miniatyr|424x424px|Sida ur kommissarieordern Kommissarieordern () var en order som initierades av Nazitysklands Führer Adolf Hitler strax före det ryska fälttåget i juni 1941 – Operation Barbarossa.
Kommissarieorderns förberedelse Redan den 3 mars 1941 redogjorde Adolf Hitler för sin militäre rådgivare Alfred Jodl att kriget mot Sovjetunionen var en ideologisk kamp mellan två världsåskådningar och att den "judisk-bolsjevistiska intelligentian" skulle förintas. Den 30 mars 1941 hade Hitler ett möte med cirka 100 överbefälhavare som skulle tillhöra den del av den tyska armén som genomförde kriget mot Sovjetunionen ("Ostheer"). Generalstabens chef Franz Halder antecknade nyckelmeningar i Führerns tal:
Baserad på Hitlers order gav generalerna och Wilhelm Keitel (chef för den tyska krigsmaktens överkommando) detaljerade anvisningar som tydligt bröt mot gällande folkrätten i väpnade konflikter, i synnerhet mot Haagkonventionerna 1899 och 1907. Generalöverste Erich Hoepner (sedermera aktiv i attentatet mot Hitler den 20 juli 1944) skrev:
"Kriegsgerichtsbarkeitserlass Barbarossa" ("Krigsjurisdiktion Barbarossa") som författades den 13 maj 1941 konstaterade:
Kommissarieorderns innehåll Det första utkastet till själva Kommissarieordern sammanställdes den 6 maj 1941 av general Eugen Müller som ansvarade för juridiska frågor i det ockuperade Europa vid generalstaben. Ordern innebar att tillfångatagna ryska politiska kommissarier, så kallade politruker, omedelbart skulle avrättas istället för att föras till krigsfångeläger. På begäran från OKW skärptes formuleringarna och den slutgiltiga versionen av ordern utfärdades av OKW den 6 juni 1941:
Enbart överbefälhavarna fick Kommissarieordern skriftligt och anvisades att berätta muntligt för de lägre befälen samt soldaterna om orderns innehåll. Samtidigt bestämdes även att SS med Heinrich Himmler som överste befälhavare skulle delta i den ideologiska kampen.Gruchmann, Lothar, Der Zweite Weltkrieg. Kriegführung und Politik, Marix Verlag GmbH 2004, sid. 138 De inblandade befälhavarna opponerade sig inte mot ordern.Fröhlich, Elke, Der Zweite Weltkrieg, Bundeszentrale für politische Bildung 2014, sid. 87
Kommissarieordern i praktiken Bortsett från några få undantag fanns det inget motstånd mot ordern bland befälen. Och även om de enskilda befälhavarna hade ganska stora möjligheter att motarbeta ordern, använde de inte denna möjlighet generellt sett. Tvärtom gick vissa kommendörer på egen hand ännu längre än ordern föreskrev. Mer än 80 procent av de tyska divisionerna följde kommissarieordern. Historikern Felix Römer menar att 116 av 137 tyska divisioner på östfronten rapporterade om skjutna kommissarier. Fram till maj 1942 hade cirka mellan 3 400 och 4 000 människor fallit offer för ordern. Fram till sommaren 1943 hade cirka 10 000 "bolsjevistiska kommissarier" dödats; ungefär lika många dödades av Einsatzgruppen.Ulrich, Herbert, Barbarossa i Jahn, Peter, Wieler, Florian, Ziemer, Daniel (utg.), Der deutsche Krieg um "Lebensraum im Osten" 1939−1945. Ereignisse und Erinnerung, Bundeszentrale für politische Bildung 2017, sid. 35
När ordern blev känd inom Röda armén bidrog den till att höja moralen vilket ledde till en ansökan av enskilda Wehrmachtsanhöriga att pröva Kommissarieordern vilket dock avböjdes av Adolf Hitler hösten 1941. Eftersom ordern förstärkte Röda arméns motståndsvilja upphävdes ordern tillfälligt i maj 1942.
Källor
Externa länkar
Kategori:Politik under andra världskriget Kategori:Krigsförbrytelser under andra världskriget