Dala Airport är en regional flygplats, flygbas och tidigare krigsflygfält belägen vid Rommehed i utkanten av Romme i Borlänge kommun. Flygplatsens officiella namn är enligt Luftfartsverket och Transportstyrelsen Borlänge flygplats.Godkända/certifierade instrumentflygplatser, Transportstyrelsen. Dala Airport (Borlänge flygplats) drivs av Dala Airport AB, vilket är ett samägt bolag av Region Dalarna, Borlänge och Falu kommun. Flygplatsen är beredskapsflygplats för samhällsviktigt flyg och sjuktransportflygplats för Falu lasarett. Dala Airport är en gränsövergång vilket innebär att pass och tullkontroll genomförs vid behov. Flygplatsen är ett riksintresse.
Historia Flygplatsområdet har en lång historia av militär närvaro. År 1796–1908 tjänade området som exercisfält för Dalregementet (I 13) vilket var förlagt till Rommehed. Regementets verksamhet flyttade år 1908 till Falun och det stora exercisfältet som arrenderades kunde därmed förfogas för annan verksamhet. Flygfältet började framväxa under 1910-talet och den första flygningen ägde rum 1913 då Hugo Sundstedt lyfte med sin Blériotmaskin för att genomföra en flyguppvisning på uppdrag av företaget Åhlén & Holm. I samband med Flygvapnets bildande 1926 fick fältet status som militärt mellanlandningsfält.
1930-talet Vid mitten av 1930-talet påbörjades fällning av skog kring exercisfältet för att skapa förutsättningar att utvidga flygfältsområdet. 1937 genomfördes den första flygdagen i flygfältets historia vilket bevittnades av en stor mängd människor. Med anledning av det försämrade omvärldsläget under slutet av 1930-talet beslutade staten i juni 1939 att 19 nya krigsflygfält skulle anläggas. Detta beslut utvidgades i samband med andra världskrigets utbrott och kom att omfatta en utbyggnad av det som då kallades Rommehedsfältet till krigsflygfält. Utbyggnaden påbörjades i november 1939.
1940-talet Rommehedsfältets utbyggnad till Krigsflygfält 15 färdigställdes i september 1940. Borlänge-Domnarvets Flygklubb från Bysjön i Kvarnsveden flyttade 1943 till det nya fältet i Rommehed, vilket skapade förutsättningar för ytterligare expansion.
1950-talet I november 1956 genomfördes för första gången en repetitionsövning på flygfältet och sex stycken artilleriflygförare mönstrade in. 1958 genomfördes den största flygdagen i fältets historia.
1960-talet 1961 avhemligades krigsflygfältet och överfördes till kategorin övningsflygfält vilket möjliggjorde försök med reguljära flygningar. Få nyttjade dock flyget under försöksperioden och den dåvarande huvudägaren Stora Tuna landskommun var inte nöjd med resultaten. Trots detta startade Linjeflyg 1962 reguljära flygningar från Stockholm-Bromma flygplats via Borlänge till Östersund. Flygningarna utfördes under sommaren med Douglas DC-3 och flögs vardagar samt lördag. Flygtiden var beräknad till 50 minuter. I tidtabellerna skrevs flygfältet ut med grannkommunens centralort Borlänge istället för Romme som då var centralort i Stora Tuna landskommun.
Flyglinjen ändrades under 1963 till att trafikera Göteborg-Torslanda via Karlstad och Borlänge. Flygningarna utfördes under sommaren 1963 med Convair Metropolitan. På grund av bristande kundunderlag lades dock linjen ned 1963. Linjeflyg återkom dock med reguljärflyg redan 1965. Under året flög totalt 647 personer med inrikesflyget. Detta gjorde flygfältet till landets minsta räknat i antalet reguljärt resande. Det starkt begränsade kundunderlaget medförde att Linjeflyg hyrde in den mindre flygplanstypen Aero Commander för att utföra flygningarna på sträckan. 1967 utfördes en flygning per vardag med en flygtid på 45 minuter. Flighten från Stockholm-Bromma fortsatte efter mellanlandning i Borlänge mot Karlstad-Jakobsberg, Göteborg-Torslanda på vägen mot slutdestinationen Malmö-Bulltofta.
Flygfältet blev en flygplats då flygvapnet moderniserade sina anläggningar och den första asfalterade rullbana anlades. 1968 påbörjades projekteringen för den nya krigsbasen i Bas 60 systemet och benämndes då Fält 50.
1970-talet Flygplatsen övergick den 1 januari 1971 till den nybildade Borlänge kommun vilken uppstod genom en sammanslagning av Stora Tuna landskommun och Borlänge stad. Den nya kommunen såg ett stort behov av förbättrade faciliteter vid flygplatsen då resandet ökat kraftigt mellan 1970 och 1971. Ny mark inköptes därför av kommunen för att uppföra en ny terminalbyggnad. Den äldre terminalbyggnaden vilken bestod av en röd trästuga revs 1972 i samband med att nya Dala Airport invigdes. Ännu korsades dock rullbanan av en cykel- och gångväg till badplatsen i den närliggande Långsjön. Framtidstron för flygplatsen var stor och landshövdingen i Kopparbergs län beskrev 1972 utvecklingsmöjligheter som "här gror... fröet till en industriflygplats, som skulle kunna få väsentlig betydelse för stora delar av Mellansverige". Kommunalrådet Börje Andersson presenterade 1973 de stora framtidsplanerna för flygplatsen. Kommunen ville bland annat att den skulle expandera som industriflygplats med omfattande internationell flygtrafik. Planerna ledde till protester från närboende och några bönder som ägde mark i närheten av flygplatsen vägrade att sälja den.Gösta Elfving i Svenska Turistföreningens årsskrift, 1972, sid 38
Under sommaren 1975 flög Linjeflyg två dubbelturer till Stockholm-Bromma, en enkeltur till Östersund samt en enkeltur till Göteborg-Torslanda via Karlstad-Jakobsberg. Samtliga linjer trafikerades vardagar och lördagar samt Stockholm även söndag. Flygningarna utfördes med Convair Metropolitan. Linjeflyg genomförde den 31 mars 1979 sin sista flygning med Convair Metropolitan på sträckan Borlänge-Stockholm.
Guldåren (1980–1990) År 1985 tog Luftfartsverket över flygtrafiktjänsten vid Dala Airport. Det svenska flygbolaget Linjeflyg fick många nya passagerare när de år 1988 satte in Fokker F-28, ett tvåmotorigt jetplan. Biljetter såldes med priser från 200 kronor Dala Airport - Arlanda. Bullret och fotogenlukten från Fokker F-28 ledde efter ett par månader till kraftiga protester från många närboende som skrev brev och uppvaktade länsstyrelsen med krav på åtgärder. Den 30 december lämnade Dala Airport in en ansökan till koncessionsnämnden om miljötillstånd för en kraftigt utökad verksamhet. 1988 hade flygplatsen 5 600 flygplansrörelser per år med reguljärt flyg (Fokker F-28 och Saab 340) men om man skulle växa måste fler rörelser få tillåtas och därför ansökte man om tillstånd att få öka flygtrafiken till 7100 rörelser. Ansökan innehöll också en förfrågan om att från 1996 få tillstånd att göra 10 240 rörelser per år. Omräknat till passagerare handlade det om 600 000 passagerare om planen i genomsnitt har 60 passagerare.
I mars 1989 gav Banverket ut en lättförstålig presentation av Arlandabanan med bilder och kartor i färg där det mycket tydligt framgår att tågen från Borlänge till Stockholm kommer att stanna vid ny järnvägsstation under Arlanda flygplats. Denna kraftiga signal om att fler resenärer från Borlänge/Falun från mitten av 1990-talet kommer att välja tåget nonchalerades, åtminstone utifrån sett, helt av Dala Airport. En teori om denna felaktiga bedömning är Dala Airport AB kanske trodde att snabba direkt tåg mellan Arlanda och Stockholm C via Arlandabanan, skulle gynna flygalternativet vid resor till Stockholm. Många resenärer från Dala Airport hade på den tiden Stockholm som slutdestination. Tåget tog 2½ timme Borlänge-Märsta (idag 2 timmar till Arlanda). Med tåg åkte man till Märsta och sedan buss Märsta-Arlanda för att komma till flygterminalerna på Arlanda. De som förespråkade flyget framhöll denna resa som oattraktiv om de ville flyga vidare till andra destinationer från Arlanda. (Idag går tåget till en järnvägsstation rakt under en av flygterminalerna på Arlanda.) En grupp grannar som protesterat mot trafiken med Fokker F-28 skrev till vd för STORA, generaldirektören för Vägverket med flera toppchefer i Dalarna och framhåller att de inte krävde ett totalförbud för flyget, något som de blivit anklagade för i pressen. Däremot ville de ha ett stopp för trafiken med Fokker F-28, bland annat av skälet att det inte skulle behövas ett så stort plan i framtiden eftersom antalet resenärer skulle minska och att Dala Airports prognos enligt gruppen var helt gripen ur luften.Brev från Erik Andersson med flera i Rommegruppen för kultur och miljö till Bo Berggren, VD för STORA
I mars 1990 publicerade Transportrådet en utredning om Arlandabanan där det i sammanfattningen står att en effekt av Arlandabanan skulle bli att flyglinjer till orter inom 20–25 mil från Arlanda inte kommer att behövas.Banprognosprojektet: Arlandabanan, Transportrådet 1990-03-29 Dala Airport hade dock inte riktigt samma syn och i ansökan om tillstånd enligt Miljöskyddslagen påstod Dala Airport att antalet passagerare skulle fortsätta att öka mycket kraftigt. De bullrande och tekniskt omoderna Fokker F-28-planen som Linjeflyg använde skulle ersättas med nyare betydligt större men ändå tystare Boeing 737-400. Fokker F-28-planen klassades av European Civil Aviation Conference (ECAC) som ett så kallat Chapter 2-flygplan, en typ som blev förbjuden att nyregistrera för internationell trafik inom EU från november 1990 och som det idag inte är tillåtet att använda i Sverige på grund av alltför höga bullernivåer.Aircraft Noise - Aviation Environment Federation: Current Standards and Legislation, 2004Boverket:Faktaunderlag – flygbuller i planeringen (sid 24),December 2009
Rommegruppen för kultur och miljö, som var en lokal miljögrupp, lämnade in 107 namnlistor från boende kring flygplatsen med fullmakter för tre personer till Koncessionsnämnden för miljöskydd där de krävde att störningarna från flyget i form av buller, vatten- och luftföroreningar minskas kraftigt. Ombuden, varav ett är docenten, sedermera professorn i miljörätt, Staffan Westerlund krävde förbud för trafik med Fokker F-28 och andra civila flygplan som klassas som Chapter 2 ur bullersynpunkt. De propagerade också för att man skulle satsa på tåg i stället för flyg och på så sätt minska resandet med flyg till Arlanda. De höga passagerarsiffrorna i Dala Airports ansökan fick ombudet Staffan Westerlund att begära att Koncessionsnämnden för miljöskydd skulle pröva frågan om Romme över huvud taget var en lämplig plats för den verksamhet som beskrevs i ansökan. Landningsbanan korsar en viktig vattentäkt, en troligen miljontals år gammal sträckning för en föregångare till Daläven. Denna gamla älvfåra är urgröpt i berggrunden och nu fylld av sand, grus och kullersten. Den gamla älvfåran som ligger 50-100 meter under den nuvarande marknivån används som grundvattentäkt för Borlänge med flera kommuner.Skriftväxlingen under förhandlingen i Koncessionsnämnden för Miljöskydd om tillstånd för Dala Airport AB.
1990, ett år efter Banverkets presentation av Arlandabanan, slog flygplatsen rekord med den högsta resandesiffran genom tiderna för Dala Airport. Flygplatsen noterade 210 075 resenärer vid årets slut, vilket är cirka 1 000 fler än året innan.
1991 fick flygplatsen ett tillstånd enligt Miljöskyddslagen som innehöll ett antal villkor som bland annat innebar förbud för trafik med Fokker F28 från och med år 1996, krav på nytt dagvattensystem och max 80 decibel vid fasad för bostäder som inte fått extra bullerdämpande fönster.Luftfartsstyrelsen VILLKORSSAMLING – REGIONALA, KOMMUNALA OCH PRIVATA FLYGPLATSER, 2006-05-09
Flygmarknaden avregleras (1992–1996)