Det engelska fullblodet är en hästras som härstammar från England under 1600- och 1700-talet och som helt framavlats av människan. Det engelska fullblodet har sitt ursprung i tre orientaliska hingstar vid namn Darley Arabian, Godolphin Arabian och Byerley Turk, samt även i mycket små, men även mycket snabba Gallowayponnyer som numera är utdöda. Målet har hela tiden varit att få fram en så snabb häst som möjligt och idag räknas det engelska fullblodet som världens snabbaste hästras, vilket även gjort att rasen idag huvudsakligen avlas till galopphästar och används inom galoppsporten.

Engelska fullblod är en fullblodstyp som ibland kan vara något heta att rida men de är mycket atletiska och kraftfulla hästar och används även som ridhästar och tävlas på hög nivå inom ridsportens alla discipliner, samt används för att avla fram sporthästar. Engelska fullblod blir ofta mellan 155 och 165 cm i mankhöjd och de är oftast bruna, fuxar, svarta eller skimmelfärgade, då främst gråskimmel men även vitskimmel förekommer. Fullbloden är mycket muskulösa och har en proportionerlig exteriör.

Det engelska fullblodet är även unikt då det är en av de få raser där man avlar efter prestation och inte efter utseende, något som uppfödare strävat efter sedan rasen först började avlas fram. Idag är det engelska fullblodet en av de mest livskraftiga raserna och finns i miljontals individer och med över 118 000 nyregistrerade föl varje år.

Historia

Det engelska fullblodet började utvecklas i 1600- och 1700-talets England, och var ett resultat av adelns och kungligheternas intresse för hästkapplöpningar. Under de senaste 200 åren har en omfattande världsindustri växt fram runt det engelska fullblodet som blivit den viktigaste enskilda hästrasen i världen. Den används för att "förbättra" andra raser till exempel i avseende på storlek, mod och mental styrka och är en av de största influenserna i avel av sporthästar.

Det engelska fullblodets början

Det engelska fullblodets historia sträcker sig så långt tillbaka som till medeltiden med de kapplöpningar på plan mark som skedde runt om i landet. De första riktiga löpen som var över 4 engelska miles skedde år 1174 i Smithfield i London och man fortsatte sedan med dessa löp under hela medeltiden. In på 1500-talet utvecklades ett handikappsystem där man började använda sig av vikter för att jämna ut vinstchanserna hos de hästar som ställdes upp i loppen. Träningen av galopphästar blev även mer avancerad. När Charles II blev kung över England ökade sportens rykte eftersom Charles var mycket intresserad av hästkapplöpningar och besökte dem ofta. Charles dotter Anne Stuart uppmuntrade även sporten och aveln av kapplöpningshästar. Med denna kungliga support ökade intresset för galopp som sport.

Under början av 1600-talet hade därför uppfödarna tillgång till en enorm stam med kapplöpningshästar som främst avlades på de kungliga stuterierna. De var framavlade med hjälp av importerade hingstar av orientaliskt ursprung. De engelska stuterierna hade under de senaste 200 åren importerat och avlat på orientaliska och turkiska hästar, främst arabiska fullblod. Henrik VIII var hästkapplöpningarnas förste kunglige beskyddare och grundade Royal Paddocks vid Hampton Court med hästar från Spanien och Italien. De hade mest berberblod i sig och korsades med kapplöpningshästarna.

Det engelska fullblodet influerades även av mindre ädla hästar som en del brittiska ponnyer. Kapplöpningshästarna korsades även med Gallowayponnyerna, snabba ponnyer från norra England (förfäderna till bland annat fellponnyn, den irländska hobbyn och förfäder till Connemaraponnyn).

Efter 1600-talets förberedelser av rasen, började stuterierna att skapa de nya fullbloden. Det engelska fullblodet avlades främst på prestationer och inte på sitt utseende, ett system som är i bruk än idag inom aveln av galopphästar.

Stamhingstarna miniatyr|Den första stamfadern till fullblodet, Byerley Turk Det engelska fullblodets viktigaste stamfäder kan spåras tillbaka till tre importerade orientaliska hingstar: Byerley Turk, Darley Arabian och Godolphin Arabian. Dessa tre hästar sägs vara rasens stamfäder och skulle enligt legenden vara arabiska fullblod. Det är i alla fall en förenklad variation av historien. Under årens lopp blev det dock känt att dessa hästar var både turkmenska hästar och berberhästar. Dock var dessa tre hingstar grunden till det engelska fullblodet som ras. En genetisk studie har visat att 95 % av alla engelska fullblodshingstar kan spåras via Y-kromosomen till Darley Arabian. Men studier av modernare stamtavlor med både ston och hingstar visar att enbart 6,5 % av hästarna kan spåras till Darley Arabian och hela 13,8 % istället kan spåras till Godolphin Arabian. Samma studie visade även att den relativt okände hingsten Curwens Bay Barb hade större inflytande med 4,2 % än Byerley Turk som enbart hade 3,3 % inflytande. Den moderna fullblodshästen kan spåras till hela 27 eller 28 olika hingstar som användes i aveln under 1600- och 1700-talet. Trots detta räknas fortfarande Byerley Turk, Godolphin Arabian och Darley Arabian som det engelska fullblodets första stamfäder.

Byerley Turk var den första stamhingsten som togs som krigsbyte när Budapest befriades från turkarna 1686–1687. Byerley Turk anses vara av rasen turkmensk häst eller till och med achaltekeer, och inte ett arabiskt fullblod som de flesta historier beskriver. Byerley Turk var en mörkbrun, ganska lätt men otroligt snabb häst som blev en personlig favorit hos uppfödaren. Byerley Turk deltog i Slaget vid Boyne år 1690, innan den nya ägaren överste Byerley tog tillbaka honom till sina ägor och använde honom som den främste avelshingsten på sitt stuteri. Byerley Turk blev far till många avelshästar, framförallt hingsten Jif, som i sin tur blev far till Herod, en av de absolut mest betydelsefulla hingstarna inom fullblodsaveln. miniatyr|Den andra av fullblodets stamfäder, Darley Arabian Den andra stamhingsten, Darley Arabian, var en ståtlig, fuxfärgad, arabisk hingst som fick namnet Darley efter sin ägare, Thomas Darley. Darley Arabian föddes i öknen i Syrien år 1700 och såldes som fyraåring av shejken Mirza till Thomas Darley. Dock hade shejken ångrat sig efter att köpet var klart och hotade med dödsstraff till alla som försökte att föra bort hästen. Thomas Darley fick ta hjälp av lejda män som rodde i land från havet under natten och som till och med fick övermanna stallvakterna för att få tag på hästen. Darley Arabian togs till Yorkshire i England där han blev avelshingst. Darley Arabian avlades ofta på stoet Betty Leedes och dessa två blev föräldrar till den första riktigt stora galopphästen, hingsten Flying Childers. Betty Leedes var även farmorsmor till kapplöpningshästen Eclipse som skulle bli en av de mest framgångsrika galopphästarna någonsin. Darley Arabian skulle dock bli den absolut viktigaste stamfadern och cirka 95 procent av alla dagens engelska fullblod kan spåras till Darley Arabian.

Den tredje stamfadern var hingsten Godolphin Arabian, som även kallades Godolphin Barb. Anledningen till detta var att man inte var helt säker om hingsten var ett arabiskt fullblod eller en berberhäst. Det man vet är att hingsten föddes 1724 i norra Afrika, som är berberhästens hemland, och att han först kom till Europa som en gåva till den franske kungen Ludvig XV från sultanen i Marocko. Kungen tyckte dock inte att hästen såg mycket ut för världen och hingsten såldes vidare som körhäst i Paris, tills engelsmannen Lord Godolphin hittade honom och insåg att han var en felbedömd klasshingst och köpte honom. Han tog med Godolphin Arabian tillbaka till England där han blev avelshingst på Lord Godolphins stuteri, Gog Magog, i Cambridgeshire. miniatyr|Den tredje stamfadern, Godolphin Arabian Godolphin Arabian köptes egentligen för att användas till vad som kallades för teaser, d.v.s. en hingst som testar ifall stona är brunstiga innan den riktiga avelshingsten släpps in. Istället slutade det med att Godolphin Arabian utmanade den egentliga avelshingsten Hobgoblin om stoet Roxana och vann. Med henne fick han två hingstar vid namn Lath och Cade, varav Cades avkomma Matchem kom att representera den tredje linjen i fullblodet. Lord Godolphin menade alltid att Godolphin Arabian var ett äkta Arabiskt fullblod och han blev ofta avmålad så. Många menade dock att hästen egentligen var en berberhäst på grund av sitt tunisiska ursprung. Därför kallades han ibland Godolphin Barb, men enligt målningar hade Godolphin Arabian en högt satt svans och inåtbuktande nosrygg vilket inte alls är karaktäristiskt för berberhästen, utan för arabiskt fullblod.

Dessa tre stamfäder finns med i stamboken och alla nu levande, rasrena engelska fullblod ska gå att spåra tillbaka till dessa tre genom ättlingar till dessa. De viktigaste hingstlinjerna var Eclipse som går tillbaka till Darley Arabian, Herod som går tillbaka till Byerley Turk och Matchem som går tillbaka till Godolphin Arabian. Darley Arabian var den mest inflytelserika av dessa hingstar och hela 95 % av världens engelska fullblodshingstar kan spåras till honom.

Stamstona

De första orientaliska hingstarna korsades oftast med mer primitiva ston, ofta av inhemska, brittiska raser. Bland annat använde man sig av ston som tillhörde den irländska hobbyhästen, känd för sin snabbhet. Dessa ponnyer utvecklades på Irland under 1200-talet, troligtvis med en bas av inhemska ponnyer som funnits på Irland sedan antiken och som sedan förädlats med spanska raser som Asturconponny eller den mycket legendariska spanska hästen. Den mycket snabba och primitiva Gallowayponnyn anses vara en av de raser som användes i utvecklingen av hobbyhästarna.

De snabba Gallowayponnyerna ingick även i utvecklingen av det engelska fullblodet. Dessa ponnyer hade utvecklats som vildhästar på de engelska och skotska hedarna och var mycket primitiva. Men i fångenskap tränades de hårt och tämjdes och räknades som mycket vackra och var dessutom legendariska för sin snabbhet. De orientaliska hingstarna korsades med många ston av dessa primitiva raser, men betäckte även raser av sitt eget blod som araber, berberhästar eller turkmenska ston.

Under 1800-talet studerades de engelska stonas gener av Bruce Lowe som kunde identifiera hela 50 olika linjer av ston inom rasen. Detta antal ökade sedan till 75 med senare forskning. Men ytterligare studier skulle sedan visa att dessa olika linjer hade gemensamma haplotyper och hade på sätt säkerligen enbart 15 ston som säkert även hade samma förfader.

Senare utveckling av det engelska fullblodet

Under slutet av 1700-talet hade kapplöpningarna organiserats och fixerats som en egen sport. Genom att avla fullbloden selektivt efter resultat ökade rasens snabbhet. Även storleken ökade något hos hästarna då inflytandet av ponnyer blev påtagligt mindre. Efter att man ändrade distanserna som hästarna skulle löpa så ändrades även uppfödarnas sätt att avla fram rasen. Tidigare hade loppen varat i upp till 6,5 km men nu ändrades dessa till 1,6 km och som längst 2,8 km. De äldre distanserna hade varit utmärkta för äldre hästar med bättre kondition men de nya löpen gjorde att man lade vikten på att få ut hästarna när de var så unga som möjligt då dessa var snabbare.

Spridningen av det engelska fullblodet

Amerika