Flodnejonöga (Lampetra fluviatilis) är en ryggsträngsdjur som beskrevs 1758 av Carl von Linné. Arten ingår i släktet Lampetra och familjen nejonögon.
Utseende Flodnejonögat är ett långsträckt, ålliknande djur med avsmalnande svansparti. Som vuxen når den en totallängd på upp till 50 centimeter, medan sjölevande populationer i Sverige stannar runt 32 centimeter och larven (linålen) mäter cirka 15 centimeter. Kroppen har mellan 58 och 69 muskelsegment samt 4–7 svalgtentakler. Artens två ryggfenor är först tydligt åtskilda men växer samman under könsmognaden, där den bakre fenan är både bredare och längre samt flyter ihop med stjärtfenan. Sugskivans tänder är normalt spetsiga men ersätts av trubbiga tänder under lekvandringen. Direkt efter metamorfosen har djuret oproportionerligt stora ögon och vassa tänder. Färgen är först silverglänsande med mörk rygg under parasitfasen och början av uppvandringen, för att sedan övergå till en brunaktig rygg, bronsfärgade sidor och en ljus undersida.
Könsskillnaderna blir extra tydliga i samband med gonadmognaden, då båda könen krymper kraftigt – honorna med cirka 27 procent och hanarna med 23 procent – vilket gör att hanarna till slut är något längre vid själva leken. Hanen kännetecknas av en slankare bål, en konisk genitalpapill vid kloaken, en större sugskiva samt längre ryggfenor och ett längre parti framför gälarna. Honan har i medeltal fler muskelsegment än hanen inom samma bestånd, och utvecklar som könsmogen en svullnad vid den bakre ryggfenan samt ett kort analfenveck bakom den uppsvällda kloaken.
Larven i sin tur har en kort ryggfena med grund inskärning som fortsätter runt kroppsslutet som en opigmenterad, avrundad stjärtfena, samt en munhuva som endast är pigmenterad på övre delen.
Utbredning Arten förekommer i nästan hela Europa och vidare till östra Ryssland där den bland annat lever i sjöarna Ladoga och Onega. Flodnejonöga är utdöd i Italien samt Schweiz och eventuellt även i Portugal.
Ekologi Flodnejonögats larv, linålen, lever nedgrävd som filterare i mjukbottnar under drygt fyra till fem år. På sensommaren inleds en fyra till sex månaders metamorfos där larven inte intar någon föda, innan de unga djuren vandrar ut i havet eller en sjö under vårfloden mellan mars och maj. I havet lever de nära kusten i två och ett halvt till tre år och livnär sig som parasiter på stimfiskar som sill och skarpsill, samt på torskfiskar, nors, makrill och lax, genom att skrapa i sig vävnad med sin rasptunga.
Under hösten och vintern påbörjas lekvandringen upp i floder och åar, vilket sker under mörka och månfria nätter. Under denna vandring slutar djuren helt att äta, tarmen tillbakabildas till en tråd och könsmognaden startar inför leken som i Skandinavien äger rum i juni. Leken sker i rinnande vatten på grus- eller stenbotten, där hanen förbereder en bogrop genom att flytta material med mun och kropp. I mindre vattendrag sker leken grunt, medan upp till 50 honor kan samlas för grupplek på upp till fyra meters djup i större floder. Samtliga djur dör inom två veckor efter leken. En stor hona kan lägga upp till 26 000 millimeterstora ägg som kläcks efter 11–15 dagar, varpå de fyra millimeter långa larverna efter några dagar driver med strömmen till en passande mjukbotten.
Flodnejonöga och människan Status och hot IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig men genom sin komplicerade livscykel och därmed beroende av vitt skilda miljöer under olika livsstadier är arten känsligt för många typer av störningar. Ett hot utgörs av utbyggnaden av vattenkraften i älvar och floder och annan vattenreglering. Enligt den finländska rödlistan är arten nära hotad i Finland medan Artdatabanken kategoriserad den som livskraftig i Sverige.SLU Artdatabanken (2026). [https://artfakta.se/taxa/102127 Artfakta: flodnejonöga (Lampetra fluviatilis)9, läst 2026-07-11
I kulturen Under Romerska riket, hos vikingar och i det medeltida England betraktades flodnejonögat som välsmakande mat.
Källor Vladykov, V.D. (1984) Petromyzonidae., p. 64-67. In P.J.P. Whitehead, M.-L. Bauchot, J.-C. Hureau, J. Nielsen, and E. Tortonese (eds.) Fishes of the north-eastern Atlantic and Mediterranean. UNESCO, Paris. vol. 1.
Kottelat, M. (1997) European freshwater fishes., Biologia 52, Suppl. 5:1-271. Scott, W.B. and E.J. Crossman (1973) Freshwater fishes of Canada., Bull. Fish. Res. Board Can. 184:1-966. Eschmeyer, W.N. (ed.) (1998) Catalog of fishes., Special Publication, California Academy of Sciences, San Francisco. 3 vols. 2905 p. Hardisty, M.W. (1986) Lampetra fluviatilis (Linnaeus, 1758)., p. 249-278. In J. Holcík (ed.) The Freshwater fishes of Europe. Vol. 1, Part 1. Petromyzontiformes.
Externa länkar
Kategori:Nejonögon