Salskrake (Mergellus albellus) är en fågelart i familjen änder som placeras som ensam art i släktet Mergellus. Den häckar i sjöar och floder i norra taigabältet i Skandinavien och norra Ryssland. Vintertid flyttar den söderut, lokalt från Storbritannien till norra Indien och Koreahalvön. Beståndet anses vara livskraftigt.
Kännetecken Utseende Salskraken är en ganska kompakt skrake, mer formad som en knipa. Kroppslängden uppmäts till 38–44 cm och den har ett vingspann på 56–69 cm. Den vuxna hanen är omisskännlig i sin distinkta kritvita dräkt med svarta partier som den svarta fläcken runt ögat. Den vuxna honan och ungfågeln är gråfärgad med rödbrun nacke och hjässa och vit kind. Näbben är kort och grå.
thumb|Honfärgad individ, det vill säga antingen en hona eller en hane under första vintern. Med tanke på att tygeln (området från näbben till ögat) är nästan svart och visar stark kontrast mot den vita strupen är det sannolikt en adult hona. thumb|Vuxen hane som lyfter.
Läten Salskraken är förhållandevis tystlåten. Hanens spelläte hörs sällan, ett dämpat grodlikt knarrande som accelererar och avslutades med ett hickande ljud. Honan skorrar hest, "krrr".
Utbredning Salskraken är en flyttfågel som häckar i norra taigabältet i Skandinavien och norra Ryssland. Den flyttar söderut om vintern och förekommer då lokalt i Baltikum, Mellaneuropa, så långt västerut som södra Storbritannien, och österut i Turkiet, Iran, Irak, Pakistan, norra Indien, Kina, Japan och Nord- och Sydkorea.Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom
Förekomst i Sverige I Sverige häckar den vid älvsel och skogsnära områden rika på sjöar och tjärnar. Fågeln förekommer i Lappland, men även sällsynt utmed kusten i Norrbotten, i Lycksele och Åsele lappmarker samt i nordvästra Västerbotten. Den hittas vintertid även i södra Sverige utmed vissa kuststräckor och i större insjöar (så länge dessa är isfria).
Systematik Salskraken har tidigare placerats i skraksläktet Mergus. fylogenetiska studier baserade på morfologiLivezey, B. C. 1986. A phylogenetic analysis of recent Anseriform genera using morphological characters. Auk 103: 737–754.Livezey, B. C. 1991. A phylogenetic analysis and classification of recent dabbling ducks (Tribe Anatini) based on comparative morphology. Auk 108: 471–507.Livezey, B. C. 1995. Phylogeny and evolutionary ecology of modern seaducks (Anatidae: Mergini). Condor 97: 233–255. och även genetiska dataDonneGoussé, C., Laudet, V. och Hänni, C. 2002. A molecular phylogeny of Anseriformes based on mitochondrial DNA analysis. Mol. Phyl. Evol. 23: 339–356. visar att den är mer avlägset släkt. Den förs därför allmänt till ett eget släkte, Mergellus. Sällsynt har den noterat para sig med knipa (B. clangula).Gillham, E. and Gillham, B. (2003). Photo forum: identification of hybrid ducks. Birding World 16(2): 58–68. Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.
Fossil En icke-namngiven sjöfågel som enbart är känd från ett fossilt humerus från mellersta miocen i Mátraszõlõs, Ungern, kategoriserades som tillhörande släktet Mergus. Dock ingick även salskraken i detta släkte när denna kategorisering gjordes och dess morfologiska karaktärer placerar den idag i släktet Mergellus. Ibland förs uppfattningen fram att detta fossil är för gammalt för att representera något av de moderna andfågelssläktena,E.g. Mlíkovský (2002): p.123 men mycket tyder på att de var väl utvecklade och distinkta redan vid denna tid.Gál et al. (1998-99)
Ekologi Salskraken häckar i fiskrika sjöar och långsamrinnande floder. I vinterkvarter förekommer den i skyddade kustbiotoper eller i sjöar längre inåt land. I sjöar uppträder den oftast i kanterna i anslutning till överhängande mindre träd eller annan skyddande vegetation. Den placerar sitt bo i håligheter i trädstammar, exempelvis övergivna hackspettsbon. Den häckar i maj och lägger i genomsnitt sju till nio krämfärgade ägg, men kullar med fem till elva ägg förekommer, som honan ruvar i 26–28 dagar. Det är också honan som ensam tar hand om ungarna tills de är flygga. De är en skygg art som lätt störs och då tar till vingarna.
Salskraken och människan Status och hot Salskraken är en av arterna som ingår i FN:s avtal Agreement on the Conservation of African-Eurasian Migratory Waterbirds (AEWA). IUCN bedömer inte arten som hotad utan kategoriserar den som livskraftig (LC). Världspopulationen uppskattas till 58 700–144 000 adulta individer, men beståndsutvecklingen är okänd.
Status i Sverige Sedan 2015 har arten avförts från svenska Artdatabankens rödlista och listas numera som livskraftig.Artdatabankens rödlista 2015 PDF Det svenska beståndet uppskattas till mellan 1 600 och 2 800 vuxna individer.Artfakta om salskrake, ArtDatabanken.
Namn Salskrake har även kallats "lilla skraken".Djurordlistan Sven Nilsson kallade den 1858 för "salknipa". Hanen kallades förr i Bohuslän för "kamgiding"Magnus von Wright & Wilhelm von Wright (1837) Sveriges Foglar, plansch 178., ett namn som i vissa svenska dialekter annars användes för praktejder.Sven Nilsson Prakt-Ejder Skandinavisk Fauna: Foglarna, Volym 2 <ref>Ordbok över Finlands svenska folkmål] 2016-01-03</ref> Den mycket sällsynta hybriden mellan knipa och salskrake kallas för "knipskrake".Fauna och flora (1915) Tionde årgången, sid 61
Referenser Noter
Källor Gál, Erika; Hír, János; Kessler, Eugén & Kókay, József (1998-99): Középsõ-miocén õsmaradványok, a Mátraszõlõs, Rákóczi-kápolna alatti útbevágásból. I. A Mátraszõlõs 1. lelõhely [Middle Miocene fossils from the sections at the Rákóczi chapel at Mátraszőlős. Locality Mátraszõlõs I.]. Folia Historico Naturalia Musei Matraensis'' 23: 33-78. [Hungarian with English abstract PDF fulltext PDF fulltext
Externa länkar Dansk ornitologisk forening
Läten på xeno-canto.org
Kategori:Änder Kategori:Fåglar i palearktiska regionen