Gammalsvenska eller gammalsvenskbymål är den dialekt av svenska som talas av svenskbybor i Gammalsvenskby i Ukraina. 2014 talades gammalsvenska endast av 10 personer, av vilka samtliga var kvinnor.
Fonologi Gammalsvenskbymålets fonologi har beskrivits mest utförligt först av Anton Karlgren i Gammalsvenskby. Uttal och ordböjning i Gammalsvenskbymålet, skriven 1906, men utgiven först 1953. Hans artikel är en beskrivning av dialektens uttal och ordböjning hos fyra huvudinformanter: Andreas Andersson Utas (född 1883), Kristoff Hoas (född 1877), Simon Hoas (född på 1860-talet) och Mats Petersson Annas (född på 1840-talet).
I en artikel publicerad 2020 beskrev språkforskaren Alexander Mankov gammalsvenskbymålets fonologi baserat på inspelningar från tre talare: Anna Lyutko (född 1931), Melitta Prasolova (född 1926) och Lidia Utas (född 1933). Gammalsvenskbymålets fonologi karakteriseras bland annat av avsaknaden av de rundade främre vokalerna och . Öppet existerar bara allofoniskt. Vidare har två så kallade primära diftonger bevarats: och . Hos konsonanterna finns så kallat tjockt l [ɽ], oaspirerade klusiler /p t k/. Vidare har /ɡ k/ inte palataliserats före främre vokaler, och har utvecklat allofonen på grund av assimilation. Inom prosodin finns ingen ordaccent.
Vokaler
Enligt Alexander Mankov har gammalsvenskbymålet sex korta och sju långa vokalfonem, det vill säga betydelseskiljande vokaler.
+ Korta vokalfonem Främre Central Bakre Sluten Mellan (e) Öppen
+ Långa vokalfonem Främre Central Bakre Sluten Mellansluten Mellanöppen Öppen
Diftonger Gammalsvenskbymålet har två diftonger: och . De är för det mesta långa, vanligtvis motsvarande långt e-ljud och långt ö-ljud på standardsvenska, och går tillbaka på de ursprungliga urnordiska diftongerna *ei och *au, t.ex. i ’hem’ och ’vete’, respektive ’lök’ och ’flöt’. Framför långa konsonanter och konsonantkluster förkortas diftongerna, t.ex. i ’eld’. I vissa enstaka ord förekommer andra diftonger, t.ex. ’efter’ (sammandraget av bak-efter).
Prosodi Betoning Gammalsvenskbymålet har vanligtvis betoningen på första stavelsen i ord. Detta gäller även i sammansättningar, men där får även andra ledet en stark bibetoning. I vissa sammansättningar faller dock betoningen på ett senare led, t.ex. ’julafton’. Vissa prefix är även alltid obetonade som i standardsvenskan, t.ex. be- i bedrág ’bedra’ eller fär- i färsvinn ’försvinna’.
Ordaccent Likt estlandssvenskan och många finlandssvenska dialekter har gammalsvenskbymålet ingen ordaccentsdistinktion.
Lexikon +Exempel på gammalsvenskaGammalsvenskaEstniskaSvenskaTyskaUkrainskaKachkyRyskaEngelskaDucksPotatoesCarrotsPumpkinsSkyKnotBootsTomatoesPearSteamship
Referenser Noter
Källförteckning
Vidare läsning
Kategori:Gammalsvenskby Kategori:Östsvenska dialekter Kategori:Svenska dialekter Kategori:Estlandssvenskar Kategori:Zmijivka Kategori:Språk i Ukraina