Södra skånska regementet (P 7) är ett pansarförband inom svenska armén som verkat i olika former åren 1963–1997 och återigen från 2000. Förbandsledningen är förlagd i Revinge garnison i Revingeby.Braunstein (2003), s. 167-170Kjellander (2003), s. 317Holmberg (1993), s. 25
Historia Bildandet I samband med försvarsbeslutet 1958 beslutade riksdagen att åtta pansarbrigader, med nya stridsfordon, skulle organiseras inom armén. Ett beslut, som av ekonomiska skäl, ändrades i augusti 1960 till att endast omfatta sju pansarbrigader.Kjellander (1992), s. 64-65Kjellander (1992), s. 412-414 År 1963 blev Södra skånska infanteriregementet, som sattes upp redan 1811, ett pansarregemente och bytte då namn till Södra skånska regementet med beteckningen P 7. Utbildningsåret 1964/1965 blev de första vid regementet att utbildas till regementets pansarbrigad. Brigadens olika delar kom dock att fördelas mellan två orter, Ystad och Revingehed. I Ystad, där även regementsstaben var förlagd, utbildades de hjulfordonsbaserade förbanden och i Revingehed stridsfordonsförbanden. I Revingehed bestod utbildningsorganisationen i regel av två pansarskyttekompanier, ett stridsfordonskompani och delar av pansartrosskompaniet. I Ystad bestod utbildningsorganisationen av Livkompaniet (befälsutbildningskompani), pansarvärnskompaniet, pansarbataljonsstabskompaniet, och delar av pansartrosskompaniet.Kjellander (1992), s. 420
1974 års regeringsform I samband med att 1974 års regeringsform trädde i kraft den 1 januari 1975, ändrades namnet från Kungliga Södra skånska regementet till enbart Södra skånska regementet. Samtidigt fråntogs Konungen den formella rollen som högste befälhavare för krigsmakten, vilket även kom att gälla rollen som förbandschef över gardesförbanden. Från den 1 januari 1975 blev monarken istället hederschef över gardesförbanden.
OLLI-reformen I samband med OLLI-reformen, vilken genomfördes inom försvaret åren 1973–1975, sammanslogs Södra skånska regementet med Malmö försvarsområde (Fo 11). Från den 1 juli 1976 bildades försvarsområdesregementet P 7/Fo 11. Detta medförde att inom Malmö försvarsområde blev Södra skånska regementet ett A-förband (försvarsområdesregemente), Skånska luftvärnsregementet blev ett B-förband (utbildningsförband). Södra skånska regementet fick det samlade mobiliserings- och materialansvaret inom försvarsområdet, och B-förbanden svarade endast som ett utbildningsförband.
Försvarsbesluten Inför försvarsbeslutet 1977 hade Försvarets fredsorganisationsutredning (FFU) utrett olika alternativ om arméns fredsorganisation i Skåne. Bland annat konstaterades utredningen att samtliga förband inom pansartrupperna hade överskott på förläggningsplatser. Dock konstaterades samtidigt att Skånska dragonregementet (P 2) och Norrbottens pansarbataljon (P 5) inte nådde upp till den värnpliktsstyrka, som enligt FFU, borde vara ett riktvärde för utbildningen vid pansartrupperna. FFU hade även studerat möjligheten med att minska pansartrupperna i Skåne med ett regemente. Syftet var att samla utbildning på skilda stridsvagnstyper till ett förband, detta då Norra skånska regementet (P 6/Fo 14) utbildade värnpliktiga på Centurion-stridsvagnar, och Skånska dragonregementet (P 2) tillsammans med Södra skånska regementet (P 7/Fo 11) utbildade värnpliktiga på Stridsvagn S. Av de olika alternativen som FFU hade studerat, var det två som berörde Skånska dragonregementet, alternativ C och alternativ D. I alternativ C skulle Skånska dragonregementet avvecklas, och utbildningsansvaret överföras till Södra skånska regementet. Alternativ D berörde regementet endast indirekt, genom att Skånska dragonregementet skulle kvarstå i fredsorganisationen, samt bibehålla rollen som mobiliseringsmyndighet. Vidare innebar alternativ D att pansarutbildningen i Ystad skulle avvecklas och ersätts med luftvärnsutbildning, samt att den pansarutbildning som bedrevs i Revingehed organisatoriskt står kvar i försvarsområdesregementet i Ystad, men samordnas med motsvarande utbildning i Hässleholm av Skånska dragonregementet. De båda alternativen kom att stå för handlingsväg 1 (pansarutbildningen i Ystad avvecklas och Lv 4 flyttas dit) och handlingsväg 2 (P 2 läggas ned och Lv 4 flyttas till Kristianstad). Försvarets fredsorganisationsutredning föredrog handlingsväg 1, då återverkningarna på sysselsättningen i Hässleholm vägde tyngre i deras samlade bedömning. Vilket även var den handlingsväg som riksdagen beslutade om, och som sedan verkställdes under 1982.
Den 25 maj 1982 hölls en avskedsceremoni på regementets kasernområde i Ystad, och den 29 maj hölls en avskedsceremoni på Stortorget i Ystad. Den 10 juni 1982 påbörjade Ystadsbataljonen sin omgruppering till Revingehed, marschen från Ystad till Revingehed gick via Fyledalen, Övedskloster, regementets minnesstenar vid Veberöd och Tvedöra. Vid ankomsten till Revingehed konstaterade brigadchefen och ställföreträdande regementschefen Stig Edgren att de tu hade blivit ett. Men trots att regementets utbildningsbataljon nu var samlad på ett ställe, så kvarstod försvarsområdesstaben, planerings- och samordningsenheten, halva fortifikationsenheten, kameralenheten. Vidare kvarstod materialansvaret för Skånska luftvärnsregementet (Lv 4) genom att regementet fortfarande ansvarade för läkarmottagningen och materielenheten i Ystad.Kjellander (1992), s. 424
Inför försvarsutredning 1988 hade man utrett en avveckling av Skånska dragonregementet (P 2) alternativt Norra skånska regementet (P 6/Fo 14), medan Södra skånska regementet (P 7/Fo 11) hade undantagits. Anledningen till att Södra skånska regementet undantogs var att regeringen ansåg att gick att utbilda två brigader i Revingehed. Vilket försvarsminister Roine Carlsson föreslog riksdagen i sin proposition. Där då Kristianstadsbrigaden (PB 26) vid Norra skånska regementet (P 6/Fo 14) skulle underställas Södra skånska regementet, och lokaliseras till Revingehed, och där utbilda och omsätta två brigader. Den kvarvarande verksamheten vid Norra skånska regementet skulle då samlokaliseras med Wendes artilleriregemente i Norra Åsum. I december 1989 antog riksdagen regeringens proposition, dock kom aldrig riksdagen att besluta något om Norra skånska regementet och Kristianstadsbrigaden. Istället överläts frågan av riksdagen om ett eventuellt beslut till regeringen.
Genom försvarsbeslutet 1992 avskildes Malmöbrigaden (PB 7) från regementet 1994 och blev från 1 juli samma år ett kaderorganiserat krigsförband inom Södra militärområdet (Milo S) under namnet Södra skånska brigaden (MebB 7). Därmed överfördes utbildningsbataljon vid regementet till Södra skånska brigaden. Försvarsområdesstaben, planerings- och samordningsenheten, halva fortifikationsenheten, kameralenheten, samt läkarmottagningen och materielenheten i Ystad kvarstod under regementets förvaltning.
Regementet läggs ner... Inför försvarsbeslutet 1996 föreslog regeringen till riksdagen att antalet försvarsområdesstaber skulle reduceras, detta med bland annat hänvisning till den då pågående översynen av länsindelningarna. Där bland annat Malmöhus län och Kristianstads län den 1 januari 1998 bildade Skåne län. För försvarsområdesstaben vid Södra skånska regementet (P 7/Fo 11) innebar förslaget att den skulle avvecklas senast den 31 december 1997. Från den 1 januari 1998 kom regementet att uppgå i Södra skånska brigaden (MekB 7) under det nya namnet Södra skånska regementet och Södra skånska brigaden (MekB 7). Malmö försvarsområde (Fo 11) kom i sin tur att integreras i Kristianstads försvarsområde (Fo 14), under det nya namnet Skånes försvarsområde (Fo 14), vilken lydde under Skånska dragonregementet i Hässleholm.
... och återetableras Inför försvarsbeslutet 2000 hade regeringen vägt Skånska dragonregementet (P 2/Fo 14) och Skånska dragonbrigaden (MekB 8) mot Södra skånska regementet och Södra skånska brigaden (MekB 7). Regeringen gjorde bedömningen att MekB 7 hade mekaniserad kapacitet och tillgång till goda övnings- och skjutfält. Vidare är MekB 7 en av de enheter som har de bästa förutsättningarna att genomföra manöverstrid med mekaniserade förband på eget övningsfält. Gällande MekB 8 bedömde regeringen att det fanns en mekaniserad kapaciteten och en bra infrastruktur, men att regementet och brigaden samtidigt hade begränsningar avseende det egna övningsfältets kapacitet och möjligheter till manöverstrid. Då Wendes artilleriregemente skulle avvecklas och inte utgöra någon huvudenhet inom artilleriet, så fanns det inte heller någon möjlighet till garnisonssamordning i Hässleholm. Regeringen bedömde i sin proposition att MekB 7 hade bättre långsiktiga förutsättningar för utbildning av mekaniserade förband. Och att Skånska dragonregementet (P 2/Fo 14) och Skånska dragonbrigaden (MekB 8) skulle avvecklas. Genom försvarsbeslutet 2000 kom Södra skånska regementet och Södra skånska brigaden (MekB 7) att anta namnet Södra skånska regementet (P 7).
Inför försvarsbeslutet 2004 var regeringen angelägna med att skapa rationella produktionsförutsättningar, och en långsiktigt hållbar organisationsstruktur. Den nya organisationen skulle svara mot de krav som den nya strukturen med insatsförband och utvecklings- och kompetensresurser ställer. Samtliga regemente utbildade mekaniserade förband, och hade goda produktionsförhållanden samt goda verkstadsresurser. Regeringen ville att Försvarsmakten skulle utvecklas till ett insatsförsvar, med en större tonvikt på internationalisering. Något som kom att medföra att regeringen föreslog en avveckling av ett antal tidigare brigadproducerande regementen. Inför försvarsbeslutet hade regeringen utrett en avveckling av Jämtlands fältjägarregemente (I 5), Södra skånska regementet (P 7), Södermanlands regemente (P 10) och Gotlands regemente (P 18). Det regemente som regeringen ansåg skulle vara kvar i organisationen var Södra skånska regementet (P 7). Något som regeringen motiverade med att Södra skånska regementet ansågs geografiskt ha den bästa fördelaktiga lokalisering, med närheten till ett övningsfält som var av central betydelse för Försvarsmakten. Regeringen fäste även stor vikt av att ha ett militärt utbildningsförband med markstridsinriktning i Skåneregionen, med korta avstånd både till Öresundsbron och Barsebäcksverket. Genom försvarsbeslutet 2004 kom även Södra militärdistriktet att avvecklas. Detta medförde att utbildningsgruppen Skånska gruppen underställdes från den 1 januari 2006 chefen för Södra skånska regementet (P 7). Skånska gruppen bestod av de två utbildningsgrupperna Södra skånska gruppen och Skånska dragongruppen, vilka sammanslogs den 1 juli 2005 till Skånska gruppen.
Genom försvarsbeslutet 2009 beslutades att fyra regionala staber skulle upprättas för ledning av hemvärnet och samverka med länsstyrelser. Skaraborgs regemente kom att ansvara för att bilda och sätta upp Militärregion Syd (MR S). Vidare kom regementet genom samma försvarsbeslut få ansvaret för att sätta upp 71. motoriserade bataljonen och 72. mekaniserade bataljonen.
Genom försvarsbeslutet 2015 kom en av regementets bataljoner att omorganiseras till en lätt mekaniserade bataljon. Vidare beslutades att regementet återigen skulle tillföras stridsvagnskompanier. Något som utgick i samband med försvarsbeslutet 2009.