av 800-talet regerade kejsar Tri Ralpachen i Tibet, och han såg till att tibetansk buddhism blev mycket populär i Tibet. Ralpachen försatte dock landet i ekonomisk kris, då alla skatteintäkter gick till de buddhistiska institutionerna istället för till staten. Munkar tillsattes i regeringen, och sålunda ökade de tibetanska klostrens politiska makt i landet. Ralpachen bekostade byggandet av många tempel och kloster.Powers (2007) s. 153 Han såg dessutom till att ett översättningsprojekt av buddhistiska skrifter påbörjades, och de översättningar som gjordes under denna period används fortfarande av dem som följer inriktningen nyingma.
Den regent som kom efter Ralpachen, kejsar Langdarma, var till skillnad från Ralpachen starkt emot tibetansk buddhism. Bland annat lät han stänga han alla kloster och tvingade alla munkar att bli lekmän för att begränsa deras politiska makt. Detta ledde till att klostertraditionerna bröts, och många missförstånd uppstod gällande den tibetanska läran. Eftersom klostertraditionerna bröts var de tvungna att återupplivas vid ett senare tillfälle. Buddhismen hade dock vuxit sig mycket stark i Tibet, och Langdarma blev till slut mördad av en munk.Powers (2007) s. 154–155 Som en följd av regentens död, försattes landet i politisk kris, och det tibetanska imperiet föll. Imperiets fall ledde också till att den huvudsakliga källan för ekonomiskt stöd till buddhismen försvann, och buddhismen blev allt mindre populär i Tibet. I västra Tibet fortsatte dock buddhismen att vara populär.
Kungen av det västra kungadömet Guge blev efter det tibetanska imperiets fall buddhistmunk. Han skickade 21 munkar till Indien och Kashmir för att studera,Heirman & Bumbacher (2007) s. 351 och försökte återuppliva buddhismen i hela Tibet. Bara två av de munkar han skickade till Indien och Kashmir återvände levande, år 978, men dessa två blev å andra sidan mycket framgångsrika översättare och lärare inom tibetansk buddhism. Atiśa var en munk från västra Tibet som var mycket viktig i denna återupplivning av tibetansk buddhism. Hans betydelse sägs vara större än de tibetanska munkar som hade skickats till Indien och sedan återvänt.Heirman & Bumbacher (2007) s. 356–357 Han bidrog indirekt till bildandet av inriktningarna kadam, kagyü och sakya, eftersom de som grundade dessa inriktningar var lärjungar till honom.Harvey (2013) s. 206
Denna period, som inleddes under slutet av 900-talet, kallas för den "nya översättningsperioden". De nya inriktningarna refereras till som gsar ma (tibetanska för "ny"), och syftar till inriktningarna kagyu, sakya, kadam (och gelug).Buswell Jr. & Lopez Jr. (2014) uppslagsord: gsar ma. Några av dessa har gemensamt ursprung.Dr. Alexander Berzin The Four Traditions of Tibetan Buddhism: Personal Experience, History and Comparisons Läst 19 maj 2016
Tibetansk buddhism i västvärlden Efter Kinas invasion av Tibet 1949–1950 har allt fler tibetanska lamor sökt sig till västvärlden. Den tibetanska buddhismen har därefter växt sig stark i västvärlden och är numera en av de snabbast växande religionerna i västvärlden.Sangharakshita (2014) Editors preface I Sverige finns bland annat följande tibetanska buddhistiska samfund:
"Diamantvägsbuddhism" (karma-kagyu), med center i Göteborg, Gävle och Stockholm "Sakya Changchub Chöling" (sakya), med center i Stockholm och Uppsala
Inriktningar De fyra huvudsakliga inriktningarna av tibetansk buddhism som fortfarande följs är nyingma, kagyu, sakya och gelug.Powers (2007) s. 355 Inriktningen jonang är mindre spridd och förekommer främst i östra Tibet.
Nyingma miniatyr|200px|Staty föreställande Padmasambhava, som anses ha grundat nyingma. Nyingma är den äldsta inriktningen, vars lärdomar baseras på de översättningar av buddhistiska skrifter som gjordes under kejsar Trisong Detsens regeringstid (ca 756–ca 796).Powers (2007) s. 367 Inriktningen anser att Padmasambhava – som troligen levde under 700-talet – grundade nyingma. Av nyingmas utövare anses Padmasambhava vara en emanation av Amitabha,Powers (2007) s. 371 och anses till viss del vara viktigare än Shakyamuni Buddha.Sangharakshita (2014) Kap. 2
En utmärkande faktor för nyingma är uppdelningen av de buddhistiska lärdomarna i nio vagnar, varav de första tre är sravakavagnen, pratyekavagnen och bodhisattvavagnen. De resterande sex vagnarna är tantriska vagnar, där den sista är dzogchen.Powers (2007) s. 375Gethin (1998) s. 270 Sravakavagnen representerar hinayana, bodhisattvavagnen mahayana och de tantriska vagnarna vajrayana.
Dzogchen är en lära som är karaktäristisk för nyingma,Powers (2007) s. 383 men andra inriktningar har också anammat dzogchen, i varierande utsträckning.Buswell Jr. & Lopez Jr. (2014) uppslagsord: rdzogs chen. Dzogchen innebär att utövaren strävar mot att direkt undersöka sinnet och dess natur. För att utöva dzogchen behöver utövaren dock vara relativt avancerad, samt ha en upplyst lärare som kan hjälpa utövaren att förstå och utöva dzogchen.Powers (2007) s. 383–389
Nyingmas tantriska läror har bevarats på två sätt: via muntlig tradition och via hemliga läror (gter mor).Powers (2007) s. 378Harvey (2013) s. 205 Dessa gömda lärdomar sägs ha blivit undangömda av traditionens grundare Padmasambhava, för att sedan många århundraden därefter hittas av så kallade tertöner. Utöver drygt 300 tantriska verk och gter morna, accepterar nyingma den tibetanska buddhismens skriftkanon som kanonisk. Ett av de mest kända verken från nyingmas egen skriftsamling är den tibetanska dödsboken.
Tantriska lärare som fortfarande är lekmän är vanliga inom nyingma. Sådana lärare förekommer också i andra inriktningar, men nyingma har flest av dem.
Kagyu miniatyr|200px|En väggmålning föreställande Marpa, en av de möjliga grundarna till kagyu. Det finns ett flertal teorier om vem som grundade kagyu. John Powers menar att det började med Tilopa (988–1069), som sedan var lärare åt Naropa (1016–1100), som i sin tur var lärare åt Marpa Lotsawa (1012–1097)Powers (2007) s. 399–401; Rupert Gethin menar att kagyu grundades av Naropa, och inte Tilopa; och en del andra forskare anser att kagyu grundades av Marpa Lotsawa.Heirman & Bumbacher (2007) s. 362 Marpa Lotsawas främste lärjunge var Milarepa, en av de mest kända personerna i hela den tibetanska buddhismens historia.Powers (2007) s. 401 Milarepa hade i sin tur en lärjunge vid namn Gampopa, vars lärjungar bildade många olika inriktningar inom kagyu.