Se Kvarteret Svea artilleri för kvarteret på Östermalm.
miniatyr|Paul Schröderstierna i uniform m/1792 för Svea artilleriregemente. Hans epålett samt bantlär visar att han är Konungens överadjutant. Porträtt från 1798 av Domenico Bossi. Svea artilleriregemente (A 1) var ett artilleriförband inom svenska armén som verkade i olika former åren 1794–1997. Förbandsledningen var från 1963 förlagd i Linköpings garnison i Linköping.Braunstein (2003), s. 181–183Kjellander (2003), s. 310–311Holmberg (1993), s. 26
Historia Bildandet Regementet har sitt ursprung i Artilleriregementet som sattes upp 1636 och som 1794 delades upp i fyra regementen, av vilka det i Stockholm stationerade Svea artilleriregemente var ett.
Rangordningen Den rangordning som fastställdes första gången mellan regementena i 1634 års regeringsform, började med freden i Fredrikshamn den 17 september 1809 att halta och skapa luckor, då Finland tillföll Ryssland och de svenska regementen i Finland upplöstes. Därmed fanns det ett behov med att skapa ett nytt system. Under kronprins Karl Johans tid infördes 1816 ett nytt numreringssystem, där de svenska regementena genom en generalorder den 26 mars 1816 tillfördes ett officiellt ordningsnummer. Dock infördes det nya numreringssystem endast vid infanteriet och kavalleriet, först 1830 infördes numreringssystem även vid artilleriet.von Konow (1987), s. 19 Där Svea artilleristerna blev № 1 Svea artilleriregemente. Till grund för numreringen låg inte bara ett regementes status, utan också de svenska landskapens inbördes ordning, samt att Svealand, Götaland och Norrland skulle varvas. De lägsta ordningsnumren tilldelades "liv- och hus- trupperna". Dessa nummer hade dock ingenting med rangordningen att göra, vilket bland annat framgår av gamla förteckningar där infanteri- och kavalleriförband är blandade just med hänsyn till rang och värdighet.Björkenstam (1994), s. 10-11
1830 års organisation Den 1 juli 1830 infördes även en ny organisation inom artilleriet, där Svea artilleriregemente organiserades på sex batterier om åtta kanoner, jämte tre depåkompanier. År 1831 bildades ett fotbatteri och tilldelades Jämtlands fältjägarregemente, vilket överfördes 1849 till Svea artilleriregemente. Genom 1872 års organisation organiserade regementet tio batterier om sex kanoner (två batterier i Norrland blev aldrig fullt uppsatta) och tre fästningskompanier (på Vaxholm). År 1889 avskiljdes de tre fästningskompanierna och bildade Vaxholms artillerikår. Genom 1892 års organisation bidrog regementet med personal till bildande av Norrlands artilleriregemente samt Andra Svea artilleriregemente, samtidigt antog regementet 1893 namnet Första Svea artilleriregemente. Genom 1892 års organisation bestod regementet av sex batterier. Genom 1901 års organisation erhöll regementet nio kanon- och två fälthaubitsbatterier om fyra pjäser fördelade på fyra divisioner. År 1904 återtogs namnet Svea artilleriregemente.
Ordningsnumret I samband med 1914 års härordning justerades 1914 samtliga ordningsnummer inom armén. För Svea artilleriregemente innebar det att regementet blev tilldelad beteckningen A 1. Justeringen av beteckningen gjordes för att särskilja regementen och kårer mellan truppslagen. Det med bakgrund till att namn och nummer som till exempel № 3 Livregementets grenadjärkår och № 3 Livregementets husarkår kunde förefalla egendomliga för den som inte kände till att förbanden ifråga tillhörde skilda truppslag.von Konow (1987), s. 18
1925 års försvarsbeslut Inför försvarsbeslutet 1925 föreslogs att artilleriets truppförband skulle utgöras av fyra fördelningsartilleriregementen, Svea artilleriregemente, Göta artilleriregemente, Wendes artilleriregemente och Norrlands artilleriregemente. Svea artilleriregemente föreslogs sammanslås med Upplands artilleriregemente och samtidigt lokaliseras till Uppsala under namnet Svea artilleriregemente. Flertalet av förslagen i försvarspropositionen kom dock att ändras, bland annat den föreslagna sammanslagningen. Vilket resulterade i att Svea artilleriregemente kvarstod i Stockholm och Upplands artilleriregemente i Uppsala avvecklades.
Flytten till Järvafältet Inför försvarsbeslutet 1936 föreslog den sittande regering bland annat att Svea artilleriregemente skulle omlokaliseras från Valhallavägen 117 i Stockholm till Uppsala, för att där överta det förutvarande Upplands artilleriregementes kasernetablissement, vilket disponerades av Arméns underofficerskola. Dock antogs inte regeringens proposition av riksdagen och Svea artilleriregemente kvarstod i Stockholm. Istället beslutades att regementet skulle flyttas ut från Stockholm till ett nyuppfört kasernetablissement på Järvafältet.
År 1946 påbörjade regementet en omlokalisering till Rissne i Sundbybergs kommun, vilken var helt genomförd först 1949. Regementet behöll dock sin officersmäss på Valhallavägen fram till den 17 mars 1961. I Rissne förfogade regementet över Rissne gård, vilken endast användes som lunchmäss.Holmberg (1993), s. 26 Regementets kaserner på Valhallavägen övertogs av Försvarshögskolan och ridhuset liksom gymnastikhallen övertogs av AB Radiotjänst (sedermera Sveriges Radio och Sveriges Television).
1948 års försvarsbeslut Efter krigsåren var tanken att det svenska försvaret skulle nedrustas, vilket inför försvarsbeslutet 1948 framgick i försvarskommitténs betänkande från 1945, där det bland annat föreslogs att Svea artilleriregemente skulle avvecklas. Istället för en avkylning av det säkerhetspolitiska läget i Europa efter kriget, inleddes en ny osäkerhet genom det kalla krig, som kan sägas inleddes genom Pragkuppen. Detta fick försvarsministern att istället förespråka en förstärkning av försvaret. I december 1947 kom kommitténs förslag och istället beslutades det om en förstärkning, något som för armén bland annat innebar att Svea artilleriregemente kvarstod i freds- och krigsorganisationen.
Flytten till Linköping Inför försvarsbeslutet 1958 föreslog regeringen för riksdagen att Östgöta luftvärnsregemente skulle avvecklas och dess utbildningskontingent fördelas på kvarvarande luftvärnsförband. Bakgrunden till förslaget var att den totala utbildningskontingent vid luftvärnet var i behov att minskas, för att motsvara behovet i krigsorganisationen. Att just Östgöta luftvärnsregemente föreslogs avvecklas som fredsförband, var att armén ville förlägga Svea artilleriregemente till Linköping. Det som en vidare bakgrund till att det fanns en önskvärdhet att minska antalet fredsförband i Stockholmsregionen. Det i syfte att det fanns ett önskemål från det civila samhället att få disponera försvarets mark på Järvafältet för bostadsbebyggelse och andra civila ändamål. Men armén var en av anledningarna att Svea artilleriregemente saknade ett användbart skjutfält i sitt direkta närområde. I Linköpingsregionen skulle Svea artilleriregemente få bättre övningsmöjligheter genom det planerade nya skjutfältet Gullbergsfältet, vilket samtidigt skulle bli övnings- och skjutfält till Infanteriets skjutskola samt utgöra ett nytt samövningsfält för IV. militärområdet. Den 1 april 1963 var regementet officiellt på plats i Linköping, där regementet övertog kasernetablissemanget från Östgöta luftvärnsregementes (Lv 2), vilket avvecklades den 31 mars 1962.Sveaartilleriföreningen Kasernerna som regementets flyttade in i var ett tvillingetablissemang uppfört 1922 för Första livgrenadjärregementet (I 4) och Andra livgrenadjärregementet (I 5). Svea artilleriregemente flyttade in i östra delen som ursprungligen var uppfört för Första livgrenadjärregementet. Flytten av Svea artilleriregemente som var en del av en större omorganisation inom försvaret kom att kallas för Mälarkarusellen. Namnet kom genom att flertal förband omlokaliserades inom östra Sverige.
1974 års regeringsform I samband med att 1974 års regeringsform trädde i kraft den 1 januari 1975, ändrades namnet från Kungliga Svea artilleriregemente till enbart Svea artilleriregemente. Samtidigt fråntogs Konungen den formella rollen som högste befälhavare för krigsmakten, vilket även kom att gälla rollen som förbandschef över gardesförbanden. Från den 1 januari 1975 blev monarken istället hederschef över gardesförbanden.
OLLI-reformen I samband med OLLI-reformen, vilken genomfördes inom försvaret åren 1973–1975, bildades A-förband samt B- och C-förband. A-förbanden var regementen som tillfördes ansvaret för ett försvarsområde och med det blev ett försvarsområdesregemente. Försvarsområdesregementet tillfördes samtidigt mobiliserings- och materialansvaret inom försvarsområdet. Detta medförde att Svea artilleriregemente som ingick i Linköpings försvarsområde kom att bli ett B-förband (utbildningsregemente), medan Livgrenadjärregementet (I 4) sammanslogs den 1 juli 1975 med Linköpings försvarsområde (Fo 41), vilket namnändrades samtidigt till Östergötlands försvarsområde och bildade ett A-förband.
Försvarsbesluten Inför försvarsbeslutet 1982 hade överbefälhavaren av olika anledningar undantagit Bodens artilleriregemente, Gotlands artilleriregemente, Norrlands artilleriregemente, Wendes artilleriregemente samt Bergslagens artilleriregemente från granskning gällande att finna en kostnadsreducering inom artilleriet. I den granskning som gjordes stod valet till en avveckling mellan Svea artilleriregemente och Smålands artilleriregemente. Den utredning som gjordes fann att en avveckling av Smålands artilleriregemente skulle erhålla den största kostnadsreducering.
I regeringens proposition 1996/97:4, vilken var etapp 2 i försvarsbeslutet 1996, föreslog regeringen en avveckling av Svea artilleriregemente. Detta tillsammans med Livgrenadjärbrigaden (IB 4) och Svea trängkår (T 1), Mellersta arméfördelningen samt försvarsområdesstaben vid Livgrenadjärregementet (I 4/Fo 41). Regeringens viktigaste motiv till valet av Svea artilleriregemente och Svea trängkår, var att de alternativa förbanden Bergslagens artilleriregemente (A 9), i Kristinehamn och Göta trängkår (T 2) samtliga var samlokaliserade med enheter för central utbildning och utveckling inom respektive funktion. I propositionen bedömde regeringen att de enheter som skulle avvecklas, då skulle utgå ur grund- och i förekommande fall krigsorganisationen före den 1 januari 1999. Samtliga avvecklingsåtgärderna skulle vara avslutade före den 1 januari 2000. Det sista utbildningsåret vid Svea artilleriregemente genomfördes 1996/1997, och den 31 december 1997 avvecklades och utgick regementet ur grundorganisationen. Det primära vapensystemet vid regementet, haubits 77 (77A), kom att överföras till Gotlands artilleriregemente (A 7).
Ingående enheter Utbildningskompanier På grund av regementets namn och rang, så hade regementets kompanier inga namn, utan endast nummer. 1. kompaniet – skolkompani och utbildning av kompani- och plutonsbefälsvärnpliktiga 2. kompaniet – artilleriets radarverksamhet, radarteknisk personal 3. kompaniet – InfSS haubitskompani, övningskompani 4. kompaniet – ??? 5. kompaniet – stab och trosskompani, utbildning av ammunitionspersonal och förare till tunga fordon 6. kompaniet – Ledningskompani, utbildning av eldledningspersonal, signalister, förare till lätta fordon 7. kompaniet – pjäskompani 8. kompaniet – Trosskompani inkl ammunitionstransport med tung lastbil med släp 9. kompaniet – ???
Fältregementen Under andra världskriget kom regementet att ansvara för utbildning och mobilisering av två fältregementet. Utöver av regementet mobiliserade Svea artilleriregemente som ett krigsförband, så kom man även mobilisera Upplands artilleriregemente (A 21) som ett så kallat dubbleringsregemente. Upplands artilleriregemente sattes upp den 1 juli 1940 som A 12.Scheutz (1993), s. 78 Den 1 juli 1941 övergick armén till en ny organisation vilket medförde att Upplands artilleriregemente fick den nya beteckningen A 21.Scheutz (1993), s. 90
Förläggningar och övningsplatser Förläggning