Karlstads domkyrka är en kyrkobyggnad belägen på Tingvallaön i centrala Karlstad. Den är domkyrka i Karlstad stift och församlingskyrka i Karlstads domkyrkoförsamling inom Svenska kyrkan.
Kyrkan uppfördes 1723–1730 av murarmästare Christian Haller, som en centralkyrka i stram barockstil med kraftiga vitputsade murar i byggnadssten och detaljer i murtegel. Fönster och muröppningar är rundbågiga. Senare tillkom ett kyrktorn i väster, och kyrkan fick mera karaktären av korskyrka. Under 1800-talet tillkom nyklassicistiska byggnadselement.
Kyrkan har status som domkyrka sedan 1647, då drottning Kristina lät flytta Mariestads superintendentia till Karlstad. Superintendenten ersattes av en biskop 1772, och sedan dess har Karlstads domkyrka varit biskopssäte.
Domkyrkans föregångare thumb|Domkyrkan sedd från norr. thumb|Domkyrkans södra korsarm. thumb|250px|Karlstad på 1600-talet, med kyrkan vid älven.
Den första kyrkan På Tingvallaön har det med säkerhet funnits en kyrka sedan 1300-talet. Tingvallaön är en ö, som omflyts av älvarmarna i Klarälvens delta. Där har Karlstads föregångare Tingvalla och sedermera staden legat sedan medeltiden och där ligger också stadens centrala delar idag. Denna första kyrka låg där stadshotellet idag ligger, nere vid den västra älvgrenen vid Västra bron. Den kallades ursprungligen Tingvalla kyrka. Hur den såg ut är dock ovisst, då den brann ner tillsammans med så gott som hela staden år 1616.Valter Lindström, Karlstads domkyrka. Vägledning, 1974, s. 3
Den andra kyrkan En ny kyrka byggdes dock upp på samma plats med en takryttare med hög spira. Den blev domkyrka 1647 då drottning Kristina gjorde Karlstad till stiftsstad och finns avbildad på ett kopparstick över Karlstad i Suecia Antiqua et Hodierna från 1600-talet.
Den andra kyrkan brann ner 1719. En del inventarier kunde dock räddas från branden. En ljuskrona från 1642 hänger i den nuvarande domkyrkans norra korsarm och en annan från 1703 hänger i norra delen av den västra korsarmen.
Det finns också kyrksilver bevarat från denna kyrka. En oblatask gjord av mästare J.F. Straub, som verkade i Karlstad 1674–1713 och en nattvardskalk och patén gjordes 1704, kalken dock något omgjord 1804 av hantverkaren W. Smedberg.
I det nuvarande tornets andra våning förvaras ett par änglar i trä som är bevarade från den första kyrkan och användes för någon form av utsmyckning. De har förlorat sin målning och trämaterialet syns helt och hållet på hela ytan.
Av textilier märks också från den gamla kyrkan en utställd korkåpa från 1705, vilken inte längre används. Den är broderad med guldblommor och skänkt av superintendent (motsvarar biskop) Jonas L. Arnell.Lindström, s. 3 och s. 26–36 (samma uppgifter finns också på följande länkar till delar av webbplatsen www.hosserudkullen.se).
Den nuvarande domkyrkans tidiga historia thumb|Karlstads domkyrka från söder. thumb|Karlstads domkyrka med det utseende tornet och korsarmarna hade före branden 1865 (med valmat tak över korsarmarna). På denna bild syns också att årtalet 1737 i smitt järn (balkfästen) fanns på tornets sydfasad. Det fanns då på sammanlagt tre fasader och återstår idag endast på tornets västra fasad (se bild nedan) Placering Efter att den andra kyrkan brunnit uppfördes en ny, tredje kyrka 1723–1730 på Lagberget på Tingvallaön, under superintendent Johannes Steuchius som sedermera blev ärkebiskop. Den invigdes den 13 juli 1730 (2 juli 1730 enligt Gamla stilen). Anledningen till att kyrkan uppfördes där var att man ansåg att det fanns risk för översvämning nere vid älven, liksom risk för inskärningar i älvbanken; att älven skulle ändra lopp och bryta igenom tidigare älvbankar. Dessutom ansågs kyrkan mindre utsatt för brandrisk uppe på höjden. Placeringen på Lagberget kallades på den tiden också ”uppe på Herrgårdsbacken” efter kungsgården Carlsberg, som rivits omkring år 1660 (en gata i Karlstad, som går förbi kyrkan, kallas dessutom Herrgårdsgatan).Lindström, s. 3–4; uppgiften om Herrgårdsgatan finns på www.hitta.se.
Byggnadsstil Kyrkan är byggd i en stram barockstil en avskalad stil utan stora utsmyckningar. Ursprungligen var stilen stramare i exteriören än idag, som sedan 1865 också har nyklassicistiska drag. Fönster och muröppningar är rundbågiga.
Kyrkan hade från början heller inget torn i väster utan var utformad som en strängt regelbunden centralkyrka i form av ett grekiskt kors, med en klockstapel bredvid. Kyrkorummet bevarar än idag denna regelbundenhet med två höga rundbågiga fönster på vardera sidan i varje korsarm. Över korsmitten fanns ett 20 alnar (cirka 10 meter) högt trätorn, som man inte vet idag hur det såg ut. Det revs ner 1792. Taket var valmat vid varje korsarms slut.Lindström, s. 4–7.
Byggmästare Haller Kyrkan uppfördes av en murmästare och senare även byggmästare från dåvarande kurfurstendömet Sachsen, Christian Haller, inflyttad 1720 till Karlstad. Senare ledde han också arbetet med att uppföra snarlika stenkyrkor med kraftiga tjocka murar, till exempel Nedre Ulleruds kyrka, utanför Deje, tre mil norr om Karlstad. Denna kyrka är också byggd i korsform, dock inte som ett grekiskt kors utan med till exempel ett längre långhus.
Byggnadsmaterial Inne i domkyrkans torn är murarna oputsade från tredje våningen och uppåt och där kan murarnas byggnadsmaterial alltså beskådas. Byggnadsmaterialet är murad gråsten (natursten) i olika storlekar. Den översta våningen (klockvåningen) under tornhuven är dock murad i tegel (ombyggt efter 1865, se nedan), vilket även detaljerade och mönstrade friser runt kyrkan och tornets hörnkedjor (mönstrade hörn) med mera bör vara. I tornet syns också att vissa fönster och muröppningar senare har blivit igenmurade. Byggnadsmaterial och igenmurning kan ses vid ett besök i tornet, vilket ibland finns på kyrkans program.
Stilförebilder Ritningarna till domkyrkan har inte återfunnits, men bevarade dokument visar att Christian Haller förde underhandlingar med murmästaråldermannen Jonas Fristedt från Stockholm, som tydligen gett ett kostnadsförslag och troligen ritningar till den nya byggnaden. Fristedt har antagligen också ritat Kungsholms kyrka i Stockholm, som den ursprungliga Karlstads domkyrka hade stora likheter med (utformningen som ett grekiskt kors och det valmade taket).
Kungsholms kyrka i sin tur är en förenklad och modifierad kopia av Katarina kyrka i Stockholm. Denna kyrka är tillsammans med Hedvig Eleonora kyrka i samma stad huvudmonumenten för en grupp centralkyrkor ritade av Jean de la Vallée, i en holländsk-reformert stil på modet i 1600-talets Sverige.Lindström, s. 4.
thumb|En av läktarna i tvärskeppet. thumb|Tornet från väster. Året 1737, i smitt järn, syns på tornets fasad. thumb|Erik Palmstedts ritning över ett nytt kor i Karlstads domkyrka år 1790. Koret ser idag i stort sett ut som enligt ritningen. Överst på dokumentet syns Gustav III:s underskrift thumb|Tornets och gavlarnas nya utseende efter branden 1865. Lägg märke till de efter branden låga träden, vilka är lägre än i tidigare avbildningar av domkyrkan (bland annat bilden här ovan).
Kungsholms, eller Ulrica Eleonora, kyrka ritades av arktitekten Mathias Spieler, svärson till Jean de la Vallée. Kyrkan började uppföras 1672 och invigdes 1688.
Sakristia och läktare Den östra korsarmen var från början delad i en sakristia i den yttre delen, med två rum, samt ett kor in mot kyrkorummet. De båda delarna avskildes från varandra med en cirka tre meter hög mur. Över sakristian fanns en läktare och en läktare sattes också upp i väster. I interiören var alltså den östra korsarmen avkortad till hälften och hade endast ett fönsterpar. På 1750- och 1760-talen byggdes läktare också till i de södra och norra korsarmarna.Lindström, s. 4–7. Uppgifterna om de tillbyggda läktarna i söder och i norr finns i samma bok på s. 16.
Tornet Åren 1735–1737 tillkom dock ett kraftigt torn till i väster, vilket alltså bröt den ursprungliga planen för kyrkan som ett grekiskt kors. Kyrkklockorna flyttades vid färdigställandet av tornet dit från klockstapeln, som revs. På så vis frångicks redan då den ursprungliga planen över kyrkan som ett grekiskt kors.
På tornets västfasad finns årtalet 1737 i smitt järn, i något som liknar balkfästen. Det fanns före branden 1865 även på tornets norra och södra sidor, men strax nedanför tornhuven till skillnad från västfasaden.
Tornet hade till en början ett brädtak med en kula högst upp. Detta tak och tornets inredning i trä brann upp vid en brand 1752. Tornet började därefter återställas 1757 och tornets huv fick en låg barockhuv med urtavlor till hälften instuckna underifrån och däröver en mindre kupol, som avslutades med en liten lanternin med spira högst upp. Det utseendet förändrades något 1794.
I muren under urtavlan fanns två ljudgluggar (för klockringningen) utan friser och bårder som det nyklassicistiska tornet har idag. Tornets kanter pryddes inte heller av de kraftiga hörnfriser som idag finns längs tornmurarna.Lindström, s. 6–10.
På det hela taget kan man säga att tornet hade enklare utsmyckningar i murarna och en lägre huv med en annan utformning. Tornets övre delar liksom hela tornets hörn skiljer sig idag väsentligt från det tidigare utseendet.
Korets inredning. Restaureringen 1791–1792 På Gustav III:s uppdrag 1790 ritade arkitekten Erik Palmstedt en ny korinredning med ett nytt altare och dessutom en ny predikstol, biskopsbänk (en särskild kyrkbänk) och en ny biskopsstol, den sistnämnda finansierades av biskop Herman Schröderheim. Dessa arbeten slutfördes 1793 och innebar att den bakersta delen av östra korsarmen nu helt avskildes från kyrkorummet. Det skedde genom att en ny mur uppfördes hela vägen upp till taket mellan koret och en större (högre) sakristia därbakom. Två fönster byggdes istället för att personer läktaren bakom över sakristian skulle kunna få insyn i kyrkorummet. I den nya mellanmuren mellan sakristian och koret byggdes en halvrund fördjupning, en ny rund absid, och där placerades det nya altaret. Det innehåller ett kors och två änglar och ett altarbord i sten. Änglarna utfördes av skulptören Johan Tobias Sergel.Lindström, s.10–12 och uppgifter hämtade från följande länkar till delar av webbplatser: www.kunskapsradion.nu, www.hosserudkullen.se och www.varmland.org .
Branden 1865 Karlstads domkyrkas tak och torn förstördes vid den stora stadsbranden 2 juli 1865, då nästan hela Karlstad lades i aska.
Vid branden förstördes tornets huv och hela dess innandöme. Klockorna smälte eller föll ner på valvet över vapenhuset, som dock höll, även om det blev ett stort hål i det. Övriga valv höll helt och hållet, men kyrkorummet rökskadades. Inredningen, till och med den känsliga orgeln klarade dock branden trots hettan. Valvens säkerhet undersöktes efter branden av en arkitekt. Likaså provades orgeln med en timmes kraftigt spel. Den invändiga restaureringen skedde sedan inte förrän vid slutet av 1870-talet, då målningen hade åldrats och flagnat och inventarierna behövde underhållas. Samtidigt installerades nya värmeugnar som värmesystem. Kyrkan hade tidigare saknat uppvärmning.
Efter branden fick tornet sitt nuvarande nyklassicistiska utseende efter ritningar av arkitekten i Överintendentsämbetet Albert Törnqvist, tornet fick även en ny hög spira med infällda urtavlor samt nya klockor.
Samtidigt slopades det tidigare valmade taket. Varje korsarm (också det som syns bakom västornet) fick nya gavlar i stil med tornets nya utformning, med stora rundbågiga vindsfönster överst i varje korsarm utom i den västra där tornet står. Norra och södra korsarmen fick dessutom nya runda fönster som liknar rosettfönster, vilka ger ljus åt tvärskeppets södra och norra valv och läktare.
I slutet av 1890-talet fick kyrkan också nya målade korfönster.Lindström, s.12–14 (noten gäller hela avsnittet).
Kyrkans senare historia Restaureringen 1915