Harlan Jay Ellison, född 27 maj 1934 i Cleveland, USA, död 28 juni 2018 i Los Angeles, USA, var en amerikansk författare, manusförfattare och redaktör. Han var huvudsakligen verksam inom fältet spekulativ fiktion. Han var främst känd som novellförfattare, med över 1 700 publicerade berättelserThe Guardian: Harlan Ellison: where to start readingSaturday Evening Post: He Mattered. Harlan Ellison Makes His Exit i genrerna science-fiction, fantasy, skräck och magisk realism. Dessutom skrev han film- och tv-manus, samt essäer, artiklar, tv- och filmkritik i veckopress och magasin. Han var också redaktör för de banbrytande novellantologierna Dangerous Visions (1967) och Again, Dangerous Visions (1972). För sina noveller belönades han med flera framstående utmärkelser, såsom Hugo-, Nebula-, Edgar-, Stoker- och World Fantasy Award.
Biografi Ellisons barndom var delvis problematisk. Han blev mobbad i skolan och rymde hemifrån ett flertal gånger. Han försörjde sig som diversearbetare och arbetade bland annat som bomullsplockare, fiskare, kock, livvakt och taxiförare. Han studerade vid Ohio State University i ett och ett halvt år innan han blev avstängd för att ha slagit en professor som han påstod hade nedvärderat hans skrivtalang.Case Western Reserve University: Encyclopedia of Cleveland History Under två decennier skickade Ellison sedan professorn en kopia på varje berättelse han fick publicerad. Han marscherade med medborgarrättsrörelsen från Selma till Montgomery tillsammans med Martin Luther King 1965.
Som research inför sin första roman Rumble (1958) gick Ellison med i ett ungdomsgäng i Brooklyn under mitten av 1950-talet. Om dessa erfarenheter har han skrivit i den självbiografiska Memos from Purgatory (1961).
På 1960-talet flyttade han till Kalifornien och började skriva manus för tv, bland annat till Burke’s Law, The Outer Limits, The Alfred Hitchcock Hour och Star Trek. Avsnittet ”The City on the Edge of Forever”, som bygger på Ellisons manus, anses allmänt vara seriens bästa.Star Trek: Original "City on the Edge of Forever" Teleplay Set for Miniseries Han arbetade på Walt Disney Studios men fick sparken efter bara en dag, då han dragit snuskiga skämt om Musse Pigg.The Verge: Harlan Ellison, one of science fiction’s most controversial authors, has died
Litterär bana Ellisons tidiga alster var främst inom spännings- och kriminalgenrerna. Han publicerade ett flertal noveller i underhållningsmagasin. Då han behövde bli publicerad för att kunna försörja sig låg fokus snarare på kvantitet än kvalitet. Han skrev under ett flertal pseudonymer, däribland Cordwainer Bird, Ellis Hart och Paul Merchant. Ett antal av hans kriminalnoveller samlades senare i No Doors, No Windows (1975). Parallellt skrev han och publicerade noveller i magasin för traditionell science-fiction. Mot slutet av 1960-talet skulle hans berättelser gå mer i stilen magisk realism och realism med övernaturliga inslag. I The Beast That Shouted Love at the Heart of the World (1969), Deathbird Stories (1975), Strange Wine (1978) och Shatterday (1980) finns några av hans mest kända noveller på dessa teman samlade. Under 1960-talet skrev Ellison även ett antal noveller helt utan spekulativa inslag på socialrealistiska teman som drog- och alkoholmissbruk, gängkriminalitet, abort, rasism och antisemitism.
Utöver att skriva och publicera noveller var Ellison även en flitig kritiker och essäist. Han skrev kolumner om tv och film för olika veckotidningar i Los Angeles såsom Los Angeles Free Press och L.A. Weekly. Många av dessa samlades sedan i The Glass Teat (1970), The Other Glass Teat (1975), An Edge in My Voice (1985) och Harlan Ellison’s Watching (1989).
Som redaktör är Ellison mest känd för antologierna Dangerous Visions (1967) och Again, Dangerous Visions (1972). Berättelserna i dessa volymer var del av en ny strömning inom science-fictiongenren som kom att kallas ”New Wave”. Det som var nytt i genren var en högre grad av stil- och formexperiment, samt fokus på socialpsykologiska och samhälleliga frågor med utgångspunkt i samtiden, till skillnad från den äldre skolans science-fiction som var mer fokuserad på det tekniska och vetenskapliga. Antologierna innehöll bidrag av bland andra Isaac Asimov, Robert Bloch, Philip K. Dick, J. G. Ballard, Roger Zelazny, Philip José Farmer, Samuel R. Delany, Ursula K. Le Guin, Ray Bradbury, Kurt Vonnegut och Dean R. Koontz. En tredje volym med titeln The Last Dangerous Visions var planerad men gavs ut först efter Ellisons död.Razorcake: Last Dangerous Visions, The, Edited by Harlan Ellison, 433 pgs. Läst 3 augusti 2025Cleveland.com: Harlan Ellison’s final anthology ‘Last Dangerous Visions’ features influential voices in speculative fiction Läst 3 augusti 2025Rolling Stone: Harlan Ellison’s ‘Last Dangerous Visions’ Hits Shelves 50 Years Later Läst 3 augusti 2025
Ett flertal av hans egna berättelser filmatiserades, däribland ”En pojke och hans hund” (spelfilm 1975IMDB: A Boy and His Dog), ”Shatterday” och ”Paladin of the Lost Hour”, de senare för tv-serien The Twilight Zone (1985).
Privatliv Ellison var gift fem gånger. Det längsta, och sista, äktenskapet var med Susan Ellison (född Toth), och varade från 1986 till hans dödLocus Mag: Susan Ellison (1960-2020). Harlan Ellison avled den 28 juni 2018, 84 år gammal.
Bibliografi i urval Romaner Rumble (1958) The Man with Nine Lives (1960) Doomsman (1967) Phoenix Without Ashes (tillsammans med Edward Bryant) (1975) Web of the City (återutgivning av Rumble) (1975) Spider Kiss (1975) The Sound of a Scythe (reviderad och återutgiven version av The Man with Nine Lives) (2011)
Novellsamlingar The Deadly Streets (1958) Sex Gang (1959) The Juvies (1961) Gentleman Junkie and Other Stories of the Hung-Up Generation (1961) Ellison Wonderland (1962) Paingod and Other Delusions (1965) I Have No Mouth and I Must Scream (1967) From the Land of Fear (1967) Love Ain’t Nothing But Sex Misspelled (1968) The Beast That Shouted Love at the Heart of the World (1969) Over the Edge (1970) Partners in Wonder (1971) Approaching Oblivion (1974) Deathbird Stories (1975) No Doors, No Windows (1975) Strange Wine (1978) Shatterday (1980) Stalking the Nightmare (1982) Angry Candy (1988) Mind Fields: The Art of Jacek Yerka, the Fiction of Harlan Ellison (tillsammans med Jacek Yerka) (1994) Slippage (1997) Troublemakers (2001) Can & Can’tankerous (2015)
Samlingsvolymer Alone Against Tomorrow: Stories of Alienation in Speculative Fiction (1971) The Essential Ellison: A 35-Year Retrospective (1987) The Essential Ellison: A 50-Year Retrospective (2001) The Top of the Volcano: The Award-Winning Stories of Harlan Ellison (2014)
Memoarer, essäer & journalistik Memos from Purgatory (1961) The Glass Teat (1970) The Other Glass Teat (1975) Sleepless Nights in the Procrustean Bed (1984) An Edge in My Voice (1985) Harlan Ellison’s Watching (1989) The Harlan Ellison Hornbook (1990)
Som redaktör Dangerous Visions (1967) Again, Dangerous Visions (1972)
På svenska Det tysta ropet: noveller (översättning Gunnar Gällmo), Delta förlag (1978)LIBRIS: Det tysta ropet: noveller ”Jag har ingen mun och jag måste skrika” i Stora robotboken: berättelser om med robotar, redaktör Sam J. Lundwall, Lundwall Fakta & fantasi (1991)LIBRIS: Stora robotboken: berättelser om med robotar Ensamvärk (urval ur The Essential Ellison: A 35-Year Retrospective, översättning Dorothee Sporrong), Wiken (1992)LIBRIS: Ensamvärk Vredens konfekt (översättning Erik Andersson), Wiken (1993)LIBRIS: Vredens Konfekt
Framstående noveller ””Repent, Harlequin!” Said the Ticktockman” (1965) (Hugo och Nebula Award 1966 och Prometheus Award 2015) ”I Have No Mouth, and I Must Scream” (1967) (Hugo Award 1968) ”The Beast That Shouted Love at the Heart of the World” (1969) (Hugo Award 1969) ”A Boy and His Dog” (1969) (Nebula Award 1970) ”The Whimper of Wipped Dogs” (1973) (Edgar Allan Poe Award 1974) ”Jeffty Is Five” (1977) (Hugo, Locus, Nebula Award 1978, British Fantasy Award 1979) ”Paladin of the Lost Hour” (1985) (Hugo, Locus Award 1986) ”The Function of Dream Sleep” (1988) (Locus Award 1989) ”The Man Who Rowed Christopher Columbus Ashore” (1991) (The Best American Short Stories 1993) ”Mefisto in Onyx” (1993) (Stoker Award 1993, Locus Award 1994) ”Chatting with Anubis” (1995) (Stoker Award 1995)
Litterära utmärkelser i urval American Mystery Award: 1988 Bram Stoker Award: 1987, 1993, 1995 samt Lifetime Achievement Award (också 1995) British Fantasy Award: 1979 British Science Fiction Award: 1978 Edgar Allan Poe Award: 1974, 1988 Hugo Award: 1966, 1968, 1969, 1974, 1975, 1978, 1986 International Horror Guild Award: 1994 Locus Poll Award: 1971, 1973, 1974, 1975, 1976, 1978, 1979, 1983, 1985, 1986, 1989, 1994, 1998 Nebula Award: 1966, 1970, 1978, Grand Master Award 2006, 2011 Writers Guild of America Award: 1965, 1967, 1974, 1987 World Fantasy Award: 1989, Lifetime Achievement Award 1993
Utmärkelser Asteroiden 10177 Ellison är uppkallad efter honom.
Källor
Kategori:Födda 1934 Kategori:Amerikanska science fiction-författare Kategori:Engelskspråkiga science fiction-författare Kategori:Amerikanska fantasyförfattare Kategori:Engelskspråkiga fantasyförfattare Kategori:Amerikanska redaktörer Kategori:Amerikanska manusförfattare Kategori:Nebulapristagare Kategori:Hugopristagare Kategori:Män Kategori:Avlidna 2018 Kategori:Personer från Cleveland Kategori:Alumner från Ohio State University