Norrlands dragonregemente

Norrlands dragonregemente (K 4) är ett kavalleriförband inom svenska armén som verkat i olika former åren sedan 1893. Förbandsledningen är förlagd i Arvidsjaurs garnison i Arvidsjaur.Braunstein (2003), s. 143-146Kjellander (2003), s. 292Holmberg (1993), s. 20, 22

Historia Bildandet Regementet härstammar från Jämtlands hästjägarkår, som blev ett självständigt förband 1853, då det skildes från Jämtlands fältjägarregemente. I samband med att regementet reducerades till en kår antogs namnet Jämtlands fältjägarkår. I det 1670 nybildade Jämtlands regemente till fot hörde föregångaren till Norrlands dragonregemente, Jämtlands kavallerikompani, som i många avseenden hade en självständig ställning och i vilket Jämtlandsdelen av Bohus-Jämtlands kavalleri uppgick 1675. Kompaniet hade sin övningsplats på Frösön och blev indelt 1685.

År 1802 ändrades namnet från Jämtlands kavallerikompani till Jämtlands hästjägarskvadron. År 1834 uppsattes ännu en skvadron som tillsammans med den förra bildade Jämtlands hästjägarkår. År 1853 avskildes enheten från Jämtlands fältjägarregemente och blev ett självständigt förband. Dess förste chef blev Georg Adlersparre.Högman År 1893 utökades kåren med ytterligare tre skvadroner, och samtidigt antogs namnet Norrlands dragonregemente. Det nya regementet skulle förläggas till Umeå. I avvaktan på att kasernerna skulle bli färdiga var regementet under åren 1893–1901 förlagt till Drottningholm och Frösön. Gemensamma övningar genomfördes i Gustafs socken i Dalarna. Regementet flyttade in i kasernerna i på Skolgatan i Umeå år 1901.

I samband med 1914 års härordning justerades 1914 samtliga ordningsnummer inom armén. För till exempel Norrlands dragonregemente innebar det att regementet blev tilldelad beteckningen K 8. Justeringen av beteckningen gjordes för att särskilja regementen och kårer mellan truppslagen. Det med bakgrund till att namn och nummer som till exempel № 3 Livregementets grenadjärkår och № 3 Livregementets husarkår kunde förefalla egendomliga för den som inte kände till att förbanden ifråga tillhörde skilda truppslag.von Konow (1987), s. 18

Genom 1925 års försvarsbeslut beslutades att Smålands husarregemente (K 4) skulle avvecklas 31 december 1927. Genom försvarsordning bröts väsentliga delar av rangordningssystemet sönder. Detta skedde genom att truppförband med höga stamnummer flyttades in i låga nummer, som blivit vakanta efter indragna eller sammanslagna regementen och därvid även fick tillgodoräkna rang i enlighet med platsen i nummerserien. Norrlands dragonregemente som hade ett högt stamnummer, övertog från den 1 januari 1928 det nummer som Smålands husarregemente innehaft, det vill säga K 4.

Regementet läggs ner... Inför 1955 års riksdag föreslog regeringen för riksdagen, på förslag från chefen för armén Carl August Ehrensvärd, en viss reducering av arméns organisation. Bland annat föreslogs en reducering av kavalleriets organisation och att antalet stamridhästar till budgetåret 1959/1960 skulle minskas från 1455 till 435 hästar. Vidare föreslogs att Norrlands dragonregemente skulle reduceras till att omfatta en bataljon. Bataljonen skulle samtidigt administrativt underställas Västerbottens regemente (I 20). Vidare skulle bataljonen tillföras remontutbildningen från och med budgetåret 1957/1958, vilket bland annat innebar att utbildningen av beridna jägare överfördes från Livregementets husarer (K 3). Bataljonen skulle framöver utbilda 325 beridna jägare och drygt 75 jägare på motorcykel och cykel. Därjämte skulle det vid bataljonen finnas en rid- och körskola för utbildning av instruktörer och hovslagare. Förbandets stamridhästar beräknades reduceras från 400 till 360 hästar.

Norrlands dragoner Den 30 juni 1958 upplöstes regementet och den kvarvarande bataljonen, som antog namnet Norrlands dragoner (K 4), uppgick den 1 juli 1958 i Västerbottens regemente (I 20). Den 1 september 1966 samlokaliserades Norrlands dragoner med Västerbottens regemente (I 20) på Hissjövägen.

OLLI-reformen Den 16 februari 1973 presenterade regeringen en proposition där man föreslog organisationsförändringar beträffande arméns och marinens myndigheter på lägre regional och lokal nivå. För arméförbanden innebar förslaget att försvarsområdesstaben integrerades med ett fredsförband inom samma försvarsområdet. Reformen kom att kallas för OLLI-reformen, vilken genomfördes inom försvaret åren 1973–1975. I Västerbotten sammanslogs Västerbottens regemente med Umeå försvarsområde (Fo 61), som med sammanslagningen bytte namn till Västerbottens försvarsområde. Från den 1 juli 1973 bildades försvarsområdesregementet I 20/Fo 61. Detta medförde att inom Västerbottens försvarsområde blev Västerbottens regemente ett A-förband (försvarsområdesregemente) och fick det samlade mobiliserings- och materialansvaret inom försvarsområdet. Norrlands dragoner, som vid denna tidpunkt var en del av Västerbottens regemente, blev en utbildningsbataljon (typ C-förband) med bibehållet namn och oförändrade traditioner.

1974 års regeringsform I samband med att 1974 års regeringsform trädde i kraft den 1 januari 1975, ändrades namnet från Kungliga Norrlands dragoner till enbart Norrlands dragoner. Samtidigt fråntogs Konungen den formella rollen som högste befälhavare för krigsmakten, vilket även kom att gälla rollen som förbandschef över gardesförbanden. Från den 1 januari 1975 blev monarken istället hederschef över gardesförbanden.

Flytten till Arvidsjaur Den 5 juni 1973, drygt en månad innan Norrlands dragoner gick in i den nya organisationen, lade regeringen fram sin andra proposition gällande OLLI-reformen. I den föreslog regeringen att förlägga ett nytt fredsförband till Arvidsjaur. I proposition föreslog regeringen att det nya förbandet skulle överta namn och benämning från Norrlands dragoner (K 4). Bakgrunden till att regeringen ville förlägga ett fredsförband till Arvidsjaur var att motverka avfolkning av Norrlands inland. Ett nytt fredsförband var en av flera sysselsättningsskapande åtgärder som lades fram av regeringen under 1960-talet och början av 1970-talet. Att det blev Norrlands dragoner som föreslogs att lokaliseras till Arvidsjaur var dock från början ingen självklarhet. Debatten om ett nytt fredsförband i Norrlands inland hade förts en längre tid där orter som Arvidsjaur, Storuman, Vilhelmina, Lycksele, Sorsele, Jokkmokk och Överkalix uppvaktade regeringen med att få bli mottagare av det nya fredsförbandet. Dock var både Överbefälhavaren och chefen för armén starkt kritiska till att förlägga ett nytt förband till en ny ort i Norrland. Istället ansåg de båda att om den militära verksamheten skulle utökas, borde detta ske genom att befintliga utbildningsförband byggdes ut och förbättrades. Vidare ansåg både Överbefälhavaren och chefen för armén att om ett nytt förband skulle inrättas borde detta förläggas öster om Lule älv. Skulle förbandet förläggas väster om älven ansåg överbefälhavaren att Arvidsjaur var den minst olämpliga förläggningsorten. Chefen för armén ansåg att irrationella lösningar får komma i fråga endast när det gäller nödvändiga mobiliserings- och beredskapsåtgärder.

När propositionen lades fram hade regeringen förordat Arvidsjaur som mottagare till det nya förbandet och att Norrlands dragoner skulle flyttas dit från Umeå garnison. Vid sidan om huvudalternativet hade arméchefen på eget initiativ studerat förutsättningarna för att förlägga ett trängförband eller ett ingenjörförband till Arvidsjaur. Vid valet att förlägga ett trängförband till Arvidsjaur hade arméchefen föreslagit Norrlands trängregemente (T 3) vilket då även innebar en avveckling av Livregementets grenadjärer (I 3) i Örebro. Vid valet av ingenjörförband hade arméchefen föreslagit Bodens ingenjörkår (Ing 3) som förband. Både överbefälhavaren och chefen för armén ansåg att det av arméchefen framlagda alternativet att omlokalisera Norrlands trängregemente till Arvidsjaur var det lämpligaste ur organisationssynpunkt och näst bästa alternativet var en omlokalisering av Bodens ingenjörkår. Försvarets rationaliseringsinstitut förordade dock att Norrlands dragoner skulle omlokaliseras till Arvidsjaur, vilket även blev det förslag som regeringen lade fram för riksdagen. Förslaget antogs av riksdagen den 13 december 1973. Den 1 april 1980 flyttade Norrlands dragoner in i det nya kasernetablissementet i Arvidsjaur och antog samtidigt det nya namnet Norrlands dragonregemente. I juni 1980 ryckte de första värnpliktiga in på regementet i Arvidsjaur, vilket invigdes av H.M. Konung Carl XVI Gustaf den 20 september samma år. De värnpliktiga kom i huvudsak att utbildas till jägarsoldater, så kallade norrlandsjägare. Under 1980-talet krigsorganiserades åtta norrlandsjägarbataljoner.

Inför försvarsbeslutet 2000 var regeringens utgångspunkten att det endast behövdes två enheter för att tillgodose Försvarsmaktens framtida behov av skilda slag av jägarförband, en enhet för utbildning av Norrlandsjägare och en enhet för utbildning av underrättelse- och säkerhetsförband. I valet gällande vilket förband som skulle kvarstå för utbildning av Norrlandsjägare stod det mellan Norrlands dragonregemente (K 4) och Lapplands jägarregemente (I 22). I valet gällande vilket förband som skulle kvarstå för utbildning av underrättelse- och säkerhetsförband var regeringens kravbild att förbandet skulle ha goda utbildningsförutsättningar och infrastruktur, för bland annat träning i fallskärmshoppning och närhet till transportflyg. Valet stod mellan Livgardets dragoner (K 1) och Livregementets husarer (K 3). Regeringen ansåg att Livgardets dragoner saknade förutsättningar för den samordning och koncentrering som ansågs nödvändig för en huvudenhet för jägarutbildning. Därmed föreslog regeringen i sin proposition att Livregementets husarer (K 3) och Norrlands dragonregemente (K 4) skulle kvarstå i grundorganisationen, medan Livgardets dragoner (K 1) och Lapplands jägarregemente (I 22) skulle avvecklas.

Regementet läggs ner igen...