Andrej Andrejevitj Gromyko (), född 18 juli 1909 nära Gomel i guvernementet Mogiljov i Kejsardömet Ryssland, död 2 juli 1989 i Moskva, var en sovjetisk (vitrysk) diplomat och politiker. Han var utrikesminister 1957–1985 och officiell statschef 1985–1988.
Biografi Gromyko föddes i nuvarande Vitryssland där hans föräldrar var jordbrukare. Han utbildades i ingenjörsvetenskap och ekonomi, var därefter verksam som akademisk lärare innan han 1938 gick över till folkkommissariatet för utrikes ärenden. Gromyko blev 1939 ambassadråd och 1943 charge d'affaires i Washington, D.C.. I augusti 1943 efterträdde han Maksim Litvinov som ambassadör i Washingotn, och deltog 1944 vid Dumbarton Oaks-konferensen. Under andra världskriget deltog Gromyko i konferenserna i Teheran, Jalta och Potsdam. Han var FN-ambassadör 1946–1949 och utövade under denna tid Sovjetunionens veto 26 gånger i Säkerhetsrådet, vilket gav honom namnet "Mr Njet". I december 1946 utsågs han till 5:e vice utrikesminister men behöll samtidigt sin post i FN. Därefter var Gromyko vice utrikesminister 1949–1952 och 1953–1957 samt ambassadör i London 1952–1953. Han var utrikesminister åren 1957–1985 och var därmed en central aktör under Kubakrisen 1962 och under nedrustningsförhandlingarna på 1970-talet, till exempel ABM-avtalet, SALT I och II. Från 1973 var han medlem av politbyrån.
Det var Gromyko som formellt nominerade Michail Gorbatjov till partichef för kommunistpartiet 1985. Samtidigt utnämndes Gromyko till ordförande i presidiet för Sovjetunionens högsta sovjet, en titel som innebar att han var Sovjetunionens statschef. År 1988 gjorde Gorbatjov en drastisk ommöblering i partitoppen, och tvingade veteranen Gromyko att gå i pension.
Under sin långa politiska karriär tjänade Gromyko alla Sovjetunionens ledare utom Lenin.
Utmärkelser
Källor
Bra böckers lexikon
Noter
Externa länkar
Kategori:Födda 1909 Kategori:Avlidna 1989 Kategori:Sovjetiska politiker Kategori:Män