Sveriges herrlandslag i handboll representerar Sverige i handboll på herrsidan.
Svenska Handbollförbundet bildades 1930 och valdes in i Riksidrottsförbundet 1931. Landslagets första förbundskapten var Herbert Johansson, 1938 till 1948. Därefter tillträdde den tidigare landslagsspelaren Curt Wadmark som förbundskapten. Under Wadmarks ledning hade Sveriges landslag sin första storhetsperiod i handboll. Framgångarna inleddes med VM-guld utomhus 1948 i Frankrike. Det följdes upp av silver vid ute-VM 1952. Inomhus tog Sverige medalj vid de fyra första världsmästerskapen efter uppvisnings-VM 1938 i Tyskland (som arrangerades av IAHF, föregångare till IHF). Vid hemma-VM 1954 och VM 1958 i Östtyskland blev det guld, vid VM 1961 i Västtyskland tog Sverige brons och vid VM 1964 i Tjeckoslovakien blev det silver efter finalförlust mot Rumänien. Rumänien tog sedan över stafettpinnen under 1970-talet som världsledande på herrsidan. Sverige hamnade då i en svacka och återkom på en prispall igen först vid VM 1990 i Tjeckoslovakien, då som världsmästare före favoriten Sovjetunionen.
1988 tog Bengt "Bengan" Johansson över som förbundskapten efter Roger "Ragge" Carlsson. Carlsson hade under 1980-talet professionaliserat landslaget, genom att bland annat öka träningsdosen för landslagsspelarna markant. Under "Benga-Johans" ledning hade laget sin andra, och mest framgångsrika, period hittills. Internationellt har Sveriges era under 1990-talet endast överträffats av Frankrikes under de närmast kommande decennierna.
Laget blev känt som "Bengan Boys", med spelare som exempelvis Magnus Wislander, Per Carlén, Staffan Olsson, Magnus Andersson, Ola Lindgren, Stefan Lövgren och Ljubomir Vranjes. Laget var mycket framgångsrikt och nådde hög popularitet. Under perioden med Johansson som förbundskapten tog Sveriges landslag 13 medaljer (3 OS-silver, 2 VM-guld, 2 VM-silver, 2 VM-brons och 4 EM-guld). Efter VM-guldet 1990 tilldelades laget Jerringpriset, som delas ut av Radiosporten (Sveriges Radio). 1998 vann laget bragdguldet, med motiveringen "För strålande EM-seger, hemförd i hårdaste konkurrens i ett pressat läge." Laget utsågs också till Årets idrottslag i Sverige två gånger, 1999 (efter VM-guldet i Egypten) och 2002.
Från VM-guldet 1990 i Prag till EM-guldet 2002 på hemmaplan, inför ett fullsatt Globen i Stockholm, tog Sverige medalj i samtliga OS-, VM- och EM-turneringar utom en (4:e plats vid EM 1996). Efter en stor generationsväxling i början av 2000-talet, där i princip hela landslaget byttes ut inom några få år, hade laget flera magra år som resulterade i flera missade mästerskap och medaljer.
Under 2010-talet nåddes återigen framgångar. Vid hemma-VM 2011 nådde Sverige för första gången sedan EM 2002 semifinal och året därpå tog Sverige OS-silver i London. I OS-finalen vann Frankrike med uddamålet, 21–22. Sveriges andra medalj i ett stort mästerskap under 2010-talet kom genom EM-silvret 2018 i Kroatien.
Vid VM 2021 i Egypten stod Sverige för den största VM-bragden sedan silvret 2001 i Frankrike. Trots ett stort antal avhopp och återbud på grund av den rådande coronaviruspandemin och en ny och oprövad förbundskapten, norrmannen Glenn Solberg, blev det ett sensationellt silver. Danmark vann en jämn final med 26–24.
2022 kom Sveriges första mästerskapsguld sedan EM 2002 genom att besegra Spanien i finalen i Budapest.
Rekorden i både antalet landskamper och antalet landslagsmål innehar Magnus Wislander, med 386 landskamper och 1 191 landslagsmål under 19 raka år, från 1985 till 2004. Vid millennieskiftet utsågs Wislander till Århundradets bästa handbollsspelare i världen av IHF.
Historia Under Herbert Johansson (1938–1948) Sverige spelade sin första herrlandskamp i utomhushandboll i Stockholm den 31 augusti 1934 och föll med 7–18 mot Tyskland, och inomhus då man den 8 mars 1935 besegrade Danmark med 18–12 i Köpenhamn.
Inomhus-VM 1938 i Tyskland
Trupp: Allan Rollander, mv (Stockholms-Flottans IF), Åke Kallerdahl, mv (Flottans IF Karlskrona), Åke Forslund (Majornas IK), Roland Nilsson (Redbergslids IK), Torsten Almsenius (Redbergslids IK), Gustaf-Adolf Thorén (Majornas IK), Stig Hjortsberg (Majornas IK), Sture Hultberg (Flottans IF Karlskrona), Sven Åblad (Redbergslids IK), Tage Sjöberg (Redbergslids IK), Yngve Lamberg (Redbergslids IK), Erik Floberg (Stockholmsflottans IF), Sigfrid Schönning (Djurgårdens IF), Ivan Nilsson (IK Göta). Förbundskapten: Herbert Johansson.
Handbollen blev snabbt mycket populär i Sverige som tidigt etablerade sig bland de stora handbollslandslagen. 1938 blev Herbert Johansson Sveriges första förbundskapten med anledning av den kommande VM-turneringen. Han hade tidigare varit förbundssekreterare i Svenska Handbollförbundet. VM bekräftade Sveriges position som en stark handbollsnation, genom bronsmedaljen som det svenska laget bärgade i det första arrangerade världsmästerskapet 1938 i Tyskland. Mästerskapet hade bara fyra deltagare. Sverige förlorade till Österrike 4–5 i första matchen. I nästa match blev det seger över Danmark med 2–1 och förlust mot Tyskland 2–7. Tyskland vann mästerskapet genom att vinna alla sina matcher. Sveriges meste målgörare blev Yngve Lamberg som gjorde sex av Sveriges åtta mål. Mästerskapet spelades i jättehallen Deutschlandhalle, som rymde 25 000 åskådare. Matcherna spelades i 2 x 10 minuter och Sverige spelade två matcher samma dag. Det var alltså inte alls handboll som liknade våra dagars handboll.
Utomhus-VM 1938 i Tyskland
Trupp: Jarl Nyberg (Majornas IK), Wilhelm Zimmerman (UoIF Matteuspojkarna), Åke Forslund (Majornas IK), Curt Wadmark (IFK Lund), Torsten Almsenius (Redbergslids IK), Kurt Bolander (Sanna IF), Bertil Pihl (Majornas IK), Tage Sjöberg (Redbergslids IK), Stig Hjortsberg (Majornas IK), Gustaf-Adolf Thorén (Majornas IK), Eskil Andersson (Sanna IF), Nils Hörjel (Ystads IF).
Sverige inledde i Magdeburg den 7 juli mot Nederländerna. Matchen spelades inte på gräs utan på hård kolstybb. Sverige var solklara favoriter och vann också matchen med 8–4 inför 5 000 åskådare. Stig Hjortsberg var bäste målgörare med 4 mål. Dagen efter, den 8 juli, spelade Sverige mot Rumänien på samma arena, nu med 4 500 åskådare. Rumänerna var knappa favoriter efter att slagit Luxemburg dagen innan. Det var en jämn match där lagen byttes om med uddamålsledningar. Avgörande målet gjordes av Curt Wadmark, som satts in som center istället för Hjortsberg. Bästa målskytt blev Gustaf-Adolf Thorén med 3 mål. Sverige vann med 7–6.
Tredje matchen spelade Sverige den 9 juli mot Schweiz på Polizeistadion i Berlin inför 1 500 åskådare på sandunderlag. Schweiz vann den hårda matchen med 5–2 efter att ha gjort de flesta målen på straffar och frikast. Thorén gjorde Sveriges båda mål. Sverige spelade sedan bronsmatch den 10 juli mot Ungern på Berlins Olympiastadion inför 35 000 åskådare. Ungern var klart bättre och vann med 10–2. Det var ett tröttkört svenskt landslag som inte orkade stå upp mot de snabba och löpstarka ungrarna. Bronsmatchen var fjärde matchen på fyra dagar. Mästerskapet vanns av hemmanationen Tyskland som besegrade.
Som man kan se av åskådarsiffrorna så var utomhushandboll en stor sport i Tyskland. Det var också utomhus de flesta mästerskapen och turneringarna gick. Utomhus-VM arrangerades 1938, 1948 och 1952 och dessutom spelades en OS-turnering 1936 i Berlin. Inomhus hade då bara spelats ett VM, 1938. Därefter fortsatte de officiella landskamperna att vara få och tävlingarna ännu färre på grund av andra världskriget. Med anledning av det nådde Sveriges första landslagsspelare aldrig sin fulla potential, men under efterkrigstidens tidiga år nådde laget fortsatt en del framgångar.
Under Curt Wadmark, första storhetstiden (1948–1967) 1948 tog Curt Wadmark, tidigare spelare i IFK Kristianstad och IFK Lund, över som förbundskapten. Han hade tidigare varit lagledare för landslaget. Under Wadmarks ledning skulle Sverige uppleva sina dittills största framgångar.
VM 1948 i utomhushandboll
I Wadmarks första turnering som tränare blev Sverige världsmästare i utomhushandboll 1948. Före turneringen i Paris hade Sverige besegrat Finland och Polen i kvalspel. I Paris mötte man sedan först Schweiz, seger med 8–4. I finalen väntade Danmark som betvingades med siffrorna 11–4. Turneringen var för elvamannalag på stor plan.
VM 1952 i utomhushandboll
I nästa utomhusturnering vann Sverige silver i VM 1952. Turneringen gick i Schweiz och Sverige inledde med segrar mot Österrike 19–10, Spanien 9–2, Danmark 11–9. Sen fick vi möta Schweiz som besegrades i Basel med klara 12–7. I finalen mot Tyskland som var dominerande utehandbollsnation fick vi bita i gräset med klara 9–18. En månad efter VM spelade Sverige och Danmark en uppvisningsmatch vid OS i Helsingfors som Sverige vann med 19–11.
VM 1954 i inomhushandboll i Sverige
Sveriges trupp: Gunnar Brusberg, Roland Mattsson (målvakter) – Hans Olsson, Per Olov Larsson, Rolf Zachrisson, Rolf Almqvist, Sten Åkerstedt, Carl-Eric Stockenberg, Rune Lindkvist, Bertil Rönndahl, Åke Moberg, Kjell Jönsson, Ewerth Sjunnesson. Lagledare: Curt Wadmark.
I slutturneringen deltog sex nationer. Sverige besegrade Danmark 16–8 och Tjeckoslovakien 23–14 i sin grupp, medan Tyskland vann i sin grupp över Schweiz 20–9 och Frankrike 27–4. I finalen, som spelades i Mässhallen i Göteborg vann Sverige med 17–14 mot Tyskland (ett gemensamt lag Väst-/Östtyskland).
Det var i den begynnande inomhushandbollen Wadmarks landslag skördade sina största framgångar. Sverige dominerade under efterkrigstiden inomhushandbollen. Laget förlorade inte någon landskamp på hemmaplan under hela 1950-talet. Med stjärnspelare som Gunnar Brusberg, Roland Mattsson, Hans Olsson, Rolf Zachrisson, Sten Åkerstedt, Rolf Almqvist, Kjell Jönsson, Åke Moberg, Carl-Erik Stockenberg och Evert Sjunnesson blev Sverige världsmästare i inomhushandboll för första gången i VM 1954 på hemmaplan.
VM 1955 i utomhushandboll i Västtyskland
Sveriges trupp: Rune Nilsson (mv), Carl-Erik Stockenberg, Stig Lennart Olsson, Rune Åhrling, Bertil Rönndahl, Lars Olsson, Ewert Sjunnesson, Lennart Lorenzson, Stig Nilsson, Kjell Jönsson, Uno Danielsson, Sten Åkerstedt. Lagledare: Curt Wadmark.
I Mellangruppen spelade Sverige i grupp med Schweiz, Saarland och Frankrike. Saarland och Frankrike besegrades men i gruppfinalen föll Sverige mot Schweiz med 2–5. Sverige kom fyra i detta mästerskap efter att ha förlorat bronsmatchen mot Tjeckoslovakien med 13–10. Tyskland vann VM efter att ha besegrat Schweiz i finalen. Stig Nilsson lade 21 mål under VM och blev skyttekung i Sveriges lag. Han gjorde nästan hälften av Sveriges mål (43) under VM.
VM 1958 i inomhushandboll i Östtyskland Sveriges trupp: Lennart Ring, Roland Mattsson, Donald Lindblom (målvakter)– Gunnar Kämpendahl, Kjell Jönsson, Rune Åhrling, Åke Reimer, Stig Lennart Olsson, Lars Erik Olsson, Nils Ekeroth, Uno Danielsson, Sten Hellberg, Gösta Carlsson, Hans Olsson, Hasse Carlsson, Rolf Zachrisson. Lagledare: Curt Wadmark.
I VM i Östtyskland 1958 deltog 16 nationer uppdelade i fyra grupper. Sverige vann sin grupp över Polen 19–14, Spanien 31–11 och Finland 27–16. I mellanrundan fick Sverige möta Jugoslavien 26–9 och Danmark 13–12. Sverige besegrade alltså Jugoslavien klart men mot Danmark blev det en jämn match som Sverige vann med 13–12. De två avgörande målen mot Danmark gjordes av Rolf Zachrisson. I finalen mot Tjeckoslovakien vann Sverige en storseger med 22–12. 1958 hade laget förändrats och många nya stjärnor kommit med främst Rune Åhrling som skarpskjutande ersättare för Stockenberg, Donald Lindblom som ersättare för Brusberg och så världsstjärnan Uno Danielsson. Rune Åhrling och Kjell Jönsson delade platsen som bästa målskyttar i Sverige med 23 mål vardera.