Den här artikeln handlar om fågeln svärta. Se också Svärta (olika betydelser).
Svärta (Melanitta fusca) är en mörk andfågel med utbredning i Skandinavien och västra Ryssland. Tidigare inkorporerades de båda arterna sibirisk och amerikansk knölsvärta i svärtan, men dessa anses numera utgöra egna arter. Svärtan betraktas globalt som sårbar (VU).
Utseende och läte Utseende thumb|left|Kollage med bilder av svärta. Svärtan är en relativt stor och kraftig andfågel som mäter 48–56 centimeter. Halsen är relativt tjock vid basen och näbben är kilformad och grov. Jämfört med sjöorren bildar den sällan lika stora och sammanhållna flockar. Olikt sjöorren dyker den utan ett hopp och med vingarna redan öppnade.
Den adulta hanen är helt svart med en vit fläck under ögat och orangegult fält på sidan av den mörka näbben. Honans fjäderdräkt är brun med en ljus fläck mellan ögonen och näbben, ofta också en ljus kindfläck. De ljusa armpennorna skapar en vit vingspegel på vingovansidan hos bägge könen som ofta även syns på simmande fågel.
Arten skiljer sig från de båda knölsvärtorna (amerikansk och sibirisk) som tidigare behandlades som underarter till svärtan genom att hanen hos bägge knölsvärtor har en påtaglig kantig knöl. Vidare har knölsvärtehanar mer skär och orangeröd näbbspets (snarare än gul hos svärta) och ögonfläcken kröker upp bakom ögat. Honan skiljer sig något i näbb- och huvudform, men det är svårt att se i fält.
Läte Svärtan är mestadels tystlåten. Hanen har ett sällan hört, nasalt "aah-ör" som spelläte. Honan kan höras yttra ett skrovligt "braa-ah... braa-ah... braa-ah...".
Utbredning och systematik Utbredning Svärtan häckar från Skandinavien, genom norra Europeiska Ryssland och österut till ungefär Khatangabukten. I Skandinavien häckar den i Skanderna och utmed Norges norra kust och vidare i Lapplands fjällsjöar, i norra och nordöstra Finland, längs nästan hela Sveriges och Finlands Östersjökust och söderut till Estland. Den häckar även på Öland, på Gotland och i åländska arkipelagen.
I västra Ryssland är dess utbredning främst mycket nordlig men längre österut sträcker sig utbredningsområdet söderut till norra Kazakstan och Mongoliet. Den östliga utbredning sträcker sig ungefär till Khatangabukten och floden Lena. Det finns även ett litet utbredningsområde på ett antal lokaler i östra Turkiet och Georgien.
Den övervintrar utmed Europas kuster från norra Norge och söderut till norra Spanien, utmed Storbritanniens östkust, i södra Östersjön, på ett antal lokaler utmed Europas medelhavskust och vidare i ett område som sträcker sig från Österrike till Svarta havets sydostkust, och i ett område vid södra Kaspiska havet.
Förekomst i Sverige Svärtan häckar längs hela Östersjökusten, från Blekinge i söder till Norrbotten i norr, med tyngdpunkt på beståndet längs Norrlandskusten. I inlandet förekommer arten betydligt mer sparsamt, med sällsynta häckningar i Norrlands inland samt i fjällkedjan från Dalarna till Torne lappmark.Svensson, M., Grahn, J., Green, M., Lignell, N., Nilsson, J. & Tjernberg, M. (2023-2025). Rödlista 2025 – expertkommittén för fåglar, Uppsala: SLU Artdatabanken, läst 2026-04-19
Systematik Svärtan beskrevs vetenskapligt 1758 av Carl von Linné i hans tionde upplaga av Systema naturae. Svärtan, amerikansk knölsvärta (Melanitta deglandi) och sibirisk knölsvärta (M. stejnegeri) beskrevs från början alla tre som egna arter, men fördes ihop till en enda i början av 1900-talet, under fusca, efter Dwight (1914) och Hartert (1920).Dwight, J. 1914. The moults and plumages of the scoters, genus Oidemia (Melanitta). Auk 31: 293–308.Hartert, E. 1920. Die Vögel der paläarktischen Fauna: Systematische Übersicht der in Europa, Nord-Asien und der mittelmeerregion vordommenden Vögel. Heft XI-XII (Bd. II, 5-6). R. Friedländer & Sons, Berlin. De tre taxonen går dock att skilja åt i alla åldrar och kön genom dräktskillnader, näbbens färg och form samt huvudform. Hybridisering mellan de tre taxonen är okänd, vilket är ovanligt bland andfåglar, och det förekommer inte klinala variationer. På grund av detta delade Sveriges ornitologiska förenings taxonomiska kommitté upp svärtan som en art och de båda knölsvärtorna, med underarterna deglandi och stejnegeri som en art i januari 2007.SOF:s taxonomikommitté, Rapport nr 2, Vår Fågelvärld, nr.1, 2007 I mars 2019 delades även de båda knölsvärtorna upp som var sin art: amerikansk och sibirisk knölsvärta.Markus Lagerqvist, Erling Jirle, Tommy Tyrberg & Johan Fromholz (2019) Knölsvärta blir två arter, Vår Fågelvärld, BirdLife Sverige, vol.78, nr.2, sid:48 Denna linje följs idag av flera stora taxonomiska auktoriteter som International Ornithological Congress (IOC)Gill F, D Donsker & P Rasmussen (Eds). 2021. IOC World Bird List (v11.1). doi : 10.14344/IOC.ML.11.1. och Clements et al.Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2019) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2019 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2019-08-11
Ekologi thumb|Svärta under häckningstid. thumb|Svärta uppträder ofta i flockar som ligger på vattnet. Svärtan är en dykand som häckar vid insjöar och i brackvattensmiljöer, medan övervintringen sker i grunda havsområden utefter Europas kuster, i Kattegatt, södra Östersjön, Svarta havet och Kaspiska havet. Den övervintrar även i vissa större flodsystem. Majoriteten av fåglarna övervintrar till havs i grunda kustnära vatten, särskilt i estuarier eller vikar där det finns stora musselbankar. thumb|stående|Ägg av svärta (museispecimen). Arten är monogam med ny parbildning inför varje säsong och den blir könsmogen vid två till tre års ålder. Svärtan föredrar klart vatten och vindskyddade miljöer, där födan främst består av blötdjur, kräftdjur och i sötvatten även av insektslarver.
Boet placeras väl dolt i tät vegetation, ofta under buskar eller i hög örtvegetation, och ibland i anslutning till måsfågelkolonier. Svärtan häckar jämförelsevis sent på säsongen där äggläggningen, i Norden sker i maj–juni och de 8–10 äggen ruvas i cirka 28 dagar. Ungarna blir flygfärdiga efter 50–55 dagar, men dödligheten hos ungar är ofta mycket hög.
Status och hot Svärtans världspopulation uppskattades 2020 till mellan 210 000 och 400 000 individer. Populationen har globalt minskat relativt kraftigt, varför internationella naturvårdsunionen IUCN 2012 placerade den i hotkategorin starkt hotad. Denna minskning verkar dock ha bromsats in. Sedan 2015 för IUCN därför svärtan till kategorin sårbar.
Kunskapen är begränsad kring varför arten minskar. Dock visar studier att svärtan är särskilt sårbar för oljeutsläpp eftersom den uppträder i stora flockar under ruggning och övervintring. Ett annat betydande lokalt hot är minken, vars predation på sena häckningar har bidragit till artens tillbakagång i skärgården. Vidare påverkas arten negativt av störningar från båtturism, försämrat siktdjup i vattnet samt potentiellt av storskaliga vindkraftsparker till havs.
För att skydda arten har flera viktiga häcknings- och övervintringsplatser i exempelvis Norden avsatts som naturreservat, fågelskyddsområden eller marina skyddsområden enligt Helsingforskonventionen.SLU Artdatabanken (2026). Artfakta: svärta (Melanitta fusca), läst 2026-04-19
Status i Sverige I Sverige kategoriseras arten från 2025 som livskraftig (LC), vilket är en ändring från den tidigare bedömningen som sårbar (VU). Data från Svensk fågeltaxering visar att beståndet minskade fram till omkring 2015, men har därefter återhämtat sig och bedöms nu vara stabilt sett över hela perioden. Det totala antalet reproduktiva individer i Sverige skattas till cirka 16 200. Även om det finns indikationer på lokala minskningar, överskrider artens utbredning och populationsstorlek numera gränsvärdena för rödlistning.
Den tidigare kraftiga minskningen fram till 2020 uppskattades till en tredjedel under de tre tidigare generationerna (21 åren). Från att ha varit mycket allmän i skärgårdarna på svenska ostkusten gick den tillbaka från 1950- och 1960-talen. I Stockholms och Östergötlands skärgård minskade den med hela 70–90 %.Artdatabankens rödlista 2020 PDF Artfakta om svärta, ArtDatabanken.
Namn Det vetenskapliga artepitet fusca betyder ”sotfärgad", ”svart" eller ”brun".James A. Jobling (2010) The Helm Dictionary of Scientific Bird Names. Christopher Helm, London. Svärtan har kallats svört på Gotland.Hasselgren, Henrik Constantin (1909). Gotlands fåglar: deras förekomst och drag ur deras biologi. 2., öfversedda och tillökade uppl. Uppsala: Almqvist & Wiksell, sid:83
Referenser Noter
Tryckta källor
Externa länkar Dansk ornitologisk forening
Läten på xeno-canto.org
Kategori:Änder Kategori:Fåglar i palearktiska regionen