FC Energi Cottbus, är en tysk fotbollsklubb från Cottbus, Brandenburg, Tyskland, som spelar i 2. Bundesliga. Klubben grundades år 1966 och spelar sina hemmamatcher på Stadion der Freundschaft som har en kapacitet på 22 528 åskådare.

År 1997 nådde klubben, som första lag från Regionalligan, final i DFB-pokalen där de mötte VfB Stuttgart men förlorade. Historia

1919–1966: Rötterna till Energie Cottbus i DDR och gruvindustrin Dagens FC Energie Cottbus är en relativt ung klubb, grundad på 1960-talet, men dess historia sträcker sig betydligt längre tillbaka. Redan 1919 bildades en föregångare av kolgruvearbetare i staden Marga under namnet Glückauf Marga, som senare bytte namn till FSV Sturm Marga. Under Nazityskland förbjöds klubben, och det dröjde till 1949 innan den återuppstod, då under namnet Franz Mehring Marga.

Namnet syftade på Franz Mehring, en socialistisk politiker och historiker, vars namn även lever vidare i Mehringdamm i Berlin. Under den östtyska sportpolitiken genomgick klubben flera namn- och ortsbyten, bland annat till BSG Aktivist Brieske-Ost och senare SC Aktivist Brieske-Senftenberg. mini|200px|SC Aktivist Brieske-Senftenberg (föregångare till Energie Cottbus) möter SC Lokomotive Leipzig (idag 1. FC Lokomotive Leipzig) i DDR-Oberliga, år 1957 År 1963 flyttades spelare från Aktivist Brieske-Ost till Cottbus för att bilda ett nytt lag. Samma år grundades SC Energie Cottbus, som 1966 bytte namn till BSG Energie i samband med en större omorganisation av fotbollen i DDR. Under denna period bildades även andra klubbar som Lokomtive Leipzig och Union Berlin, med syftet att samla de bästa spelarna i renodlade fotbollsklubbar istället för i breda idrottsföreningar.

Energie Cottbus blev dock en så kallad BSG-klubb, vilket innebar att den var knuten till en statlig verksamhet – i detta fall brunkolsverket i Jänschwalde. Själva namnet “Energie” togs fram genom en namntävling i den lokala tidningen och kommer från att Cottbus sedan 1950-talet haft några av de viktigaste kraftverken i östra Tyskland.

1966–1989: Etablering i DDR-fotbollen och vägen mot toppen Efter omorganisationen 1966 etablerade sig BSG Energie Cottbus som en stabil klubb inom det östtyska ligasystemet. Under de första åren spelade laget främst i DDR-Liga, som var den näst högsta divisionen, där laget ofta tillhörde de mer konkurrenskraftiga lagen utan att riktigt nå hela vägen upp till DDR-Oberliga, högsta ligan.

Under 1970-talet och början av 1980-talet spelade Energie Cottbus huvudsakligen i DDR-Liga, men nådde vid flera tillfällen DDR-Oberliga. Klubben hade dock svårt att etablera sig i högsta serien och degraderades upprepade gånger, bland annat 1974, 1976, 1982 och 1987. mini|300px|Frank Vogel (höger) i Energie Cottbus under en match mot Union Berlin, år 1986 Energie Cottbus nådde DDR-Oberliga för första gången 1973, men degraderades redan efter sin debutsäsong. Under de följande åren återkom klubben vid flera tillfällen till högsta serien, men spelade huvudsakligen i DDR-Liga

Ett genombrott kom först under slutet av 1980-talet. Säsongen 1987/88 lyckades Energie Cottbus vinna sin serie i DDR-Liga och därmed säkra uppflyttning till DDR-Oberliga. Denna uppflyttning markerade kulmen på flera års sportslig utveckling och innebar att klubben åter fick spela i den högsta divisionen. mini|250px|Olaf Besser (vänster) i Energie Cottbus under en match mot Hansa Rostock i Oberliga (DDR:s högsta serie), säsongen 1988/89 Säsongen 1988/89 i DDR-Oberliga sammanföll med en period av stora politiska förändringar i Östtyskland. Efter nedflyttningen återfanns klubben åter i DDR-Liga under den sista säsongen före den tyska återföreningen, vilket kom att få avgörande konsekvenser för klubbens fortsatta utveckling.

1989–1997: Återföreningen och vägen in i det tyska ligasystemet Den tyska återföreningen 1990 innebar en genomgripande förändring för hela det östtyska fotbollssystemet. För Energie Cottbus, som vid denna tid spelade i DDR-Liga, innebar omstruktureringen att klubben placerades i de lägre nivåerna av det nya gemensamma tyska ligasystemet.

Inför säsongen 1990/91 deltog klubben i NOFV-Liga, som fungerade som en övergångsserie för de tidigare östtyska lagen. Energie Cottbus lyckades dock inte kvalificera sig för de högre nationella divisionerna och placerades istället i dåvarande Oberliga Nordost, som vid denna tid utgjorde den tredje nivån i det tyska seriesystemet.

Under de första åren efter återföreningen präglades klubben av ekonomiska svårigheter och organisatoriska förändringar, något som var vanligt bland tidigare BSG-klubbar. 1990 ombildades föreningen till en självständig idrottsklubb under nuvarande namnet Fußballclub Energie Cottbus.

Trots de inledande svårigheterna började Energie Cottbus successivt etablera sig sportsligt. Under mitten av 1990-talet tillhörde laget toppen av Regionalliga Nordost, som då var den tredje högsta divisionen. Ett genombrott kom säsongen 1996/97, då klubben inte bara säkrade uppflyttning till 2. Bundesliga utan även nådde final i den tyska cupen, DFB-Pokal.

I finalen ställdes Energie Cottbus mot VfB Stuttgart, där laget förlorade med 2–0. Trots förlusten var cupframgången historisk, då Energie Cottbus blev det första laget från den tredje divisionen att nå finalen i turneringen.

1997–2003: Bundesliga-perioden och storhetstiden Efter uppflyttningen till 2. Bundesliga 1997 etablerade sig Energie Cottbus snabbt som ett konkurrenskraftigt lag under tränaren Eduard Geyer, som kom att spela en avgörande roll i klubbens framgångar. Redan säsongen 1999/2000 nådde klubben en historisk milstolpe genom att sluta på en uppflyttningsplats och därmed kvalificera sig för Bundesliga för första gången i klubbens historia. mini|200px|Eduard Geyer tränade Energie Cottbus åren 1994–2005 och anses vara klubbens framgångsrikaste tränare Debutsäsongen i Bundesliga 2000/01 blev framgångsrik sett till förutsättningarna, då Energie Cottbus lyckades säkra nytt kontrakt. Laget gjorde sig samtidigt känt för sin internationella prägel, med profiler som Vasile Miriuță, Antun Labak och målvakten Tomislav Piplica, som blev en av klubbens mest uppmärksammade spelare under perioden. Under denna tid representerades klubben även av svensken Jonny Rödlund, som därmed blev den första och hittills enda svenska spelaren i Energie Cottbus.

Under de följande säsongerna kämpade laget för att undvika nedflyttning och slutade på undre halvan av tabellen. Efter tre raka säsonger i Bundesliga degraderades Energie Cottbus efter säsongen 2002/03. Trots nedflyttningen betraktas perioden som den mest framgångsrika i klubbens historia, då laget för första gången etablerade sig på den högsta nivån i tysk fotboll.

2003–2014: Pendling mellan divisionerna och nedgången Efter nedflyttningen från Bundesliga 2003 återvände Energie Cottbus till 2. Bundesliga, där klubben inledningsvis etablerade sig som ett stabilt lag. Under tränaren Petrik Sander nådde klubben åter sportsliga framgångar och säkrade uppflyttning till Bundesliga efter säsongen 2005/06.

Under den andra perioden i Bundesliga (2006–2009) lyckades Energie Cottbus återigen hålla sig kvar i högsta serien under flera säsonger, trots begränsade resurser. Laget profilerades av spelare som Dimitar Rangelov och Jiří Štajner, som bidrog offensivt. Efter säsongen 2008/09 degraderades klubben åter till 2. Bundesliga. mini|200px|Léonard Kweuke i Energie Cottbus under en match mot St. Pauli, säsongen 2009/10 Nedflyttningen markerade början på en mer långvarig sportslig nedgång. Under de följande åren tappade Energie Cottbus sin position i de högre divisionerna och degraderades 2014 till 3. Liga.

2014–nutid: Spel i de lägre divisionerna och försök till återkomst Efter nedflyttningen till 3. Liga fortsatte klubbens sportsliga svårigheter, och 2016 degraderades Energie Cottbus till Regionalliga Nordost, den fjärde nivån i det tyska ligasystemet. Trots detta har klubben förblivit en av de mer framträdande föreningarna på denna nivå.

Säsongen 2017/18 lyckades Energie Cottbus vinna Regionalliga Nordost under tränaren Claus-Dieter Wollitz och återvända till 3. Liga. Återkomsten blev dock kortvarig, då klubben degraderades redan säsongen därpå.

Under 2020-talet har Energie Cottbus fortsatt att tillhöra toppen av Regionalliga Nordost och har vid flera tillfällen varit nära en återkomst till de nationella serierna. Klubben har därmed etablerat sig som ett återkommande topplag på fjärde nivån, samtidigt som målet om att återvända till högre divisioner kvarstår.

Säsongen 2025/26 kvalificerade Energie Cottbus återigen till 2. Bundesliga efter att slutat på en andra plats i 3. Liga. Detta mycket tack vare spelare som Erik Engelhardt, som gjorde 22 mål för laget (2:a plats i skytteligan) och turken Tolcay Cigerci som noterade för hela 17 mål och 13 assist under ligasäsongen.

Spelare

Nuvarande trupp Uppdaterad 22 april 2026

Tränare Position Namn Huvudtränare Claus-Dieter Wollitz Assisterande tränare Jonas Hildebrandt Målvaktstränare Anton Wittmann Fystränare Gianluca Fraternali Videoanalytiker Tobias Röder Lagläkare Dr. Hartmut Thamke Dr. Andreas Koch Fysioterapeut Bastian Rost Teknisk direktör Ralf Korsowski Målvaktskoordinator Marvin-Gordon Jahn Akademichef Matthias Rahn Henri Fuchs

Supportrar

Supporterkultur och läktarliv Supporterkulturen kring Energie Cottbus har i flera sammanhang beskrivits som förankrad i en arbetarklasspräglad miljö. Cottbus och den omgivande regionen Lausitz har historiskt dominerats av kolbrytning och energiproduktion, vilket även återspeglas i klubbens namn och ursprung. Denna bakgrund har bidragit till att klubben ofta förknippas med en lokal och industriellt präglad identitet, där delar av supporterskaran har sina rötter i traditionella arbetaryrken. mini|250px|Nordwand under en match mot TSG Hoffenheim, år 2011 Läktarkulturen under Energie Cottbus hemmamatcher präglas av organiserade supportergrupper, tifon och sånger, särskilt på ståplatsläktaren Nordwand. Energie Cottbus har flertal av supporterklubbar utsprida över hela Tyskland och övriga Europa. I april 2026 hade Energie Cottbus 6 200 medlemmar. Tysklands före detta förbundskansler Angela Merkel är sedan 2008 hedersmedlem i Energie Cottbus.

Kontroverser kring högerextremism Under de senaste decennierna har Energie Cottbus förknippats med högerextrema inslag bland vissa supportrar, särskilt inom ultra- och supportergrupper. År 2005 väckte ultrasgruppen Inferno Cottbus uppmärksamhet när de visade en antisemitisk banderoll i en match mot Dynamo Dresden. År 2009 ställdes en planerad träningsmatch mot Germania Storkow in efter att det högerextrema partiet Nationaldemokratische Partei Deutschlands (NPD) annonserat en demonstration, vilket fick klubben att dra sig ur av säkerhetsskäl.

År 2012 höll medlemmar från Inferno Cottbus upp bokstäver som bildade nazihälsningen “Sieg Heil” under en bortamatch mot St. Pauli. År 2013 ställdes en träningsmatch mot Maccabi Tel Aviv från Israel in på grund av planerad närvaro av högerextrema Cottbus-supportrar. Mellan 2015 och 2017 inträffade flera incidenter i matcher mot SV Babelsberg 03, där supportrar gjorde nazihälsningar och skanderade antisemitiska slagord. År 2017 försökte maskerade supportrar storma planen efter en match och ägnade sig åt rasistiska och antisemitiska ramsor.

År 2018 präglades firandet av klubbens uppflyttning av supportrar som bar huvor liknande de som används av Ku Klux Klan och visade banderoller med referenser till Hitler. Samma år bad tränaren Claus-Dieter Wollitz om ursäkt efter att ha sjungit en antiziganistisk sång. Som svar på problemen stängde klubben 2013 av Inferno Cottbus från matcher och startade antirasistiska kampanjer, men enstaka incidenter och närvaron av extremistiska supportrar har fortsatt att påverka klubbens rykte.